Copyright © Bejjan888™

Tog tunnelbanan efter rush hour ner till centrum och Plaza de Armas. Det var betydligt mer folk på stan idag än tidigare i veckan när jag var här. Det var även märkbart många fler poliser ute på stan. Hundförare och piketstyrkor syntes i varje gatuhörn. Jag fick dock reda på (några dagar senare) att folk demonstrerade – minns dock inte mot vad. Det var rätt kyligt i luften idag och det blåste med också. Men vad gör det när man ändå springer in och ut ur butiker? ;)

Så självklart blev det en del shopping idag med, eftersom det med svenska ögon sett är grymt billigt att shoppa kläder här i Chile. Hittade bland annat en snygg soft-shell jacka och ett par vinterstövlar (utan klack)… Visst är det helt klart en fördel att kunna spanska om man reser till ett spansktalande land som Chile. Man behöver väl inte kunna språket flytande men basic-grejer som att kunna beställa mat och handla varor/kläder är ett plus. Jag är inte särskilt duktig på spanska men klarade mig ändå med min ”spanglish”. Visst finns det expediter som kan hjälpligt med engelska, men majoriteten kan (vill) inte prata engelska. Men det är då som man som turist sätts på prov och även fast det blev tokigt med språkförbistring ibland så var det aldrig någon som blev upprörd eller arg för att jag inte förstod vad de sa.

En sak jag har märkt vad det gäller det modet här är att alla kvinnor i Chile verkar ha en stark önskan av att bära skor med klack. Och i varje skoaffär fanns det i princip bara skor med klackar… och då snackar vi inte 5 cm-klackar utan 10 cm och högre! Visserligen är den chilenska kvinnans medellängd ganska kort med svenska ögon sett, men istället för att vara stolta över det kompenserar de sin längd med enorma klackar. De flesta jag såg hade inga problem att gå runt med sina 15 cm-klackar, men det fanns även de kvinnor som uppenbarligen inte kunde gå i dessa men bar sådana skor ändå… Jag hoppas bara att de gör det av egen fri vilja, för det ser allt annat än bekvämt ut.

Passade även på att gå tillbaka till Barrio París-Londres, ett kvarter med kullerstensgator och hus som påminner starkt om London under tidigt 1900-tal. Typiska engelska hus och vackra gatlyktor längs gränderna gjorde att man tog sig tillbaka ett århundrade i tiden. Dessutom stod alla körsbärsträden i kvarteret i blom.

När jag ändå var i närheten av Cerro Santa Lucía, ville jag gå tillbaka dit och den här gången gå ända upp till toppen. Idag var det definitivt inte lika varmt som det var förra gången jag var på Cerro Santa Lucía, så idag skulle det gå mycket bättre att orka ta sig uppför alla 69 meter upp till utkiksplatsen med 360°-vy. Sagt och gjort. Ståendes där på toppen och blickar ut över staden inser man hur mycket smogg det finns i luften. En grå tjock dimma ligger som ett lock över staden med avgaser och andra föroreningar som stannar kvar i luften inklämt mellan Chilean Coastal Mountain Range och Anderna. Det var märkbart många fler poliser ute på stan idag. Hundförare och piketstyrkor syntes i varje gathörn. Jag fick reda på (några dagar senare) att folk demonstrerade - minns dock inte mot vad.