Copyright © Bejjan888™

Ännu en dag med tight körschema med tidig utcheckning för att hinna till den guidade turen vid Moose Garden i Orrviken. Stugan måste städas, sängkläderna vädras, väskorna packas. Allt detta innan kl. 08:00. Med sega ben lyckades jag med konststycket att checka ut och lämna tillbaka stugnyckeln i automaten. Nu väntar en lång bilfärd på drygt 2 timmar och 30 minuter till Orrviken.

Färden går först via grusväg men övergår snart till asfaltsväg. Det är inte många som är ute och kör såhär tidigt en söndagsmorgon, så jag är ganska ensam på småvägarna i de Härjedalska och Jämtländska skogarna. Väl ute på E45:an börjar jag möta bilar igen.

På en kulle, högt ovan Storsjön, ligger Mosse Garden i Orrviken. Jag kommer fram till Moose Garden tio minuter innan turen börjar (kl. 11:00). Det är många som ska med på turen, många tyskar såklart men även holländare finns med. Jag förvånas över att det inte sker någon biljettkontroll. Vem som helst kan dyka upp och gå med, utan biljett. På gården har man ett sommarcafé där de säljer lättare förtäring och souvenirer.
Vi väntar in guiden som presenterar sig (minns tyvärr inte namnet). Allt hon säger på svenska översätter hon på engelska för de utländska besökarna. Men ibland sa hon mer på engelska än vad hon sa på svenska, och tvärt om. Tur man förstår både och ;)

Höjdpunkter på den guidade turen är såklart att få gå in i hägnet till en älg. Älgen vi besöker heter John. När han föddes var han alldeles för liten, hade för korta ben, för att kunna nå upp och dia sin mamma. Mamman brydde sig inte det minsta om sin lilla kalv, varför han föddes upp med hjälp av nappflaska. På så sätt blev han tam och vi besökare kan gå in i hägnet och klappa på honom.

Guiden tar fram hinkar med potatis som vi får ta av och mata honom med. Totalt 25 kg potatis får han att mumsa på. John har inget vidare bordsskick och slafsar runt bland potatisarna. Den som vill mata honom med en potatis får räkna med att bli slajmig på händerna. Men det finns tvål, vatten och sprit att tvätta händerna med utanför hägnet.
Sedan får de som vill följa med att spana på älg i ett annat hägn. Dessa älgar är mer skygga och guiden har med sig kikare som man får låna. Jag vänder dock tillbaka och köper en korv med bröd i caféet istället. Jag menar, älgar har man ju sett förut… höjdpunkten var ju att få träffa och klappa på en älg på nära håll.

Nu måste jag åka tillbaka lite från det håll jag kom ifrån för att besöka Hoverbergsgrottan. Detta då den guidade turen på Moose Garden var så tidigt på dagen. Hoverbergsgrottan upptäcktes år 1897 och ska enligt sägnen varit hem åt Hoverbergsgubben. Han ska ha varit väldigt lång då han gick in och ut ur grottan utan trappor. Men när människan började upptäcka grottan flyttade han till annan ort. Svenskamerikanen Jöns Väst var det första att fira sig ner i grottans okända mörker med hjälp av rep.
Grottan är och har varit i familjen Rödins ägor sedan dess upptäckt 1897. Grottan finns vid Storsjöns södra spets vid Hoverberget med tillhörande camping och kiosk.

Man är oense om hur grottan bildades. Men mest troligt är en förskjutning eller sättning i berget eftersom grottan vidgats nedtill och slutits samman upptill. Hoverbergsgrottan har länge varit 81 meter lång, men grottforskare har lyckats tränga sig ännu längre in i berget och sägs nu vara 170 meter lång.

Parkeringen är gratis, men 70 kr kostar inträdet till själva grottan. Ett lagom pris.

Varje steg fram och upp till grottans ingång går uppför, på slutet rejält brant uppför! Efter gårdagens topptur är benen inte riktigt pigga ännu, så det känns rejält. Dessutom ligger solen på och gassar. Den svala och fuktiga luften inifrån grottan möter mig när jag står i grottans öppning. Det svalkar skönt!

När man gått nerför första trappan kommer man till ett slags förrum med träd under bar himmel. Det var alltså genom denna öppning som Jöns Väst firades ner i slutet på 1800-talet. En ny öppning med trappor, ledstänger och fotogenlampor har installerats sedan dess. Men numera lyses grottan upp av elektrisk ljus och röd och grön ledbelysning lyser upp grottans höjd. Så den trolska stämningen med det dunkla fotogenljuset har således gått förlorad.

Genom den kilformade öppningen leder ytterligare en trappa nerför en ca 12 meter sluttning. Här är det riktigt trångt och man får inte vara rädd för trånga utrymmen. Det är dessutom brant. Bitvis dåligt upplyst, trots ledbelysning.

Gången blir nu bredare och leder fram till en stor sal med 20 till 30 meter höga valv. Genom en liten glugg i taken strålar dagsljuset igenom. När luften ute är varm, bildas fukt nere i grottan vilket orsakar isbildning när bergets temperatur fortfarande är under fryspunkten. Först i början av juni börjar isen tina bort.

Jag vet inte var dessa 170 meter (som grottforskare ska ha tagit sig in i grottan) är någonstans. Det kändes som om grottan knappt var de 81 meter som den påstås ska vara. Längst in i grottan finns delvis upplyst konst. Inte riktigt min smak. När man känner sig klar tar man sig upp för samma väg som man kom. Utanför grottan slår den kvalmiga varma luften emot. Tur det bara är nerför nu, till bilen på parkeringen.

Jag styr min kosa mot Östersund, passerar över den 1,3 km långa Sannsundsbron igen.

Precis efter bron, på vänster sida, dyker en gammal suptall upp. En suptall var ofta en äldre och grov stående tall (eller hade annat utmärkande och säreget utseende) som fungerade som ett vägmärke. Här stannade forbönderna till under sina långa resor och, precis som namnet antyder, rastade och tog sig en sup.
Jag tar sikte mot Orrviken, passerar Gärde och Sunne och stannar till vid Sunne Kyrkoruin och Skansholmen.

Man vet inte exakt hur gammal ruinen efter Sunne kyrka är, men sägs ha uppförts på order av den norska kungen Sverre Sigurdsson. Det var efter segern av den jämtländska bondehären på isen i Lillsundet mellan fastlandet och Andersön, vintern 1187, som den norska kungen beordrade jämtarna att bygga kyrkan och kastalen i Sunne, som tecken på deras underkastelse. Kyrkan och kastalen symboliserade segerherrens makt och Jämtlands tillhörighet till Norge de kommande 500 åren. Kyrkan byggdes av kalksten och granit. När en ny kyrka byggdes i Sunne under 1830-talet, använde man delar av den gamla medeltidskyrkan som förvandlades till ruinen vi ser idag. Kastalen skadades genom ett åsknedslag 1731, vilket lagades. Men genom åren förföll även kastalen.

Mitt emot kyrkoruinen, på höger sida, innan bron, finns en spaningsplats för Storsjöodjuret. Per Jönsson som bodde och levde på och nära denna plats, ska ha sett Storsjöodjuret tre gånger från denna plats.
Storsjöodjuret är Sveriges och Jämtlands motsvarighet till Loch Ness. Fenomenet Storsjöodjuret är en viktig del av den lokala kulturen kring Storsjön i centrala Jämtland och har ett stort värde för turismen. Både regionala myndigheter och näringsliv uppmuntrar fenomenet för att främja regionens turism. Är Storsjöodjuret fakta, fiktion eller något mittemellan.
Redan år 1635 omnämns odjuret i sägnen om trollen Jata och Kata, som kyrkoherde Mogens Pedersen nedtecknat. Trollen kokade fram odjuret ur en häxbrygd på Storsjöns strand. Med hjälp av en trollformel, band de det förrymda odjuret vars formel ristades i en sten som restes på Frösön. Stenen ska vara den runsten med drakslinga som finns rest på Frösön, den s.k. Frösöstenen.
Storsjöodjuret sägs vara ormliknande och mer än 10 meter långt. Fjällen är glänsande med gråsvart till grågrön färg med svarta fläckar. Benen är korta med längre bakben. Huvudet är hundliknande med väldefinierade öron och stora ögon och en kluven tunga.

Idag finns åtta observationsplatser för Storsjöodjuret, alla där tidigare vittnen sett odjuret passera.
1986 fridlystes Storsjöodjuret enligt beslut av länsstyrelsen i Jämtlands län. Förbudet lydde: ”döda, skada, fånga levande djur av arten Storsjöodjuret” samt ”att borttaga eller skada Storsjöodjurets ägg, rom eller bo”. Miljödomstolen började nysta i detta och fann att förbudet stred mot regeringsformen ”krav på saklighet”, och syftade på att en vetenskaplig icke verifierad djurart fridlysts. Efter att JO delade miljödomstolens bedömning, omprövade länsstyrelsen sitt egna beslut och efter 30 år upphävdes fridlysningen.

Härifrån tar jag sikte på Vallsundsbron och kör över denna till Frösön. Ganska direkt kommer en liten rastplats på höger sida av vägen med skulptur av Storsjöodjuret och en vidunderlig panoramautsikt över Östersund.

Passar på att stanna till vid Utkikstornet som är byggt på Frösöns högsta punkt Östberget, 468 m.ö.h. Vid klart väder kan man se Åreskutan och ända till de norska fjällen. Det första utkikstornet byggdes redan 1880, men dagens torn uppfördes 1982 och når 14 meter över marken. Frösötornet är öppet under sommaren med servering och kiosk. En hiss finns för besökarna att ta sig upp till utkiksplattformen.
Men återigen är jag lite skeptisk till denna turistfälla och det går att få en bra utsikt utan att betala och åka upp i tornet.

Innan jag kör över Frösöbron och in till centrala Östersund, stannar jag till vid Frösö runsten, precis vid brofästet till Frösöbron. Det är vår tids äldsta skriftliga dokument om Frösön och restes någon gång mellan 1050 och 1080. År 1819 forslade runstenen iväg till Östersund för att användas som byggnadsmaterial, men räddades i sista stund. Frösöstenen återbördades till sin ursprungliga plats, men flyttades till sin nuvarande plats vid Hornbergskyrkan när Frösöbron byggdes. Stenens text lyder: ”Östman Gudfast son lät resa denna sten och göra denna bro, och han lät kristna Jämtland. Åsbjörn gjorde bron. Tryn och Sten ristade dessa runor”.
Så att trollen Jata och Kata ristat in sin trollformel på Frösöstenen, som de använde att binda Storsjöodjuret med, är alltjämt en sägen.

När jag kör över Frösöbron passar jag på att göra ett stopp på en snabbmatsrestaurang innan jag börjar snurra runt för att hitta en parkering. Hotellet för natten ligger längs en gågata och jag fick snurra runt en stund för att hitta ett relativt nära parkeringshus. Med hjälp av en kod tog jag mig in på hotellet och rumsnyckeln låg i ett kuvert vid receptionen. Hotel Zäta Longstay är ett nyrenoverat hotell (2022) så både rum och badrum är fräscht. Som namnet antyder så är hotellet egentligen till för längre tids boende. Rummen blir billigare per natt ju längre man stannar. En natt kostar dock mindre än på andra hotell i närheten.
Det här var första rummet med TV för denna resa. Så det var nästan skönt att ha TV:n på i bakgrunden. En sak som var lite creepy, var att de lokala nyheterna var från Uppsala… kan man styra vilka lokala nyheter som ska visas? Tänker om hotellet kan ställa in sånt per rum beroende på varifrån gästen är? Men vill man inte ha lokala nyheter från trakten man är i, dvs Östersund? Ah, lite creepy måste jag säga.