Copyright © Bejjan888™

Omkring år 1350 kom de första människorna, maorierna, till Auckland och bosatte sig där främst på grund av den bördiga jorden. Auckland, Nya Zeelands största storstadsområde, heter på maori Tāmaki Makaurau eller Ākarana, vilket betyder ”Tāmaki with a hundred lovers”. Namnet syftar således till den åtråvärda bördiga jorden vid navet av alla vattendrag. Under 1800-talet koloniserade européerna Auckland och staden var huvudstad från 1841 till 1865, då Wellington blev huvudstad. Under mitten av 1980-talet genomgick Aucklands ekonomi en avreglering och många företag omlokaliserade sina huvudkontor från Wellington till Auckland. Staden blev ryggraden i den nationella ekonomin och i kombination med en ökande turism, även en av världens dyraste städer.

Goda utbildningsmöjligheter, gott om jobb och ett milt klimat gör Auckland till en attraktiv stad, medan ökade huspriser, trafikproblem och avsaknaden av en bra lokaltrafik och brottslighet har listats som negativa faktorer. Auckland kallas även för The City of Sails, vilket syftar på invånarnas intresse för segling. Man uppskattar att var tredje hushåll i Auckland äger en båt.

Auckland gränslar Auckland Volcanic Field och 56 vulkaner, som har genomgått ett 90-tal vulkanutbrott de senaste 90 000 åren. Auckland är den enda staden i världen som är byggd på ett basalt vulkanfält som fortfarande är aktivt och man uppskattar att området kommer vara aktivt ungefär 1 miljon år framåt. Vulkanerna anses dock vilande, även om långa, ibland kilometerlånga, kanalgrottor leder lava från vulkanerna och ner till havet. Man spår att de kommande utbrotten kommer inträffa i det nordvästra området av Auckland Volcanic Field.
Det anses inte vara mer farligt att bo i Auckland än i någon annan stad och den seismiska aktiviteten övervakas konstant. Evakueringsplaner, krisberedskap och civilt försvar finns att tillgå om den seismiska aktiviteten skulle öka markant och risk för utbrott föreligger.

Idag var den sista heldagen på Nya Zeeland. Vi började dagen med ett besök på Sealife Kelly Tarlton’s, Auckland.

Kort och gott – ett akvarium med en massa vattenlevande djur. Hajar, rockor, sjöhästar, sköldpaddor, pingviner mm, mm. Såna här saker har aldrig riktigt intresserat mig, men man kan lyckas få intressanta bilder på udda djur som t.ex. maneter.

Därefter var det dags för ett besök på Auckland War Memorial Museum, vilket låter som om det enbart skulle handla om krig. Men museet bestod av tre våningar, varav endast en våning handlade om krig. Den första våningen handlade om Maoriernas historia och kultur och det fanns mängder av intressanta föremål att se på.

Polynesierna (maorierna) migrerade till Nya Zeeland under 1100 – 1200-talet och var således de första migranterna, och fram till dess fanns det bara fåglar och två arter av fladdermöss här på Nya Zeeland. Senare, när européerna kom till landet förde de med sig sjukdomar och tusentals maorier dog. 90% av maorierna bor på idag Nordön, eftersom det är varmast klimat där.

Ett av de sista föremålen jag hann se var en krigsdräkt gjord av kokosnötfibrer.

Den såg inte bara obekvämt och varmt ut, det såg också ut som om det skulle kunna klia nåt så in i norden. När jag var klar, åt jag en lättare lunch i cafeterian innan vi samlades vid bussen för att åka tillbaka till hotellet igen.

En bra sak att veta är att om någon skulle kalla dig för JAFA, när du är här i Auckland, så är det något negativt. Det står för Just Another Fucking Aucklander och syftar på att de som bor i Auckland är snorkiga, rika och bortskämda. Maorierna gillar inte JAFAs.

Vi samlades senare på kvällen för gemensam promenad till Auckland Sky Tower och en gemensam avskedsmiddag. Under vår promenad beslutade det sig för att regna. Det var med besked också. Men det var som om vädret hållit igen på allt regn under vår vistelse på Nya Zeeland, men att det till slut, sista kvällen, inte gick att hålla emot längre. Men vad gjorde det? Vi hade ju sett allt vi skulle nu och haft otrolig tur med vädret.

Sky Tower är ett torn för observation och telekommunikation. Med sina 328 meter över marken är tornet den högsta fristående byggnaden i den södra hemisfären. Men hur kan man ens komma på tanken att bygga ett så högt torn i ett jordbävningsdrabbat område samt på vulkanisk mark? Tornet har byggts för att klara av vindar på upp till 200 km/h och dess design gör att tornet kan kränga upp till 1 meter i sidled vid hårda vindar. Även kraftiga jordbävningar på upp till 8.0 på richterskalan ska tornet klara av utan att rasa. Men hissarna då? Med hjälp av sensorer kan hissarna känna av om det blåser kraftigt och saktar då ner. Skulle det blåsa för mycket, åker hissarna ner till markplan och stannar där till dess att vindarna lugnat ner sig. Om det börjar brinna då? På våning 44, 45 och 46 finns brandsäkra rum att ta skydd i. Även trumman kring en central servicehiss samt trapphuset är klassade som brandsäkra.

Besöket i Sky Tower började med ett besök på Observation Deck, 51 våningar upp och 186 meter över marken. Det var fantastiska 360° vyer över Auckland trots att det var gråmulet och regn.

På flera ställen fanns glasgolv som man kunde gå ut på och stirra ner på gatorna nedanför. Trots att det stod skyltar om att glaset var strax över 3 cm tjockt och att det var starkare än betong så tog det emot att ställa båda fötterna på glaset. Men konstigt vore det väl annars, om man inte tyckte det. För den riktigt våghalsige fanns även sky jump att våga sig på.
När det sedan blev dags för middag tog vi hissen en våning upp till restaurangen Sky Tower Orbit. Nu var vi 190 meter över marken och alla bord var placerade på en roterande skiva, som sakta roterade under middagen. Vi blev bjudna på en trerätters middag som tog ungefär två timmar och vi hann nog rotera tre varv runt Sky Tower innan vi gick därifrån.

På väg tillbaka till hotellet regnade det fortfarande.