Copyright © Bejjan888™

Det kändes lite annorlunda att checka ut utan att ha ätit frukost, men det serverades ingen frukost på detta hotell. Guiden hade bokat frukost på en restaurang strax utanför Fox Glacier.

Det var en råkall morgon och låga moln omgav bergstopparna runtom oss. Utanför restaurangen fanns några Pukeko-fåglar med sina ungar som jag passade på att fota.

Pukeko är en underart till australisk purpurhöna och är en stor blå fågel med röd näbb. De lever i flockar på 8 – 10 individer. De var tyvärr på ganska långt avstånd, men så vackra att se på. Vanligen skulle vi ha åkt till glaciären Fox Glacier, men den hade dragit sig tillbaka så pass mycket att vi hade varit tvungna att gå i 1,5 timmar för att se den. Så Angelika, vår guide, tog oss genom Glacier Country och upp till Franz Josef Glacier istället.

Franz Josef Glacier, eller Ka Roimata o Hine Hukatere på Maori, är en 12 km lång glaciär i Westland Tai Poutini National Park på västkusten av Sydön. Franz Josef Glacier börjar uppe i Southern Alps och faller totalt 2600 meter innan den till slut övergår i Waiho River nere vid kusten. Glaciären är en av ett fåtal i världen som slutar längs en grön och frodig regnskog. Franz Josef Glacier uppskattas vara runt 7000 år gammal.
Omgärdad av skogen vid foten av Southern Alps, ligger staden Franz Josef med utmärkt knytpunkt för promenader, vandringar eller flygturer över Franz Josef Glacier. Både staden och glaciären Franz Josef namngavs av Julius von Haast (tidigare nämnd i denna blogg) efter den österrikiske kejsaren Franz Joseph. I närheten finns den vackra fotogeniska sjön Lake Matheson, en av de mest fotograferade sjöarna på Nya Zeeland. Under dagar med klart vindstilla väder, reflekteras Mount Cook i den spegelblanka vattenytan.

Några i gruppen beslutade sig för att genomföra en helikoptertur upp på Franz Josef Glacier, vilket kostade ca NZD $350. Visst hade det varit roligt att göra det, men inte för den summan. Medan de tog helikopter upp, åkte vi andra med bussen till Sentinel Rock Walk, för att se på glaciären, om än på avstånd. Så vad är kraven för att få namnges som en glaciär? Enligt vår guide måste glaciären vara minst 100 år gammal, vara minst 100 m2 och vara minst 600 meter djup.

Vi gick en kortare gångväg, Sentinel Rock Walk, och vår guide som var mycket kunnig om lokala växter och visade oss gladeligen diverse växter och berättade intressanta fakta. Vi såg bland annat en av de få giftiga växterna på Nya Zeeland, kallad Tutu.

Tutu är samlingsnamnet för sex inhemska Coriaria-arter som innehåller neurotoxinet tutin. En av fåtal giftiga djur som finns på Nya Zeeland är Kapeto, som är en giftig spindel.

När vi alla samlats vid bussen igen, började vi åka längs State Highway 6, norrut mot Greymouth. Strax utanför Franz Josef såg vi vita hägrar, vilket enligt maorierna betyder tur. Efter en tids körning passerar vi staden Ross. Under 1870-talet upplevde staden en guldrush och fick namnet Gold Town. Det var verkligen en liten stad mitt i ingenstans, men som enligt vår guide är på uppsving igen då en av Nya Zeelands cykelleder går förbi här. Ett gruvföretag kämpar för att få tillstånd att bryta mer guld i Ross, men har än så länge fått avslag då det skulle innebära att företaget får rätten att flytta på hela staden för att kunna bryta guldet.

Vi kom sedan fram till Hokitika, som är ungefär lika stor som Queenstown. Vi åt lunch och hade sedan fri tid att tillbringa i staden. I Hokitika finns en uppsjö av försäljare av greenstone, eller Manapu ”Maoriernas guld”, eller Jadestone som den också kallas.

Maorierna kom till Nya Zeeland en gång i tiden för just greenstone. Det finns bara greenstone på Sydön och förr använde Maorierna de som smycken, vapen och för byteshandel. Eftersom Maorierna inte hade några verktyg för att forma stenarna använde de sig av vatten och sand. Om man vill köpa greenstone får man se upp för falska kopior från Kina, endast NZ greenstone är äkta. Och lite common sense, är det väldigt billigt kanske man ska tänka efter om det verkligen kan vara äkta… Alla nyanser av grönt är tillåtet, även små svarta prickar får förekomma. Stenarna slipas till olika former, som alla har olika betydelser. En del försäljare har förklaring till vad stenarna betyder.
Maorierna har försökt att få till en lag om att förbjuda import av falsk greenstone från Kina eftersom det vanhedrar deras tro och mening med stenarna men fick avslag. Greenstone kan endast hittas vid stränderna längs ett fåtal floder runtom i Nya Zeeland. Men observera att det är bara Maorier som får samla på greenstone. Skulle någon annan hitta en greenstone på stranden får man hålla i den, men inte ta den med sig. Bryter man mot denna lag, kan det ge höga böter eller till och med fängelse.

Från Hokitika tog det inte lång tid att nå Greymouth. Greymouth är största staden på västkusten på Sydön med sina 6000 invånare. Precis som namnet antyder ligger staden vid utloppet av Grey River, kallat på maori pa Mawhera, som betyder ”Wide Spread River Mouth”. Floden delar in staden i tre områden, Blaketown, Karoro och Cobden. Staden har en rik historia med kol- och guldbrytning som sedermera övergick till skogsindustri och en betydande fiskenäring. Under 1930 – 1940-talen lät den nyzeeländska staten bygga små enkla s.k. State Houses i Greymouth.

Än idag finns många av dessa kvar. Kineserna har investerat mycket pengar här i Greymouth genom att köpa upp hus, som de senare hyr ut, istället för att bo själva i dem. Under historien har Greymouth har regelbundet översvämmats av Grey River och när staden översvämmades två gånger under 1988, beslutades om byggnation av flodvallar. Greymouth har inte översvämmats sedan dess. Stora regnmängder faller här i staden och 200 mm under 24 timmar är inte ovanligt. Vår guide var återigen förvånad över att det inte regnade när vi var här. Vi hade verkligen tur med vädret!
Greymouth är vändpunkten för den Transalpina tågresan, en av de högsta topprankade tågresorna i världen.

Just idag, när vi kom till Greymouth, var flertalet gator avstängda eftersom det anordnades motorcykeltävling idag. Det var nästan så att vi inte kunde ta oss till hotellet, på grund av detta. Vi bodde på Kingsgate Hotel Greymouth med ett centralt läge i en vackert restaurerad historisk byggnad. Med sina 98 rum var hotellet relativt litet men mysigt. Ljudet från motorcykeltävlingen hördes väl in på rummet, eftersom tävlingen gick på en av bakgatorna förbi hotellet. Men som tur var slutade tävlingen vid 17.30-tiden.

På kvällen hade vi en bokad guidad tur på Monteith’s Brewery, det enda bryggeriet i hela West Coast. Det är ett anrikt bryggeri där man välkomnar sina gäster som man gör med sina gamla vänner, delar historier och bjuder mer än gärna på sin prisvinnande öl. Utöver den guidade turen fick vi prova på att tappa upp öl från en kran och givetvis provsmaka deras egna lokala öl. Sedan delade de ut gratiskuponger, en liten hint om att de gärna ville att vi skulle stanna och äta där också… vilket vi gjorde. Men servicen var sådär. Förvisso hade de många besökare, men det var rörigt och man fick verkligen vara på alerten så man fick sin mat som man beställt.