Copyright © Bejjan888™

Upp tidigt för att hinna med frukost och packa det sista i resväskan. Idag var sista dagen hos min vän Michelangelo och idag var det äntligen dags för att åka skidor. Vi hade planerat in detta vid flera tillfällen under veckan men nu skulle det äntligen bli dags! Jag hade fått offra den guidade turen Santiago City Tour… men med tanke på att jag redan sett det mesta på den turen så var den ju ett självklart val för mig att avboka denna och hellre åka upp till Valle Nevado och åka skidor :) När vi gick till garaget för att hämta bilen var det rätt kyligt i luften, strax under 0 °C skulle jag tro. Men med skidkläderna på så kändes det knappt. Morgontrafiken var i full gång så det tog en stund innan vi kom ut ur den täta stadstrafiken. Eftersom det snöat under helgen var vi säkra på att det fanns mycket snö i Valle Nevado. Perfekt! Valle Nevado är en skidort beläget 3000 meter över havet (Santiago ligger 520 m.ö.h.) vid foten av El Plomo i bergskedjan Anderna. Även om Valle Nevado endast ligger 46 km öster om Santiago tar det drygt 1 ½ till 2 timmar att ta sig dit, dels på grund av höjdskillnaden men också beroende på trafiken.

Tidigare under veckan när vi försökte åka upp till Valle Nevado hade vi ju blivit stoppade av polisen. Men eftersom vi inte hade snökedjor med fick vi lov att vända om. Men idag blev vi inte ens stoppade utan fick bara köra förbi. Men nu vi hade ju en annan bil med 4WD också. Vägen slingrade sig allt mer och de stackars kaktusarna bredvid vägen såg lite frusna ut under snön. Det var lite märkligt att se snö och kaktusar… det hör liksom inte ihop på något sätt (inte i min hjärna i alla fall).

Ju högre upp vi kom i bergen ju smalare blev vägen och kurvorna blev till riktiga hårnålar. Vid två tillfällen blev vi ståendes i bilkö på grund av att bilar hade kört fast i snön av olika anledningar. Det var ju inte så mycket man kunde göra åt det, det var bara att försöka vara cool och hålla sig lugn och inte hetsa upp sig. Och vid det andra stoppet var vi så pass nära skidorten att vi kunde se den. Men skam den som ger sig… till slut kom vi så äntligen fram och kunde parkera bilen på parkeringen.

Efter att ha införskaffat liftkort för dagen (43 000 CLP = 520 SEK) var det äntligen dags. På med slalomskidorna och ut och ha kul :) Nu ska det ju tilläggas att om man kommer från en familj med starka längdskidåkar-traditioner och man lärde sig typ att åka längdskidor innan man kunde gå så sitter det ganska djupt inrotat i hjärnkontoret med hur man ska åka skidor. Så min vän Michelangelo, utbildad skidinstruktör, hade tagit på sig uppgiften att lära mig åka slalom, yaay :)

Så efter de första åken och några fall på rumpan kände jag mig helt färdig. Inte nog med att man använde nya muskelgrupper som man inte använt så mycket tidigare utan den tunna luften (3000 m.ö.h.) gjorde sitt också… och varför börja smått när man kan börja uppe i Anderna?! ;) Så det blev en paus i snön och en stunds vila och bara njuta av det fina vädret som det ändå var. Klarblå himmel och i princip molnfritt vilket gjorde att solen tog ganska duktigt. Solskyddsfaktor 50 gjorde sitt kan jag säga. Men jag lyckades ändå bränna mig i mittbenan mitt uppe på huvudet :P

De två sista åken för dagen åkte jag själv eftersom Michelangelo ville åka i andra lite större och brantare backar. Lite stolt måste jag få berätta att sista åket klarade jag mig ner utan ett enda fall :D Vi samlades vid bilen och började färden ner 2500 höjdmeter till Santiago och där in i den täta stadstrafiken igen. Jag vet inte varför, men jag blir så stressad av tät trafik och när det står still. Troligtvis för att jag inte är van vid så massiv trafik hemma i Sverige… så att sitta fast i bilköer är något som kan få mig riktigt stressad.

Efter att ha hämtat upp mina väskor hos min vän körde han mig till Hotel Orly, där jag skulle bo under några dagar. Tyvärr kunde jag inte bo kvar hos min vän eftersom de guidade turerna endast har pick-up från hotell. Jag checkade in på hotellet och personalen pratade bra engelska, vilket kändes skönt eftersom min spanska inte är så himla bra. I receptionen meddelade de att min pick-up skulle bli senare än vad som sagts från början. Jag hade nämligen en Chilean Folklore Dinnershow inbokad under kvällen. Men nu hann jag med en dusch i lugn och ro. En fullstor buss kom och hämtade mig och vi var ett helt gäng som skulle gå och äta middag. Bali Hai Restaurant hette stället vi kom till och man välkomnades av 5 fullstora Moai vid entrén. Nog för att det var coolt att se moai… men jag skulle ju se moai IRL på Easter Island om några dagar. Så jag blev inte direkt imponerad. Restaurangen var inte särskilt stor men ändå fick man in rätt många gäster. Kanske för att borden inte är så stora eller för att man vill uppnå en mysig stämning genom att placera personerna så tätt som möjligt? I menyn fick man välja på flera alternativ till både förrätt, huvudrätt och dessert som var Chilenska, Polynesiska och internationella rätter. Till dryck fick man välja en aptitretare och sedan dryck till maten. Haha, jag tuffade till mig och valde en Pisco Sour som aptitretare och sedan vitt vin till maten. Och i h*lvete vad stark den där Pisco Sour drycken var… när jag senare googlade på drycken såg jag att den innehöll mellan 35-40% sprit. Inte konstigt att man kände sig lite snurrig :P
Höjdpunkten under kvällen må vara dansshowen. Danser från flera regioner i Chile visades upp bland annat från Polynesien, Easter Island, Arauco Mapuche, Chiloé och traditionella Cueca-danser. Ett professionellt uppträdande med många duktiga dansare. Men frågan är hur pass mycket som är äkta original och hur mycket man spexat till det för att få det showigt? Och hur dansarna orkar hålla sina fixerade leenden förstår jag inte heller… det måste verkligen göra ont att le så där stort efter 5 minuter. Så fort dansshowen var slut träffades vi åter utanför restaurangen för att få skjuts tillbaka till hotellet igen.