Snön ligger vit på taken, endast tomten är vaken. Så otroligt skönt det är att komma hem! Ronny Eriksson sjunger om att ”det är hit man kommer när man kommer hem” om just Piteå och jag kunde inte sammanfatta det bättre ens om jag inte var den lokalpatriot jag innerst inne är.
Redan från flygplansfönstret kunde jag se det soliga, gröna Sverige förbytas mot mörker och vita marker. När vi sedan skulle landa i Luleå och naturen därmed blev mer och mer bekant så kom det nog allt en liten tår i ögonvrån också.

Tre krasande steg på snö senare var jag inne på gågatan i Piteå och nu kan julen börja. Direkt inkastad i högtiden inser jag nu att det trots allt är jul. Inget går upp mot gammalt hederligt vitt firande! Så är det bara!!

Jag vet att jag tjatar om Norrland fast jag själv valt att inte bo kvar men på något sätt är det också det underbart korta som gör att jag blir så förtjust i att komma hem. Orsakerna till flytten var många men absolut inte det härliga klimatet eller naturen. För säga vad man vill om södra Sverige. Årstider finns där inte!

Nu väntar några dagars vila men också lite tankeverkstad. Minnen är många och man blir ständigt påmind om livet här. Ett liv jag gillar att tänka tillbaka på och bolla för- och nackdelar i huvudet. Ibland är det bara så jobbigt att gå på stan och ”tvingas” hälsa på alla man känner och inte känner bara för att man vet vilka de är. Ibland älskar jag precis samma sak. Och så vidare..

Förresten, är det någon som har en skoter och vill dela med sig. Säg bara till!

GOD JUL!