Copyright © Bejjan888™

Hurra, hurra, för idag är ingen vanlig dag. Det finns några få milstolpar i livet som man vill fira mer än andra… jämna födelsedagar till exempel. Idag är min födelsedag och åldersnåjan börjar krypa inpå.

Våran buss lämnar hotellet sist av alla bussar vid 10.30. Det känns lite lyxigt, men onödigt på samma gång. Det känns som om halva dagen går förlorad. Men skönt att veta att vi inte behöver hålla på att packa väskan varje dag de kommande dagarna, då vi ska bo på samma hotell i en vecka framåt.

Bussen stannar till vid en utkiksplats med vy över Sveti Stefan, en av de mest välkända och fotograferade platserna i Montenegro. Sveti Stefan var ursprungligen en friliggande ö, som senare har flätats samman med fastlandet via en sandbank. Som bebyggd ö och turistanläggning ligger den 5 km söder om Budva och ägs av ett företag i Singapore. Ön är endast till för rika människor, såsom Hollywoodkändisar och presidenter, som vill besöka Montenegro eller kanske arrangera ett bröllop. Vi får 5 – 10 minuter på oss att fota, innan bussen fortsätter vidare.
Och nu när jag tittar på kartan efteråt, så åker vi alltså tillbaka norrut, passerar igenom Budva och åker halvvägs tillbaka till Kotor för att besöka Diana Jewelry. En exklusiv affär med handgjorda smycken av diamanter, ädelstenar, guld och silver.

Vi kliver av bussen och möts av beväpnade vakter och en av föreståndarna till affären. Diana Jewelry köper endast diamanter från Sydafrika och ädelstenar (safir, rubin, smaragd mm) från Tanzania. Vi blir visade bl.a. halsband, örhängen, ringar och armband i olika storlek och prisklasser. MEN fortfarande alldeles för mycket pengar. Men några av mina medresenärer köper smycken för att ta med sig hem.

Vi samlas återigen på bussen och åker en kort bit, ca 10 minuter till nästa affär, Cattaro Exclusive Leather & Fur. Och som namnet antyder, dyra kläder i skinn och päls. Och deras tvist är att kläderna, framför allt jackorna, är vändbara ut- och in så man får två jackor i en. MEN även här är ju priserna extrema. Vi får en liten runway show med några av deras mest populära jackor och outfits. Visst, det var väldigt fina kläder och en av kashmirjackorna som visas upp faller mig i smaken. Men efter showen när vi får gå runt och titta i deras butik och jag ser vilket pris (3600 €) jackan har, är det ju skrattretande. Även om det går att pruta en hel del på priset, som de påstår är exportpriser, så verkar kvalitén vara nåt helt annat. När jag provar kashmirjackan börjar en söm gå upp till en av fickorna och det får mig att dra mig ur ett eventuellt köp väldigt snabbt.

Vi samlas åter på bussen för att äntligen åka till vårat hotell Hills Pearl Beach Resort i Čanj, där vi stannar den kommande veckan. Inga mer utflykter eller sightseeing (om man inte anordnar/bokar själv) utan bara relax och häng vid polen eller stranden. Enligt vår guide, E, tar det 1 timme till hotellet. Men vi hamnar i rusningstrafik och det tar betydligt längre tid än så, nästan 1 och ½ timme. Vid ankomst till hotellet råder näst intill kaos. Andra bussar står redan där, det är folk överallt och vi försöker lasta av våra väskor och förstå vart vi ska. Efter en stund får vi information i en konferenslokal en trappa upp av Alex, som är lokal bokningsguide på hotellet och har till uppgift att hjälpa oss med allt möjligt. Vi det här laget är vi nog alla ganska trötta och att försöka hänga med när Alex rabblar upp vad som har öppet och när (restaurangen, barer etc) är stressigt, men som tur är har jag med papper och penna och hinner anteckna.
Efter genomgången av Alex tar det sin lilla tid innan alla hinner checka in, få sina armband och så. Armbandet låter personalen veta om man endast betalat för frukost, betalat för frukost och middag eller om man har lyxat till det med All Inclusive så att ALLT och lite till ingår. För en gångs skull unnade jag mig en All Inclusive, vilket var rätt najs.

Hills Pearl Resort är ett relativt stort hotellkomplex, 4-stjärnigt enligt Montenegrinska mått, med rummen uppdelade i många olika byggnader. Mitt rum ligger i Villa 1, två trappor upp – utan hiss! Det är ju typiskt att jag får ett rum högst upp… men men, det var bara att släpa upp väskorna det. Men såhär efteråt, inser jag att det var nog ganska skönt att få ett rum högst upp, för det var så lyhört i trappen.

Innan middagen bekantar jag mig med hotellet och försöker hitta till allt som Alex pratat om vid samlingen tidigare under dagen. Hittar upp till baren som ligger i direkt anslutning till restaurangen. Där jobbar tre bartendrar som uppenbarligen har lite för lite att göra för tillfället, så de ropar tvärs över rummet och vill att jag ska gå över och prata med dom. Som All Inclusive så ingår ju starkare dryck i baren, men inte allt. Det finns en lista som ligger där på bardisken om vad som ingår exakt. Men jag hinner inte ens läsa igenom listan innan den ena bartendern säger: ”For you, My Lady, I will give special treatment. You can have anything.” Såld! Vilken lyx att få pimpla drinkar hela veckan utan att betala extra. Jag låter honom göra en valfri cocktail som jag sedan sitter och dricker ute på altanen med utsikt över havet i det härliga vädret.

Middagen börjar klockan 18.00. Alex sa tidigare att om man vill undvika alla tyskar som bor här för tillfället, bör man äta direkt vid 18.00 eller vänta till senare på kvällen. Jag och en annan medresenär väljer att försöka äta så tidigt det bara går. Det är en hyfsat stor buffé som erbjuds. Men har du inte All Inclusive så ingår inte dryck alls till maten, inte ens kaffe. Det bjuds på en fin solnedgång under kvällen, som åtnjuts av ytterligare en cocktail från baren.