Copyright © Bejjan888™

De trevliga damerna från Australien gjorde mig sällskap under frukosten idag. De berättade att de var väldigt fascinerade över naturen vi har här uppe i Skandinavien och att några av dem besökt Sverige bland annat. En av dem hade även lyckats få tillfälle att se vår kungafamilj live ute på gatan i Stockholm, och var helt tagen av det. Ja, tyvärr kommer det väl minska med sånt nu när världen förändras och hotbilden med diverse terrorhot etc ökar. De sa även att Anthony berättat för dem att Amazonasstaten försöker införa sjukdomar som Amazonas Native Indians inte är immuna mot för att få bort dem från Amazonas. Detta eftersom staten hittat uran ute i Amazonas djungel som de vill bryta och sedan sälja. Men allt detta görs i hemlighet så att omvärlden inte ska få veta. Om detta nu är sant så är det ju hemskt. Jag menar, varför? Det måste finnas andra sätt.
Det var samling klockan 11.00 för transfer in till Manaus igen. Först en båttur i den lilla båten in till en brygga i utkanten av Manaus. Därefter bilfärd i en varm minibuss längs gropiga borderline whiplash-framkallande asfaltsvägar in till Manaus och det hotell som jag bodde på för några dagar sedan – Hotel Go Inn Manaus.

Jag checkade in igen och min guide Jorge Leal de Souza kom fram och presenterade sig. Han är känd från olika tv-kanaler som Discovery Channel, National Geographic, CNN m.m., så det var ju lite speciellt att få veta att han nu skulle guida mig på en private tour här i Manaus.
Staden och kommunen Manaus ligger i norra Brasilien och är delstaten Amazonas huvudstad, även känt som Heart of the Amazon. Manaus ligger mitt i Amazonas regnskog och man tar sig lättast dit med båt eller flyg. Tack vare sin isolerande geografiska plats har dess natur liksom kulturella arv bevarats och kanske allra mest skyddat urbefolkningen hos de brasilianska stammarna. När staden grundades år 1693 var den i början en liten oas inne i regnskogen där Rio Negro mynnar i Amazonasfloden. Under sent 1800-tal blommade gummiproduktionen och Manaus blev den rikaste staden i Sydamerika och fick så småningom smeknamnet Paris of the Tropics. Många förmögna europeiska familjer bosatte sig i Manaus och tog med sig sin kärlek för sofistikerad europeisk konst, arkitektur och kultur.

Vi tog en taxi till Palácio Rio Negro som byggdes av Karl Waldemar Scholz, tysk baron som lät importera det mesta till sitt palats från Europa. Möbler, klockor och annan inredning i rena lyxklassen. En guidad tur i detta magnifika palats ingick i min tour med en engelsktalande guide. Jag blev rätt imponerad av många av konstverken som hängde på väggarna. Säkert importerade från Europa de också.

Utvecklingsbubblan ledde till installation av gatlampor, vattenverk, dränering och spårvagnssystem samt breda avenyer kantade av träd byggdes. Det ska kommas ihåg att dessa megarika familjer hade så mycket pengar att man sände sin smutstvätt till Paris, Frankrike, för att tvättas. Baronerna lät uppföra Mercado Municipal som starkt inspirerats av de kända marknadshallarna Les Halles i Paris samt konstcentret Palácio Rio Negro som finns i stadens portugisiska kvarter med fascinerande fasader. Vi gick till Mercado Municipal och jag fick prova på en lokal rätt till lunch – Pirarucú – fisk (Arapaima Gigas) med ris och spaghetti. Helt okej, trots att jag är kräsen vad gäller mat. När vi gick omkring på gatorna så kunde man inte låta bli att notera att majoriteten av bilarna har solfilm på alla rutor, till och med framrutan. Jag var bara tvungen att fråga Jorge, om det inte var olagligt. Jodå, fick jag till svar. Men blir man stoppad av polisen så betalar man lite pengar och så får man åka därifrån utan att behöva åtgärda det.

Man lät till och med uppföra en kopia av Grand Opera de Paris – Teatro Amazonas – ett lyxigt operahus med plats för 700 åhörare. Extravagant guldfärgade balkonger, franskt glas, italiensk marmor och europeiskt tegel formades till den perfekta helgedomen för Manaus aktiva kulturelit. Ett besök inne i denna magnifika teater ingick i min tour. Stolarna i salongen är numera sidenklädda och man lät installera AC i salongen redan 1925, efter att en fransk balettdansös vägrat uppträda på grund av värmen. Själva ridån är en enda målning/tavla som går rakt upp i taket utan att rullas upp eller dras åt sidan.

I salongen finns en gigantisk takmålning som ger besökarna intrycket av att sitta under Eiffeltornet. En debutantsal finns på övervåningen, där 16-åriga tjejer fick dansa för att hylla att de tagit klivet att bli en kvinna. Enorma marmorpelare, mahognygolv blandat med ljusare träslag gav ett lyxigt intryck. Även här finns en takmålning som är spektakulär i sitt slag, då taket är välvt, och således ger intrycket av att personerna i målningen följer en med blicken.

Gatorna runt operahuset täcktes av gummi så att ljud från passerande vagnar utanför inte skulle störa under föreställningarna. Idag rymmer operahuset både operasäsong, teaterproduktioner och jazzfestivaler, och en del av den gummiklädda gatan utanför finns kvar. Jag var ju bara tvungen att gå dit och känna hur det kändes att gå där. Det var en märklig känsla, men jag kan förstå helt klart att det reducerade diverse oljud från trafiken. Sedan 2001 har Amazonas State Government sponsrat Amazonas Film Festival, som genomförs i november varje år, i syfte att återuppliva operahuset och Manaus konstnärliga ådra.
När gummi-eran sprack, övergav de rika familjerna området och staden hamnade i ekonomisk kris. Så för att locka till sig utländska företag blev Manaus under 1970-talet en frihandelszon. Idag är Manaus den största staden i Amazonasområdet med sina 2 miljoner invånare och man exporterar bland annat nötter, gummi, timmer, krokodilskinn och kakao mm. Hamnen är den viktigaste knutpunkten för all handel i Manaus, både regionalt, nationellt och internationellt sett. Flertalet av världens gummifabriker finns här i Manaus, varav 11 tillverkar enbart motorcykeldäck. Många stora kända märken såsom GoodYear, Bridgestone etc. grundades här.

Efter min private tour, som varit mycket givande och intressant, kunde jag vila fram till middagen som jag åt på hotellets restaurang. Vågade mig prova på ett lokalt vitt vin, men det var inte något vidare gott tyvärr.