Copyright © Bejjan888™

Det var definitivt ingen risk att man behövde frysa på rummen under nätterna. Elementen på rummen genererade gott med värme. Annars kan det vara rätt kyligt i dessa puts- och stuckaturbeklädda byggnaderna i de varmare länderna så här års. Tidigt på morgonen var det dimmigt utanför fönstret och det såg ut att vara råkallt ute. Men trots detta kunde man höra fåglarna kvittra glatt i träden.

I matsalen var det uppdukat till frukost kl. 08.00 med yoghurt, franska som man kunde rosta, marmelad, pålägg, frukt, nypressad apelsinjuice och te/kaffe. Det var lite kyligt i matsalen på morgonen och solen hade inte riktigt hunnit tränga igenom dimman ännu. Utanför de högresta fönstren satt gårdens påfåglar på altanens räcke och putsade sina fjädrar i sina vackra fjäderdräkter. Ibland kikade de nyfiket in genom fönstren i hopp om att få sig en bit bröd.

Efter frukosten gick vi tillsammans ut på gården för att se lite av omgivningen och samlas i ridhuset till klockan 09.00. De vitmålade byggnaderna med putsad fasad är en vanlig syn i Portugal och ger ett välvårdat intryck och de vackra stuckaturdetaljerna ger en extra touch. Gården har flera stallbyggnader varav ena stallet nu är ihopbyggt med själva ridhuset. På väg till ridhuset möts vi av två hundar som glatt hälsade på oss och försökte ge oss tydliga inviter till lek. Den mindre hunden, Pipoca (som betyder popcorn på portugisiska), var bara så himla söt! Hon hade verkligen hundögon som hon tittade på en med… ”Please play with me!” Den större hunden, Mia, var lite mer blyg av sig men ville gärna vara med och leka.

Första ridlektionen började kl. 09.00. Eftersom vi bara var tre stycken så skulle vi hinna rida privatlektioner, 1 timme vardera, både på förmiddagen och på eftermiddagen för vår instruktör Patrícia Palmeiro. A, M och jag hade hunnit prata lite om ridningen innan och hade gjort upp att jag skulle få rida som nummer tre på förmiddagen. Men det visade sig att jag skulle få rida först i alla fall, eftersom Patrícia gjort i ordning den häst jag skulle rida på, Infante. Så det var bara att tänka om och sätta sig upp på hästryggen och börja rida det… *ingen press*

Infante, en brun Lusitanohingst, var rätt lugn och, om du frågar mig, en av de mer lättridna hästarna. Men det kändes bra att få rida honom på den första lektionen så kunde jag koncentrera mig på vad Patrícia sa och hur hon uttryckte de olika ridtermerna på engelska. Att plugga engelska ord och termer får man räkna med (om man inte redan kan förstås), då det är sällan som instruktörerna är eller kan svenska om man åker på en dressyrresa i Europa.

Så, utrustad med dressyrsadel och pelhambett, var det bara att sitta upp på Infante och rida in i manegen. Det var ett tag sedan jag red med dubbla tyglar, men fick grepp om det ganska snabbt. Fick låna ett spö ganska tidigt under lektionen, eftersom han kändes ganska seg. Det räckte med att han visste om att jag hade ett spö i handen så blev det genast med energi och driv i stegen. Man lär sig ganska snart att den ridstil som praktiseras i Portugal vs. den engelska ridstilen skiljer sig åt. Ett exempel är hörnpasseringar. Inom den engelska ridläran ska man ställa hästen och forma runt innerskänkeln och verkligen gå ut i hörnen i ridhuset, medan här på Herdade Pero Viegas menar Patrícia att ska man låta hästen göra hörnpasseringen ”själv” och inte låta hästen gå ut långt i hörnen. Den portugisiska ridstilen förespråkar också mycket öppna och sluta samt skänkelvikning i olika gångarter för att lösgöra men också för att kontrollera bogarna. Så efter en timmes lektion med mycket öppna och skänkelvikning och mycket jobb med yttertygeln och en del samlad galopp så var min första lektion över. Det gick förvånansvärt snabbt. Men jag hade jobbat minst lika mycket som Infante, om inte mer…

Lunchen serverades vid 13-tiden och var, liksom gårdagens middag, vällagad och mycket god. Både Nuno och Patrícia satt vid bordet och åt lunch med oss. Först serverades en god soppa, med efterföljande kött tillsammans med ris, strips och grönsaker. Köttet var mört och fint. Till efterrätt blev det rulltårta och fruktsallad. Efter lunchen fick vi en timmes ”siesta” innan eftermiddagens ridlektioner drog igång igen. Vi gäster passade på att sitta en stund i solen på altanen, för nu hade morgonens dimma lättat för länge sedan och solens varma strålar värmde oss. Men trots november månad, var solen stark, så jag kände ganska snabbt att det räckte bra med att sitta i skuggan. Solstrålarna reflekterades av den vitmålade husfasaden och det räckte med att sitta i skuggan för min del. Det måste ha varit runt +20°C, om inte mer.

Patrícia meddelade under lunchen att jag skulle rida först på eftermiddagen igen. Så när jag kom in i stallet stod en skimmel sadlad och väntade på mig. Det var Xileno (uttalas Chileno), en Lusitanohingst som hon trodde passade mig bättre. Xileno är även den häst som pryder omslaget till ridresekatalogen HorseXplore. Han var betydligt känsligare än Infante och vi hittade varandra ganska snabbt, Xileno och jag. Tidigare i sitt liv hade Xileno blivit riden i ”fel” form, så det gällde verkligen att få honom i bra låg form och få honom att arbeta med ryggen. Det jobbiga var att han hade en mycket skumpig trav och var svår att rida i arbetstrav. Men på nåt sätt lyckades jag ta mig igenom lektionen med både öppna, skänkelvikning och galoppombyten. Fick även prova på passagen, men likt Xilenos arbetstrav, så var passagen supersvår – om inte omöjlig – att sitta ner i. Jag stannade kvar efter lektionen för att se på A och M när de red sina lektioner. Men senare under eftermiddagen/kvällen när mörkret hade lagt sig utanför, blev det riktigt kallt i ridhuset. Man fick verkligen klä på sig för att inte frysa ihjäl.

Efter en uppvärmande dusch och lite vila var det middag kl. 20.00. En varm soppa som förrätt och bacon och kyckling till varmrätt med ris och strips, och grönsaker såklart. Desserten bestod av fruktsallad och chokladkaka. Mums!
Kvällen avrundades med lite biljardspel.