Copyright © Bejjan888™

Våran buss lämnar hotellet vid 09.30, alltså relativt sent. Men vi slipper gå upp tidigt och kan äta frukost utan stress i lugn och ro. Montenegro har betydligt högre standard än Bosnien – Hercegovina. Hög kvalitet och internationell stämning med mycket influenser från Amerika. Montenegro blev självständigt så sent som 2006.

Efter den kommunistiska ekonomins avskaffande i början på 1990-talet hade Montenegro tillsammans med Serbien världens högsta inflation genom tiderna – 3 miljoner procent. Allt fler började då gå över till den tyska D-marken som officiell valuta. I och med Tysklands övergång till Euro år 2002, följde Montenegro med och införde Euro trots att Montenegro varken är med i EU eller EMU. Priserna i Montenegro sköt i höjden efter självständigheten år 2006, trots att medellönen för en montenegrin är mellan 500 – 1000 €. Oavsett inkomst, ser man allt som oftast montenegriner gå runt i dyra märkeskläder och köra dyra fina bilar.

Bussen påbörjar sin färd längs vägen runt den vindlande Kotorbukten, även känt som Europas sydligaste fjord, med omgivande berg på upp emot 300 meter över havet. Egentligen är det ingen fjord utan en nedsänkt flodkanjon Kotor var under venetianskt styre under drygt 400 år, vilket haft starka avtryck på byar och städer runtom i bukten. Venetianerna ville gärna visa upp sina rikedomar och smyckade sina hus för att visa upp just hur rika de var. Man bodde i stora lyxiga hus, s.k. Palazzio, och till varje hus byggdes en kyrka. Än idag finns spår kvar från venetianernas pampiga hus och kyrkor i byarna runtom Kotorbukten.

På ett sätt förstår jag att man vill låta turister åka runt hela Kotorbukten, men det tar drygt 1 timme och 45 minuter innan vi når Kotor. Det finns flera smala sund där man lätt skulle kunna bygga en bro eller två, men risken är att byarna dör ut och turisterna går miste om det fantastiska landskapet som man ändå upplever längs vägen.

Väl framme i Kotor väntar vår guide Stanka på oss. Precis som tidigare, måste man ha licens för att guida i staden, vilket vår guide, E, inte har. Den gamla hamnstaden Kotor är omgärdad av murar och fort som byggdes under venetianernas tid i staden.

Stadsplanen är i form av en triangel och det finns tre huvudportar in/ut från staden. Kotor är över 200 år gammal stad och de första som bosatte sig här var illyrerna. Staden har många torg med namn efter vad som gjordes där eller såldes där.

Under 1400-talet drabbades Kotor hårt av pesten och man tog hit en stor mängd katter för att döda mössen som man trodde var smittbärare. Katterna har sedan dess fått leva kvar i staden och de har till och med fått ett eget museum som turister kan besöka. Den gamla staden har, trots sin ringa storlek, ändå 8 kyrkor.

Vi passerar flera olika kyrkor och torg. Under 1600-talet byggdes stadens klocktorn som numera lutar mot havet på grund av alla jordbävningar i området. Framför klocktornet ser vi Skampålen, vilket var till för fångar och dumma människor som fick stå bundna här en hel dag så att invånarna skulle kunna få se personen och veta vilka synder/brott hen begått.

Efter guidningens slut, har jag drygt 1 timmer på mig att se mig omkring, och jag köper en Caesarsallad för att mätta magen. Medan jag och en god vän beställer mat och äter, sitter en kvinna vid bordet bredvid och röker. Det är fullt tillåtet att röka på restaurangerna här i Montenegro. Men det som gjorde henne så speciell är att under tiden vi satt där, hann hon dra i sig inte mindre än 7 cigaretter samtidigt som hon pratade i mobilen. Inte bra för hälsan det där. Vi som anmält oss till en båttur i Kotorbukten ska samlas tidigare utanför C porten för att gå till båten. Resterande medresenärer får längre tid i Kotor och tar sig sedan med bussen till Porto Montenegro, där båtturen avslutas.

Klockan 12.15 går vi i samlad trupp till båten. Vi går ombord på samma båt som flera andra svenska resenärer som var med på samma plan ner till Dubrovnik. Båten tar oss genom Kotorbukten och vädret visar upp sig från sin bästa sida.

Enligt både yr.no och smhi skulle det regna extremt mycket idag… men som alltid när jag reser, så blir det fint väder.

Båten passerar först den lilla holmen Sveti Ďorđe som är än idag ett verksamt kloster och inga turister får besöka holmen. Klostret byggdes under 600 talet och kallas för ”De dödas holme”, eftersom många framstående och viktiga personer från Terast begravdes här.

Strax intill ligger den konstgjorda ön ”Our Lady of Rocks”. Ön byggdes av gamla skepp fulla med sten som sänktes i bukten, som till slut formade den lilla ön. På ön finns en katolsk kyrka (med samma namn) med ett intilliggande museum.

Vi går iland på ön och besöker både kyrkan och museet innan det är dags att gå ombord på båten igen. Ju närmare Porto Montenegro båten kommer, desto kyligare och blåsigare blir det.

Lyxyachter börjar torna upp sig när vi närmar oss slutmålet. Porto Montenegro byggdes för superyachter och rika miljardärer, men priserna är ändå överkomliga för både rika och fattiga. Det är lätt att känna sig malplacerad bland superyachter och enorma byggnader. Jag hittar ändå ett café som säljer glass som släcker den värsta törsten och sötsuget. Vi som kommer från båtturen hinner inte få många minuter här i Porto Montenegro som de andra (som kommit tidigare med bussen). Men det kändes inte som jag missar något.

Väl på bussen igen är det ungefär en halvtimme till Budva. Här har vi en sista guidad tur för dagen innan vi ankommer hotellet för natten. Ju närmare Budva vi kommer, desto tätare blir trafiken. Vi måste ha lyckats hamna i någon slags rusningstrafik. Området i och omkring Budva kallas för Budva Riviera och räknas som Montenegros center för turism. Den välbevarade stadsmuren, sandstränderna och rika nattliv gör staden eftertraktad bland turister. Staden är 2500 år gammal vilket gör den till en av de äldsta bosättningarna längs adriatiska kusten. 15 april 1979 drabbades Budva av en kraftig jordbävning vilket förstörde stora delar av den gamla staden. Men den gamla delen av staden har byggts upp igen och spåren från jordbävningen är idag obefintliga.

I Budva väntar vår guide Anastasija på oss. Hon guidar oss under eftermiddagen.

Första stoppet skulle ha varit bronsstatyn ”Ballerina of Budva”, eller som hon kallas bland turister ”The Girl Who Lost the Swimsuit”. För statyn har inga kläder alls och varför hon kallas ballerina är lite av ett mysterium.

Historien bakom statyn handlar om förlorad kärlek mellan dansaren och en sjöman från Budva. Varje dag besökte dansaren kusten, i hopp om hennes älskaren återkomst. Hon betraktade vågorna i hopp om att de skulle föra honom åter. Men hennes älskade kom aldrig tillbaka från sin resa och den unga kvinnan dog av brustet hjärta, fortfarande med tro och kärlek för honom.
Men eftersom havets vågor börjar slå in mot den steniga kusten så stänger man grindarna precis framför näsan på oss, så vi kommer inte längre än till grinden. Snopet, men det är inte hela världen. Det är en 1,7 meter hög staty i brons, som man kan fota på avstånd.

Vi går vidare in genom stadsmuren och in till den gamla delen av Budva. De smala pittoreska gränderna ger en mysig känsla och det finns trots allt 5 kyrkor här innanför murarna. Äldsta kyrkan ”Church of Budva” byggdes redan under 800-talet. Längs kusten ser vi Citadellen, en försfarsfortifikation, som byggdes under det andra världskriget av österrikiska armen som behövde husera sina trupper där. Med biljett kan man gå in och besöka Citadellen. Det finns en historia som utspelar sig här likt, Romeo och Juliet. Två älskares kärlek till varandra, som inte fick godkännande att gifta sig med varandra av sina föräldrar. De två var så kära i varandra att de i stället valde att hoppa från det högsta stället på Citadellen och ner i havet. I havet förvandlades de till två sammanflätade fiskar för att kunna vara tillsammans för evigt.

Efter guidningen får vi cirka 45 minuter egen tid innan vi åter samlas vid bussen. Efter en dag som denna, med massor av guidningar och aktiviteter är man rejält slut i både kropp och knopp. Som tur är, är det bara en kortare busstur på cirka 10 minuter innan vi ankommer till hotellet.
Hotel Montenegrina ligger i Bečić, nära det adriatiska havet. Det är en smal och trång hotellreception och det tar tid innan vi alla har checkat in och fått våra rum. Men för en gångs skull lyckades jag få ett rum på entréplan, utan att behöva släpa på väskor i trapp eller hiss. Najs.

Kvällens middag intages i hotellets restaurang en trappa ner. Måste ändå säga att det är en relativt liten restaurang… men det kanske är tänkt att man ska kunna sitta utomhus också när det är bra väder. Men när vi är här känns det kyligt i luften och det är inte någon som väljer att sitta ute.

Jag och en god vän tar en promenad längs stranden på kvällen och ser oss omkring. Restauranger och barer kantar strandpromenaden och det är tydligt att fiskenäringen är en viktig del av näringen här med alla båtar och nät längs vattnet. Men eftersom det fortfarande är lågsäsong så är ungefär hälften som är stängt.