Efter att ha suttit på ett tåg över natten anlände vi tidig morgon till Danang. Utan en aning om var vi skulle bo eller vad man kan göra i Danang begav vi oss ut på stan med all packning eftersom vi vägrade ta en taxi eller nåt. När vi kommer ut på gatan börjar det förstås regna. Regnperiod här innebär att det regnar ORDENTLIGT. Vi går alltså omkring i regnet kl 06 och letar hotell i säkert helt fel område.
När vi blivit tillräckligt blöta och griniga över situationen bestämmer vi oss för att skita i Danang och dra till Hoi An som ska ligga i närheten istället. Vi försöker nu hitta busstationen eller en taxi som kan ta oss dit.
Det var inte helt lätt att stoppa en taxi på gatan då chaffisarna verkar sakna periferiseende och bara koncentrerar sig på vad som sker precis framför bilen. Det gäller ganska många här nere när jag tänker efter.

Till slut kommer en lokal buss förbi och de stannar liksom där det finns folk och chaffisen skrek Hoi An till oss så vi hoppade ombord. Biljettpojken schasade iväg några ungdomar längst bak så att västerlänningarna skulle få sittplatser. För detta (och resan på ca 30 min) tog han 30 kr av oss vilket nog kan ses som ett mindre lurendrejeri då tågresan på 8 tim kostade ca 80 kr.

Bussen var av modell "Vi saktar gärna ner men stannar aldrig riktigt helt" sa biljettpojken stod vid bakdörrarna och antingen kastade av folk i farten eller högg tag i dem på gatan och slet ombord dem. Ganska effektivt men knappast genomförbart på tex 47:an i stan. Vi satt alltså längst bak med våra ryggsäckar tillsammans med en cykel, massa lådor, 2 såna där korgar med frukt som små tanter går runt med på en pinne över axeln och säljer och så givetvis, en liten tant.

Vi kom fram till Hoi An hungriga och förväntansfulla och kliver av bussen vid stationen som kan liknas vid en liten liten grusparkering. Vi spanar in närmaste matställe och hittar nåt där allt står på Vietnamesiska och de talar bara Vietnamesiska. Vi lyckas i alla fall beställa nån sorts frukost, jag äter väldigt mycket vegetariskt här nere mest av 3 anledningar. 1- det är gott med färska grönsaker (nu blir mamma glad), 2- Jag är lite skeptisk till fågel här nere (Ja Farsan, jag lyssnar), 3- Jag ser ganska många valpar men väldigt väldigt få fullvuxna hundar. Man kan bara spekulera i anledningen.

Efter en härlig nudelfrukost börjar vi gå in mot vad vi tror är centrum. Stan är inte alls stor så det borde inte vara nåt problem. Efter bara 100 m dyker det upp en farbror som erbjuder hotell till mycket bra pris. Han visar broschyr på hotellet och det ser verkligen fräscht ut och har pool.
Fine säger vi och följer med. När vi kommer fram inser jag att man kan få saker till att se annorlunda ut på bild även om hotellet faktiskt var väldigt fint. Det var bara inte så stort som det framgick i broschyren. På bilderna såg det ut som man kunde simma längder i poolen och i verkligheten var det väl bara jag som kunde göra det.
Men vi tar rummen och beger oss ut på stan. Stan var faktiskt ganska liten och hyfsat tråkig för min smak. Det finns hur många skräddare eller skomakare som helst och det är tydligen därför man åker hit. I övrigt var det inte mycket. Några barer där man spelar biljard (Vietnameser är galna i biljard av någon anledning) men ingen riktig nattklubb.

Vi lånade cyklar på hotellet och tog en cykeltur på stan och satte oss att äta på nåt litet ställe. Damen som jobbade där var nog lite pårökt tror jag för hon började snacka med oss och komma med antydningar och efter att jag återigen blivit såld för 1 dollar av team Norway började damen komma med riktigt oanständiga antydningar och hon skrattade högt åt allt hon sade och blinkade åt mig. Läskigt.
Hon bjöd in oss till hennes hem som låg bara några meter bort och vänliga som vi är följde vi med.
Där visade hon bilder på familjen och berättade historier och det var lite roligt. Sen kom den obligatoriska säljdelen där hon av en händelse hade lite grejer man inte behöver i en korg och där vi själva fick ange priset för att göra det lite svårare att tacka nej.

Efter damen cyklade vi runt runt på stan och sen gick vi ut på kvällen för lite biljard och några öl. Ganska händelsefattig kväll faktiskt och i mitt tycke ganska lam håla. Det roligaste den kvällen var när en av tjejerna klev på en färsk död råtta som jag med all sannolikhet hade kört över nån minut tidigare när jag sotade ur en killes moppe i gränderna. Getaway Hoi An (the papaki version).

Dagen efter låg vi mest i poolen och kastade boll och förde ett jävla liv innan vi klev på bussen på eftermiddagen för att åka till Hue.

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Kung Konstantin kommenterade fredag 3 november 2006
hahahahaha...så härligt att läsa om den årliga svenska överraskningen, snön!!! Dapa, satt du också på huk på Tranebergsbron och sket istappar? :)

Samira, jag får nästan lite ångest när jag tänker på den stackars tanten som förmodligen helt förstörd letar efter sin Coconut på stranden varje dag eftersom jag glömde säga adjö.
Aftonbladet får dock böna och be om jag skulle skriva för dem...och sluta skriva kändisskit i tidningen.

Dapa (dapa01@qbranch.se) kommenterade fredag 3 november 2006
Fan va härligt mannen, jag vill köra över råttor och handla av mopedister, men neeej jag sitter fast med ett jävla exceldokument i en snöstorm. Hur kul är det? Kul att följa dig på det här sättet, bra, roliga små berättelser du skriver här.. :)
Kram

Samira (hannasamira@hotmail.com) kommenterade fredag 3 november 2006
Hola Coconut!! Härligt smeknamn...att jag inte har kommit på det..:) Du borde lägga in ditn dagbok i aftonbladets bloq och bli lite kändis och tjäna pengar på ditt fantastiska skrivande och kanske vi svenskar slutar att klaga på allt!!!
Fortsätter med mycket stor nyfikenhet att läsa vidare om Kung Konstantins äventyr!!!!