Copyright © Bejjan888™

Sista riddagen här på Azorerna och vilken dag! Det spåddes bli bra väder och att få rida hela dagen på min favorithäst Corante skulle bli toppen. Men först ridlektion för Rodrigo.

Eftersom jag skulle rida lektion själv, åt jag frukost före de andra, redan klockan 08.00. Jag var sedan nere vid stallet redo för min ridlektion vid 09.00. Jag skulle få rida Olé, en Arab/Lusitano-valack som var högt utbildad inom dressyren. Han var smäcker och elegant. Man kände sig verkligen privilegierad att få rida en sådan erfaren dressyrhäst. Och att få träna för Rodrigo Ferreira som inte bara såg bra ut, utan även hade ett väldigt fint leende. Det gick från öra till öra och man kunde inte låta bli att le tillbaka. Man blev verkligen på gott humör när man såg honom.

Så efter att ha spenderat 45 minuter i gårdens lilla ridhus (skulle tippa på att det var 15x30 meter bara) och ridit för Rodrigo var jag helt slutkörd. Inte bara för att jag inte ridit dressyrpass på länge, utan också för att arenan var så pass liten. Ni kan ju tänka er slutor i galopp på diagonalen, det blev ganska tvära slutor och sedan få in galoppombyte på det också… ja, man kände ju verkligen att man hade något som kallades för magmuskler efter ridpasset om jag säger så ;)

Så strax efter klockan 10.00 samlades vi alla för en heldagstur med Rodrigo. Jag fick rida min favorithäst Corante. Alla våra hästar lastades in i lastbilen och alla ryttare åkte i bil till Relva, där dagens ridtur började.

Hela ridturen gick i princip längs havskusten hela tiden. Ibland red vi längs asfalterade vägar, men för det mesta längs ensliga grusvägar där vi kunde trava och galoppera ganska friskt. Strax innan lunch så dök det upp en åsna med föl. Med tanke på att det senaste mötet med en åsna, under en ridtur, inte blev någon positiv upplevelse så blev jag lite smått nervös denna gång (läs mer om ”the Killer Donkey” i bloggen från Katalonien). Men det hände ingen denna gång som tur var. Men Corante var väldigt intresserad och började piaffera (eller det var nog mer en blandning piaff/passage) och spetsade öronen och ville hälsa.

Lunchen serverades i en restaurang. Hästarna fick vi lämna på bakgården, där vi band fast dem och gav dem mat. Restaurangen låg intill havet och det var verkligen varmt där vi satt eftersom solen sken in. Efter lunch hade man sådär lagom matkoma och när man satte sig på hästryggen igen kände man som en uppstoppad korv. Men man kom snabbt in i tempot igen och det blev mer trav och galopp på eftermiddagen.

Vi passerade byar med övergivna hus blandat med lyxvillor. Kontrasterna var stora.

Solen började så sakta gå neråt på horisonten och det blev dunklare. Innan det blev mörkt kom vi fram till Várzea där lastbilen väntade och vi lastade in hästarna igen. Härifrån tog det sedan ungefär en timme i bil tillbaka till Quinta da Terça. Kvällens middag serverades vid 19.30 och det var min sista middag på gården för denna gång. Lite tråkigt, men ändå skönt med hemresa i morgon. Hade ju hört att det varit snökaos hemma i Sverige medan jag varit borta, så jag ville hem och se det med egna ögon. Först serverades det en spenatsoppa följt av en Filé Mignon och avslutningsvis en Citron Tarté. Kvällen blev inte särskilt sen för mig eftersom jag var tvungen att gå upp väldigt tidigt i morgon.