Copyright © Bejjan888™

Efter en liten sovmorgon var det dags att packa väskorna. Nu fick man tänka på vad man packade i vilken väska, eftersom det var dags att flyga till Melbourne, Australien, idag. Tur jag hade med mig bagagevågen och kunde väga in den stora bagageväskan… jag var ganska precis på 23 kilo. Det blev lite ”dö-tid” på förmiddagen eftersom transfer till flygplatsen var klockan 12.00.

Klockan 12.00 kom vår guide, Angelika, som vi haft under hela Nya Zeeland-resan, med sin lilla buss och hämtade upp oss som skulle vidare till Australien. De som ”bara” skulle hem hade en senare transfer till flygplatsen. Angelika körde oss till Auckland International Airport, Nya Zeelands största flygplats som hanterar upp till 15 miljoner passagerare per år (jämfört med Arlandas ca 30 miljoner per år). Uppenbarligen kom vi tidigt till flygplatsen eftersom incheckningen inte öppnat ännu. Jag passade därför på att växla in mina nyzeeländska dollar jag hade kvar till australiensiska dollar. Eftersom det stod, uttryckligen, på flygbiljetten att mat ”fanns att köpa” så passade jag på att köpa en mexikansk wrap med kött och grönsaker. Den var jättegod, men efter en stund kände jag hur stark den egentligen var…
När jag kom tillbaka till incheckningen var den öppen och eftersom jag checkat in online behövde jag bara ställa mig i en separat kö och checka in väskan. Det är rätt smidigt, alltså. Innan man kunde fortsätta genom säkerhetskontrollen var man tvungen att fylla i ett Passenger Departure Card, för att bevisa att man lämnade landet. Det känns ju lite daterat, såhär år 2018, att behöva fylla i ett kort… nu när det mesta sköts elektroniskt. I tax-free köpte jag lite snacks, för att ha under flygresan om man skulle bli akut hungrig. Det skulle ändå ta cirka 4 timmar till Melbourne. Men det visade sig att vi fick mat på flyget och att flygbolaget just ändrat på detta.

Flyget avgick vid 16.00 på eftermiddagen. Vi flög med Virgin Australia till Melbourne, Australien, vilket tog cirka 4 timmar och med tanke på olika tidszoner så var klockan runt 18.00 lokalt när vi landade på Melbourne Airport, även Tullamarine Airport kallad, Australiens näst största flygplats. Under flygresan delades Incoming Passenger Card ut till alla passagerare. Det var ju nu som man började svettas lite… för jag menar, vem har INTE sett på tv-serien Gränsbevakarna Australien som går på tv? Åtminstone jag har fått uppfattningen om att tullen i Australien är hårda och kontrollen är stenhård. Den minsta lilla mat eller andra förbjudna varor i väskan och man får böta tusentals kronor om man inte tullat för dem. Aaaah, så nu var det upp till bevis att fylla i allt man hade. Artiklar av trä, sportutrustning, mediciner mm, mm. Jag kände, det är bäst att tulla för mycket än för lite.

När flygplanet nått Australien och började gå ner inför landning var den enorma arealer av gröna frodiga skogar som sträckte sig ända ut till kusten. Planet fick cirkulera ett varv, troligtvis för att det inte fått klartecken att komma in för landning ännu.

Några minuter försenat, fick planet sedan gå ner för landning. Jag som hade fönsterplats, som vanligt, fick syn på en känguru som hoppade alldeles under planet innan vi landade. Så jag kunde alltså bocka av en punkt på min Australien-lista innan jag ens satt min fot i landet. Någon i gruppen sa efteråt att han trodde snarare att det var en ko jag sett… skulle inte tro det. En ko kan inte hoppa så långt eller i ett sånt mönster som en känguru, i så fall är den kon väldigt, väldigt, väldigt sjuk.

Så lite försenad, men man kände ändå en liten press att skynda sig igenom säkerhetskontrollen eftersom vi skulle möte upp en grupp som började sin resa här i Australien. Min väska kom ändå ganska fort ut på bagagebandet och jag ilade iväg till passkontrollen. Kontrollanten tyckte att mycket av det jag tullat för på mitt Incoming Passenger Card var helt okej att ta in i Australien, men ringade in att jag hade med mig mina ridgrejer. Så, i tullen hamnade jag i en separat kö, fick visa upp ridkläderna, men det var helt okej. Däremot tyckte de att skorna jag haft när jag red på Nya Zeeland, de behövde minsann dekontamineras. Så skorna åkte ner i Virkon, sen var allt okej. Min lilla trähäst, tillika reskamrat, var de inte intresserade av över huvud taget. Inte heller blev min väska röntgad. Jag såg heller inga tullhundar som gick runt och luktade på väskorna. Så jag blev nästan lite besviken… var det allt?? Här har man gått och byggt upp nästan som ett litet skräckscenario, om hur man åker dit i tullen för man glömt att tulla nåt, eller att en hund ska markera att man har något på sig.

Utanför, i ankomsthallen, samlades vi vid Michael (som driver resebolaget som anordnade denna resa) och vår australiensiske guide. Där fick vi tålmodigt vänta. Vi som trodde att vi var sena, men gruppen som kom direkt från Sverige, deras plan var ännu mer försenat. Så efter att ha stått och väntat i två timmar, hade alla anslutit sig till gruppen. I gemensam trupp gick vi ut till bussen och det var ganska skönt att få sätta sig i en stor buss efter att ha trängts i den lilla bussen på Nya Zeeland. Eftersom vi var så sena, hade det hunnit bli mörkt ute och vi hann inte se så mycket av Melbourne under resan till hotellet. Vi checkade in på hotellet Melbourne Travelodge Southbank. Hotellet ligger endast 600 meter från Yarra River och dess strandpromenad (Southbank Promenade). På korta gångavstånd kan man nå shoppinggallerior, casinon, kollektivtrafik, olika sportevenemang.

Michael förklarade att eftersom det var sent på kvällen, var det ingen idé att gå ut på restaurang och äta något eftersom de flesta köken stänger relativt tidigt på kvällen, även om baren/restaurangen har öppet längre. Så det fick bli en enkel smörgås och banan på 7-eleven som låg runt hörnet.