Onsdag 20 December 2006 - Ko Pha-Ngan
tjena alla,
tänkte bara skriva att jag lever och att jag är i Koh Phangan.
Har inte skrivit på ett tag och jag hara bara några få dagar kvar så jag orkar inte slösa bort tiden framför datorn. Ska uppdatera med storys från de senaste ställen jag besökt när jag kommer hem. Är även riktigt trött på att jag inte kan synka mobilen med datorerna för att ladda upp bilder, därav väldigt få bilder.
Kan väl lite snabbt säga att de 2 största besvikelserna har varit Angkor Wat och Koh Phangan. Angkor var ej alls så magnifikt som jag förväntade mig och Koh Phangan känns som vilket Magaluf som helst (trots att jag aldrig satt min fot på Magaluf).
Det har stormat mer eller mindre varje dag sen jag kom hit så det är inte mycket att göra om man inte kan ligga på beachen. Hoppas jag kommer härifrån med båten när det är dags.
Nåja, jag lever och levererar storys om en vecka eller så...
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Samira (hannasamira@hotmail.com) kommenterade måndag 22 januari 2007
Kostas, läste reste av din dag bok. Skratta ihjäl mig när jag läste din resa med kaffebussen..när kommer bilderna..vill se dem snart! Du kan ite tro det men jag har äntligen internet hemma....kände mig helt rastlös....och klättrade nästan på väggarna..Kan ej leva utan INTERNET! Jag vill läsa mer av din dagbok...den är ju sååå bra!!
Stor kram
Tjatte o Fnatte kommenterade torsdag 28 december 2006
Tjao costas!
Vi spenderar fortfarande alla dygnets harliga timmar har pa stranden i "Magaluf". Solen har kommit for att stanna liksom folket, nu infor fullmoon. Kommer bli riktigt roj kan vi lova...synd att du inte ar har sa vi kan dansa ikapp:) Tur iaf att du kommit ifran denna hemska o och alla jobbiga ladieboys:)
Take care och halsa kalla sverige fran oss:p
steffi chan (steffi.chan@finnair.com) kommenterade torsdag 28 december 2006
Hej Kostas
Hoppas att allting är bra med dig.
Önskar att du stannade lite längre här
i HKG, du hade lite bråttom iväg där hehe..
Men önskar dig iallafall en riktig
Gott Nytt År ! Vi hörs snart
vill passa på och hälsa till alla jag känner hemma i sverige .. kram kram Steffi ** fr Hong Kong**
Mallan (malin@travelpartner.se) kommenterade fredag 22 december 2006
Hej käre Kung Kostas,
Jag är ledsen att jag inte lagt ett enda inlägg på din sida, får skylla på att bebisen i magen tar all energi så man inte orkar något annat än jobba, äta och sova. Jag har i alla fall läst och följt dina berättelser med förtjusning. Önskar bara jag var i ditt ställe, du verkar ha det fantastiskt.
Jag ville bara önska dig en underbar jul! Ta vara på den sista tiden!
Bamsestora kramar från
Malin
Andrea (andrea@resfeber.se) kommenterade fredag 22 december 2006
Jag tycker du låter lite otacksam. En annan sitter här och jobbar och bordslampan är det ljus man får.
God Jul Greken!
Eko (eko@ebookers.se) kommenterade fredag 22 december 2006
Hej Kungen !
Om du har problem med dator ring POOLIA.
Gog JUL och välkommen hem.
Eko
Stålle (peter@travelpartner.se) kommenterade fredag 22 december 2006
Yo mannen, Snart är du hemma i mörka Sverige igen... passa på att njuta ändå. Du kan inte ligga på playan här hemma heller så det så.
Ha en skön jul nu mannen, skall bli kul att höra dina pimp stories när du kommer hem.
Stålle
tänkte bara skriva att jag lever och att jag är i Koh Phangan.
Har inte skrivit på ett tag och jag hara bara några få dagar kvar så jag orkar inte slösa bort tiden framför datorn. Ska uppdatera med storys från de senaste ställen jag besökt när jag kommer hem. Är även riktigt trött på att jag inte kan synka mobilen med datorerna för att ladda upp bilder, därav väldigt få bilder.
Kan väl lite snabbt säga att de 2 största besvikelserna har varit Angkor Wat och Koh Phangan. Angkor var ej alls så magnifikt som jag förväntade mig och Koh Phangan känns som vilket Magaluf som helst (trots att jag aldrig satt min fot på Magaluf).
Det har stormat mer eller mindre varje dag sen jag kom hit så det är inte mycket att göra om man inte kan ligga på beachen. Hoppas jag kommer härifrån med båten när det är dags.
Nåja, jag lever och levererar storys om en vecka eller så...
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Samira (hannasamira@hotmail.com) kommenterade måndag 22 januari 2007
Kostas, läste reste av din dag bok. Skratta ihjäl mig när jag läste din resa med kaffebussen..när kommer bilderna..vill se dem snart! Du kan ite tro det men jag har äntligen internet hemma....kände mig helt rastlös....och klättrade nästan på väggarna..Kan ej leva utan INTERNET! Jag vill läsa mer av din dagbok...den är ju sååå bra!!
Stor kram
Tjatte o Fnatte kommenterade torsdag 28 december 2006
Tjao costas!
Vi spenderar fortfarande alla dygnets harliga timmar har pa stranden i "Magaluf". Solen har kommit for att stanna liksom folket, nu infor fullmoon. Kommer bli riktigt roj kan vi lova...synd att du inte ar har sa vi kan dansa ikapp:) Tur iaf att du kommit ifran denna hemska o och alla jobbiga ladieboys:)
Take care och halsa kalla sverige fran oss:p
steffi chan (steffi.chan@finnair.com) kommenterade torsdag 28 december 2006
Hej Kostas
Hoppas att allting är bra med dig.
Önskar att du stannade lite längre här
i HKG, du hade lite bråttom iväg där hehe..
Men önskar dig iallafall en riktig
Gott Nytt År ! Vi hörs snart
vill passa på och hälsa till alla jag känner hemma i sverige .. kram kram Steffi ** fr Hong Kong**
Mallan (malin@travelpartner.se) kommenterade fredag 22 december 2006
Hej käre Kung Kostas,
Jag är ledsen att jag inte lagt ett enda inlägg på din sida, får skylla på att bebisen i magen tar all energi så man inte orkar något annat än jobba, äta och sova. Jag har i alla fall läst och följt dina berättelser med förtjusning. Önskar bara jag var i ditt ställe, du verkar ha det fantastiskt.
Jag ville bara önska dig en underbar jul! Ta vara på den sista tiden!
Bamsestora kramar från
Malin
Andrea (andrea@resfeber.se) kommenterade fredag 22 december 2006
Jag tycker du låter lite otacksam. En annan sitter här och jobbar och bordslampan är det ljus man får.
God Jul Greken!
Eko (eko@ebookers.se) kommenterade fredag 22 december 2006
Hej Kungen !
Om du har problem med dator ring POOLIA.
Gog JUL och välkommen hem.
Eko
Stålle (peter@travelpartner.se) kommenterade fredag 22 december 2006
Yo mannen, Snart är du hemma i mörka Sverige igen... passa på att njuta ändå. Du kan inte ligga på playan här hemma heller så det så.
Ha en skön jul nu mannen, skall bli kul att höra dina pimp stories när du kommer hem.
Stålle
Onsdag 29 November 2006 - Ho Chi Minh
Sååå, efter mer än ett dygn på resande fot (eller stillasittande arsle) kom jag äntligen fram till Saigon (eller Ho Chi Minh City som man säger i norr). Jag tog en moppetaxi från stationen och begav mig inåt stan för att finna mig ett hotell.
Efter lite letande hittade jag ett trevligt litet ställe som låg centralt och det var fräscht med A/C (jag fick i alla fall betala extra för det).
Jag stuvade in grejerna på rummet och begav mig ut på stan då det var tidigt på dagen.
Det märkliga var att jag bodde bara 20 m från hotellet som jag övernattade i när jag kom från Hong Kong, ändå tyckte jag då att jag hade hamnat i utkanten av stan i nånting liknande ett industriområde medans jag nu befann mitt i det allra livligaste turistkvarteren. En märklig Narnia-garderobskänsla föll över mig...
Jag hade alltså planerat att bara stanna i Saigon i 3 dagar för att se stan, tunnelsystemet och krigsmuséet. Det blev 7 dagar. Jag satte genast igång med att leta upp dessa sevärdheter. Stan fanns ju redan där så jag gick in på en resebyrå och sade att jag vill se tunnlarna. Självklart sade de och tog genast fram en liten broschyr om en dagstur dit. Eftersom jag vid detta laget lärt mig lite hur det fungerar i Vietnam var jag väldigt tydlig och upprepade att jag ENDAST och ENDAST vill se tunnlarna. Inte ta en heldagstur med stopp på vägen vid någon turistattraktion där de säljer statyer och vaser eller något annat utan bara buss direkt dit, se tunnlarna och buss direkt hem. Yes sade damen. Naivt nog tänkte jag inte på att ett Vietnamesiskt YES i många fall innebär större avsaknad av substans och sanning än ett Indiskt.
Dagen därpå satt jag således på en 1 tim försenad buss, mitt i rusningstrafik. Han stannade först för att tanka. Sedan gav han sig ut i köerna igen. Därefter det obligatoriska stoppet vid turistattraktionen som säljer statyer och vaser eller något annat. Efter det kom vi äntligen fram till tunnlarna. Först följde en liten propaganda-video om de fega Amerikanerna och de heroiska Vietnameserna. Hyfsat sant men galet överdrivet. Sedan följde en vandring ut i tät snårskog där tunnlarna fanns i en alldeles för stor grupp och för liten guide. Han försvann helt i folkgruppen så jag hörde nog inte ett ord av det han sade under turen. Jo en grej. Why did the vietnamese build the tunnels so narrow? So the Americans with their fat asses can´t get down there.
Efter halva rundturen stannade vi vid en kombinerad kiosk/skjutbana där man kunde få prova Kalasjnikov eller M16. Jag valde givetvis Kalasjnikov och ja, jag var tvungen att prova då jag var vapenfri brandman i lumpen och fick endast skjuta vattenpistol. Nu fick jag känna på hur farligt krig kan vara. Man kan ju bli döv. Jävlar vad det smäller om de där grejerna.
Nåväl, efter skjutandet fick vi gå ner i en tunnel och den var så liten att tom jag fick huka mig. Där levde de alltså under kriget i dessa 60 cm höga, 50 cm breda tunnlarna i månader i sträck. Ett fantastiskt bygge var det i alla fall, om än klaustrofobiskt.
Efter det var turen slut och vi satte oss på bussen och åkte tillbaka till Saigon.
Hela turen hade alltså varat i ca 6 tim varav ca 1 tim vid tunnlarna. Så mycket för resebyråns YES.....
På turen träffade jag på en dansk som jag hängde med några dagar. Han och jag och 2 irländare spenderade en eftermiddag på ett stort zoo med vilda djur i bur. Bäst var aporna och ormarna. Och krokodilerna. Det var väldigt många krokodiler i en och samma damm och vi på en liten bro ovanför. Bredvid bron stod ett metspö med snöre och nån grej på. Intressant tyckte vi och började genast meta krokodil. Trots sin storlek är de där jävlarna ruskigt rappa i käften och det dröjde inte länge innan en av de fick tag på snöret, började sin ”death roll” och fick till slut med sig hela metspöt som dansken släppte för att inte själv bli krokodil-mellanmål. Med onda blickar från skötarna tog vi snabba steg därifrån.
Av DJ:n i Hanoi hade jag blivit tipsad om en klubb som jag givetvis var tvungen att besöka. Klubben var ok men hade inte samma maffiastatus som Hanoi trots att jag även här blev inbjuden till ett bord med konstiga typer och massa Hennessy. Jag spenderade således endast 3 aerobics-kvällar på detta ställe.
En morgon när jag åt frukost träffade jag av en slump på Guy, en britt som jag tidigare träffat i Hanoi. Han berättade att han köpt en Minsk 125 cc (motorcykel) och på den ska han köra hela vägen tillbaka till England. Han räknade med att det skulle ta ca 1 år.
Vad säger man....?
På hotellet där jag bodde träffade jag även på Anna och Katrin som jobbade som volontärer på ett barnhem. De var roliga så jag hängde med dem ett par dagar. Eller så var det så att de såg hur vilsen jag var och erbjöd sitt sällskap. En dag var jag på studiebesök på barnhemmet de jobbade på och det var en annorlunda upplevelse. Alla dessa söta små barn som är övergivna eller har något handikapp. En stor eloge till människor som hjälper de som är utsatta. Jag vet inte om jag skulle ha klarat det.
En morgon klev jag upp tidigt för att ta lite bilder på stan i soluppgång. Jag envisas med att jag någon gång ska lyckas ta några bra. Jag har fortfarande inte gett upp. Jag kliver ut på gatan och suger tag i en gammal farbror på moped med givetvis total avsaknad av engelska. Jag lyckas få honom att förstå att jag vill till en bro som jag vet är lite hög och med möjlig utsikt över stan. Det börjar bra då han kör åt rätt håll och ganska fort och skatar inte alls ner i korsningarna. Men när vi kommer till bron så envisas han med att köra under den. Eftersom den är ganska stor och påfarten på den är en bit bort försöker jag förmå honom till att köra upp på bron och släppa mig där. Efter 3 varv runt påfarten där han efter varje varv stannar på samma ställe under bron ger jag upp. Jag betalar honom, säger några svenska okvädningsord och börjar gå istället.
Väl uppe på bron visar sig utsikten inte alls vara den jag tänkt mig så jag bestämmer mig för att bli sur istället. Ingen sömn, inga bilder, ingen frukost.
Så var 1 vecka avklarad i Saigon. Skön stad, mer västerländsk än Hanoi och jag kunde för första gången på ett bra tag få tag på en ordentlig cappucino utan större problem och jag åker gärna tillbaka. Men nu var det dags att sätta sig på bussen och bege sig till det spännande och okända Kambodja....
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Milka (milka@comhem.se) kommenterade torsdag 26 april 2007
My deraest Kostas!
IT IS SO NICE TO READ ABOUT YOUR FANTASTIC AVENTURES!
You are in my thoughts!
Many hugs,
Milka and family!
Efter lite letande hittade jag ett trevligt litet ställe som låg centralt och det var fräscht med A/C (jag fick i alla fall betala extra för det).
Jag stuvade in grejerna på rummet och begav mig ut på stan då det var tidigt på dagen.
Det märkliga var att jag bodde bara 20 m från hotellet som jag övernattade i när jag kom från Hong Kong, ändå tyckte jag då att jag hade hamnat i utkanten av stan i nånting liknande ett industriområde medans jag nu befann mitt i det allra livligaste turistkvarteren. En märklig Narnia-garderobskänsla föll över mig...
Jag hade alltså planerat att bara stanna i Saigon i 3 dagar för att se stan, tunnelsystemet och krigsmuséet. Det blev 7 dagar. Jag satte genast igång med att leta upp dessa sevärdheter. Stan fanns ju redan där så jag gick in på en resebyrå och sade att jag vill se tunnlarna. Självklart sade de och tog genast fram en liten broschyr om en dagstur dit. Eftersom jag vid detta laget lärt mig lite hur det fungerar i Vietnam var jag väldigt tydlig och upprepade att jag ENDAST och ENDAST vill se tunnlarna. Inte ta en heldagstur med stopp på vägen vid någon turistattraktion där de säljer statyer och vaser eller något annat utan bara buss direkt dit, se tunnlarna och buss direkt hem. Yes sade damen. Naivt nog tänkte jag inte på att ett Vietnamesiskt YES i många fall innebär större avsaknad av substans och sanning än ett Indiskt.
Dagen därpå satt jag således på en 1 tim försenad buss, mitt i rusningstrafik. Han stannade först för att tanka. Sedan gav han sig ut i köerna igen. Därefter det obligatoriska stoppet vid turistattraktionen som säljer statyer och vaser eller något annat. Efter det kom vi äntligen fram till tunnlarna. Först följde en liten propaganda-video om de fega Amerikanerna och de heroiska Vietnameserna. Hyfsat sant men galet överdrivet. Sedan följde en vandring ut i tät snårskog där tunnlarna fanns i en alldeles för stor grupp och för liten guide. Han försvann helt i folkgruppen så jag hörde nog inte ett ord av det han sade under turen. Jo en grej. Why did the vietnamese build the tunnels so narrow? So the Americans with their fat asses can´t get down there.
Efter halva rundturen stannade vi vid en kombinerad kiosk/skjutbana där man kunde få prova Kalasjnikov eller M16. Jag valde givetvis Kalasjnikov och ja, jag var tvungen att prova då jag var vapenfri brandman i lumpen och fick endast skjuta vattenpistol. Nu fick jag känna på hur farligt krig kan vara. Man kan ju bli döv. Jävlar vad det smäller om de där grejerna.
Nåväl, efter skjutandet fick vi gå ner i en tunnel och den var så liten att tom jag fick huka mig. Där levde de alltså under kriget i dessa 60 cm höga, 50 cm breda tunnlarna i månader i sträck. Ett fantastiskt bygge var det i alla fall, om än klaustrofobiskt.
Efter det var turen slut och vi satte oss på bussen och åkte tillbaka till Saigon.
Hela turen hade alltså varat i ca 6 tim varav ca 1 tim vid tunnlarna. Så mycket för resebyråns YES.....
På turen träffade jag på en dansk som jag hängde med några dagar. Han och jag och 2 irländare spenderade en eftermiddag på ett stort zoo med vilda djur i bur. Bäst var aporna och ormarna. Och krokodilerna. Det var väldigt många krokodiler i en och samma damm och vi på en liten bro ovanför. Bredvid bron stod ett metspö med snöre och nån grej på. Intressant tyckte vi och började genast meta krokodil. Trots sin storlek är de där jävlarna ruskigt rappa i käften och det dröjde inte länge innan en av de fick tag på snöret, började sin ”death roll” och fick till slut med sig hela metspöt som dansken släppte för att inte själv bli krokodil-mellanmål. Med onda blickar från skötarna tog vi snabba steg därifrån.
Av DJ:n i Hanoi hade jag blivit tipsad om en klubb som jag givetvis var tvungen att besöka. Klubben var ok men hade inte samma maffiastatus som Hanoi trots att jag även här blev inbjuden till ett bord med konstiga typer och massa Hennessy. Jag spenderade således endast 3 aerobics-kvällar på detta ställe.
En morgon när jag åt frukost träffade jag av en slump på Guy, en britt som jag tidigare träffat i Hanoi. Han berättade att han köpt en Minsk 125 cc (motorcykel) och på den ska han köra hela vägen tillbaka till England. Han räknade med att det skulle ta ca 1 år.
Vad säger man....?
På hotellet där jag bodde träffade jag även på Anna och Katrin som jobbade som volontärer på ett barnhem. De var roliga så jag hängde med dem ett par dagar. Eller så var det så att de såg hur vilsen jag var och erbjöd sitt sällskap. En dag var jag på studiebesök på barnhemmet de jobbade på och det var en annorlunda upplevelse. Alla dessa söta små barn som är övergivna eller har något handikapp. En stor eloge till människor som hjälper de som är utsatta. Jag vet inte om jag skulle ha klarat det.
En morgon klev jag upp tidigt för att ta lite bilder på stan i soluppgång. Jag envisas med att jag någon gång ska lyckas ta några bra. Jag har fortfarande inte gett upp. Jag kliver ut på gatan och suger tag i en gammal farbror på moped med givetvis total avsaknad av engelska. Jag lyckas få honom att förstå att jag vill till en bro som jag vet är lite hög och med möjlig utsikt över stan. Det börjar bra då han kör åt rätt håll och ganska fort och skatar inte alls ner i korsningarna. Men när vi kommer till bron så envisas han med att köra under den. Eftersom den är ganska stor och påfarten på den är en bit bort försöker jag förmå honom till att köra upp på bron och släppa mig där. Efter 3 varv runt påfarten där han efter varje varv stannar på samma ställe under bron ger jag upp. Jag betalar honom, säger några svenska okvädningsord och börjar gå istället.
Väl uppe på bron visar sig utsikten inte alls vara den jag tänkt mig så jag bestämmer mig för att bli sur istället. Ingen sömn, inga bilder, ingen frukost.
Så var 1 vecka avklarad i Saigon. Skön stad, mer västerländsk än Hanoi och jag kunde för första gången på ett bra tag få tag på en ordentlig cappucino utan större problem och jag åker gärna tillbaka. Men nu var det dags att sätta sig på bussen och bege sig till det spännande och okända Kambodja....
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Milka (milka@comhem.se) kommenterade torsdag 26 april 2007
My deraest Kostas!
IT IS SO NICE TO READ ABOUT YOUR FANTASTIC AVENTURES!
You are in my thoughts!
Many hugs,
Milka and family!
Onsdag 22 November 2006 - Ho Chi Minh
Jag bokade alltså bussen med vetskap om att det inte skulle bli en angenäm färd. Redan när jag kom till stationen besannades min oro när jag ser att bussen är överlastad med kaffebönor. I baggageutrymmet under bussen. På taket på bussen. Givetvis även inne i bussen. De hade tydligen fått vetskap om att det skulle komma en västerlänning med på denna färd så de hade vänligt nog ordnat ett säte till mig längst bak mellan allt kaffe (bild kommer).
Jag var dock trött och sur och satte mig genast på tvären och satte mig i ett säte längre fram och när chauffören kom och bad mig sätta mig därbak gjorde jag som alla andra här gör. Jag svarade Yes på allt, talade svenska i övrigt och satt bara kvar och eyeballade honom. Han gav upp.
12 tim skulle färden ta. 18 tim blev det inkluderat ett stopp på ca 7 tim. Jag visste att gränsen skulle vara stängd på natten och frågade redan när jag bokade varför bussen inte kan åka senare än 20.00 eftersom man ändå bara stannar nånstans mitt i natten för att sova och vänta på att gränsen ska öppna?
"Men det går ju inte" fick jag till svar. "Varför inte?" frågade jag. "Avgångstiden är ju kl 20.00" svarar han.
Det var alltsa jag som var den korkade.
Mitt i natten stannar vi således i ingenstans och jag och chauffören kliver av och in i någons kombinerade vardagsrum/kök/restaurang och kollar på Champions League.
Arsenal - Hamburg tror jag det var. Arsenal vann förstås. Jag kunde inte sova för bussen var full med snarkande Vietnameser. En av dem hade lägligt nog ockuperat mitt säte medans jag kollade fotboll så det enda som fanns var att ligga på kaffebönorna vilket jag avböjde. Ingen sömn med andra ord.
Efter 5 tim öppnar gränsen och vi tar oss sakta igenom den.
Först Laos gräns. "Sir, you don't have VISA. No enter". "Jag behöver ej Visum med svenskt diplomatpass" svarar jag trött och irriterad. Fast på engelska denna gång. "Aha, ok".
Över till Vietnamesiska sidan. "Sir, you don't have VISA. No enter". "Jag behöver ej Visum med svenskt diplomatpass" svarar jag åter trött och irriterad. Även denna gång på engelska. Jag hinner med ett tyst svenskt "idiot" också som han nog missade. "Aha, ok".
Efter det var det dags att släpa ut allt baggage på marken för att knarkhundarna skulle spana. Bra tanke. Det dåliga med den tanken är att ingen bryr sig om andras saker här så när jag ser en gränsvakt kasta min kameraväska på marken(den värsta hädelsen du kan göra mot mig) springer jag fram och skriker åt honom att ta det försiktigt. Han ställer sig och blänger på mig och jag inser att han har minst 1 revolver mer än mig och säkert 10 fler polare här nere så jag låter honom sköta sitt jobb.
Tillbaks på bussen börjar vi alltså nu komma nån vart och det blir varmare och varmare eftersom bussen har A/C men den kan man givetvis inte ha på för då kan man bli sjuk.
Vi stannar ca 8 ggr på vägen för att lasta av kaffesäckar.
Vid varje stopp var det samma visa. Killarna lastar av säckarna från bussen. Det innebär i praktiken att de står på bussen och kastar av säckarna. Varje säck väger 50 kg.
Nere på marken väger en annan kille varje säck. Sen är det kvinnornas tur att bära säckarna ca 30 m till förrådet.
Inga män hjälpte till med bärandet på marken utan de satte sig tillrätta i skuggan och tog en cigg.
Även jag satt i ärlighetens namn i skuggan fast utan cigg.
Jag kom till slut till Danang där jag skulle ta tåget (sov-vagn) till Saigon och döm om min förvåning när jag inom loppet av 1 timme från att jag klev av bussen satt på ett rullande tåg med 2 underbara baguetter i min hand eftersom det hade gått nästan 24 tim sedan jag senast åt.
I min kupe satt det en familj tror jag. Ett barn (ett litet roligt), hans pappa och mamma och förmodligen hennes mamma. Mormorn talade lite lite engelska. Hon frågade vad jag hette, Kostas svarar jag. Hon frågade vart jag kom ifrån, Sverige svarade jag. Hon frågade om jag var singel och så började hon fnissa och blinka åt mig.
De är inte blyga här nere...
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Flinken kommenterade torsdag 21 december 2006
Äntligen hittade jag dig ju.... Väl hemma i Sverige av bokstäverna att dömma :) Hoppas att du har fortsatt bra och du... KUL ATT SE!!!! God Jul och allt sånt! Vi ses... Anna
Jimbo (jimmy@mohlin.nu) kommenterade måndag 18 december 2006
Skriv ngt mannen! Börjar bli långtråkigt i sverige...
Sami (hannasamira@hotmail;.com) kommenterade onsdag 13 december 2006
Kostas,
Pls kom till Sydney!! I am there already...eftersom du ar saa nara..du kommer att gilla det skarpt...Vi har lagenhet vid Boni beach..sa du kommer stortrivas!
Har ej last din dagbok pa ett bra tag, men vantar till vi far internet hemma....o da kommer jag ej att kunna slita mig fran datan....Stor kram o GOD JUL!!!!
Sevan (sevan76@hotmail.com) kommenterade måndag 4 december 2006
Förresten, Brasilien var VERY NICE!!! Vilka underbara männsikor. Förhoppningsvis blir det Rio de Janairo i feb.. Eller varför inte en 3 månaders rundresa i Sydamerika? KRAM!!!
Sevan (sevan76@hotmail.com) kommenterade måndag 4 december 2006
Herregud, vilka roliga/tokiga människor Du råkar träffa på hela tiden.. Det är så JÄKLA kul att läsa alla Dina inlägg. Jag skrattar gott åt var och varannan mening :-)) Samt att jag alltid tänker på hur jag skulle reagera i alla dessa situationer...Önskar att jag också upplevde allt det här. Fortsätt med ditt skrivande!! Kram kram
David (dapa01@qbranch.se) kommenterade måndag 4 december 2006
Var kaffet gott?
Mike M (mikael.martin@mrorange.nu) kommenterade måndag 4 december 2006
Hehehe, lova att du fortsätter skriva varje måndag. För på det här sättet blir ju måndagarna här hemma riktigt underhållande...
Jag var dock trött och sur och satte mig genast på tvären och satte mig i ett säte längre fram och när chauffören kom och bad mig sätta mig därbak gjorde jag som alla andra här gör. Jag svarade Yes på allt, talade svenska i övrigt och satt bara kvar och eyeballade honom. Han gav upp.
12 tim skulle färden ta. 18 tim blev det inkluderat ett stopp på ca 7 tim. Jag visste att gränsen skulle vara stängd på natten och frågade redan när jag bokade varför bussen inte kan åka senare än 20.00 eftersom man ändå bara stannar nånstans mitt i natten för att sova och vänta på att gränsen ska öppna?
"Men det går ju inte" fick jag till svar. "Varför inte?" frågade jag. "Avgångstiden är ju kl 20.00" svarar han.
Det var alltsa jag som var den korkade.
Mitt i natten stannar vi således i ingenstans och jag och chauffören kliver av och in i någons kombinerade vardagsrum/kök/restaurang och kollar på Champions League.
Arsenal - Hamburg tror jag det var. Arsenal vann förstås. Jag kunde inte sova för bussen var full med snarkande Vietnameser. En av dem hade lägligt nog ockuperat mitt säte medans jag kollade fotboll så det enda som fanns var att ligga på kaffebönorna vilket jag avböjde. Ingen sömn med andra ord.
Efter 5 tim öppnar gränsen och vi tar oss sakta igenom den.
Först Laos gräns. "Sir, you don't have VISA. No enter". "Jag behöver ej Visum med svenskt diplomatpass" svarar jag trött och irriterad. Fast på engelska denna gång. "Aha, ok".
Över till Vietnamesiska sidan. "Sir, you don't have VISA. No enter". "Jag behöver ej Visum med svenskt diplomatpass" svarar jag åter trött och irriterad. Även denna gång på engelska. Jag hinner med ett tyst svenskt "idiot" också som han nog missade. "Aha, ok".
Efter det var det dags att släpa ut allt baggage på marken för att knarkhundarna skulle spana. Bra tanke. Det dåliga med den tanken är att ingen bryr sig om andras saker här så när jag ser en gränsvakt kasta min kameraväska på marken(den värsta hädelsen du kan göra mot mig) springer jag fram och skriker åt honom att ta det försiktigt. Han ställer sig och blänger på mig och jag inser att han har minst 1 revolver mer än mig och säkert 10 fler polare här nere så jag låter honom sköta sitt jobb.
Tillbaks på bussen börjar vi alltså nu komma nån vart och det blir varmare och varmare eftersom bussen har A/C men den kan man givetvis inte ha på för då kan man bli sjuk.
Vi stannar ca 8 ggr på vägen för att lasta av kaffesäckar.
Vid varje stopp var det samma visa. Killarna lastar av säckarna från bussen. Det innebär i praktiken att de står på bussen och kastar av säckarna. Varje säck väger 50 kg.
Nere på marken väger en annan kille varje säck. Sen är det kvinnornas tur att bära säckarna ca 30 m till förrådet.
Inga män hjälpte till med bärandet på marken utan de satte sig tillrätta i skuggan och tog en cigg.
Även jag satt i ärlighetens namn i skuggan fast utan cigg.
Jag kom till slut till Danang där jag skulle ta tåget (sov-vagn) till Saigon och döm om min förvåning när jag inom loppet av 1 timme från att jag klev av bussen satt på ett rullande tåg med 2 underbara baguetter i min hand eftersom det hade gått nästan 24 tim sedan jag senast åt.
I min kupe satt det en familj tror jag. Ett barn (ett litet roligt), hans pappa och mamma och förmodligen hennes mamma. Mormorn talade lite lite engelska. Hon frågade vad jag hette, Kostas svarar jag. Hon frågade vart jag kom ifrån, Sverige svarade jag. Hon frågade om jag var singel och så började hon fnissa och blinka åt mig.
De är inte blyga här nere...
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Flinken kommenterade torsdag 21 december 2006
Äntligen hittade jag dig ju.... Väl hemma i Sverige av bokstäverna att dömma :) Hoppas att du har fortsatt bra och du... KUL ATT SE!!!! God Jul och allt sånt! Vi ses... Anna
Jimbo (jimmy@mohlin.nu) kommenterade måndag 18 december 2006
Skriv ngt mannen! Börjar bli långtråkigt i sverige...
Sami (hannasamira@hotmail;.com) kommenterade onsdag 13 december 2006
Kostas,
Pls kom till Sydney!! I am there already...eftersom du ar saa nara..du kommer att gilla det skarpt...Vi har lagenhet vid Boni beach..sa du kommer stortrivas!
Har ej last din dagbok pa ett bra tag, men vantar till vi far internet hemma....o da kommer jag ej att kunna slita mig fran datan....Stor kram o GOD JUL!!!!
Sevan (sevan76@hotmail.com) kommenterade måndag 4 december 2006
Förresten, Brasilien var VERY NICE!!! Vilka underbara männsikor. Förhoppningsvis blir det Rio de Janairo i feb.. Eller varför inte en 3 månaders rundresa i Sydamerika? KRAM!!!
Sevan (sevan76@hotmail.com) kommenterade måndag 4 december 2006
Herregud, vilka roliga/tokiga människor Du råkar träffa på hela tiden.. Det är så JÄKLA kul att läsa alla Dina inlägg. Jag skrattar gott åt var och varannan mening :-)) Samt att jag alltid tänker på hur jag skulle reagera i alla dessa situationer...Önskar att jag också upplevde allt det här. Fortsätt med ditt skrivande!! Kram kram
David (dapa01@qbranch.se) kommenterade måndag 4 december 2006
Var kaffet gott?
Mike M (mikael.martin@mrorange.nu) kommenterade måndag 4 december 2006
Hehehe, lova att du fortsätter skriva varje måndag. För på det här sättet blir ju måndagarna här hemma riktigt underhållande...
Tisdag 21 November 2006 - Pakxé
Åkte till Pak Se i tron att jag lätt kunde hitta bra förbindelser till överallt härifrån och nu visar det sig att så inte är fallet.
Jag kommer nu spendera 15 jävla timmar på en buss liknande den från Hanoi som jag svor på att aldrig ta igen. Bussen åker härifrån om 2 tim, åker till gränsen Laos-Vietnam och stannar där ca 4 tim mitt i natten för att gränsen öppnar kl 07 (fråga inte varför den ej åker senare härifrån, jag fick inget bra svar) åker vidare till Danang och tar tåget ytterligare ca 12 tim bara för att jag så gärna vill se Saigon.
Ibland kanske man borde kolla upp saker i förväg, jag kommer förmodligen lära mig det en dag.
Nu ska jag gå och äta...
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------
Gustav (gustavaulin@hotmail.com) kommenterade måndag 4 december 2006
heykostas! 9 dagari hanoi nu och borjar fa lite nog. grym stad dock. 3 natter pa new century blev det och jag gissar att vi traffade pa maffian lite gran. det blev i alla fall en del hennesy. ikvall driver det vidare soderut. hors
Jimbo (jimmy@mohlin.nu) kommenterade lördag 2 december 2006
Tjena! Låter grymt najs med allt... Glöm inte att ta flod vägen (Mekong) från Saigon till Phnom Penh... väl där...ät på The Boddhi Tree, min bästa måltid under 6 månader!
keep it real!
Kung Konstantin kommenterade torsdag 23 november 2006
Jävla resa. Den tog 20 tim istället för att den var överlastad med kaffe som skulle lämnas av på 200 ställen på vägen. Stoppet varade i 7 tim (inkl gränsövergång) där första delen spenderades i någons vardagsrum (läs hydda) tittandes på Champions League (Arsenal - Hamburg) med chauffören och en medpassagerare.
Fortsätt titta på internet, en vacker dag dyker jag nog upp där...
Dimmi(Bror, den smarta) (dimmi@unibase.se) kommenterade tisdag 21 november 2006
Det måste vara jobbigt att bara åka runt till en massa ställen i värmen.....Slå en signal hem till "vilken chaffis" o restaurang personalen när du får möjlighet. Dem frågar ett par ggr om dan om jag tittat på internet efter dig...
Mike M (mikael.martin@mrorange.nu) kommenterade tisdag 21 november 2006
Hahahaha, fan va jag skrattar ihjäl mig. Bra där Kungen! Kör kör kör!
Aleks (heineken@spray.se) kommenterade tisdag 21 november 2006
Hjulen på bussen går runt runt tunt.....
eko (eko1313@bredband.net) kommenterade tisdag 21 november 2006
Hallå Kungen !
Hörde att Avis har bra kampanj pris !!!
Lycka till Kungen
Aleks (heineken@spray.se) kommenterade tisdag 21 november 2006
Hjulen på bussen går runt runt tunt.....
Anmäl
Jag kommer nu spendera 15 jävla timmar på en buss liknande den från Hanoi som jag svor på att aldrig ta igen. Bussen åker härifrån om 2 tim, åker till gränsen Laos-Vietnam och stannar där ca 4 tim mitt i natten för att gränsen öppnar kl 07 (fråga inte varför den ej åker senare härifrån, jag fick inget bra svar) åker vidare till Danang och tar tåget ytterligare ca 12 tim bara för att jag så gärna vill se Saigon.
Ibland kanske man borde kolla upp saker i förväg, jag kommer förmodligen lära mig det en dag.
Nu ska jag gå och äta...
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------
Gustav (gustavaulin@hotmail.com) kommenterade måndag 4 december 2006
heykostas! 9 dagari hanoi nu och borjar fa lite nog. grym stad dock. 3 natter pa new century blev det och jag gissar att vi traffade pa maffian lite gran. det blev i alla fall en del hennesy. ikvall driver det vidare soderut. hors
Jimbo (jimmy@mohlin.nu) kommenterade lördag 2 december 2006
Tjena! Låter grymt najs med allt... Glöm inte att ta flod vägen (Mekong) från Saigon till Phnom Penh... väl där...ät på The Boddhi Tree, min bästa måltid under 6 månader!
keep it real!
Kung Konstantin kommenterade torsdag 23 november 2006
Jävla resa. Den tog 20 tim istället för att den var överlastad med kaffe som skulle lämnas av på 200 ställen på vägen. Stoppet varade i 7 tim (inkl gränsövergång) där första delen spenderades i någons vardagsrum (läs hydda) tittandes på Champions League (Arsenal - Hamburg) med chauffören och en medpassagerare.
Fortsätt titta på internet, en vacker dag dyker jag nog upp där...
Dimmi(Bror, den smarta) (dimmi@unibase.se) kommenterade tisdag 21 november 2006
Det måste vara jobbigt att bara åka runt till en massa ställen i värmen.....Slå en signal hem till "vilken chaffis" o restaurang personalen när du får möjlighet. Dem frågar ett par ggr om dan om jag tittat på internet efter dig...
Mike M (mikael.martin@mrorange.nu) kommenterade tisdag 21 november 2006
Hahahaha, fan va jag skrattar ihjäl mig. Bra där Kungen! Kör kör kör!
Aleks (heineken@spray.se) kommenterade tisdag 21 november 2006
Hjulen på bussen går runt runt tunt.....
eko (eko1313@bredband.net) kommenterade tisdag 21 november 2006
Hallå Kungen !
Hörde att Avis har bra kampanj pris !!!
Lycka till Kungen
Aleks (heineken@spray.se) kommenterade tisdag 21 november 2006
Hjulen på bussen går runt runt tunt.....
Anmäl
Onsdag 8 November 2006 - Vangviang
Jag lämnade Hanoi på ett lite märkligt sätt. En liten minibuss hämtade mig och några till som skulle till busstationen. Den lilla bussen kör först 20 min norrut, där fanns bussen som skulle ta folk till södra Vietnam. Jag skulle alltså till Laos så istället för en väntande buss fann jag en väntade kille i 17-årsåldern på en moppe. En trimmad visade det sig.
Han tog min feta ryggsäck mellan sig och styret, jag satt bakpå. Sen bar det iväg i en jävla fart. Han ville förmodligen visa västerlänningen vilket bra jobb han gjort med att trimma moppen och jag kan säga att jag blev imponerad...eller skräckslagen.
Av någon anledning gick min buss från södra Hanoi så vi åker hela vägen tillbaka och fortsätter ut ur stan åt andra hållet.
Under vår ca 40 min långa färd hann vi med att få ett ordentligt ställ då killen tvärnitade i ca 70 km/h för en buss som bara körde ut i en korsning och killen envisades med att svara i sin mobil medans han kryssade fort genom trafiken.
Jag överlevde den resan och kom fram till en full buss som bara väntade på mig. Längst bak i bussen ser jag några västerlänningar, det är tydligen västerlänningarnas plats därbak tillsammans med allt baggage. Tack för den.
Nu börjar alltså en 22-timmarsfärd där jag sitter längst bak med ett helt upprätt ryggstöd (för att de har packat väskor bakom mig) och benen utsträckta framåt men uppåt på allt baggage som täcker golvet. Jag sitter alltså som ett jävla V och förväntas sitta där nöjd i 22 timmar?
Jag har hört så många skräckhistorier om bussen mellan Angkor Wat och Thailand och eftersom jag nu leeeeed på denna buss har jag nu bestämt mig för att flyga mellan Pnomh Penh och Bangkok för 25 USD med AirAsia. Ingen mer buss alltså om det finns andra färdmedel (åsna inkluderat).
Anländer efter lite tjafs till Vientiane som är Laos huvudstad med ca 200 000 Laosianer. Att komma hit från Hanoi är nog ungefär som att bli döv (fast lycklig). I Hanoi var det ett konstant tutande från den galna trafiken och här är det preis tvärtom. Ingen som tutar, ingen som hetsar. Kanske var det denna omställning som gjorde mig yr för jag kan svära på att jag såg Leif Silbersky sitta bakpå en Tuk-Tuk.
Vientiane har i mina ögon inte mycket att erbjuda förutom Scandinavian bakery som hade god frukost och massa trevliga bakelser som hemma :)
Däremot har de en ansenlig mängd sjyssta bilar. Laos ska ju vara fattigt men här åker man Merca, Toyota Landcruisers, feta Nissan-Jeepar och faktiskt såg jag en sjysst Ferrari häromdagen. Har även spottat några Volvos varav en var en 240 kombi från tidigt 80-tal med hör och häpna, RATTMUFF !!!
Här stannade jag bara en natt och sen for jag tillsammans med 2 danskar som jag träffade på "Bussen som Gud glömde" vidare till Vang Vieng, backpackerparadiset som det kallas.
Om Vientiane var laidback så vet jag inte vad man kan kalla Vang Vieng. En liten håla på ca 25 000 små människor. Restaurangerna i stan har i det flesta fall såna asiatiska låga bord så att man kan ligga ner och käka och givetvis kolla på Vänner som går på repeat på TV:n.
Det fanns även en Simpsons-restaurang men ingen South Park. Alla ställen har en vanlig meny och en "Happy"-meny. På Happymenyn finns bla spacecake, opium-te, mushroom-shake och nu förstod jag varför man kan ligga ner och slökolla på TV överallt.
Stan är alltså ett slackertillhåll trots att de försöker få det till action med klättring, grottor och kajaker.
Jag hade dragit på mig en förkylning i samband med Trance-träningen i Hanoi och jag tänkte kurera mig med vila i Vang Vieng. Jag gick omkring med min whiskeyröst i 3 dagar och gjorde ingenting förutom att få massage varje dag (30kr/tim, bara att passa på) tills jag fick nog och bestämde mig för att prova på den fantastiska tubingen nerför floden som alla snackade om.
Tubing innebär att man hyr en stor gummiring, åker några km uppför floden med Tuk-Tuk och sen sätter sig i floden och åker nerströms. Det är en flod men det går knappt framåt och den är ibland så grund att man kan bryta arslet om man ej är vaksam.. Därför har de lägligt nog öppnat ett antal barer utmed som serverar BeerLao och Buckets och massa bra musik såsom Scatman och 2 Unlimited.
En bucket är i praktiken en liten plasthink som innehåller en flaska Whiskey, några Thailändska Red Bull och lite cola. Allt för ca 25 kr.
För att göra det lite roligare för alla berusade människor med mycket mod har man även byggt plattformar på ca 7-8 m höjd i träd utmed floden där turister gärna får kasta sig ut i en sving och försöka överträffa varandra i misslyckade volter (allt på eget ansvar givetvis). Ett magplask drar mer applåder än ett perfekt dyk.
På vägen upp träffade jag på Gustaf och Viktor som jag hängde med resten av veckan och vi "tubade" 4 dagar helt enkelt för att det inte finns så mycket annat att göra.
Jag har en tanke på att ta med mig denna ide och plantera den i tex Dalälven. Måste bara klara ut några saker med Socialstyrelsen först.
En dag tänkte vi att vi gör nåt annat så vi hyrde ett par cyklar och cyklade iväg för att spana in några grottor. Vi låg mest vid en helt fantastisk lagun (ironi) men på vägen tillbaka tog vi oss in i en grotta som låg mitt ute i djungeln och som jag hade besökt några dagar tidigare. Den gången lade jag mitt liv i 2 st 10-åriga killars händer som visade mig igenom.
Denna gång var vi lite sena, guiderna hade slutat för dagen så Gustaf lade sitt liv i mina händer. Vi hade faktiskt en ficklampa och en tändare i reserv...jätteklokt.
Jag mindes ungefär hur man skulle gå i grottan men det fanns även pilar på de flesta ställen som guidade.
Det tar ca 25 min att ta sig igenom och det här är lätt den bästa grotta jag varit i även om det inte är den största. Det är däremot den mest trånga av alla då vi fick krypa och kräla och pressa oss igenom passager. Alltid med tanken "vad händer om det blir jordbävning?" i huvudet.
Roligt var det i alla fall och när vi kom ut hade det börjat skymma och killen som klippte biljetter hade gått hem. Ingen hade alltså saknat oss om vi hade gått vilse därinne, det känns tryggt....
Sista dagarna träffade vi på ett gäng galna norrmän (Tore, Ketil och Andre = Gaus, Roms og Brumund Dal) och jag fick än en gång njuta av detta fantastiska språk och dessa roliga människor. Jag skulle dö av magkramp om jag bodde för länge i Norge.
Efter en vecka i Vang Vieng kände jag att det inte fanns mer att se så jag sade adjö till stan och begav mig tillbaka till Vientiane för att fixa mig en resa söderut ner mot förmodligen Kambodja. Har nu varit en natt i Vientiane, kollat in den lokala nattklubben som spelade alldeles för mycket hiphop och förmodligen HELA Crazy Frog-albumet och allt detta mixat av en DJ som tyckte det var helt ok att gå från HipHop till Techno till Ballad och tillbaka till Techno. Inga bpm-skillnader är för stora för Laos.
Har redan fått nog och tar därför bussen (inga alternativ ges) ner mot Pakse ikväll...
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Gustav (gustavaulin@hotmail.com) kommenterade lördag 25 november 2006
kostas! jag och vik ar i bankok nu. det blir nog lite new cetury senare. hehe. fast jag kan inte tanska mej att det slar namlaodisco. du stavade forresten mitt namn fel. hehe. hors snart.
Yoyye (yoyye_@hotmail.com) kommenterade tisdag 21 november 2006
Jag tar en Happy Pancake tack. =)
t
Lucifer (whissy242@hotmail.com) kommenterade tisdag 21 november 2006
"Från: Syster
2006-11-13 22:13
Din "konst" har kommit! Köpte du den efter ett pass på klubben??Dess budskap verkade lite väl djupt för att vara din stil..."... HEHEHEHEHEHEHEHEHEHEHEHEHEHE nu såg jag det här; vill se både konsten och träffa din syster =P
Samira (hannasamira@hotmail.com) kommenterade söndag 19 november 2006
Ja!!!!!!!!!!!!! Pls kom om du kan!! Ring arbetsförmedlinegn o säg att du tar lite mer semetser och försöker söka jobb utomlands!!! Du kan ju åka dit och bo hos Miguel så kommer jag den 7 dec!! Det sägs att nyår i Sydney är något helt otroligt och att de bästa fyrverkerierna finns där!!! MI CASA TU CASA!! Miguel skulle bli jätteglad!! Särskilt om någon gillar att prova vatten sporter eller anna sport..ha..ha..ha..!!
Kung Konstantin kommenterade söndag 19 november 2006
Bobblevest...HAHAHAHAHHAHAHAH
Faan vad jag gillar Norge mer och mer!!! Blåvitt på väggarna? Du vill alltsa måla grekiska flaggan i hela rummet? Guud vad snällt av dig, tack !!! :) Bara den matchar 42-tummaren på väggen och Dali-högtalarna till Nad-stereon som vi kom överens om :) Saknar dig oxå vet du !!
Samira, Bondi beach säger du? Hmmm...kanske ska ta BA söderut från BKK istället? Stanna där ett tag så att jag hinner besöka. Jag hann ju inte komma till Madrid innan du smet :)
Samira (hannasamira@hotmail.com) kommenterade söndag 19 november 2006
The king!!!
Otrolig bra berättelser ur ditt "vardagsliv" vill inte sluta läsa...!!! Vill inte att din resa ska ta slut!! När återvänder du?
Äntligen har jag fått mitt visum till Australien!!!!!!! Mycket jobb och papper och lite intervjuer, men australienarna tror på och det gör det rätt i!! Åker den 7 dec till Sydney och Miguel har hyrt lägenhet med 2 sovrum på Bondi Beach!! Så nu vet du att du har ett rum som väntar på dina äventyr, med surfing etc..:) Stor kram vännen!!
Maria (mariathunder@gmail.com) kommenterade söndag 19 november 2006
Hey kära vän.
Du lever minsann livet du, gillade dina bilder från Laos äntligen fick vi se lite av dig :o) allt är bra här hemma i Norge och JA man garvar ihjäl sig här pga språket: känn på denna - bobblevest = dunjacka.
By the way, vi var och tittade på sommarstugan förra helgen och den blir helt FANTASTISK. Är det ok med lite marina blå vit randiga tapeter till ditt rum?
Saknar dig min älskade vän, skriv snart igen.
Puss puss..
Han tog min feta ryggsäck mellan sig och styret, jag satt bakpå. Sen bar det iväg i en jävla fart. Han ville förmodligen visa västerlänningen vilket bra jobb han gjort med att trimma moppen och jag kan säga att jag blev imponerad...eller skräckslagen.
Av någon anledning gick min buss från södra Hanoi så vi åker hela vägen tillbaka och fortsätter ut ur stan åt andra hållet.
Under vår ca 40 min långa färd hann vi med att få ett ordentligt ställ då killen tvärnitade i ca 70 km/h för en buss som bara körde ut i en korsning och killen envisades med att svara i sin mobil medans han kryssade fort genom trafiken.
Jag överlevde den resan och kom fram till en full buss som bara väntade på mig. Längst bak i bussen ser jag några västerlänningar, det är tydligen västerlänningarnas plats därbak tillsammans med allt baggage. Tack för den.
Nu börjar alltså en 22-timmarsfärd där jag sitter längst bak med ett helt upprätt ryggstöd (för att de har packat väskor bakom mig) och benen utsträckta framåt men uppåt på allt baggage som täcker golvet. Jag sitter alltså som ett jävla V och förväntas sitta där nöjd i 22 timmar?
Jag har hört så många skräckhistorier om bussen mellan Angkor Wat och Thailand och eftersom jag nu leeeeed på denna buss har jag nu bestämt mig för att flyga mellan Pnomh Penh och Bangkok för 25 USD med AirAsia. Ingen mer buss alltså om det finns andra färdmedel (åsna inkluderat).
Anländer efter lite tjafs till Vientiane som är Laos huvudstad med ca 200 000 Laosianer. Att komma hit från Hanoi är nog ungefär som att bli döv (fast lycklig). I Hanoi var det ett konstant tutande från den galna trafiken och här är det preis tvärtom. Ingen som tutar, ingen som hetsar. Kanske var det denna omställning som gjorde mig yr för jag kan svära på att jag såg Leif Silbersky sitta bakpå en Tuk-Tuk.
Vientiane har i mina ögon inte mycket att erbjuda förutom Scandinavian bakery som hade god frukost och massa trevliga bakelser som hemma :)
Däremot har de en ansenlig mängd sjyssta bilar. Laos ska ju vara fattigt men här åker man Merca, Toyota Landcruisers, feta Nissan-Jeepar och faktiskt såg jag en sjysst Ferrari häromdagen. Har även spottat några Volvos varav en var en 240 kombi från tidigt 80-tal med hör och häpna, RATTMUFF !!!
Här stannade jag bara en natt och sen for jag tillsammans med 2 danskar som jag träffade på "Bussen som Gud glömde" vidare till Vang Vieng, backpackerparadiset som det kallas.
Om Vientiane var laidback så vet jag inte vad man kan kalla Vang Vieng. En liten håla på ca 25 000 små människor. Restaurangerna i stan har i det flesta fall såna asiatiska låga bord så att man kan ligga ner och käka och givetvis kolla på Vänner som går på repeat på TV:n.
Det fanns även en Simpsons-restaurang men ingen South Park. Alla ställen har en vanlig meny och en "Happy"-meny. På Happymenyn finns bla spacecake, opium-te, mushroom-shake och nu förstod jag varför man kan ligga ner och slökolla på TV överallt.
Stan är alltså ett slackertillhåll trots att de försöker få det till action med klättring, grottor och kajaker.
Jag hade dragit på mig en förkylning i samband med Trance-träningen i Hanoi och jag tänkte kurera mig med vila i Vang Vieng. Jag gick omkring med min whiskeyröst i 3 dagar och gjorde ingenting förutom att få massage varje dag (30kr/tim, bara att passa på) tills jag fick nog och bestämde mig för att prova på den fantastiska tubingen nerför floden som alla snackade om.
Tubing innebär att man hyr en stor gummiring, åker några km uppför floden med Tuk-Tuk och sen sätter sig i floden och åker nerströms. Det är en flod men det går knappt framåt och den är ibland så grund att man kan bryta arslet om man ej är vaksam.. Därför har de lägligt nog öppnat ett antal barer utmed som serverar BeerLao och Buckets och massa bra musik såsom Scatman och 2 Unlimited.
En bucket är i praktiken en liten plasthink som innehåller en flaska Whiskey, några Thailändska Red Bull och lite cola. Allt för ca 25 kr.
För att göra det lite roligare för alla berusade människor med mycket mod har man även byggt plattformar på ca 7-8 m höjd i träd utmed floden där turister gärna får kasta sig ut i en sving och försöka överträffa varandra i misslyckade volter (allt på eget ansvar givetvis). Ett magplask drar mer applåder än ett perfekt dyk.
På vägen upp träffade jag på Gustaf och Viktor som jag hängde med resten av veckan och vi "tubade" 4 dagar helt enkelt för att det inte finns så mycket annat att göra.
Jag har en tanke på att ta med mig denna ide och plantera den i tex Dalälven. Måste bara klara ut några saker med Socialstyrelsen först.
En dag tänkte vi att vi gör nåt annat så vi hyrde ett par cyklar och cyklade iväg för att spana in några grottor. Vi låg mest vid en helt fantastisk lagun (ironi) men på vägen tillbaka tog vi oss in i en grotta som låg mitt ute i djungeln och som jag hade besökt några dagar tidigare. Den gången lade jag mitt liv i 2 st 10-åriga killars händer som visade mig igenom.
Denna gång var vi lite sena, guiderna hade slutat för dagen så Gustaf lade sitt liv i mina händer. Vi hade faktiskt en ficklampa och en tändare i reserv...jätteklokt.
Jag mindes ungefär hur man skulle gå i grottan men det fanns även pilar på de flesta ställen som guidade.
Det tar ca 25 min att ta sig igenom och det här är lätt den bästa grotta jag varit i även om det inte är den största. Det är däremot den mest trånga av alla då vi fick krypa och kräla och pressa oss igenom passager. Alltid med tanken "vad händer om det blir jordbävning?" i huvudet.
Roligt var det i alla fall och när vi kom ut hade det börjat skymma och killen som klippte biljetter hade gått hem. Ingen hade alltså saknat oss om vi hade gått vilse därinne, det känns tryggt....
Sista dagarna träffade vi på ett gäng galna norrmän (Tore, Ketil och Andre = Gaus, Roms og Brumund Dal) och jag fick än en gång njuta av detta fantastiska språk och dessa roliga människor. Jag skulle dö av magkramp om jag bodde för länge i Norge.
Efter en vecka i Vang Vieng kände jag att det inte fanns mer att se så jag sade adjö till stan och begav mig tillbaka till Vientiane för att fixa mig en resa söderut ner mot förmodligen Kambodja. Har nu varit en natt i Vientiane, kollat in den lokala nattklubben som spelade alldeles för mycket hiphop och förmodligen HELA Crazy Frog-albumet och allt detta mixat av en DJ som tyckte det var helt ok att gå från HipHop till Techno till Ballad och tillbaka till Techno. Inga bpm-skillnader är för stora för Laos.
Har redan fått nog och tar därför bussen (inga alternativ ges) ner mot Pakse ikväll...
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Gustav (gustavaulin@hotmail.com) kommenterade lördag 25 november 2006
kostas! jag och vik ar i bankok nu. det blir nog lite new cetury senare. hehe. fast jag kan inte tanska mej att det slar namlaodisco. du stavade forresten mitt namn fel. hehe. hors snart.
Yoyye (yoyye_@hotmail.com) kommenterade tisdag 21 november 2006
Jag tar en Happy Pancake tack. =)
t
Lucifer (whissy242@hotmail.com) kommenterade tisdag 21 november 2006
"Från: Syster
2006-11-13 22:13
Din "konst" har kommit! Köpte du den efter ett pass på klubben??Dess budskap verkade lite väl djupt för att vara din stil..."... HEHEHEHEHEHEHEHEHEHEHEHEHEHE nu såg jag det här; vill se både konsten och träffa din syster =P
Samira (hannasamira@hotmail.com) kommenterade söndag 19 november 2006
Ja!!!!!!!!!!!!! Pls kom om du kan!! Ring arbetsförmedlinegn o säg att du tar lite mer semetser och försöker söka jobb utomlands!!! Du kan ju åka dit och bo hos Miguel så kommer jag den 7 dec!! Det sägs att nyår i Sydney är något helt otroligt och att de bästa fyrverkerierna finns där!!! MI CASA TU CASA!! Miguel skulle bli jätteglad!! Särskilt om någon gillar att prova vatten sporter eller anna sport..ha..ha..ha..!!
Kung Konstantin kommenterade söndag 19 november 2006
Bobblevest...HAHAHAHAHHAHAHAH
Faan vad jag gillar Norge mer och mer!!! Blåvitt på väggarna? Du vill alltsa måla grekiska flaggan i hela rummet? Guud vad snällt av dig, tack !!! :) Bara den matchar 42-tummaren på väggen och Dali-högtalarna till Nad-stereon som vi kom överens om :) Saknar dig oxå vet du !!
Samira, Bondi beach säger du? Hmmm...kanske ska ta BA söderut från BKK istället? Stanna där ett tag så att jag hinner besöka. Jag hann ju inte komma till Madrid innan du smet :)
Samira (hannasamira@hotmail.com) kommenterade söndag 19 november 2006
The king!!!
Otrolig bra berättelser ur ditt "vardagsliv" vill inte sluta läsa...!!! Vill inte att din resa ska ta slut!! När återvänder du?
Äntligen har jag fått mitt visum till Australien!!!!!!! Mycket jobb och papper och lite intervjuer, men australienarna tror på och det gör det rätt i!! Åker den 7 dec till Sydney och Miguel har hyrt lägenhet med 2 sovrum på Bondi Beach!! Så nu vet du att du har ett rum som väntar på dina äventyr, med surfing etc..:) Stor kram vännen!!
Maria (mariathunder@gmail.com) kommenterade söndag 19 november 2006
Hey kära vän.
Du lever minsann livet du, gillade dina bilder från Laos äntligen fick vi se lite av dig :o) allt är bra här hemma i Norge och JA man garvar ihjäl sig här pga språket: känn på denna - bobblevest = dunjacka.
By the way, vi var och tittade på sommarstugan förra helgen och den blir helt FANTASTISK. Är det ok med lite marina blå vit randiga tapeter till ditt rum?
Saknar dig min älskade vän, skriv snart igen.
Puss puss..
Lördag 28 Oktober 2006 - Hanoi
Tillbaka i Hanoi var det dags att ta farväl av Gaus, Roms och Brumund Dal då de skulle fortsätta leta efter Dr Drövel på annat håll. Själv ville jag se vad Hanoi hade att erbjuda.
Jag tog in på Backpackers Hanoi Hostel vilket drivs av 2 roliga Australiensare. De hade lite barbecues och lite annat roligt på gång i veckorna så det var ett trevligt ställe och man träffade massa folk. Jag snackade med några lirare på takterassen och vi bestämde oss för att gå till en klubb jag blivit tipsad om som skulle spela bra musik, Trance alltså. En lirare gick igång direkt och bräkte om vilken grym dansare han var och att han alltid står kvar längst på golvet och det ena och det andra och visst, kan ju vara kul med nån som jag tänkte jag.
Det visade sig senare att det enda han var bra på var att bräka...
Vi börjar kvällen med en middag på ett ställe som är en ganska fin restaurang men som tar hand om gatubarn och utbildar dem inom restaurangbranschen. En god idé alltså och vi var ett gäng som tänkte att vi kunde bidra med något samtidigt som vi äter. Efter några vilseledande manövrar (ofrivilliga) hittar vi restaurangen. In kliver vi, 10 luffare i slitna piratkopierade kläder bland äldre västerlänningar i kostymer som äter.
Maten och servicen var utmärkt och när det är dags för dessert drar jag mig till minnes (som den grek jag är) en brödkorg jag skymtade på väg in. Jag frågar snällt om man kunde få lite av det goda brödet som dessert och de kollar snett på mig men fixar det. In kommer korgen, jag kastar mig över brödet (små söta frallor) och tar en tugga. Jag tittar sen på brödet jag har i handen och ser en skvadron med små myror krypa ut ur det. Jag bestämmer mig snabbt för att inte äta mer.
Vi drar iväg till klubben och finner en tämligen sjysst Tranceklubb som jag verkligen inte hade förväntat mig här i Hanoi. Jag kliver in och tittar från övervåningen ner på ett kokande dansgolv. Perfektionissimo tänker jag och börjar moonwalka nerför trappan och spejar efter utrymme att electric-booga på.
Jag hittar min plats i ett hörn bredvid högtalarna och börjar genast dansa och observera. Vakten bredvid mig observerar mig och min dans och bara skakar på huvudet.
Ganska snabbt inser jag att något är skumt med detta ställe. Massa unga Vietnameser som har tillräckligt med pengar för att beställa in flaska efter flaska med Hennessy. Hennessy verkar vara för Vietnameser vad Cristal är för Puff Daddy och 50Cent, ingen Pripps Blå här inte. En del är så utslagna så att de ligger på bordet (eller baren) och sover men vakterna bara övervakar utan att ingripa. Många andra sitter ner vid bord och bara skakar på sina huvuden i takt med musiken (Selle, shake-your-head-drug). Jag misstänker att det här måste vara maffians tillhåll och man bör därför iaktta försiktighet.
Som tur är ser jag så vänlig ut och är alltid glad så jag blev kompis med lirarna i baren och vakterna ganska fort.
Eller så var det bara så att de garvade hårt åt mig när jag dansade...
Efter denna kväll var jag fast på detta ställe. Eftersom allt annat här i Hanoi stänger senast kl 01 och det här var enda klubben med bra Trance så har jag nu genomfört ett intensivt 5-timmars aerobicspass 9 kvällar i rad. Damn I'm slim !!!
Dagarna förflöt ute på gatorna runt sjön, på museum eller på internet i ett desperat försök att få över mina låtar från en DVD till min nyinköpta mp3-spelare. Aleks, faaan om jag ska lyssna på dig igen. Du anar inte vad jag har gått igenom.
Jag besökte bla resterna av Hoa Lo-fängelset som byggdes av fransoser för länge sen men som senare användes till att hysa tillfångatagna Amerikaner under Vietnam-kriget. Lite propaganda-aktigt fanns det foton på väggarna av amerikaner i stil med, "Här utför Amerikanerna idrott på fängelsegården", Här läser de brev från hemma", Här får de nya kläder" osv. De får det att låta som att det var ett scoutläger.
En populär sysselsättning verkar vara att gymnastisera runt sjön som finns här. Spela badminton, jogga (ibland baklänges, på allvar) eller bara hoppa in i någon av dessa utomhus-gumpings som finns. Helst skall dessa aktiviteter tydligen utföras i pyjamas.
Ute på gatorna är det ett konstant oljud från trafiken jag bara inte kan beskriva. Det är helt galet hur mycket en människa kan använda tutan om han bara vill.
Och Vietnameser vill, tro mig.
Det kommer moppar från alla håll, hela tiden, överallt. Trots detta är det faktiskt bara att kliva ut i gatan, ha siktet inställt på vart man ska och hålla ett jämnt tempo utan att tveka. Mopedisterna kör otroligt nog runt dig, de tutar gärna men det blir ingen kroppskontakt.
Här i Hanoi finns det också moppetaxi som erbjuder det gamla vanliga (i samma ordning) fast de här i norr har även ett lockrop om man befinner sig tex på andra sidan gatan. De sätter handen vid munnen som en strut och säger Ho-Ho. Som en uggla liksom. Intressant...
En kväll på klubben frågade jag DJ:n om en låt han spelar varje kväll, jag ville bara veta vem artisten var. Han blev så glad när jag frågade om den och förklarade att det var hans egna remix på nåt gammalt kinesiskt så han brände en cd och gav mig nästa kväll. Lite roligt.
Samma kväll kommer en bred kille i hästsvans och ett stort leende (han ser ut som Van Dammes motståndare i Bloodsport, fast plus leendet) fram till mig och säger något och drar mig i armen bort mot några bord där bara Vietnameser har tillträde och där gangstrarna sitter. Först tror jag att det är "spöa-en-västerlänning-kväll" men killen tar min flaska öl jag har i handen och kastar iväg den och istället häller han upp Hennessy (som inte alls är gott men jag vågar inte säga nej) och så garvar han högt och skålar och sveper.
Sådär har han fortsatt de sista 4 kvällarna, introducerar mig för skumma typer, snackar Vietnamesiska i 190 och häller upp den där jävla Hennessyn. Jag fick av DJ:n veta att han är nån slags chef på stället och han gillar mig. Kan vara bra med såna kontakter.
Efter 10 dagar I Hanoi var det dags att vila och kurera min Hanoi-tinnitus så jag bokade en biljett till Laos, landet där tom Formel 1 går långsamt om man ska tro alla som varit där...
PS. Hittade detta några månader efter att jag kommit hem till Sverige.
Lite humor.... =)
http://vietnamnews.vnagency.com.vn/politics-laws/law-justice/164173/police-raid-...
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Aleks (varken syster, bror eller grek) (heineken@spray.se) kommenterade måndag 20 november 2006
Vafaan vafaan!!
Om jag känner dig rätt så kan det vara lika svårt för dig att få ut mp3 ur en rak pinne som från en mp3-spelare. Din bror förstår nog vad jag menar....
Hur svårt kan det vara?
Kunde inte discjockeyn hjälpa dig?
Eller så kanske den där viet-maffian kan skaka fram nåt skönt coverband som kan ströva runt med dig & spela önskningar åt dig i bästa Bregovic stil?
Har jag nånsin haft fel?! =)
alex (kompisen inte jugge, utan greken) (alexkoliopanos@hotmail.com) kommenterade fredag 17 november 2006
Ela malaka, tagga ner med att mingla med yakuza, har hört att de e snälla grabbar :)
kom precis hem från Maidens konsert, rocka OK, men inte mer :( 7 månaders väntan for nothing.
mer bilder killen, du e helt galen, jag vet vad du ska göra när du kommer hem ;)
peace bro!
alex
Dimmi(Bror) (dimmi@unibase.se) kommenterade fredag 17 november 2006
Kan det stället varit bättre än Red Stones i Pramanta?
Syster (rasalex@hotmail.com) kommenterade måndag 13 november 2006
Din "konst" har kommit! Köpte du den efter ett pass på klubben??Dess budskap verkade lite väl djupt för att vara din stil...
Hanoi verkar vara en skitkul stad och jag skulle glatt byta ut mörka, kalla Sthlm mot vilket ställe som helst i Vietnam (eller nån annanstans där man får en skymt av solen...).
Vad har snubben med Kinakläderna tagit vägen? Kan du efterlysa honom?
Fortsätt njut av ledighet och mycket sol.
Markus (rannerboy@gmail.com) kommenterade måndag 13 november 2006
Hahaha, det verkar som att du hittat rätt på den där klubben! Det är väl bara en tidsfråga innan chefen bjuder hem dig på efterfest...
Du får se till att åka nån annanstans och äta upp dig snart. Jag menar, "ett intensivt 5-timmars aerobicspass 9 kvällar i rad"... det kan ju inte vara mycket kvar av dig snart.
Ha det!
Samira (hannasamira@hotmail.com) kommenterade söndag 12 november 2006
Det låter som ett fantastikst ställe!!! Här i Madrid är det oxå bra om man känner chefen..men det det är nog inte som i Hanoi..ha..ha....Kul läsning som vanligt!
Kram
Anmäl
Jag tog in på Backpackers Hanoi Hostel vilket drivs av 2 roliga Australiensare. De hade lite barbecues och lite annat roligt på gång i veckorna så det var ett trevligt ställe och man träffade massa folk. Jag snackade med några lirare på takterassen och vi bestämde oss för att gå till en klubb jag blivit tipsad om som skulle spela bra musik, Trance alltså. En lirare gick igång direkt och bräkte om vilken grym dansare han var och att han alltid står kvar längst på golvet och det ena och det andra och visst, kan ju vara kul med nån som jag tänkte jag.
Det visade sig senare att det enda han var bra på var att bräka...
Vi börjar kvällen med en middag på ett ställe som är en ganska fin restaurang men som tar hand om gatubarn och utbildar dem inom restaurangbranschen. En god idé alltså och vi var ett gäng som tänkte att vi kunde bidra med något samtidigt som vi äter. Efter några vilseledande manövrar (ofrivilliga) hittar vi restaurangen. In kliver vi, 10 luffare i slitna piratkopierade kläder bland äldre västerlänningar i kostymer som äter.
Maten och servicen var utmärkt och när det är dags för dessert drar jag mig till minnes (som den grek jag är) en brödkorg jag skymtade på väg in. Jag frågar snällt om man kunde få lite av det goda brödet som dessert och de kollar snett på mig men fixar det. In kommer korgen, jag kastar mig över brödet (små söta frallor) och tar en tugga. Jag tittar sen på brödet jag har i handen och ser en skvadron med små myror krypa ut ur det. Jag bestämmer mig snabbt för att inte äta mer.
Vi drar iväg till klubben och finner en tämligen sjysst Tranceklubb som jag verkligen inte hade förväntat mig här i Hanoi. Jag kliver in och tittar från övervåningen ner på ett kokande dansgolv. Perfektionissimo tänker jag och börjar moonwalka nerför trappan och spejar efter utrymme att electric-booga på.
Jag hittar min plats i ett hörn bredvid högtalarna och börjar genast dansa och observera. Vakten bredvid mig observerar mig och min dans och bara skakar på huvudet.
Ganska snabbt inser jag att något är skumt med detta ställe. Massa unga Vietnameser som har tillräckligt med pengar för att beställa in flaska efter flaska med Hennessy. Hennessy verkar vara för Vietnameser vad Cristal är för Puff Daddy och 50Cent, ingen Pripps Blå här inte. En del är så utslagna så att de ligger på bordet (eller baren) och sover men vakterna bara övervakar utan att ingripa. Många andra sitter ner vid bord och bara skakar på sina huvuden i takt med musiken (Selle, shake-your-head-drug). Jag misstänker att det här måste vara maffians tillhåll och man bör därför iaktta försiktighet.
Som tur är ser jag så vänlig ut och är alltid glad så jag blev kompis med lirarna i baren och vakterna ganska fort.
Eller så var det bara så att de garvade hårt åt mig när jag dansade...
Efter denna kväll var jag fast på detta ställe. Eftersom allt annat här i Hanoi stänger senast kl 01 och det här var enda klubben med bra Trance så har jag nu genomfört ett intensivt 5-timmars aerobicspass 9 kvällar i rad. Damn I'm slim !!!
Dagarna förflöt ute på gatorna runt sjön, på museum eller på internet i ett desperat försök att få över mina låtar från en DVD till min nyinköpta mp3-spelare. Aleks, faaan om jag ska lyssna på dig igen. Du anar inte vad jag har gått igenom.
Jag besökte bla resterna av Hoa Lo-fängelset som byggdes av fransoser för länge sen men som senare användes till att hysa tillfångatagna Amerikaner under Vietnam-kriget. Lite propaganda-aktigt fanns det foton på väggarna av amerikaner i stil med, "Här utför Amerikanerna idrott på fängelsegården", Här läser de brev från hemma", Här får de nya kläder" osv. De får det att låta som att det var ett scoutläger.
En populär sysselsättning verkar vara att gymnastisera runt sjön som finns här. Spela badminton, jogga (ibland baklänges, på allvar) eller bara hoppa in i någon av dessa utomhus-gumpings som finns. Helst skall dessa aktiviteter tydligen utföras i pyjamas.
Ute på gatorna är det ett konstant oljud från trafiken jag bara inte kan beskriva. Det är helt galet hur mycket en människa kan använda tutan om han bara vill.
Och Vietnameser vill, tro mig.
Det kommer moppar från alla håll, hela tiden, överallt. Trots detta är det faktiskt bara att kliva ut i gatan, ha siktet inställt på vart man ska och hålla ett jämnt tempo utan att tveka. Mopedisterna kör otroligt nog runt dig, de tutar gärna men det blir ingen kroppskontakt.
Här i Hanoi finns det också moppetaxi som erbjuder det gamla vanliga (i samma ordning) fast de här i norr har även ett lockrop om man befinner sig tex på andra sidan gatan. De sätter handen vid munnen som en strut och säger Ho-Ho. Som en uggla liksom. Intressant...
En kväll på klubben frågade jag DJ:n om en låt han spelar varje kväll, jag ville bara veta vem artisten var. Han blev så glad när jag frågade om den och förklarade att det var hans egna remix på nåt gammalt kinesiskt så han brände en cd och gav mig nästa kväll. Lite roligt.
Samma kväll kommer en bred kille i hästsvans och ett stort leende (han ser ut som Van Dammes motståndare i Bloodsport, fast plus leendet) fram till mig och säger något och drar mig i armen bort mot några bord där bara Vietnameser har tillträde och där gangstrarna sitter. Först tror jag att det är "spöa-en-västerlänning-kväll" men killen tar min flaska öl jag har i handen och kastar iväg den och istället häller han upp Hennessy (som inte alls är gott men jag vågar inte säga nej) och så garvar han högt och skålar och sveper.
Sådär har han fortsatt de sista 4 kvällarna, introducerar mig för skumma typer, snackar Vietnamesiska i 190 och häller upp den där jävla Hennessyn. Jag fick av DJ:n veta att han är nån slags chef på stället och han gillar mig. Kan vara bra med såna kontakter.
Efter 10 dagar I Hanoi var det dags att vila och kurera min Hanoi-tinnitus så jag bokade en biljett till Laos, landet där tom Formel 1 går långsamt om man ska tro alla som varit där...
PS. Hittade detta några månader efter att jag kommit hem till Sverige.
Lite humor.... =)
http://vietnamnews.vnagency.com.vn/politics-laws/law-justice/164173/police-raid-...
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Aleks (varken syster, bror eller grek) (heineken@spray.se) kommenterade måndag 20 november 2006
Vafaan vafaan!!
Om jag känner dig rätt så kan det vara lika svårt för dig att få ut mp3 ur en rak pinne som från en mp3-spelare. Din bror förstår nog vad jag menar....
Hur svårt kan det vara?
Kunde inte discjockeyn hjälpa dig?
Eller så kanske den där viet-maffian kan skaka fram nåt skönt coverband som kan ströva runt med dig & spela önskningar åt dig i bästa Bregovic stil?
Har jag nånsin haft fel?! =)
alex (kompisen inte jugge, utan greken) (alexkoliopanos@hotmail.com) kommenterade fredag 17 november 2006
Ela malaka, tagga ner med att mingla med yakuza, har hört att de e snälla grabbar :)
kom precis hem från Maidens konsert, rocka OK, men inte mer :( 7 månaders väntan for nothing.
mer bilder killen, du e helt galen, jag vet vad du ska göra när du kommer hem ;)
peace bro!
alex
Dimmi(Bror) (dimmi@unibase.se) kommenterade fredag 17 november 2006
Kan det stället varit bättre än Red Stones i Pramanta?
Syster (rasalex@hotmail.com) kommenterade måndag 13 november 2006
Din "konst" har kommit! Köpte du den efter ett pass på klubben??Dess budskap verkade lite väl djupt för att vara din stil...
Hanoi verkar vara en skitkul stad och jag skulle glatt byta ut mörka, kalla Sthlm mot vilket ställe som helst i Vietnam (eller nån annanstans där man får en skymt av solen...).
Vad har snubben med Kinakläderna tagit vägen? Kan du efterlysa honom?
Fortsätt njut av ledighet och mycket sol.
Markus (rannerboy@gmail.com) kommenterade måndag 13 november 2006
Hahaha, det verkar som att du hittat rätt på den där klubben! Det är väl bara en tidsfråga innan chefen bjuder hem dig på efterfest...
Du får se till att åka nån annanstans och äta upp dig snart. Jag menar, "ett intensivt 5-timmars aerobicspass 9 kvällar i rad"... det kan ju inte vara mycket kvar av dig snart.
Ha det!
Samira (hannasamira@hotmail.com) kommenterade söndag 12 november 2006
Det låter som ett fantastikst ställe!!! Här i Madrid är det oxå bra om man känner chefen..men det det är nog inte som i Hanoi..ha..ha....Kul läsning som vanligt!
Kram
Anmäl
Torsdag 26 Oktober 2006 - Ha Long
Galna Hanoi.
Jag har nu spenderat 10 dagar i Hanoi. De 9 senaste kvällarna har jag dansat satan pa denna makalosa Tranceklubb jag hittade, New Century tillsammans med de lokala gangstrarna.
Vi tar det från början dock...
Vi ankom Hanoi med flyg från Hue tidigt torsd morgon. Utan något hotell bokat promenerade vi runt i värmen och blev blåst av den ena slyngeln efter den andra. När de kommer fram till en på gatan så har de självklart rum för 5 USD/natt. När man sedan följer med dem till hotellet så har de rummen precis tagit slut men vi har ett annat för 10 USD. Sådär höll det på tills vi tröttnade och hittade ett billigt hotell. Det var ju billigt för att jag och Robert fick bo under ett plåttak i annexet som nån jävla Stig H Olsson.
Anyway, vi skulle ändå bara spendera en natt där eftersom vi dagen därpå planerade att ta en tur i denna fantastiska slags skärgård som heter Halong Bay. Vi bokade resan via en resebyrå som lovade en fantastisk båt, underbar "seafood", flera timmar kajaking bland alla klippor, bad i massor och 2 hela dagar ombord på båten och en natt. Det skulle helt enkelt bli en upplevelse för livet. Fantastiskt.
Dagen D börjar med att en liten minibuss hämtar oss på hotellet. Eftersom vi checkade ut tog vi med oss våra ryggsäckar. Chauffören verkade helt oförstående till att vi över huvud taget behövde något slags baggage med oss. Bussen var anpassad till millimetern för 12 pers så det blev givetvis lite diskussion och stök ang baggaget men det gick till slut. Vi satt sedan i denna lilla varma trånga minibuss i 3 tim (med undantag för det obligatoriska 20-min stoppet vid butiken som av en händelse säljer massa turist-krafs) innan vi kom till Halong Bay och hamnen där dessa fantastiska romantiska båtarna utgick ifrån.
Det första som slog mig när vi kom fram var att det faktiskt GÅR att skapa ett trafikkaos till sjöss. Det var kanske 300 båtar vid hamnen i ungefär 5 ojämna rader ut från hamnen.
Alltså, en del fick kliva ombord påen båt, gå rakt igenom den och fortsätta över till nästa för att ta sig till den båt de bokat.
Inte för att jag vet hur någon visste vilken båt de hade bokat då infon var minst sagt bristfällig för att inte säga obefintlig.
Well ok, visst kan det gå till på detta sätt men det var lite roande att se hur båten närmast kajen var den som hade mest bråttom att komma iväg och han skulle verkligen försöka ta sig igenom alla andra båtar för att komma iväg först. Greek-styley....
När vi äntligen hittar vår pråm och kommer iväg ser det ut som att vi har hamnat mitt i Whitbreads startfält eller nåt. ÅTänk er 300 båtar som alla knappt är halvfulla med folk (de tar ca 12-16 folk) och alla rusar iväg för att komma först till första stoppet vilket är en liten grotta på en närliggande ö.
Samma stressande scenario framme vid ön. Kliv AAAAAV. Kliv PÅÅÅÅ! Lite som Sällskapsresan när de ska ta kort i fotoautomaten. Allt annat än lugnt och fridfullt som utlovat alltså. Nåväl, jag börjar vänja mig vid att saker skiljer sig en aning från vad som utlovats numera.
På båten igen seglade vi vidare genom detta faktiskt fantastiska landskap. Massa klippor som bara reser sig rakt upp ur vattnet. Vi låg mest på däck och spanade.
Vi kommer fram till något som är som en slags flytande bostad. Massa såna fanns det. En liten stuga på en flotte och massa fiskodlingar runtom. Sådär bor de tydligen.
Där fick vi kajaka lite (20 min) och sen bada lite (10 min) för sen skulle vi stressa vidare. Vi låg tydligen efter täten. Vattnet var galet varmt by the way, fick i efterhand höra att det ska vara ganska förorenat :)
Vi kom efter några timmar fram till något som verkade vara vår viloplats för natten och vi kastade ankar i en liten stilla och tyst bukt. Underbart md tystnad då vi tänkte sova på däck för att spana in soluppgången morgonen därpå.
Vi avnjöt den utlovade seafood-buffen som bestod av en (1) stekt fisk rakt upp och ned och lite ris. Fantastiskt. Rismiddag för mig alltså.
Efter det tänkte vi att nu kan det bli kul att sitta på däck och snacka lite med folk och umgås. Yeah right, kl var 19, nästan alla hade gått och lagt sig och kvar var vi i ryggläge på däck och lyssnade på IPOD-musik. Jag tyckte dock att det skulle bli riktigt skönt att sova i total tystnad för första gången på mycket länge. Tydligen glömde jag helt bort Murphys Law.
En annan båt dyker upp alldeles bredvid oss ca kl 21 och drar igång sin jävla A/C som kräver en egen motor som står på hela natten.
Motorn gjorde att man inte fick så mycket sömn men å andra sidan var man uppe tidigt för att se den fantastiska soluppgången. Den var säkert helt fantastisk också men i vårt fall gick den upp bakom ett stort berg och vi såg därmed inte mycket av den.
Dag 2 var egentligen inte mycket mer än en transport tillbaka och vi var i hamn redan kl 12 för att äta lunch och sedan åka hem igen.
Jaja, vad mer kan man begära än att man i alla fall har fått se detta fantastiska landskap....
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Kung Konstantin kommenterade söndag 12 november 2006
Hanoi var som sagt grymt kul. Kande mig dock som varsta tonaringen da jag rackade ner pa den dar dockteaterna och vagrade kolla in den nar alla andra sade att det var ett maste. Ingen Alban i Hanoi daremot Emilia (it's a big big world) overallt.
Vad ar det du korkar upp i vinterkylan, varm choklad? :)
Jimbo (jimmy@mohlin.nu) kommenterade söndag 12 november 2006
Kina och speciellt Vietnam har varit en lång läsning av Déjà vu. Härligt att återuppleva det genom dig... Tinar upp en nu när vintern knackar på dörren och ekorrhjulet snurrar på som hårdast.
Speciellt kul att Hanoi passade dig, min favvostad i Vietnam as well. Har du hunnit gå på water puppet teatern?
BTW. Spelade de Dr Alban "Its my life" på grott ön i halong bay?
Jag har nu spenderat 10 dagar i Hanoi. De 9 senaste kvällarna har jag dansat satan pa denna makalosa Tranceklubb jag hittade, New Century tillsammans med de lokala gangstrarna.
Vi tar det från början dock...
Vi ankom Hanoi med flyg från Hue tidigt torsd morgon. Utan något hotell bokat promenerade vi runt i värmen och blev blåst av den ena slyngeln efter den andra. När de kommer fram till en på gatan så har de självklart rum för 5 USD/natt. När man sedan följer med dem till hotellet så har de rummen precis tagit slut men vi har ett annat för 10 USD. Sådär höll det på tills vi tröttnade och hittade ett billigt hotell. Det var ju billigt för att jag och Robert fick bo under ett plåttak i annexet som nån jävla Stig H Olsson.
Anyway, vi skulle ändå bara spendera en natt där eftersom vi dagen därpå planerade att ta en tur i denna fantastiska slags skärgård som heter Halong Bay. Vi bokade resan via en resebyrå som lovade en fantastisk båt, underbar "seafood", flera timmar kajaking bland alla klippor, bad i massor och 2 hela dagar ombord på båten och en natt. Det skulle helt enkelt bli en upplevelse för livet. Fantastiskt.
Dagen D börjar med att en liten minibuss hämtar oss på hotellet. Eftersom vi checkade ut tog vi med oss våra ryggsäckar. Chauffören verkade helt oförstående till att vi över huvud taget behövde något slags baggage med oss. Bussen var anpassad till millimetern för 12 pers så det blev givetvis lite diskussion och stök ang baggaget men det gick till slut. Vi satt sedan i denna lilla varma trånga minibuss i 3 tim (med undantag för det obligatoriska 20-min stoppet vid butiken som av en händelse säljer massa turist-krafs) innan vi kom till Halong Bay och hamnen där dessa fantastiska romantiska båtarna utgick ifrån.
Det första som slog mig när vi kom fram var att det faktiskt GÅR att skapa ett trafikkaos till sjöss. Det var kanske 300 båtar vid hamnen i ungefär 5 ojämna rader ut från hamnen.
Alltså, en del fick kliva ombord påen båt, gå rakt igenom den och fortsätta över till nästa för att ta sig till den båt de bokat.
Inte för att jag vet hur någon visste vilken båt de hade bokat då infon var minst sagt bristfällig för att inte säga obefintlig.
Well ok, visst kan det gå till på detta sätt men det var lite roande att se hur båten närmast kajen var den som hade mest bråttom att komma iväg och han skulle verkligen försöka ta sig igenom alla andra båtar för att komma iväg först. Greek-styley....
När vi äntligen hittar vår pråm och kommer iväg ser det ut som att vi har hamnat mitt i Whitbreads startfält eller nåt. ÅTänk er 300 båtar som alla knappt är halvfulla med folk (de tar ca 12-16 folk) och alla rusar iväg för att komma först till första stoppet vilket är en liten grotta på en närliggande ö.
Samma stressande scenario framme vid ön. Kliv AAAAAV. Kliv PÅÅÅÅ! Lite som Sällskapsresan när de ska ta kort i fotoautomaten. Allt annat än lugnt och fridfullt som utlovat alltså. Nåväl, jag börjar vänja mig vid att saker skiljer sig en aning från vad som utlovats numera.
På båten igen seglade vi vidare genom detta faktiskt fantastiska landskap. Massa klippor som bara reser sig rakt upp ur vattnet. Vi låg mest på däck och spanade.
Vi kommer fram till något som är som en slags flytande bostad. Massa såna fanns det. En liten stuga på en flotte och massa fiskodlingar runtom. Sådär bor de tydligen.
Där fick vi kajaka lite (20 min) och sen bada lite (10 min) för sen skulle vi stressa vidare. Vi låg tydligen efter täten. Vattnet var galet varmt by the way, fick i efterhand höra att det ska vara ganska förorenat :)
Vi kom efter några timmar fram till något som verkade vara vår viloplats för natten och vi kastade ankar i en liten stilla och tyst bukt. Underbart md tystnad då vi tänkte sova på däck för att spana in soluppgången morgonen därpå.
Vi avnjöt den utlovade seafood-buffen som bestod av en (1) stekt fisk rakt upp och ned och lite ris. Fantastiskt. Rismiddag för mig alltså.
Efter det tänkte vi att nu kan det bli kul att sitta på däck och snacka lite med folk och umgås. Yeah right, kl var 19, nästan alla hade gått och lagt sig och kvar var vi i ryggläge på däck och lyssnade på IPOD-musik. Jag tyckte dock att det skulle bli riktigt skönt att sova i total tystnad för första gången på mycket länge. Tydligen glömde jag helt bort Murphys Law.
En annan båt dyker upp alldeles bredvid oss ca kl 21 och drar igång sin jävla A/C som kräver en egen motor som står på hela natten.
Motorn gjorde att man inte fick så mycket sömn men å andra sidan var man uppe tidigt för att se den fantastiska soluppgången. Den var säkert helt fantastisk också men i vårt fall gick den upp bakom ett stort berg och vi såg därmed inte mycket av den.
Dag 2 var egentligen inte mycket mer än en transport tillbaka och vi var i hamn redan kl 12 för att äta lunch och sedan åka hem igen.
Jaja, vad mer kan man begära än att man i alla fall har fått se detta fantastiska landskap....
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Kung Konstantin kommenterade söndag 12 november 2006
Hanoi var som sagt grymt kul. Kande mig dock som varsta tonaringen da jag rackade ner pa den dar dockteaterna och vagrade kolla in den nar alla andra sade att det var ett maste. Ingen Alban i Hanoi daremot Emilia (it's a big big world) overallt.
Vad ar det du korkar upp i vinterkylan, varm choklad? :)
Jimbo (jimmy@mohlin.nu) kommenterade söndag 12 november 2006
Kina och speciellt Vietnam har varit en lång läsning av Déjà vu. Härligt att återuppleva det genom dig... Tinar upp en nu när vintern knackar på dörren och ekorrhjulet snurrar på som hårdast.
Speciellt kul att Hanoi passade dig, min favvostad i Vietnam as well. Har du hunnit gå på water puppet teatern?
BTW. Spelade de Dr Alban "Its my life" på grott ön i halong bay?
Tisdag 24 Oktober 2006 - Hué
Efter bara en natt i Hoi An tog vi alltså bussen till Hue som ar en större stad. Jag ville egentligen bara dit för att se Vinh Moc (tunnelsystemet som Vietnameserna lekte kurragömma i under kriget). Bussresan tog bara ca 4 tim så det var inte så farligt. Det skumpade en del fast ändå inte på "njurbältesnivå".
Det obligatoriska stoppet vid en restaurang som serverar skit (men chauffören får äta gratis) och som "av en händelse" även säljer massa crap (smarta som greker) var givetvis inkluderat.
Val framme i Hue borjar vi dividera ang hotell med ett gäng stekare som låg i bakhåll när vi kliver av bussen. Eftersom det är lågsäsong visste vi att vi inte behöver betala för mycket och dessa lirare spelade svåra. Vi tar packningen och börjar gå runt och leta hotell. Efter ett tag kommer det fram nån tomte som säger att han har ett jääättefint hotell "cheap cheap" som allt annat här. Vi spanar på hotellet som ser lite skabbigt ut men ser genast ett annat mitt emot. Hotellet ser ganska fint ut så vi förväntar oss inget men jag går in och frågar efter rum och han visar mig ett riktigt sjysst och stort rum. Jag fattade på en gång att det låg över vår budget men jag frågade vad han ville ha. 25 USD/natt svarade han vilket var för mycket för oss. Ok, sade jag. Vi har en kille utanför som erbjöd oss 10 USD/natt så vi måste tyvärr välja honom. Jag hinner knappt avsluta meningen innan han säger att vi får det för 10 USD. Det är verkligen lågsäsong.
Hue är som en stad, ingen strand i närheten (några km bort) men med en "Förbjuden stad" som turisterna kan spendera dagar i. Vi ger oss ut på stan för att ragga en tur till tunnlarna. Vi kollar runt med några olika innan vi bestämmer oss för en liten byrå som har en tur som vi vill ha.
Vi kunde hyra en bil med chaufför/engelsktalande guide som kunde köra oss till 12 olika ställen på en dag. Vi var egentligen bara intresserade av 3 ställen så vi fick det för 45 USD. Chauffören skulle plocka upp oss på hotellet tidigt nästa dag, vi skulle få frukost och sen åka iväg. Tjejen sade tom helt självsäkert att vi får boyarderna tillbaka om vi inte är nöjda. Låter jättebra tyckte vi och gick ut och tog några öl.
På väg hem går vi förbi en stängd jazzbar och jag hör 2 killar spela trummor och gitarr därinne. Det kliar givetvis i fingrarna och jag kliver in och frågar om jag kan få spela lite? Givetvis säger grabbarna och jag sätter mig vid trummoprna och minns hur jag bara för ett par år sedan lätt skulle kunna ta mesen Lars Ulrichs plats i Metallica.
Döm om min förvåning när mina händer och fötter sedan inte riktigt kommunicerar med takterna jag har i min hjärna. Jag var fanimig direkt usel och killarna kollade snett på mig och jag önskade jag hade nån gammal demo på mig jag kunde spela för dem så att de skulle förstå att jag faktiskt en gång varit minst lika känd som the Pinks eller nåt. I alla fall i Tyresö. I replokalen i Grottan åtminstone. De som jag spelade med kände igen mig. Kanske inte sångaren men vafaan....
Killen kom nästa morgon och sade Good Morning, där slutade hans engelskakunskaper och ungefär allt annat vi blev lovade.
Vi vinkade in en dam på gatan som serverade färska baguetter med olika grejer i. Jag tror jag fick Cockerspaniel i min. Vi sätter oss i bilen (en fin vit bil) och åker iväg. Vi lyckas få killen att förstå att vi vill till Vinh Moc och färden dit var väl behaglig om än lite mycket tutande för min smak men så är det ju här i Asien (fast inte i Japan). Vid tunnlarna skulle vi få en engelsktalande guide enl dealen. Chaffisen kliver ut, leder oss fram till biljettkassan, vi köper biljetter och han drar i oss och leder oss fram till ingången av tunnlarna. Sen är han borta och kvar står vi 4 lite förvirrade. Vad hände?
Vi får syn på en annan grupp med turister och vi smyger in bland dem och låtsas vara tyskar. Vi fortsätter följa med gruppen in i tunnlarna och det var ganska fantastiskt att se hur de har byggt hela samhällen under jord. Det sägs att dessa tunnlar är helt orörda medans systemen utanför Saigon har grävts ut för att passa feta McDonalds-västerlänningar.
I dessa tunnlar fick tom jag huka ibland. Som tur var hade vi hjälp av en liten kille som hade ett stort ansvar i att hålla en ficklampa och som High-fivade mig och skrattade högt på Vietnamesiska i 10 min efter att jag lite barnsligt hoppade fram ur ett hål och skrämde slag på turisterna.
Efter tunnlarna letade vi upp vår eminente chaufför igen och satte oss i bilen för nästa mål på vår sightseeing. När vi åker stannar han då och då och pekar på nånting och säger photo. Han vill uppenbarligen att vi ska ta kort på något men när vi frågar vad det är för något kan förstår han givetvis ingenting. Kanske vi ställer för höga krav på en guide?
Vi tar då fram papperet vi fick dagen innan och pekar på de ställen vi vill åka till och får bara ett No no no till svar.
Vi pekar på nästa ställe och får samma svar. Vi försöker fråga vad problemet är men det går liksom inte att få några som helst svar.
Jag sitter by the way nu på ett internetcafe och dessa invaderas av miljoner små barn som kommer hit och spelar som galningar och skriker till varandra (fast de sitter 1 m från) och verkar sätta som mål att aldrig låta ljudnivån sjunka till under 250 dB. Faan jag börjar bli gammal.
Nåväl, då kommunikation mellan oss och vår eminente guide uppenbarligen är bristfällig pekar vi bara på kartan att han ska köra oss tillbaka till Hue. Tillbaka på kontoret säger vi lite besviket men vänligt att turen inte riktigt motsvarade vad vi varit lovade och att vi givetvis betalar men kanske inte hela priset. Tjejen är till en början oförstående men efter ett tag säger hon att vi inte fick åka till ett ställe vi pekat på för hon tyckte inte det skulle vara intressant för oss. Den var bra. Jag har ju själv suttit med reklamationer en hel del och jag undrar varför jag aldrig använt mig av nåt liknande.
"Jo, jag vet fru Jönsson att du bokade en biljett till New York men jag trodde inte du skulle gilla det så jag bokade in dig till Eslöv istället, varför är du så grinig?"
Vi säger (fortfarande vänligt) att det är nog upp till oss att avgöra och att hon i så fall kunde ha sagt det till oss när vi bokade och hon svarar bara, yes my mistake.
Fair enough men det hon menar är att vi måste betala för hennes misstag och det är ungefär där som vårt tålamod brister. Vi spenderar nu 1 tim med att tjafsa med henne och hennes chef och till slut ger vi upp men får gratis taxi till flygplatsen morgonen efter som kompensation (Taxichaffissen försöker givetvis ta betalt av oss också men det var inte läge för honom att envisas insåg han snabbt).
Kvällen förflöt som en vanlig turistkväll. Billig middag och god mat. Ute på gatan väntade småpojkar me sina cykeltaxi och tjatade om att få ta oss på tur. Lite osmart visar en kille upp en flyer från en bar som han gärna vill ta oss till. Han vill ha 10000 dongs/pers för att köra oss (cheap cheap). Det osmarta var att på flyern stod det med stora bokstäver att om man är 4 pers kan man ringa baren och de skickar en taxi som hämtar gratis. Jag pekar på det och han ler lite skamset och säger ok, free.
Vi kliver upp på varsin taxi och dessa gossar drar nu iväg på ett race med en fart som Lance Armstrong skulle varit stolt över.
Framme vid baren kliver vi in och inser ganska snabbt varför de skickar ut gäng med flyers. Baren är alltså tom. Jaja, säger vi, vi kan ta en drink i alla fall. Medans vi hänger vid baren kommer en annan västerlänning in som ser skitcool ut (om du hade frågat honom i alla fall) och han verkar vara stammis för när han kliver fram börjar bartendern hälla upp en drink med 7 olika drycker i med varsin färg som lägger sig som ett lager på varandra så att det blir som en regnbåge.
Det ser väldigt flashigt ut och efter att bartendern satt eld på drinken suger dessa båda killar i sig den lilla 6:an med varsitt sugrör och grimaserar som om det vore 98 oktan de drack.
Vi ser på med stora ögon och lite avundsjukt önskar vi var lika hårda. De här killarna måste vara hårdare än Chuck Norris tänker jag (When Chuck Norris does a pushup, he isn’t lifting himself up, he’s pushing the Earth down). Vi borde prova en sån säger ena norskan till mig. Jag blir lite nervös eftersom jag är allergisk mot sprit, jag brukar bli lite yr när jag dricker.
Jag vågar dock inte stå emot det enorma grupptrycket och antar utmaningen. Vi beställer in en sån drink och med hjärtat i halsen suger vi i oss den. Smaken är minst sagt annorlunda. Det jag direkt kommer att tänka på är BOB Hallonsaft, outspädd. Bilden av dessa hårda grabbar faller genast och ersätts av förakt och jag känner mig som en Viking.
Stavros the Viking.
Vi lämnar baren och beger oss in mot stan igen och hittar en annan bar där vi tar några öl och spelar biljard. Alla vet ju hur grym jag är på biljard men dessa bord här nere är trasiga och hålen verkar vara för små. Jag vinner inte direkt med andra ord.
Efter ett gäng öl är det dags att åka hem och utanför baren står Hells Cyclos från tidigare och väntar. Vi är ganska glada efter alla drinkar så vi kliver upp på varsin och placerar killarna i stolen och så cyklar vi runt på stan med dem ett tag. När vi sedan tröttnar cyklar vi till hotellet för att sova och då kräver killarna betalt för att vi har skjutsat runt dem. Visst kan jag tänka mig det men vi var sist ut från baren (inga andra kunder alltså) och killarna krävde en hel del så det blev lite diskussion och sura miner på dem.
Vi kliver in på hotellet och här i Vietnam verkar alla receptionister ligga och sova i lobbyn om nätterna så vi väcker killen och han tycker vi för ett jävla liv och så säger han att vi inte ska åka cyclos på nätterna för det är farligt.
Jag kollar på killarna utanför, 5 knattar i 14-15 årsåldern som inte väger mer än 35-40 kg.
Jag funderar på att stämma S.A.T.S för att jag uppenbarligen fortfarande ser ut som en mes...
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Det obligatoriska stoppet vid en restaurang som serverar skit (men chauffören får äta gratis) och som "av en händelse" även säljer massa crap (smarta som greker) var givetvis inkluderat.
Val framme i Hue borjar vi dividera ang hotell med ett gäng stekare som låg i bakhåll när vi kliver av bussen. Eftersom det är lågsäsong visste vi att vi inte behöver betala för mycket och dessa lirare spelade svåra. Vi tar packningen och börjar gå runt och leta hotell. Efter ett tag kommer det fram nån tomte som säger att han har ett jääättefint hotell "cheap cheap" som allt annat här. Vi spanar på hotellet som ser lite skabbigt ut men ser genast ett annat mitt emot. Hotellet ser ganska fint ut så vi förväntar oss inget men jag går in och frågar efter rum och han visar mig ett riktigt sjysst och stort rum. Jag fattade på en gång att det låg över vår budget men jag frågade vad han ville ha. 25 USD/natt svarade han vilket var för mycket för oss. Ok, sade jag. Vi har en kille utanför som erbjöd oss 10 USD/natt så vi måste tyvärr välja honom. Jag hinner knappt avsluta meningen innan han säger att vi får det för 10 USD. Det är verkligen lågsäsong.
Hue är som en stad, ingen strand i närheten (några km bort) men med en "Förbjuden stad" som turisterna kan spendera dagar i. Vi ger oss ut på stan för att ragga en tur till tunnlarna. Vi kollar runt med några olika innan vi bestämmer oss för en liten byrå som har en tur som vi vill ha.
Vi kunde hyra en bil med chaufför/engelsktalande guide som kunde köra oss till 12 olika ställen på en dag. Vi var egentligen bara intresserade av 3 ställen så vi fick det för 45 USD. Chauffören skulle plocka upp oss på hotellet tidigt nästa dag, vi skulle få frukost och sen åka iväg. Tjejen sade tom helt självsäkert att vi får boyarderna tillbaka om vi inte är nöjda. Låter jättebra tyckte vi och gick ut och tog några öl.
På väg hem går vi förbi en stängd jazzbar och jag hör 2 killar spela trummor och gitarr därinne. Det kliar givetvis i fingrarna och jag kliver in och frågar om jag kan få spela lite? Givetvis säger grabbarna och jag sätter mig vid trummoprna och minns hur jag bara för ett par år sedan lätt skulle kunna ta mesen Lars Ulrichs plats i Metallica.
Döm om min förvåning när mina händer och fötter sedan inte riktigt kommunicerar med takterna jag har i min hjärna. Jag var fanimig direkt usel och killarna kollade snett på mig och jag önskade jag hade nån gammal demo på mig jag kunde spela för dem så att de skulle förstå att jag faktiskt en gång varit minst lika känd som the Pinks eller nåt. I alla fall i Tyresö. I replokalen i Grottan åtminstone. De som jag spelade med kände igen mig. Kanske inte sångaren men vafaan....
Killen kom nästa morgon och sade Good Morning, där slutade hans engelskakunskaper och ungefär allt annat vi blev lovade.
Vi vinkade in en dam på gatan som serverade färska baguetter med olika grejer i. Jag tror jag fick Cockerspaniel i min. Vi sätter oss i bilen (en fin vit bil) och åker iväg. Vi lyckas få killen att förstå att vi vill till Vinh Moc och färden dit var väl behaglig om än lite mycket tutande för min smak men så är det ju här i Asien (fast inte i Japan). Vid tunnlarna skulle vi få en engelsktalande guide enl dealen. Chaffisen kliver ut, leder oss fram till biljettkassan, vi köper biljetter och han drar i oss och leder oss fram till ingången av tunnlarna. Sen är han borta och kvar står vi 4 lite förvirrade. Vad hände?
Vi får syn på en annan grupp med turister och vi smyger in bland dem och låtsas vara tyskar. Vi fortsätter följa med gruppen in i tunnlarna och det var ganska fantastiskt att se hur de har byggt hela samhällen under jord. Det sägs att dessa tunnlar är helt orörda medans systemen utanför Saigon har grävts ut för att passa feta McDonalds-västerlänningar.
I dessa tunnlar fick tom jag huka ibland. Som tur var hade vi hjälp av en liten kille som hade ett stort ansvar i att hålla en ficklampa och som High-fivade mig och skrattade högt på Vietnamesiska i 10 min efter att jag lite barnsligt hoppade fram ur ett hål och skrämde slag på turisterna.
Efter tunnlarna letade vi upp vår eminente chaufför igen och satte oss i bilen för nästa mål på vår sightseeing. När vi åker stannar han då och då och pekar på nånting och säger photo. Han vill uppenbarligen att vi ska ta kort på något men när vi frågar vad det är för något kan förstår han givetvis ingenting. Kanske vi ställer för höga krav på en guide?
Vi tar då fram papperet vi fick dagen innan och pekar på de ställen vi vill åka till och får bara ett No no no till svar.
Vi pekar på nästa ställe och får samma svar. Vi försöker fråga vad problemet är men det går liksom inte att få några som helst svar.
Jag sitter by the way nu på ett internetcafe och dessa invaderas av miljoner små barn som kommer hit och spelar som galningar och skriker till varandra (fast de sitter 1 m från) och verkar sätta som mål att aldrig låta ljudnivån sjunka till under 250 dB. Faan jag börjar bli gammal.
Nåväl, då kommunikation mellan oss och vår eminente guide uppenbarligen är bristfällig pekar vi bara på kartan att han ska köra oss tillbaka till Hue. Tillbaka på kontoret säger vi lite besviket men vänligt att turen inte riktigt motsvarade vad vi varit lovade och att vi givetvis betalar men kanske inte hela priset. Tjejen är till en början oförstående men efter ett tag säger hon att vi inte fick åka till ett ställe vi pekat på för hon tyckte inte det skulle vara intressant för oss. Den var bra. Jag har ju själv suttit med reklamationer en hel del och jag undrar varför jag aldrig använt mig av nåt liknande.
"Jo, jag vet fru Jönsson att du bokade en biljett till New York men jag trodde inte du skulle gilla det så jag bokade in dig till Eslöv istället, varför är du så grinig?"
Vi säger (fortfarande vänligt) att det är nog upp till oss att avgöra och att hon i så fall kunde ha sagt det till oss när vi bokade och hon svarar bara, yes my mistake.
Fair enough men det hon menar är att vi måste betala för hennes misstag och det är ungefär där som vårt tålamod brister. Vi spenderar nu 1 tim med att tjafsa med henne och hennes chef och till slut ger vi upp men får gratis taxi till flygplatsen morgonen efter som kompensation (Taxichaffissen försöker givetvis ta betalt av oss också men det var inte läge för honom att envisas insåg han snabbt).
Kvällen förflöt som en vanlig turistkväll. Billig middag och god mat. Ute på gatan väntade småpojkar me sina cykeltaxi och tjatade om att få ta oss på tur. Lite osmart visar en kille upp en flyer från en bar som han gärna vill ta oss till. Han vill ha 10000 dongs/pers för att köra oss (cheap cheap). Det osmarta var att på flyern stod det med stora bokstäver att om man är 4 pers kan man ringa baren och de skickar en taxi som hämtar gratis. Jag pekar på det och han ler lite skamset och säger ok, free.
Vi kliver upp på varsin taxi och dessa gossar drar nu iväg på ett race med en fart som Lance Armstrong skulle varit stolt över.
Framme vid baren kliver vi in och inser ganska snabbt varför de skickar ut gäng med flyers. Baren är alltså tom. Jaja, säger vi, vi kan ta en drink i alla fall. Medans vi hänger vid baren kommer en annan västerlänning in som ser skitcool ut (om du hade frågat honom i alla fall) och han verkar vara stammis för när han kliver fram börjar bartendern hälla upp en drink med 7 olika drycker i med varsin färg som lägger sig som ett lager på varandra så att det blir som en regnbåge.
Det ser väldigt flashigt ut och efter att bartendern satt eld på drinken suger dessa båda killar i sig den lilla 6:an med varsitt sugrör och grimaserar som om det vore 98 oktan de drack.
Vi ser på med stora ögon och lite avundsjukt önskar vi var lika hårda. De här killarna måste vara hårdare än Chuck Norris tänker jag (When Chuck Norris does a pushup, he isn’t lifting himself up, he’s pushing the Earth down). Vi borde prova en sån säger ena norskan till mig. Jag blir lite nervös eftersom jag är allergisk mot sprit, jag brukar bli lite yr när jag dricker.
Jag vågar dock inte stå emot det enorma grupptrycket och antar utmaningen. Vi beställer in en sån drink och med hjärtat i halsen suger vi i oss den. Smaken är minst sagt annorlunda. Det jag direkt kommer att tänka på är BOB Hallonsaft, outspädd. Bilden av dessa hårda grabbar faller genast och ersätts av förakt och jag känner mig som en Viking.
Stavros the Viking.
Vi lämnar baren och beger oss in mot stan igen och hittar en annan bar där vi tar några öl och spelar biljard. Alla vet ju hur grym jag är på biljard men dessa bord här nere är trasiga och hålen verkar vara för små. Jag vinner inte direkt med andra ord.
Efter ett gäng öl är det dags att åka hem och utanför baren står Hells Cyclos från tidigare och väntar. Vi är ganska glada efter alla drinkar så vi kliver upp på varsin och placerar killarna i stolen och så cyklar vi runt på stan med dem ett tag. När vi sedan tröttnar cyklar vi till hotellet för att sova och då kräver killarna betalt för att vi har skjutsat runt dem. Visst kan jag tänka mig det men vi var sist ut från baren (inga andra kunder alltså) och killarna krävde en hel del så det blev lite diskussion och sura miner på dem.
Vi kliver in på hotellet och här i Vietnam verkar alla receptionister ligga och sova i lobbyn om nätterna så vi väcker killen och han tycker vi för ett jävla liv och så säger han att vi inte ska åka cyclos på nätterna för det är farligt.
Jag kollar på killarna utanför, 5 knattar i 14-15 årsåldern som inte väger mer än 35-40 kg.
Jag funderar på att stämma S.A.T.S för att jag uppenbarligen fortfarande ser ut som en mes...
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Måndag 23 Oktober 2006 - Hoi An
Efter att ha suttit på ett tåg över natten anlände vi tidig morgon till Danang. Utan en aning om var vi skulle bo eller vad man kan göra i Danang begav vi oss ut på stan med all packning eftersom vi vägrade ta en taxi eller nåt. När vi kommer ut på gatan börjar det förstås regna. Regnperiod här innebär att det regnar ORDENTLIGT. Vi går alltså omkring i regnet kl 06 och letar hotell i säkert helt fel område.
När vi blivit tillräckligt blöta och griniga över situationen bestämmer vi oss för att skita i Danang och dra till Hoi An som ska ligga i närheten istället. Vi försöker nu hitta busstationen eller en taxi som kan ta oss dit.
Det var inte helt lätt att stoppa en taxi på gatan då chaffisarna verkar sakna periferiseende och bara koncentrerar sig på vad som sker precis framför bilen. Det gäller ganska många här nere när jag tänker efter.
Till slut kommer en lokal buss förbi och de stannar liksom där det finns folk och chaffisen skrek Hoi An till oss så vi hoppade ombord. Biljettpojken schasade iväg några ungdomar längst bak så att västerlänningarna skulle få sittplatser. För detta (och resan på ca 30 min) tog han 30 kr av oss vilket nog kan ses som ett mindre lurendrejeri då tågresan på 8 tim kostade ca 80 kr.
Bussen var av modell "Vi saktar gärna ner men stannar aldrig riktigt helt" sa biljettpojken stod vid bakdörrarna och antingen kastade av folk i farten eller högg tag i dem på gatan och slet ombord dem. Ganska effektivt men knappast genomförbart på tex 47:an i stan. Vi satt alltså längst bak med våra ryggsäckar tillsammans med en cykel, massa lådor, 2 såna där korgar med frukt som små tanter går runt med på en pinne över axeln och säljer och så givetvis, en liten tant.
Vi kom fram till Hoi An hungriga och förväntansfulla och kliver av bussen vid stationen som kan liknas vid en liten liten grusparkering. Vi spanar in närmaste matställe och hittar nåt där allt står på Vietnamesiska och de talar bara Vietnamesiska. Vi lyckas i alla fall beställa nån sorts frukost, jag äter väldigt mycket vegetariskt här nere mest av 3 anledningar. 1- det är gott med färska grönsaker (nu blir mamma glad), 2- Jag är lite skeptisk till fågel här nere (Ja Farsan, jag lyssnar), 3- Jag ser ganska många valpar men väldigt väldigt få fullvuxna hundar. Man kan bara spekulera i anledningen.
Efter en härlig nudelfrukost börjar vi gå in mot vad vi tror är centrum. Stan är inte alls stor så det borde inte vara nåt problem. Efter bara 100 m dyker det upp en farbror som erbjuder hotell till mycket bra pris. Han visar broschyr på hotellet och det ser verkligen fräscht ut och har pool.
Fine säger vi och följer med. När vi kommer fram inser jag att man kan få saker till att se annorlunda ut på bild även om hotellet faktiskt var väldigt fint. Det var bara inte så stort som det framgick i broschyren. På bilderna såg det ut som man kunde simma längder i poolen och i verkligheten var det väl bara jag som kunde göra det.
Men vi tar rummen och beger oss ut på stan. Stan var faktiskt ganska liten och hyfsat tråkig för min smak. Det finns hur många skräddare eller skomakare som helst och det är tydligen därför man åker hit. I övrigt var det inte mycket. Några barer där man spelar biljard (Vietnameser är galna i biljard av någon anledning) men ingen riktig nattklubb.
Vi lånade cyklar på hotellet och tog en cykeltur på stan och satte oss att äta på nåt litet ställe. Damen som jobbade där var nog lite pårökt tror jag för hon började snacka med oss och komma med antydningar och efter att jag återigen blivit såld för 1 dollar av team Norway började damen komma med riktigt oanständiga antydningar och hon skrattade högt åt allt hon sade och blinkade åt mig. Läskigt.
Hon bjöd in oss till hennes hem som låg bara några meter bort och vänliga som vi är följde vi med.
Där visade hon bilder på familjen och berättade historier och det var lite roligt. Sen kom den obligatoriska säljdelen där hon av en händelse hade lite grejer man inte behöver i en korg och där vi själva fick ange priset för att göra det lite svårare att tacka nej.
Efter damen cyklade vi runt runt på stan och sen gick vi ut på kvällen för lite biljard och några öl. Ganska händelsefattig kväll faktiskt och i mitt tycke ganska lam håla. Det roligaste den kvällen var när en av tjejerna klev på en färsk död råtta som jag med all sannolikhet hade kört över nån minut tidigare när jag sotade ur en killes moppe i gränderna. Getaway Hoi An (the papaki version).
Dagen efter låg vi mest i poolen och kastade boll och förde ett jävla liv innan vi klev på bussen på eftermiddagen för att åka till Hue.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Kung Konstantin kommenterade fredag 3 november 2006
hahahahaha...så härligt att läsa om den årliga svenska överraskningen, snön!!! Dapa, satt du också på huk på Tranebergsbron och sket istappar? :)
Samira, jag får nästan lite ångest när jag tänker på den stackars tanten som förmodligen helt förstörd letar efter sin Coconut på stranden varje dag eftersom jag glömde säga adjö.
Aftonbladet får dock böna och be om jag skulle skriva för dem...och sluta skriva kändisskit i tidningen.
Dapa (dapa01@qbranch.se) kommenterade fredag 3 november 2006
Fan va härligt mannen, jag vill köra över råttor och handla av mopedister, men neeej jag sitter fast med ett jävla exceldokument i en snöstorm. Hur kul är det? Kul att följa dig på det här sättet, bra, roliga små berättelser du skriver här.. :)
Kram
Samira (hannasamira@hotmail.com) kommenterade fredag 3 november 2006
Hola Coconut!! Härligt smeknamn...att jag inte har kommit på det..:) Du borde lägga in ditn dagbok i aftonbladets bloq och bli lite kändis och tjäna pengar på ditt fantastiska skrivande och kanske vi svenskar slutar att klaga på allt!!!
Fortsätter med mycket stor nyfikenhet att läsa vidare om Kung Konstantins äventyr!!!!
När vi blivit tillräckligt blöta och griniga över situationen bestämmer vi oss för att skita i Danang och dra till Hoi An som ska ligga i närheten istället. Vi försöker nu hitta busstationen eller en taxi som kan ta oss dit.
Det var inte helt lätt att stoppa en taxi på gatan då chaffisarna verkar sakna periferiseende och bara koncentrerar sig på vad som sker precis framför bilen. Det gäller ganska många här nere när jag tänker efter.
Till slut kommer en lokal buss förbi och de stannar liksom där det finns folk och chaffisen skrek Hoi An till oss så vi hoppade ombord. Biljettpojken schasade iväg några ungdomar längst bak så att västerlänningarna skulle få sittplatser. För detta (och resan på ca 30 min) tog han 30 kr av oss vilket nog kan ses som ett mindre lurendrejeri då tågresan på 8 tim kostade ca 80 kr.
Bussen var av modell "Vi saktar gärna ner men stannar aldrig riktigt helt" sa biljettpojken stod vid bakdörrarna och antingen kastade av folk i farten eller högg tag i dem på gatan och slet ombord dem. Ganska effektivt men knappast genomförbart på tex 47:an i stan. Vi satt alltså längst bak med våra ryggsäckar tillsammans med en cykel, massa lådor, 2 såna där korgar med frukt som små tanter går runt med på en pinne över axeln och säljer och så givetvis, en liten tant.
Vi kom fram till Hoi An hungriga och förväntansfulla och kliver av bussen vid stationen som kan liknas vid en liten liten grusparkering. Vi spanar in närmaste matställe och hittar nåt där allt står på Vietnamesiska och de talar bara Vietnamesiska. Vi lyckas i alla fall beställa nån sorts frukost, jag äter väldigt mycket vegetariskt här nere mest av 3 anledningar. 1- det är gott med färska grönsaker (nu blir mamma glad), 2- Jag är lite skeptisk till fågel här nere (Ja Farsan, jag lyssnar), 3- Jag ser ganska många valpar men väldigt väldigt få fullvuxna hundar. Man kan bara spekulera i anledningen.
Efter en härlig nudelfrukost börjar vi gå in mot vad vi tror är centrum. Stan är inte alls stor så det borde inte vara nåt problem. Efter bara 100 m dyker det upp en farbror som erbjuder hotell till mycket bra pris. Han visar broschyr på hotellet och det ser verkligen fräscht ut och har pool.
Fine säger vi och följer med. När vi kommer fram inser jag att man kan få saker till att se annorlunda ut på bild även om hotellet faktiskt var väldigt fint. Det var bara inte så stort som det framgick i broschyren. På bilderna såg det ut som man kunde simma längder i poolen och i verkligheten var det väl bara jag som kunde göra det.
Men vi tar rummen och beger oss ut på stan. Stan var faktiskt ganska liten och hyfsat tråkig för min smak. Det finns hur många skräddare eller skomakare som helst och det är tydligen därför man åker hit. I övrigt var det inte mycket. Några barer där man spelar biljard (Vietnameser är galna i biljard av någon anledning) men ingen riktig nattklubb.
Vi lånade cyklar på hotellet och tog en cykeltur på stan och satte oss att äta på nåt litet ställe. Damen som jobbade där var nog lite pårökt tror jag för hon började snacka med oss och komma med antydningar och efter att jag återigen blivit såld för 1 dollar av team Norway började damen komma med riktigt oanständiga antydningar och hon skrattade högt åt allt hon sade och blinkade åt mig. Läskigt.
Hon bjöd in oss till hennes hem som låg bara några meter bort och vänliga som vi är följde vi med.
Där visade hon bilder på familjen och berättade historier och det var lite roligt. Sen kom den obligatoriska säljdelen där hon av en händelse hade lite grejer man inte behöver i en korg och där vi själva fick ange priset för att göra det lite svårare att tacka nej.
Efter damen cyklade vi runt runt på stan och sen gick vi ut på kvällen för lite biljard och några öl. Ganska händelsefattig kväll faktiskt och i mitt tycke ganska lam håla. Det roligaste den kvällen var när en av tjejerna klev på en färsk död råtta som jag med all sannolikhet hade kört över nån minut tidigare när jag sotade ur en killes moppe i gränderna. Getaway Hoi An (the papaki version).
Dagen efter låg vi mest i poolen och kastade boll och förde ett jävla liv innan vi klev på bussen på eftermiddagen för att åka till Hue.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Kung Konstantin kommenterade fredag 3 november 2006
hahahahaha...så härligt att läsa om den årliga svenska överraskningen, snön!!! Dapa, satt du också på huk på Tranebergsbron och sket istappar? :)
Samira, jag får nästan lite ångest när jag tänker på den stackars tanten som förmodligen helt förstörd letar efter sin Coconut på stranden varje dag eftersom jag glömde säga adjö.
Aftonbladet får dock böna och be om jag skulle skriva för dem...och sluta skriva kändisskit i tidningen.
Dapa (dapa01@qbranch.se) kommenterade fredag 3 november 2006
Fan va härligt mannen, jag vill köra över råttor och handla av mopedister, men neeej jag sitter fast med ett jävla exceldokument i en snöstorm. Hur kul är det? Kul att följa dig på det här sättet, bra, roliga små berättelser du skriver här.. :)
Kram
Samira (hannasamira@hotmail.com) kommenterade fredag 3 november 2006
Hola Coconut!! Härligt smeknamn...att jag inte har kommit på det..:) Du borde lägga in ditn dagbok i aftonbladets bloq och bli lite kändis och tjäna pengar på ditt fantastiska skrivande och kanske vi svenskar slutar att klaga på allt!!!
Fortsätter med mycket stor nyfikenhet att läsa vidare om Kung Konstantins äventyr!!!!
Tisdag 17 Oktober 2006 - Nha Trang
Så kom vi till slut till Saigon och landade mitt i natten och fick ett fotbollslag med taxichaffisar över oss när vi klev ut ur flygplatsen. Efter visst dividerande och spekulerande över vilken bil vi skulle åka med (liten röd, stor röd? liten blå, stor blå?) åkte vi med en kille som lovade att köra på taxameter. Löftet höll hela 400 m innan han sade att det var väldigt sent och han tjänar inget på taxameter och därför vill han ha dollar istället och det ena och det andra. Eftersom han vägrade sätta på taxametern igen fick han vad vi tyckte färden var värd och han blev märkbart sur över att han inte lyckats lura oss.
I Saigon stannade vi bara en natt och morgonen efter bokade vi genast tåg till Nha Trang samma dag.
Nha Trang var bara 6 tim bort och vi kom dit pa kvällen och letade upp ett hotell som skulle vara billigt enl Lonely Planet. När vi kommer fram till hotellet visar det sig att det har renoverats så det är ett fräscht hotell och förmodligen pga lågsäsong får vi ett 4-bäddsrum för 14 USD/natten.
Nha Trang var riktigt underbart. En 6 km lång strand helt för oss själva då avsaknaden av turister var näst intill total. Alla sade att det brukar regna nu men vi hade 30 grader och sol.
Vi hyrde moppar för 25 kr/dag (tankade upp dem för 35 kr), badade i nåt slags gyttje-spa som skulle vara jättebra mot ALLT (botade reumatism, vattkoppor och ebola) och bara cruisade runt och toppade mopparna. Det är en slags galen trafik här nere (Greker kör som gudar i jämförelse) men det som gör att man ändå sällan ser en olycka är att alla kör så förbannat långsamt.
Det gör man ju inte själv utan när man är utomlands så MÅSTE man se om moppen gör över 100 km/h. Helst i shorts, t-shirt och tofflor för här utomlands är man på nåt konstigt sätt "safe".
Första dagen spenderade vi på beachen och efter alla storstäder måste jag säga att det var otroligt skönt att svalka sig i saltvattnet. Där blev vi dock lätta offer för alla som vill ge massage, sälja frukt, vykort, tändare, armband, böcker och you name it.
Det kom fram en liten tjej på typ tolv år och ville sälja tuggumi. Jag var inte alls sugen på gum men hon var rolig så jag skojar lite med henne och hon skojar tillbaka och tjatar om att köpa hennes gum. Efter ett tag tycker jag lite synd om henne och jag säger att jag bjuder på lunch istället. Hon beställer in ett lass med nudlar och vräker i sig det, kräver Coca-Cola och glass och hon är helt proppmätt när vi går ner till stranden igen. Tänk vad snäll jag är tänker jag naivt. Hon måste vara jätteglad nu när hon fick en lunch för 40 kr istället för 5 kr för gum. Väl nere på stranden försoker hon än en gång sälja gum till mig och när jag åter avböjer blir hon såå sur och förnärmad och kastar engelska okvädningsord på mig.
Medans hon säger dessa ord till mig ser jag mig omkring och upptäcker en gigantisk reklamskylt en bit från stranden. Det är en bild på en vuxen man hand i hand med en ung flicka och en varnande text ang barnprostitution. 10 min tidigare gick jag alltså omkring sådär. Bilder av Gary Glitter dök genast upp i mitt huvud...
Vi tog mopparna en dag till något som heter Monkey Island där det av namnet att döma ska finnas apekatter. Man tar en båt över till en liten ö som ser ut som ett litet paradis med palmer vid beachen och iland klev vi och började genast leta efter aporna. Vi var väldigt ensamma på ön eftersom vi envist vägrade hyra en guide (vi e faktiskt från Skandinavien, vi kan sånt här) och det tog oss ett tag att hitta några apor men till slut fann vi ett slags staket och innanför satt de små liven.
Apor är ju ganska små (de små aporna i alla fall) så vi gick bara rakt in i inhägnaden utan att riktigt tänka. Helt plötsligt sätter ca 10-15 apor fart mot oss och man vet ju inte riktigt vad de vill så vi vände ganska fort och tog STORA kliv därifrån innan vi efter en stund vågade stanna.
Vi insåg dock snart att vi är minst 3-4 ggr så stora som aporna så vi måste ju gå tillbaka. Sagt och gjort, vi vänder om och närmar oss försiktigt. Denna gång satt aporna stilla och bara tittade nyfiket på oss. Vi går runt bland dem (på avstånd dock) och tar lite bilder och bara tittar. Jag får syn på en apa med en mycket liten apa som kryper omkring och lite naivt tar jag några steg mot den för att få en bild. Apjäveln skickar då på ett ordentligt vrål och visar sina knivar till tänder och går till attack mot mig. Jag gjorde förmodligen en Konstantin Kenteris (dopade greken) och förflyttade mig ca 300 m på under 7 sek. Jag har dock inget minne av detta då jag bara hade FLY FÖR BÖVELEN i tankarna. Det enda jag minns var att jag snabbt ville komma i vattnet för att tvätta mina badbyxor, speciellt baksidan.
Utan att någon behövde säga något bestämde vi oss för att lämna Cape Fear och åka till de fantastiska vattenfallen som skulle finnas i närheten och som av guiden som ville sälja in en tur till dem beskrevs nästan som Victoriafallen. Vi tog båten tillbaka och tog våra Harley-Davidssons och begav oss in i djungeln. Väl där hittade vi en slags bäck som vi klättrade uppströms för och bitvis var det faktiskt riktigt avancerad klättring bland klippor och djungel. Vi följde hela tiden pilar som man hade målat på stenar och träd så man inte skulle gå vilse. Till slut kom vi fram till nåt slags lagunliknande område och den sista skylten vi såg sade helt enkelt STOP DANGER. Så vi stoppade där och badade lite (inte jag förstås eftersom jag kräver 30+ i vattnet)
Det var liksom allt som fanns att se där, helt ok men knappast något vattenfall.
Vi drog tillbaka till beachen. Där kom det genast fram några damer som skulle sälja krims-krams och massera och greja och en av damerna kom fram och hade riktigt god färsk frukt som hon gjorde nån sorts fruktsallad av.
Damen blev självklart störtförälskad i mig och kallade mig Coconut pga min frisyr. Eller snarare avsaknad av frisyr. Norskorna lyckades sälja min kropp till henne i utbyte mot färsk frukt så varje gång hon såg oss hädanefter skrek hon högt över hela stranden, Cocooooonaaaat, I laaaaav jooooo !!!
Fast frukten var jävligt god...
Vi var även ute och dök en dag. Sikten var inte den bästa men det var ju egentligen regnperiod. Detta var faktiskt mitt första dyk sen jag tog certet nån gång -97. Jag fick dyka med en holländare i 50-årsåldern som hade över 60 dyk och han hade dykt på de mest fantastiska ställen. Sade hann i alla fall. Tryggt tänkte jag eftersom jag är amatör. Jag har fått lära mig att bara använda benen när man dyker men den här farbrorn såg ut som Therese Alshammar fast på 12 meters djup. Den enda stil han missade var nog fjärilssim och jag tappade även bort honom en gång.
Själv låg jag väl som en skalbagge på rygg några gånger innan jag fick kontroll på grejerna.
Jag fick i alla fall se en muräna, lite koraller, nånting som såg ut som en stor blomma men som bara drog ihop sig och försvann ner i sanden när man petade på den och lite koraller. Att jämföra med ett bildäck, ett bilbatteri, mörker, sten och förfrusna händer från mitt dyk i Sverige.
I Nha Trang hittade vi även en turk som hade restaurang och eftersom jag ej har ätit kebab på ett tag gick vi dit och bad honom laga till nåt gott till oss. Jisses vad glad han blev när han fick briljera för en grek och visa vilken mästerkock han var. Och gott satan var det kan jag lova.
Vietnam är alltså mopedernas land. Här åker hela familjen (samtidigt) moppe, man fraktar saker på moppar som vi använder lastbilar till och man har givetvis moppe-taxi eller Motobajk som de så glatt ropar när de ser en turist.
Dessa förare ropar alltid först "Motorbike?" Man säger No thanks, då säger de med lite lägre röst "Marijuana?" Man säger No thanks, de säger "Ecstacy?" No thanks igen och de säger "Opium?" Noooo, och slutligen säger de "Lady boom-boom? och fnissar.
Alltid samma ordning och alltid samma envisa frågor.
Jag undrar dock hur faan de får plats med alla dessa varor på en moppe.
Efter 5 dagar ville vi åka vidare uppåt landet och bokade buss för att få uppleva dessa obekväma men billiga turer. Samma dag som vi skulle åka ringer killen med biljetterna upp oss och säger att bussarna inte går för det är tjafs med polisen och nån lokal maffia på vägen och folk har blivit skjutna och vägarna spärrade. Vi bokar raskt om till tåg utan onödiga frågor.
Måste säga att Nha Trang varit höjdpunkten hittils. Riktigt skön och avslappnad stad med massa billig mat, skön strand och trevliga människor. Avsaknaden av turister passade mig perfekt och jag skulle lätt kunna tänka mig 2 veckor här istället för tex Thailand (eller Grekland farsan).
Vill också bara säga att jag läser och uppskattar ALLA inlägg även om jag inte alltid svarar.
Over & out, nu är jag hungrig igen....
/Coconut
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Kung Konstantin kommenterade torsdag 2 november 2006
Jaadu bror, varför inte åka till samma stalle år ut och år in? Grekland har ju allt?
Dimmi(Bror) (dimmi@unibase.se) kommenterade torsdag 2 november 2006
Vad ska du där o göra. Varför åkte du inte till Kastrosika(Grekland)?????
sevan (sevan76@hotmail.com) kommenterade torsdag 2 november 2006
hej hej hej, det här låter som en dröm!!! Fri från alla måsten och bara dra dit man känner för. Passa på och fortsätt att njut av varje dag.. om en vecka drar jag oxå till värmen:-) Det känns verkligen att du inte e i Sthlm... saknar dig här! kram kram
Emma (emma.andersson@mrjet.com) kommenterade torsdag 2 november 2006
Hej Kostas,
Jag följer dig på din resa och är så jääääääävla avundsjuk. Kan säga att jag o Jenny Tegnhed råkade ut för apekatter som anföll när vi var på Railey...Inte kul..Det är ju inga herr Nilssons precis..
Ha det så bra och ta hand om dig.
Kram Emma
Kung Konstantin kommenterade torsdag 2 november 2006
hahahahahaha....som i Indien....fast kallare....
http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789 ,922687,00.html
Kung Konstantin kommenterade torsdag 2 november 2006
No comments by the way Aleks....
Kung Konstantin kommenterade torsdag 2 november 2006
Datum stämmer ej utan jag försöker bara skriva ikapp alla ställen jag varit på, snart stämmer allt igen. Jag badade i 30-gradigt vatten i Halong Bay i helgen så just nu skrattar jag bara åt kaoset hemma :)
Aleks (knackamackadam@hotmail.com) kommenterade torsdag 2 november 2006
Jaha... du skriver att du svarat No till alla erbjudanden av moppenissen, men efter Lady så vart det "no comments". Hade det känts bättre om de vände på ordningen?
En annan grejj... stämmer verkligen datumet på denna blog?
Yoyye (yoyye_@hotmail.com) kommenterade torsdag 2 november 2006
Shooo bre. Låter som om du har det heeeelt ok down there. Här är värsta trafikkaosen då folk som vanligt står som fågelhålkar och gapar när första snön och halkan slår till. Tog mig 4 timmar och 15 minuter att köra från butiken i stan hem till Orminge igår. 4 fucking timmar. Fast lite kul va det att titta på alla loosers i trafiken. =) Take care där nere nu gubben så hörs vi. Ciao.
Maria (mariathunder@gmail.com) kommenterade torsdag 2 november 2006
Ja du min kära vän, det låter inte helt fel med lite sol och bad i Vietnamn. Men du, kebab? det kan du väl käka när du kommer hem? Försökte förresten att hitta en Greek restaurant åt dig i Hanoi men sorry där har tydligen inte grekerna slagit sig ner än. Finns massor av fransk o spansk mat dock :o)
Njut av sol och värme vännen min, själv håller jag på att frysa ihjäl här i Oslo.
Saknar dig massor.. det vet du!
Kram!
Stålle (peter@travelpartner.se) kommenterade torsdag 2 november 2006
Låter ju helt underbart, jag tänker på maten asså :) Det fanns ingen CBR att hyra, tror den hade passat bättre till tofflor och linne, jag menar ju snabbare man kör ju större är chansen att man kör förbi olyckorna, visst är det så Kostas?
Cissi (cecilia.lindquist@ebookers.se) kommenterade torsdag 2 november 2006
Hej Kostas! Härligt att höra att du har det så bra och det är så roligt när man får ett mail att du varit inne och skrivit något nytt.. för du är för rolig i dina berättelser och bilderna är bara så bra. Ha en fortsatt toppenresa och jag ser fram emot att följa din resa. Ps. Snön har kommit här hemma det var trafik kaos igår.. men snön kostas....ds.
I Saigon stannade vi bara en natt och morgonen efter bokade vi genast tåg till Nha Trang samma dag.
Nha Trang var bara 6 tim bort och vi kom dit pa kvällen och letade upp ett hotell som skulle vara billigt enl Lonely Planet. När vi kommer fram till hotellet visar det sig att det har renoverats så det är ett fräscht hotell och förmodligen pga lågsäsong får vi ett 4-bäddsrum för 14 USD/natten.
Nha Trang var riktigt underbart. En 6 km lång strand helt för oss själva då avsaknaden av turister var näst intill total. Alla sade att det brukar regna nu men vi hade 30 grader och sol.
Vi hyrde moppar för 25 kr/dag (tankade upp dem för 35 kr), badade i nåt slags gyttje-spa som skulle vara jättebra mot ALLT (botade reumatism, vattkoppor och ebola) och bara cruisade runt och toppade mopparna. Det är en slags galen trafik här nere (Greker kör som gudar i jämförelse) men det som gör att man ändå sällan ser en olycka är att alla kör så förbannat långsamt.
Det gör man ju inte själv utan när man är utomlands så MÅSTE man se om moppen gör över 100 km/h. Helst i shorts, t-shirt och tofflor för här utomlands är man på nåt konstigt sätt "safe".
Första dagen spenderade vi på beachen och efter alla storstäder måste jag säga att det var otroligt skönt att svalka sig i saltvattnet. Där blev vi dock lätta offer för alla som vill ge massage, sälja frukt, vykort, tändare, armband, böcker och you name it.
Det kom fram en liten tjej på typ tolv år och ville sälja tuggumi. Jag var inte alls sugen på gum men hon var rolig så jag skojar lite med henne och hon skojar tillbaka och tjatar om att köpa hennes gum. Efter ett tag tycker jag lite synd om henne och jag säger att jag bjuder på lunch istället. Hon beställer in ett lass med nudlar och vräker i sig det, kräver Coca-Cola och glass och hon är helt proppmätt när vi går ner till stranden igen. Tänk vad snäll jag är tänker jag naivt. Hon måste vara jätteglad nu när hon fick en lunch för 40 kr istället för 5 kr för gum. Väl nere på stranden försoker hon än en gång sälja gum till mig och när jag åter avböjer blir hon såå sur och förnärmad och kastar engelska okvädningsord på mig.
Medans hon säger dessa ord till mig ser jag mig omkring och upptäcker en gigantisk reklamskylt en bit från stranden. Det är en bild på en vuxen man hand i hand med en ung flicka och en varnande text ang barnprostitution. 10 min tidigare gick jag alltså omkring sådär. Bilder av Gary Glitter dök genast upp i mitt huvud...
Vi tog mopparna en dag till något som heter Monkey Island där det av namnet att döma ska finnas apekatter. Man tar en båt över till en liten ö som ser ut som ett litet paradis med palmer vid beachen och iland klev vi och började genast leta efter aporna. Vi var väldigt ensamma på ön eftersom vi envist vägrade hyra en guide (vi e faktiskt från Skandinavien, vi kan sånt här) och det tog oss ett tag att hitta några apor men till slut fann vi ett slags staket och innanför satt de små liven.
Apor är ju ganska små (de små aporna i alla fall) så vi gick bara rakt in i inhägnaden utan att riktigt tänka. Helt plötsligt sätter ca 10-15 apor fart mot oss och man vet ju inte riktigt vad de vill så vi vände ganska fort och tog STORA kliv därifrån innan vi efter en stund vågade stanna.
Vi insåg dock snart att vi är minst 3-4 ggr så stora som aporna så vi måste ju gå tillbaka. Sagt och gjort, vi vänder om och närmar oss försiktigt. Denna gång satt aporna stilla och bara tittade nyfiket på oss. Vi går runt bland dem (på avstånd dock) och tar lite bilder och bara tittar. Jag får syn på en apa med en mycket liten apa som kryper omkring och lite naivt tar jag några steg mot den för att få en bild. Apjäveln skickar då på ett ordentligt vrål och visar sina knivar till tänder och går till attack mot mig. Jag gjorde förmodligen en Konstantin Kenteris (dopade greken) och förflyttade mig ca 300 m på under 7 sek. Jag har dock inget minne av detta då jag bara hade FLY FÖR BÖVELEN i tankarna. Det enda jag minns var att jag snabbt ville komma i vattnet för att tvätta mina badbyxor, speciellt baksidan.
Utan att någon behövde säga något bestämde vi oss för att lämna Cape Fear och åka till de fantastiska vattenfallen som skulle finnas i närheten och som av guiden som ville sälja in en tur till dem beskrevs nästan som Victoriafallen. Vi tog båten tillbaka och tog våra Harley-Davidssons och begav oss in i djungeln. Väl där hittade vi en slags bäck som vi klättrade uppströms för och bitvis var det faktiskt riktigt avancerad klättring bland klippor och djungel. Vi följde hela tiden pilar som man hade målat på stenar och träd så man inte skulle gå vilse. Till slut kom vi fram till nåt slags lagunliknande område och den sista skylten vi såg sade helt enkelt STOP DANGER. Så vi stoppade där och badade lite (inte jag förstås eftersom jag kräver 30+ i vattnet)
Det var liksom allt som fanns att se där, helt ok men knappast något vattenfall.
Vi drog tillbaka till beachen. Där kom det genast fram några damer som skulle sälja krims-krams och massera och greja och en av damerna kom fram och hade riktigt god färsk frukt som hon gjorde nån sorts fruktsallad av.
Damen blev självklart störtförälskad i mig och kallade mig Coconut pga min frisyr. Eller snarare avsaknad av frisyr. Norskorna lyckades sälja min kropp till henne i utbyte mot färsk frukt så varje gång hon såg oss hädanefter skrek hon högt över hela stranden, Cocooooonaaaat, I laaaaav jooooo !!!
Fast frukten var jävligt god...
Vi var även ute och dök en dag. Sikten var inte den bästa men det var ju egentligen regnperiod. Detta var faktiskt mitt första dyk sen jag tog certet nån gång -97. Jag fick dyka med en holländare i 50-årsåldern som hade över 60 dyk och han hade dykt på de mest fantastiska ställen. Sade hann i alla fall. Tryggt tänkte jag eftersom jag är amatör. Jag har fått lära mig att bara använda benen när man dyker men den här farbrorn såg ut som Therese Alshammar fast på 12 meters djup. Den enda stil han missade var nog fjärilssim och jag tappade även bort honom en gång.
Själv låg jag väl som en skalbagge på rygg några gånger innan jag fick kontroll på grejerna.
Jag fick i alla fall se en muräna, lite koraller, nånting som såg ut som en stor blomma men som bara drog ihop sig och försvann ner i sanden när man petade på den och lite koraller. Att jämföra med ett bildäck, ett bilbatteri, mörker, sten och förfrusna händer från mitt dyk i Sverige.
I Nha Trang hittade vi även en turk som hade restaurang och eftersom jag ej har ätit kebab på ett tag gick vi dit och bad honom laga till nåt gott till oss. Jisses vad glad han blev när han fick briljera för en grek och visa vilken mästerkock han var. Och gott satan var det kan jag lova.
Vietnam är alltså mopedernas land. Här åker hela familjen (samtidigt) moppe, man fraktar saker på moppar som vi använder lastbilar till och man har givetvis moppe-taxi eller Motobajk som de så glatt ropar när de ser en turist.
Dessa förare ropar alltid först "Motorbike?" Man säger No thanks, då säger de med lite lägre röst "Marijuana?" Man säger No thanks, de säger "Ecstacy?" No thanks igen och de säger "Opium?" Noooo, och slutligen säger de "Lady boom-boom? och fnissar.
Alltid samma ordning och alltid samma envisa frågor.
Jag undrar dock hur faan de får plats med alla dessa varor på en moppe.
Efter 5 dagar ville vi åka vidare uppåt landet och bokade buss för att få uppleva dessa obekväma men billiga turer. Samma dag som vi skulle åka ringer killen med biljetterna upp oss och säger att bussarna inte går för det är tjafs med polisen och nån lokal maffia på vägen och folk har blivit skjutna och vägarna spärrade. Vi bokar raskt om till tåg utan onödiga frågor.
Måste säga att Nha Trang varit höjdpunkten hittils. Riktigt skön och avslappnad stad med massa billig mat, skön strand och trevliga människor. Avsaknaden av turister passade mig perfekt och jag skulle lätt kunna tänka mig 2 veckor här istället för tex Thailand (eller Grekland farsan).
Vill också bara säga att jag läser och uppskattar ALLA inlägg även om jag inte alltid svarar.
Over & out, nu är jag hungrig igen....
/Coconut
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Kung Konstantin kommenterade torsdag 2 november 2006
Jaadu bror, varför inte åka till samma stalle år ut och år in? Grekland har ju allt?
Dimmi(Bror) (dimmi@unibase.se) kommenterade torsdag 2 november 2006
Vad ska du där o göra. Varför åkte du inte till Kastrosika(Grekland)?????
sevan (sevan76@hotmail.com) kommenterade torsdag 2 november 2006
hej hej hej, det här låter som en dröm!!! Fri från alla måsten och bara dra dit man känner för. Passa på och fortsätt att njut av varje dag.. om en vecka drar jag oxå till värmen:-) Det känns verkligen att du inte e i Sthlm... saknar dig här! kram kram
Emma (emma.andersson@mrjet.com) kommenterade torsdag 2 november 2006
Hej Kostas,
Jag följer dig på din resa och är så jääääääävla avundsjuk. Kan säga att jag o Jenny Tegnhed råkade ut för apekatter som anföll när vi var på Railey...Inte kul..Det är ju inga herr Nilssons precis..
Ha det så bra och ta hand om dig.
Kram Emma
Kung Konstantin kommenterade torsdag 2 november 2006
hahahahahaha....som i Indien....fast kallare....
http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789 ,922687,00.html
Kung Konstantin kommenterade torsdag 2 november 2006
No comments by the way Aleks....
Kung Konstantin kommenterade torsdag 2 november 2006
Datum stämmer ej utan jag försöker bara skriva ikapp alla ställen jag varit på, snart stämmer allt igen. Jag badade i 30-gradigt vatten i Halong Bay i helgen så just nu skrattar jag bara åt kaoset hemma :)
Aleks (knackamackadam@hotmail.com) kommenterade torsdag 2 november 2006
Jaha... du skriver att du svarat No till alla erbjudanden av moppenissen, men efter Lady så vart det "no comments". Hade det känts bättre om de vände på ordningen?
En annan grejj... stämmer verkligen datumet på denna blog?
Yoyye (yoyye_@hotmail.com) kommenterade torsdag 2 november 2006
Shooo bre. Låter som om du har det heeeelt ok down there. Här är värsta trafikkaosen då folk som vanligt står som fågelhålkar och gapar när första snön och halkan slår till. Tog mig 4 timmar och 15 minuter att köra från butiken i stan hem till Orminge igår. 4 fucking timmar. Fast lite kul va det att titta på alla loosers i trafiken. =) Take care där nere nu gubben så hörs vi. Ciao.
Maria (mariathunder@gmail.com) kommenterade torsdag 2 november 2006
Ja du min kära vän, det låter inte helt fel med lite sol och bad i Vietnamn. Men du, kebab? det kan du väl käka när du kommer hem? Försökte förresten att hitta en Greek restaurant åt dig i Hanoi men sorry där har tydligen inte grekerna slagit sig ner än. Finns massor av fransk o spansk mat dock :o)
Njut av sol och värme vännen min, själv håller jag på att frysa ihjäl här i Oslo.
Saknar dig massor.. det vet du!
Kram!
Stålle (peter@travelpartner.se) kommenterade torsdag 2 november 2006
Låter ju helt underbart, jag tänker på maten asså :) Det fanns ingen CBR att hyra, tror den hade passat bättre till tofflor och linne, jag menar ju snabbare man kör ju större är chansen att man kör förbi olyckorna, visst är det så Kostas?
Cissi (cecilia.lindquist@ebookers.se) kommenterade torsdag 2 november 2006
Hej Kostas! Härligt att höra att du har det så bra och det är så roligt när man får ett mail att du varit inne och skrivit något nytt.. för du är för rolig i dina berättelser och bilderna är bara så bra. Ha en fortsatt toppenresa och jag ser fram emot att följa din resa. Ps. Snön har kommit här hemma det var trafik kaos igår.. men snön kostas....ds.