Copyright © Bejjan888™

Vaknade upp och gjorde mig i ordning för frukosten kl. 08.30. De fyra damerna från Storbritannien lämnade gården under förmiddagen och reste vidare hem med flyg. Lite synd eftersom de var mycket trevligt sällskap samt att jag fick träna mer på min engelska.
Därför var det bara jag tillsammans med guiden Lara som red en halvdagstur till häst under förmiddagen. Jag var vid till stallet till 09.30 och träffade Lara och Corante, min häst för dagen. Det blev lite kärlek vid första ögonkastet. Han var en jättefin brunvit skäck och Corantes historia om hans liv innan han kom till Quinta da Terça är lite hjärtskärande.

Corante, betyder den färgglada, vilket är ett passande namn till en så pass vacker häst. Han växte upp som en hingst i Livramente på Azorerna, tillsammans med ett sto och hennes föl (dock inte hans föl). Ägaren matade hästarna med endast ananasplantor, vilket är givetvis är helt undermåligt och alltför näringsfattigt för en häst. När Christina och Claude försökte köpa alla tre hästarna, som då var i uselt skick, fick de ett nej. Men 6 månader senare efter att ägaren fått besök av den lokala djurpolisen blev Christina och Claude ett erbjudande om att få köpa Corante. Idag har Corante gott hull och är en glad häst och har fått smeknamnet ”the Pineapple Horse”.

Men hur kan man göra så? Kanske några av er tänker nu. Enligt vad Claude berättade så är det lite av en statussymbol att ha en Lusitanohingst, liksom ett hus och en bil, gärna av finare modell. Det spelar ingen roll om man vet hur man sköter en häst eller inte, det ska stå en häst på bakgården för statusens skull. Det är även populärt att köpa häst till sina barn.

Dagens ridtur startade från gården i Livramente. Vi red genom mindre byar, red genom en tunnel under motorvägen innan vi kom ut mer i naturen. Solen var mer frånvarande idag och det mulnade på när vi kom fram till Pico do Fogo, Eldberget. Men det började aldrig regna.

Trots mulet väder var det en fin utsikt från utkiksplatsen. När vi red tillbaka mot gården och vi var nästan framme vid Quinta da Terça, tyckte Corante att det var dags att lägga sig ner och rulla. Det var i slutet av ridturen och jag var rätt avslappnad och hade inte så mycket fokus på Corante, men helt plötsligt vek han in benen inunder sig och tyckte att ”Här vill jag rulla”. Det var jättekonstigt för det gick som i slow motion och jag hann tänka ”Fastna inte med benen - få ur fötterna ur stigbyglarna!” Efter allt ståhej och Corante stod på alla fyra benen igen så fortsatte vi rida till gården. Eftersom det var min sista riddag i morgon frågade Lara mig vilken häst jag ville rida. Trots dagens fadäs, så ville jag ändå ha Corante i morgon. Nu visste jag ju vilka tecken jag skulle leta efter och hur han betedde sig när hann ville rulla.

Åter tillbaka på gården lagom till lunch klockan 13.00. Det var någon form av omelett och sallad. Idag skulle det komma nya gäster; en tyska och ett franskt par. Den tyska tjejen anlände till gården när jag satt och åt lunch. Vi hann bekanta oss en kort stund innan jag var tvungen att göra mig i ordning för eftermiddagens tur till Eldsjön. Strax efter klockan 14 kom min guide Paulo och hämtade mig på gården. Han körde en svart Mercedes, modell nyare bil, som jag slår vad om inte hade en enda repa i lacken. Bilen var minutiöst städad inuti och såg ut som om den precis rullat ut från tillverkarens fabrik. Ett av målen för dagen var Lagoa do Fogo, Eldsjön, som ligger ganska centralt på ön São Miguel.

Eldsjön är omsluten av en vulkankrater beklädd med endemiska växter. Det klara lugna vattnet och de vita sandstränderna är en stilla ro och skönhet som klassificeras som ett naturreservat. För att ta sig upp till någon av utkiksplatserna över Lagoa do Fogo måste man köra uppför ett antal höjdmeter. Molnen låg lågt runt vulkankratern och till en början såg det ut som om jag inte skulle få se någonting, när vi väl kom fram. Men när vi kom fram så sken solen och molnen skingrade sig. Långt nedanför kunde man se vandrare som var på väg ner till sjön och ett fåtal personer som tog sig ett dopp. Uppe där jag stod, var det ändå lite kyliga vindar så man var ju inte direkt sugen på att bada.

Vi fortsatte vår färd ner till Caldeira Velha. Här fanns flera vattenfall och varma källor som under högsäsongen (sommaren) är ett populärt mål för turister. Jag gick längs en gångväg och den gröna vegetationen med palmer och diverse andra växter gjorde att det kändes som Amazonas för en kort stund. Ganska snart kom jag fram till de varma källorna och vattenfallen. Det fanns omklädningsrum och toalett, även en souvenirshop. När jag återvände till Paulo och satte mig i bilen, såg jag att han hunnit göra rent golvmattan i bilen från den lilla jordhög som jag råkat lämna. Oj, är han så rädd om bilen?

Vi fortsatte sedan norrut och ut mot kusten till Ribeira Grande, São Miguels näst största stad. Ribeira Grande betyder ”stor flod” och namnet fick staden eftersom den ligger längs en stor flod. Det är en vacker stad med många smala gränder, där man kanske inte skulle tillåta biltrafik eftersom det är så smalt. Religionen har en stor del i azoriernas liv vilket märks i antalet kyrkor som finns runtom på ön. En vacker bro, Ponte de Oito Arcos, med sina åtta bågar från 1700-talet finns till beskådan i stadsparken.

Som en sista anhalt under dagens guidning stannade vi till vid öns (och Europas) enda teplantage; Gorreana Tea Factory. 1874 besökte kinesiska teodlingsexperter ön São Miguel och lärde azorierna hur man odlade te. För en nysådd teplanta tar det 6 år innan den kan skördas för första gången. Sedan kan den skördas fram till dess att den är 9 år, därefter är den förbrukad. Gorreana Tea Factory är ekologisk och inga bekämpningsmedel/kemikalier används här och tefabriken är en av Azorernas viktigaste inkomst.

När jag kom tillbaka till Quinta da Terça var det nästan helt mörkt och snart dags för middag vid 19.30. Bönsoppa till förrätt, potatisgratäng till varmrätt och björnbärspaj och glass till efterrätt. Till middagen hade även det franska paret anlänt till gården. De berättade att de börjat lära sig engelska för bara 3 månader sedan och om det är sant, så hade de lärt sig väldigt mycket och många ord!