Copyright © Bejjan888™

En mulen och grå morgon i New York. Så hela dagen var tänkt att bli tillägnad shopping på Woodbury Common Premium Outlet. Tyvärr hade 500 andra personer tänkt samma sak. Men man satte in extrabussar så alla kunde åka med. Min förkylning gjorde sig påmind och tack och lov för halstabletterna jag köpte igår. Vi anlände till shoppingcentret tio minuter innan de öppnade så vi hann hämta ut kartor och rabattkuponger till affärerna. När klockan var 10 och portarna slog upp så var det bara att släppa loss. Jag hade laddat mitt kreditkort med hur mycket pengar som helst så det var bara att köra på. Skyltar om rea hit och rea dit, allt från 20-70% på originalpriserna. Och då snackar vi märken som Banana Republic, Adidas, Nike, Hugo Boss, Ralph Lauren, Calvin Klein, Disney, Izod, Gucci och så vidare. Min favorit blev Calvin Klein som hade en hel del fina kläder som passade min ”specialdesignade” figur ;) Vi träffades på ett ställe och åt lunch. Sedan bar det av igen. Shopping så kreditkortet glödde. Men fram emot tretiden på eftermiddagen kände vi oss ändå klara och träffades för att ta bussen hem.

Men då började det krångla utan bara den. För det första så gick inte bussarna till New York enligt tidtabellen. Och kom det en buss så körde den bara förbi! För det andra så bestämde sig himlen för att öppna sig och regnet bara öste ner. Yes! Härligt! Utan paraply med sjuttioelva kassar i händerna… Och så kände jag bara hur det började rinna ur näsan. Så jag tog pappersnäsdukar och proppade in i näsan för att slippa snyta mig varannan minut. Haha, jag kan bara tänka mig hur jag såg ut! Men så tillslut kom det en buss. Men alla som stod i kön (den hade blivit väldigt lång vid det här laget) fick naturligtvis inte plats. Så bussen som kom strax efteråt fick vi äntligen en plats. Blöta och trötta sjönk vi ner på varsitt säte.
Men tro inte att det slutade krångla för det! Efter en halvtimme körde föraren in bussen på en bussdepå och vi passagerare förstod ingenting. Tillslut förstod vi att det var fel på bussen. Det var något fel på luftkonditioneringen så det immade igen på framrutan hela tiden. Så ur säkerhetssynpunkt bytte man buss. Och det är ju helt självklart, om föraren inte kan se, så vill då inte jag åka med den bussen! Så nu skulle alla passagerarna ut, få med sig alla sina kassar och sätta sig på den nya bussen och lägga upp kassarna på hyllan. Men några minuter senare kommer föraren in och säger att det är FEL buss… What the f***?! Skämtar du eller?! Så nu skulle alla passagerarna ut igen och in på ytterligare en annan buss. Och när jag skulle ta med mig mina kassar så hade vattnet löst upp papperskassarna så allt ramlade ut. YES! Då kände jag bara hur mitt tålamod försvann. Det är f** inte sant! Så efter att ha knölat ihop alla kläder och skor i de plastkassarna som jag hade, bytte jag buss och sjönk ner på sätet. Sur, grinig, förkyld och med feber satt jag där och tänkte att om det blir något mer nu, innan vi kommer till New York, kommer jag explodera.
Som tur var inträffade det inget mer. Men vi hade blivit så pass försenade att vi hamnade mitt i rusningstrafiken i New York. Så resan tillbaka till New York skulle ha tagit 1 timme lite drygt, men efter lagen om all jävlighet så tog bussturen 3 timmar! Så fort vi kom av bussen dök jag in på närmaste Pharmacy och köpte nässpray, för nu hade näsan täppt igen helt och jag fick ingen luft. Så efter en varm dusch, nässpray, halstabletter och några Panodil kunde jag sova hela natten. Och ni som undrade varför i hela friden jag åkte iväg till Woodbury kan jag bara tala om att jag ångrade det inte en sekund. Så många bra klädköp har jag nog inte gjort på flera år.