Copyright © Bejjan888™

Längd: 7,6 km
Höjdskillnad: 210 m

Ändå en rätt fin morgon trots prognosen om busväder. Solen lyste igenom de låga molnen och det betydligt varmare än det var igår. Idag har jag sett första livstecknet från stuggrannen. En person som rörde sig i stugan. Annars har jag bara sett att mörkläggningsgardinen i sovrummet har varit antingen uppe eller nere. Så det kändes tryggt att se en faktisk person också. Ekorrarna har tidigt varit igång med att korsa terrassen. Undrar vad det är de gör? Det ser inte ut som om de flyttar på mat eller så, utan de bara springer fram och tillbaka? Hade jag dörren öppen så hörde jag deras tassande skutt på träplankorna.

Idag tänkte jag hålla mig häromkring Lofsdalen.

På andra sidan Lofssjön ligger Västvallen och dit styrde jag min kosa. Jag kom fram vid 10-tiden och det var ganska många bilar där ändå. Många hade cykelställ på bilarna. Det finns en hel del vandrings- och MTB-leder i Västvallen. Vid informationsskylten satt en annan skylt om att Våffelstugan hade öppet idag. Våffelstugan är ett populärt ställe, både sommar som vinter. Men under sommaren måste man kolla upp ordentligt så man vet att de har öppet eller inte, från dag till dag. Det görs enklast via sociala medier och det styrs mycket av hur vädret förväntas bli. Idag skulle de ha öppet mellan 11.00 och 15.00. Om man vill ta den kortaste vägen upp till Våffelstugan, ska man enligt alla kartor ”följa den gamla Romboleden”. Men någon skyltning om Romboleden fanns inte. I början fanns det bara en stig att gå längs, innan den började dela på sig åt olika håll. Men skyltningen var bristfällig.

Jag höll på att missa att ta av till höger och följa stigen mot Sömlingshågna och Stenrutsstugan. Här hade det underlättat extremt mycket för en utsocknes om det funnits en skylt mot Våffelstugan också, eftersom ”gamla Romboleden” inte fanns skyltad över huvud taget. Näe, det kan göras bättre – skärpning! Leden var bitvis extremt stenig och rötter som stack upp.

Man passerade myrar, porlande fjällbäckar och tät barrskog. Jag vandrade länge utan att se en enda person. Men efter ett tag hörde jag några som började komma ikapp mig. Jag stannade vid sidan av leden och släppte förbi dem. De var mycket snabbare än mig och det kändes som att de småsprang uppför fjället. Jag knatade vidare i mitt eget tempo och efter drygt 3 km kom den första skylten om Våffelstugan! Så dags då ja!

Nu planade det ut med spångade myrlänta områden och lavahedar som fick en allt mer fantastisk utsikt ju mer barrskogen glesades ut. Vid ungefär 300 meter kvar kunde man höra ett svagt brummande från dieselaggregatet som genererade ström åt Våffelstugan.

Väl framme vid Våffelstugan på 820 möh, på toppen av Mossaruten, så var utsikten mot Hovärken och Digervålen svår att ta in. Jag försökte leta reda på stugan jag hyrde bland granarna på andra sidan, men gav upp ganska snart.

Upp till Våffelstugan tog det ca 2 timmar och här fanns torrklosetter för behövande. Det var inte många själar här. Paret som halvsprang förbi mig satt vid en av bänkarna och åt mat. Sedan kom det ett annat par som cyklat MTB precis samtidigt som mig.

Jag beställde en dubbel våffla med jordgubbssylt och grädde för det icke så facila priset av 140 kr. Men det var gott att få nygräddad våffla efter allt vandrande och servicen var excellent. Han kom till och med ut med våfflan till bordet jag hade slagit mig ned vid. Här uppe var det varmt, + 19°C. Killen berättade att det var ovanligt med så höga temperaturer här uppe. Ja, men så klart. Det är ju bara för att jag är här! Jag hade nog kunna ätit två våfflor till, utan problem. Men för det priset så, nja… När jag var klar så kom killen ut och hämtade brickan. Mycket trevligt. Jag satt kvar en stund och tog igen mig till dess att det började anlända en massa folk. Vuxna, barn, hundar och fler MTB-cyklister. Jag packade snabbt ihop mina grejer och började min nedåtvandring. Ju längre jag gick desto fler mötte jag. Puh! Tur att jag var tidig (igen) så jag slapp sitta uppe vid Våffelstugan i all trängsel bland folk och fä.

Kom tillbaka till stugan och tog en dusch, gjorde lite mat. Stuggrannen har nu fått ut blomkrukor på terrassen, kanske inte så bra eftersom det började blåsa upp ordentligt nu och prognosen sa regn. Jag lyxade till det med tupplur. Planen var 1 timme, men det blev visst 2,5 timmar. Men då var det välbehövligt också. Stuggrannen satt nu ute på terrassen med en stor kall öl i handen. Det måste ha varit kallt i snålblåsten. Blomkrukorna har tagits i igen, eftersom det regnat en hel del.