Roberts blogg

Ikväll fick jag tidernas nostalgitripp då jag under en film som utspelade sig i Tyskland vaknade upp mitt i vår klassresa på gymnasiet 1998. Resan gick då med tåg genom Sverige, Tyskland, Tjeckien, Slovakien och till sist Ungern och Budapest.

Det var en av mina första resor utanför Sverige och att allt hände trodde jag var något som kanske alltid hände på kontinenten. Men efter dryga tio års erfarenhet extra vet jag bättre.

Redan på plats i Budapest (där ölen kostade tre kronor!!) fick en tjej i klassen handväskan med passet stulen (påträffades senare på en död prostituerad i Spanien några år senare). Detta skulle polisanmälas och eftersom polisen inte kunde engelska så valde lagens långa arm att köra flickstackaren till polisstationen tillsammans med klassföreståndaren. På väg dit fick poliserna larm och plötsligt befann sig de båda på en vild biljakt genom Budapest gator. Och detta i en stad de aldrig varit på.

Vidare blev hotellet vi bodde på utsatta för en drive by, vi hittade en förvirrad prostituerad på i vår korridor, i rummet fanns ett stort hål in till rummet bredvid där någon annan sov, några grabbar i klassen gick på en klubb de inte skulle av misstag, jag och två till åkte fast för tjuvåkning i tunnelbanan, samma gäng blev jagade av en dobberman då vi skulle gena över en gård, vi badade i Europas mest förorenade flod, Donau och en av våra lärare gillade att dricka (mängder av) alkohol. På vägen hem hade vi tydligen inte en giltig färdbiljett och blev nästan avkastade i Tjeckien innan vår gamla gympalärare i Piteå (från just Tjeckien) räddade oss från med hjälp av en tidig upplaga av en mobiltelefon.

Som en grandios avslutning blev jag själv jagad genom tågsätet av en nitisk konduktör som trodde jag försökte stjäla en filt när jag i själva verket bara ville låna med den till grannkupén. Kan säga att "halt" och "schnell" inte låter så kul när man är på flykt i ett tåg genom Tyskland if u know what I mean.

Konduktören var rasande och skulle kasta ut mig men efter en timmes tjat från vår stackars klassföreståndare som säkert ångrade sig att han blev övertalad att följa med så nöjde han sig med att låsa fast mig i min egen kupé över natten. Måttligt kul just då men en kul story såhär i efterhand.

Väl hemma fick vi gå på möten (Läs: Rättegång) hos kommunen som hört rykten att vi festat istället för att besöka skolor i Budapest. Något som till viss del stämde. Men vi var iallafall på skolorna, pigga or not. Iallafall så drog Piteå Kommun därefter in alla bidrag till klassresor och så vitt jag vet gäller det än idag. Heja oss!

Var och en av dessa småhistorier har en mycket längre berättelse bakom sig men jag försöker hålla mig kort. En dag kanske allt detta blomstrar upp på nytt. Vem vet. Påminn mig om inte annat. Kul var det iallafall!

Älska Ungern!

Snön ligger vit på taken, endast tomten är vaken. Så otroligt skönt det är att komma hem! Ronny Eriksson sjunger om att ”det är hit man kommer när man kommer hem” om just Piteå och jag kunde inte sammanfatta det bättre ens om jag inte var den lokalpatriot jag innerst inne är.
Redan från flygplansfönstret kunde jag se det soliga, gröna Sverige förbytas mot mörker och vita marker. När vi sedan skulle landa i Luleå och naturen därmed blev mer och mer bekant så kom det nog allt en liten tår i ögonvrån också.

Tre krasande steg på snö senare var jag inne på gågatan i Piteå och nu kan julen börja. Direkt inkastad i högtiden inser jag nu att det trots allt är jul. Inget går upp mot gammalt hederligt vitt firande! Så är det bara!!

Jag vet att jag tjatar om Norrland fast jag själv valt att inte bo kvar men på något sätt är det också det underbart korta som gör att jag blir så förtjust i att komma hem. Orsakerna till flytten var många men absolut inte det härliga klimatet eller naturen. För säga vad man vill om södra Sverige. Årstider finns där inte!

Nu väntar några dagars vila men också lite tankeverkstad. Minnen är många och man blir ständigt påmind om livet här. Ett liv jag gillar att tänka tillbaka på och bolla för- och nackdelar i huvudet. Ibland är det bara så jobbigt att gå på stan och ”tvingas” hälsa på alla man känner och inte känner bara för att man vet vilka de är. Ibland älskar jag precis samma sak. Och så vidare..

Förresten, är det någon som har en skoter och vill dela med sig. Säg bara till!

GOD JUL!

Häromdagen snöade det och i helgen sägs det komma mer snö. Jag fullkomligt älskar årets första snöflingor och kyla. Det hela tar mig tillbaka till min snörika barndom och den lite torrare, ljusgivande, kylan gör mig helt klart piggare och gladare.
Ni som såg mig på min promenad genom Majorna i torsdags såg en lycklig man med ett leende på läpparna. En man som med en tår i ögonvrån (nästan) välkomnade vintern!

Nu blir det sällan så att snön stannar kvar här på Sveriges baksida. Istället får vi vatten och fukt. Rejält av det! Och jag har aldrig varit ett fan av långa vintrar. Men lika fullt är den första känslan oslagbar.

Jag kommer ihåg då vi som barn lekte på snömassorna. Vi hade herre på täppan, byggde kojor, hoppade från hustak, snöbollskriga, spelade hockey, åkte skidor (hellre än bra) och drömde om att köra skoter. Den tiden får vi aldrig igen pojkar!

Filosofisk som jag är så brukade jag ligga still på vårt snöfyllda hustak som man ibland kunde kliva rakt upp på för att snövallen utanför var så hög. Där tog jag emot de dalande snöflingorna i mitt ansikte medan de fortsatte falla från ingenstans i all evighet från de vidöppna och magiska stjärnhimlen. En otroligt vacker syn som får en att tänka efter både en och två gånger.

Tror bestämt jag har haft världens bästa uppväxt! Mitt i den finaste natur jag tagit för givet i alla dessa år men som jag nu inser inte går att få tag på längre... Var rädd om de minnena ni har!

Jag kommer på med själv med att njuta av tillvaron så till den grad att det här måste vara en av de mest avslappnade och fascinerade kvällarna i mitt liv. Inte ett ljud mer än ett kluckande när vattnet slår mot min nakna kropp hörs. Det är mitten av augusti, klockan är runt 23, det är en bra bit över 20 grader ute och jag ligger en bit ut i vattnet och flyter några meter från strandkanten. Platsen är Sousse och Tunisien. Det är helt kolsvart ute och endast fullmånen lyser upp det svarta vattnet runt om mig. Och här ligger jag och plaskar i en tidlös miljö.

Bakom mig finns neonljusen från stadens alla uteställen och serveringar men jag väljer att fokusera blicken framåt. Fram mot Europa. Någonstans därute finns min hemkontinent. Långt borta på andra sidan mörkret. Men allt jag ser nu är det mörka vattnet några meter fram som fullmånen hjälper till att belysa. Vatten i ett hav som runnit mellan de båda kontinenterna så långt någon kan minnas. Så otroligt fridfullt och rogivande. Så jäkla perfekt!
- Här skulle jag kunna stanna för alltid, vet jag att jag tänker.

Jag tar några simtag och känner det ljumna vattnet strila mot och förbi min kropp, ställer mig upp och går in mot stranden. Där sittar mina vänner och väntar på inhyrda strandmöbler. Jag sätter mig ner med vattnet droppande från hela mig, det torkar ändå snart. Jag tar fram en kall öl, öppnar den, lutar mig bak och tar ett djupt andetag innan jag tar den första klunken. Aaaaah, livet kunde vara värre.

I det här ögonblicket vill jag stanna för evigt!

Då var man hemma....tillbaka....efter en minisemester i Piteå. Min underbara barndomsstad. Och det är med blandade känslor jag besöker den sommar efter sommar. Eftersom jag är hemma så sällan så sköljer mängder av nostalgi över mig vareviga gång och det är inte alltid jag gillar det.

Men denna gången var det bra. De flesta kompisarna var hemma och vi hade kul. Det slår mig att jag nästan har glömt de ljusa sköna nätterna. Nästan så till den grad att jag hade svårt att somna. Och oj va tyst det var på natten. Inga störande ljud, ingen trafik. Bara tyyyyyst. Lovely!

Iallafall så blev det mycket nöje och goda skratt. Tycker om att mina kompisar också bor utanför stan. Det blir så mycket mer fart och fläkt när vi väl är hemma då och alla är inte lika insnöade så att säga.
Naturligtvis hade vi även kvällsdopp i älven och jag åt palt! Och tro det eller ej, inte en enda mygga syntes till.

Har ni inte varit upp till Norrland förut så kan jag varmt rekommendera det.
Längtar redan tillbaka. Mina barndomshood är de bästa!

Reflektioner:
I Piteå tar man inte varandra i hand eller kramas när man ser. Åtminstone inte om man känner varandra men inte ingår i den närmaste kretsen. Då blir det ett kallt "Tjena" och en hälsningsgest med handen. Oavsett om man inte setts på sex år. Det räcker så.

Dialog i biografkön första kvällen:
- Nämen hej. Dig har jag inte sett på länge. Hur är det? Vad gör du här?
- Va fan tror du. Vad brukar man göra på en biograf?
Hårt klimat. Vi visar inte känslor i onödan. Tragikomiskt.

Piteå piteå, stad i världen!

Då var EM i fotboll över. Med råge dessutom. Och jag har inte bestämt mig vad jag ska tycka ännu.
VM känns större (vilket det är), proffsigare och häftigare medan EM var svårt att greppa.
Kanske för att Tyskland är så pass mycket större och lättillgängligare än Österrike/Schweiz. Kanske för att det blir roligare med inslag från Sydamerika, Afrika och Asien under ett VM. I EM är det ju 'bara' europeer.

Iallafall så var det häftigt att vara på plats och följa festen. Man tappar mycket fotbollsmässigt på plats. Som repriser, analyser, kommentarer och kontinuitet. Men allt det övervägs av känslan av att vara där och uppleva stämningen. Alla glada människor med sitt lands tröja på sig, den goda stämningen och spänningen inne på arenorna. Fotboll förbrödrar verkligen i sådana här lägen.
Människor från, i det här fallet, hela Europa möts och diskuterar matcher och har kul ihop. En fröjd för vilket öga som helst att se. Aldrig har jag varit med om att det varit lättare att få kontakt med främmande människor.

Ser man till VM så var det också bra många fler svenska supportrar på plats men även i Innsbruck var det uppemot 30 000 (120 000 i Berlin!!). Tillräckligt många för att färga hela staden gul. DET är en mäktig upplevelse!

Tänker jag på fotbollen var Sverige - Ryssland en fin upplevelse. Sverige åkte förvisso ut men stämningen runt matchen var magisk. Både från svenskar och ryssars håll. Ryssarnas nationalsång är svårslagen säger jag bara och tyvärr visade de också upp ett bländande spel mot Sverige.

Det bästa med EM förutom fotbollen var helt klart folkfesten. Det sämsta? Det ständiga och omständiga bilkörandet i svårtillgängliga Alperna.

Nu är det bara att bryta ihop och komma igen. Nästa mästerskap är ett VM och det går i Sydafrika om två år. Hur häftigt vore det inte att vara där och umgås med likasinnade?

Nyss hemkommen från en längre resa i Europa. Närmare bestämt en resa till Fotbolls-EM. Med sjukt många timmar bakom ratten och hotell i Tyskland, Österrike och Schweiz har jag hunnit uppleva Zell am See, Innsbruck, Bern, Basel och München på ett bra och nära sätt. Och jag kan inte upphöra att fascineras hur nära alla städer ligger nere på kontinenten. Någon vecka till och vi hade sett allt. Vi hade också mycket mer planerat men å andra sidan ska jag vara glad att jag fått uppleva så mycket som nu. Det enda jag missade ordentligt var Liechtenstein som bara var en felkörning bort.

I alla fall så är jag livrädd för att komma hem. Livrädd för vardagen. Jag kan ta att det är regnigt och kallt i Sverige men det är när jag reser som jag känner mig levande. Det är när jag reser som jag blomstrar ut och blir den man jag egentligen vill vara. Upplevelsen får mig växa och känna mig oövervinnelig. Det är så jag vill vara. Men det är också en omöjlighet att leva så. För även där kommer en vardag till slut är jag rädd.

Nu är det i alla fall ekonomin som tar mig hemåt plus det faktum att vårt jobb här är gjort. Nu är det bara att återgå till det gamla livet och försöka ta med sig sitt nya jag in i det. Det fungerar väl en dag eller två innan jag är tillbaka i rutinerna vilket känns sådär. Men hur det än går så har jag mina nya erfarenheter med mig i bagaget och de kan ingen ta ifrån mig.

Nu ska här levas livet!

Varför vi reser är inte en helt självklar fråga. Vissa säger att de vill uppleva och utforska, andra att dem behöver ett andrum från vardagen. I den akademiska världen talar man om Push- och Pull-faktorer.

- Pushfaktorer innebär sådant som lockar. Sådant som får en att vilja göra en resa för just den sakens skull. Kan vara en plats, en aktivitet eller kanske ett evenemang.

- Pullfaktorer är sådant som gör att man vill åka. Kan vara att man har det jobbigt hemma eller att man bara behöver komma bort. Att resmålet kommer i andrahand.

Och visst känner man igen sig? Alla har vi väl tillhört både Push och Pull? Och visst är det skönt ibland att bara komma bort från vardagslunken hemma...oavsett vart man kommer.

Speciellt i den värld vi har idag där trenderna är att det ska se likadant ut överallt, alla ska handla med samma myntenhet och alla ska tala samma språk och till och med samma dialekt. Skönt att det i alla fall finns något som är annorlunda mot för hemma.

Kärleken - Känslan vi alla behöver. Vissa har lätt att hitta eller få den, andra inte.
En del hittar sin själsfrände tidigt, andra går hela livet utan att hitta sin. Med den insikten är det tur att det finns olika typer av kärlek.
Att resa måste vara ett utmärkt komplement till kärlek men också en sorts förälskelse i sig.
Alla har vi våra egna smultronställen som vi värnar om extra mycket och ständigt hittar vi flera. Kärlek kan vara att falla för en plats. Kärlek kan vara ett ställe, ett resmål, en fin restaurang, utsikten från ett högt berg eller kanske bara ett speciellt ögonblick. Möjligheterna är oändliga.

Hittar man inte i långa loppet någon att dela livets små ögonblick med så hittar man i alla fall med största säkerhet något annat som tar upp ens tankar och fyller dem med värme och längtan. En tv-serie, filmer, böcker, eller som för mig - resor! Oavsett om jag förverkligat resan eller inte. Mentalt så är jag alltid där jag vill vara och där uppfylls alltid mina drömmar.

Denna platoniska kärlek är ofta minst lika stark som kärleken till en annan människa.
När allt känns som tyngst under den svenska vintern och man känner att det enda man gör är att arbetar, då är längtan efter att resa som störst. Då vill man ut i världen och upptäcka nya ställen som man inte sett förut - ELLER återuppleva en gammal kärlek i form av sin favoritstrand eller stad eller något sådant. Det är också då man håller som hårdast i sin egen partner, om man har någon. Delad glädje är dubbel glädje.

Tur är väl också det att man kan resa ut och uppleva annan kärlek på resande fot för alla oss som lever utan partner idag och inte får med oss någon vän. "Ensam" glädje kan också vara stor och lustfylld.
Globaliseringen har gjort världen mindre än någonsin och möjligheterna större än tidigare. Ökade språkkunskaper i kombination med lättillgängligheten gör alldeles säkert att man träffar på nya vänner för livet från hela världen och att man stöter på nya "offer" för sina känslor. Kanske, kanske hittar man också sin nya "partner in crime"? Sitt livs kärlek...i fysisk form då alltså. Om inte annat så har man skaffat sig vänner och minnen att komma ihåg för alltid och alldeles säkert en platonisk kärlek som räcker livet ut.

När jag ändå är igång och pratar om hur vackert Sverige är och hur mycket mer av vårt land fler borde se så ska jag passa på att slå ett slag för mitt kära Norrbotten. The place to be.
Skogar, mygg och otillgänglig ödemark, säger säkert många.
Isbjörnar, sävlighet och kyla, säger andra.
Visst, stämmer på sätt och vis. Utom möjligen isbjörnarna då.

Men ingen annanstans i Sverige hittar vi fyra så utmärkande årstider.
Den kalla vintern med meterhög snö vilket innebär skoter, skidåkning och norrsken.
Våren med soliga utflykter på längdskidor längs isen och varm choklad i en snödriva kombinerat med de första stegen på framtinad asfalt veckorna senare.
Sommaren med de ljusa nätterna och långa soltimmarna. Inte alls så mycket mygg som folk tror heller.
Hösten med mysiga promenader i ett välkommer mörker.

Med detta finns naturligtvis många nackdelar men jag väljer att lyfta fram det positiva.
Jag minns mina barndoms vintrar med slalomåkning, längdskidåkning, pimpling i isvak och det fruktansvärt roliga skoteråkandet. Jag minns snökojorna, snöbollskrigen och ishockeyspelandet utan skridskor på kvartersrinken.
På sommaren lekte vi krig i skogen, spelade fotboll dygnet runt eller bara grillade. Jag var på överlevnadsläger och lärde mig klara mig själv (tillfälligt). Jag lärde mig hitta och göra upp eld/mat, se skillnad på svampar, fåglar och bär. Jag lärde mig fiska. Jag åkte båt och vattneskidor. Solade och badade på Pite Havsbad (var annars?) =)

Detta är saker man naturligtvis kan göra lite överallt i landet men hemma är ändå alltid hemma för mig och visst är det skönt att inte växa upp i någon storstad? Istället ska man ha nära till naturen och allt vad det innebär. Skulle inte byta min barndom mot något annat.

Och ja, det kan vara varmt i Norrland också! Vår sommar kanske inte är lika lång men vi har absolut dagar med 25 grader och mer i luften och över 20 grader i havet. Try me!