Jag kommer på med själv med att njuta av tillvaron så till den grad att det här måste vara en av de mest avslappnade och fascinerade kvällarna i mitt liv. Inte ett ljud mer än ett kluckande när vattnet slår mot min nakna kropp hörs. Det är mitten av augusti, klockan är runt 23, det är en bra bit över 20 grader ute och jag ligger en bit ut i vattnet och flyter några meter från strandkanten. Platsen är Sousse och Tunisien. Det är helt kolsvart ute och endast fullmånen lyser upp det svarta vattnet runt om mig. Och här ligger jag och plaskar i en tidlös miljö.

Bakom mig finns neonljusen från stadens alla uteställen och serveringar men jag väljer att fokusera blicken framåt. Fram mot Europa. Någonstans därute finns min hemkontinent. Långt borta på andra sidan mörkret. Men allt jag ser nu är det mörka vattnet några meter fram som fullmånen hjälper till att belysa. Vatten i ett hav som runnit mellan de båda kontinenterna så långt någon kan minnas. Så otroligt fridfullt och rogivande. Så jäkla perfekt!
- Här skulle jag kunna stanna för alltid, vet jag att jag tänker.

Jag tar några simtag och känner det ljumna vattnet strila mot och förbi min kropp, ställer mig upp och går in mot stranden. Där sittar mina vänner och väntar på inhyrda strandmöbler. Jag sätter mig ner med vattnet droppande från hela mig, det torkar ändå snart. Jag tar fram en kall öl, öppnar den, lutar mig bak och tar ett djupt andetag innan jag tar den första klunken. Aaaaah, livet kunde vara värre.

I det här ögonblicket vill jag stanna för evigt!