Copyright © Bejjan888™

Vi vaknade och gjorde oss i ordning till frukosten som serverades kl. 08.00. En trekvart senare gick vi iväg till hästarna som väntade snällt där vi lämnade dem igår. Vi hade en tuff dag framför oss, 7 timmar i sadeln och dessutom skulle vi ha picknick-lunch med oss i sadelväskorna.

När hästarna var sadlade och klara red vi iväg och följde Boadella Reservoar en bit innan vi tog av in på en skogsväg uppför berget. Vi red in i Alta Garrotxa, ett område i Katalonien med extrema kontraster och formationer i landskapet, dess vegetation, fauna och bosättning genom tiderna har skapat en relativt isolerad natur som bevarat en viktig biologisk mångfald. Området har därför förklarats som ”Space of Natural Interest” och har utsetts till specialskyddszon för fåglar av Nature Network år 2000. Landskapet i Alta Garrotxa är spektakulärt, inte bara för dess storslagna topografi utan även för dess skogar som domineras av ekar. Vi red längs skogsvägar, smala stigar och vi kom in på vägar med spår av crossmotorcyklar. Och efter ett tag mötte vi 4 stycken killar på crossar, men de respekterade hästarna fullt ut, stängde av motorerna och gick sakta och försiktigt förbi våra hästar. Det var väldigt respektfullt av dem tycker jag! Vi fortsatte uppför berget och vi hade en makalös utsikt mot Pyrenéerna. Jag kunde inte låta bli att förundras över hur människor kan bo så ensligt, alldeles själva uppe på en bergstopp… visst, de har en enastående utsikt, men om det skulle hända något så har man ju flera mil till närmaste granne.

En stund senare fick vi sitta av hästarna och leda dem i ungefär 30 minuter eftersom vägen sluttade så brant nerför plus att det var ”halt” grus. Även fast vi gick med hästarna så var det flera av ryttarna som druttade på ändan själva… Jag klarade mig från det i alla fall. Sedan red vi vidare i både trav och galopp innan vi fick lov att sitta av hästarna igen. Den här gången var det för att kunna passera en djup sänka, endast med en lerig stig som gick ner och upp genom sänkan, med en liten bäck längst ner. Jag fick dra upp stigbyglarna och tvinna fast tyglarna i käkremmen. Sedan gick jag ner i sänkan och upp på andra sidan medan Elia höll i Dána kvar på andra sidan. När jag var beredd släppte Elia min häst som själv fick kana ner för lerbacken och sedan klättra upp för den branta backen. När Dána kom upp för backen tog jag henne igen. Så fick vi göra med alla ryttare och hästar till dess att alla var över.

Vi red någon timme till innan vi kom fram till en by (minns tyvärr inte namnet) där vi fick gå runt i byn på egen hand. Den var en vacker by, men stenhus som omringade en kyrka. Det fanns inte mycket för oss turister som besökte byn. Det verkade vara en mer isolerad och oexploaterad by, skyddad från allt vad turism heter. Det fanns ett kafé som hade öppet, och de som hade ett begär efter kaffe köpte sig en varsin kopp. Mer än så fanns det inte att göra här.

När timmen hade gått var vi tillbaka vid hästarna och vi red i ungefär en kvart till, innan vi stannade till för picknick-lunch intill en stilla flod. Idag fick vi tid för en siesta efter lunchen och det var många som nyttjade det tillfället också. Efter lunchen red vi bland bergiga landskap blandat med öppna fält. Mot slutet av dagen red vi längs ett berg (vet tyvärr inte namnet) och galopperade en lång sträcka längs en skogsväg. Det var lite lerigt på vägen så om man galopperade för fort in i en tvär kurva slirade hästarna, det var lite obehagligt. Men det var roligt att galoppera länge, men tyvärr var det lite uppförsbacke hela vägen så när vi saktade av till skritt var de flesta hästarna alldeles slut. Men nu var vi nära övernattningsstället och hästarna verkade veta det och ökade takten lite. När vi kom fram till hagarna sadlade vi av hästarna och de fick sin mat, medan vi korkade upp champagne. Vi trodde att vi skulle få sova i den intilliggande byggnaden, men vi fick reda på att vi skulle sova på ett annat boende.

Så vi fick sätta oss i en minibuss och blev körda till Hotel Masia La Palma, 20 minuters bilväg därifrån. Hotel Masia La Palma ligger i Parets de Dalt, mitt ute i ingenstans. Men det var ett lantligt och mysigt ställe som till och med hade en utomhuspool. De flesta rum hade INTE badrummet i anslutning till rummet, utan de låg i en gemensam korridor. Varje rum hade fortfarande sitt eget badrum (med dusch och toalett) och så, men det kändes lite annorlunda. Kanske för att vattenledningarna var dragna så i huset? Middagen serverades kl. 20.30 och kocken gick runt och tog in beställningarna från var och en. Vi fick en hel meny att beställa från, man fick nästan beslutsångest vilken maträtt man skulle ha. Man jag bestämde mig till slut för en Pasta Bolognese till förrätt, kyckling och nachos till varmrätt och till efterrätt fick alla samma, nämligen melon. Efter god mat och en lååång dag i sadeln gick alla och la sig tidigt.