Kärleken - Känslan vi alla behöver. Vissa har lätt att hitta eller få den, andra inte.
En del hittar sin själsfrände tidigt, andra går hela livet utan att hitta sin. Med den insikten är det tur att det finns olika typer av kärlek.
Att resa måste vara ett utmärkt komplement till kärlek men också en sorts förälskelse i sig.
Alla har vi våra egna smultronställen som vi värnar om extra mycket och ständigt hittar vi flera. Kärlek kan vara att falla för en plats. Kärlek kan vara ett ställe, ett resmål, en fin restaurang, utsikten från ett högt berg eller kanske bara ett speciellt ögonblick. Möjligheterna är oändliga.

Hittar man inte i långa loppet någon att dela livets små ögonblick med så hittar man i alla fall med största säkerhet något annat som tar upp ens tankar och fyller dem med värme och längtan. En tv-serie, filmer, böcker, eller som för mig - resor! Oavsett om jag förverkligat resan eller inte. Mentalt så är jag alltid där jag vill vara och där uppfylls alltid mina drömmar.

Denna platoniska kärlek är ofta minst lika stark som kärleken till en annan människa.
När allt känns som tyngst under den svenska vintern och man känner att det enda man gör är att arbetar, då är längtan efter att resa som störst. Då vill man ut i världen och upptäcka nya ställen som man inte sett förut - ELLER återuppleva en gammal kärlek i form av sin favoritstrand eller stad eller något sådant. Det är också då man håller som hårdast i sin egen partner, om man har någon. Delad glädje är dubbel glädje.

Tur är väl också det att man kan resa ut och uppleva annan kärlek på resande fot för alla oss som lever utan partner idag och inte får med oss någon vän. "Ensam" glädje kan också vara stor och lustfylld.
Globaliseringen har gjort världen mindre än någonsin och möjligheterna större än tidigare. Ökade språkkunskaper i kombination med lättillgängligheten gör alldeles säkert att man träffar på nya vänner för livet från hela världen och att man stöter på nya "offer" för sina känslor. Kanske, kanske hittar man också sin nya "partner in crime"? Sitt livs kärlek...i fysisk form då alltså. Om inte annat så har man skaffat sig vänner och minnen att komma ihåg för alltid och alldeles säkert en platonisk kärlek som räcker livet ut.