Copyright © Bejjan888™

Frukost serverades kl. 08.45 och transfern till hästarna avgick kl. 09.30. Idag hade vi att se fram emot totalt 5 timmars ridning, med lunch och ett 1 timmar långt besök i staden Besalú, i Garrotxa. Hästarna hade vi lämnat uppe i bergen dagen innan, så ridningen innan lunch bestod av mest klättring och nedstigning och alltså inte så mycket galopper. Idag fick jag lov att byta sadel igen! Denna gång var det dock en annan häst som behövde den engelska allroundsadeln som min häst Dána hade, så det slutade med att jag fick ta Juviás (Elias häst) sadel. Så det började med en spansk sadel, sedan en engelsk allroundsadel för att slutligen återgå till en spansk sadel…

När vi tagit oss ner från det bergiga landskapet kom vi ner till låglandskap med mycket odlingar och åkrar. Då och då passerade vi de mest ensliga gårdarna och hundar som skällde på både oss ryttare och hästar. Hästarna verkade inte bry sig ett skvatt om hundarna, här hemma i Sverige skulle våra ridhästar skygga och bli livrädda… nu höjdes tempot lite grann och vi kunde trava och galoppera mer och längre sträckor. Vi passerade majsodlingar och öppna fält med Pyrenéerna i bakgrunden. Naturen skiftade verkligen i sådana kontraster. Ensamma hus gömda bakom lummiga träd till mindre byar med smala kullerstensgränder, stenhus och små kyrkor. Vi red in i ett område med jättehög vass (påminde nästan om bambu), där Elia återigen hade behövt en machete. Man kände sig väldigt liten när vassen som högst var upp mot 6 meter. Lunchen stod redan uppdukad på det portabla långbordet som medhjälparna hade med sig i bilarna. Katalansk korv och makaronisallad bland annat bjöds det på idag. Korven såg verkligen grå och dassig ut, så mina förväntningar på korvens smak var inte direkt skyhöga… men så fel jag hade. Den var faktiskt god.

När vi ätit klart vandrade vi iväg, in till staden Besalú som låg bara ett hundratal meter från platsen där vi lämnat hästarna. Besalú är mest berömt för den romaneska bro från 1100-talet som leder över floden Fluvià. Mitt på bron står ett portvalv som, under Medeltiden, skyddade stadens invånare från eventuella hot utifrån. Direkt efter bron när man kommer in i staden finns små affärer och souvenirshoppar. Elia rekommenderade oss att stanna till och köpa hemgjord glass i en av affärerna. Vi gjorde faktiskt det och jisses vilken god glass det var! En del köpte till och med två strutar glass… men för mig räckte det med en strut ;) Kullerstensgatorna och fasaderna är det mest utmärkande för stadens centrum.

Vi vandrade längs de smala gränderna och man kände nästan hur man reste tillbaka i tiden. Husen och gränderna gjorde den medeltida andan påtaglig och de många religiösa byggnaderna, såsom kyrkan Sant Pere (invigd år 1003), en restaurerad mikveh (ett rituellt Judiskt bad) från 1000- eller 1100-talet samt ruinerna av en medeltida synagoga gjorde att man fick en historisk tillbakablick. Plötsligt kom vi fram till ett torg. I ena kanten såg vi ett miniatyrmuseum som hette Micromundi, vilket innebar att besökarna fick titta på små saker genom mikroskop. Det var lite roligt eftersom jag använder mikroskop i mitt dagliga arbete hemma i Sverige. Vi var dock aldrig in på själva museet.

Vi kom tillbaka till hästarna efter en timme, borstade och sadlade dem och fortsatte ridturen. Nu var det mer flack terräng och det började bli lite tunna moln på himlen för första gången på hela ridturen. Det var lite skönt att solen inte stekte alltför mycket… man tänkte ändå lite grann på hästarna. Vi passerade många bondgårdar och djur, bland annat kor, grisar och vackra hästar. Vi avslutade dagens ridpass och lämnade hästarna på Hotel Masia La Palma… och nu kanske det är någon läsare som reagerar direkt – var det inte där vi sov i natt??? Jo, just det! Alldeles riktigt, vi lämnade hästarna bakom hotellet där vi sov i natt. Vi ryttare fick sätta oss i transfers och kördes iväg mot ett annat boende. Tydligen var det fullbokat inatt, så vi kunde inte bo där… När vi åkte ett bra tag började några i bilen känna igen vägen – här hade vi åkt förut! Alla i bilen började studera omgivningen och ju närmare hotellet vi kom desto mer bekant var det. Alldeles riktigt så kom vi fram till Can Sort, det boende vi hade första natten på veckan. Besvikna klev vi ur bilarna och vi fick till och med bo i samma rum som första natten. Inte för att det var dålig standard på detta boende eller så. Men många av oss hade ju valt just denna resa eftersom man skulle få olika boende längs vägen och byta varje natt. Dessutom så skulle vi få vakna mitt i natten (igen) av gårdens två aningens förvirrade tuppar som inte kan skilja på natt och dag.

Till middag serverades det… håll i er nu… FISK! Åh suck, jag som inte gillar fisk… Och när de dessutom ska blanda i det i alla alternativ, till och med bläckfisk i salladen, så blir man lite trött.