Nyss hemkommen från en längre resa i Europa. Närmare bestämt en resa till Fotbolls-EM. Med sjukt många timmar bakom ratten och hotell i Tyskland, Österrike och Schweiz har jag hunnit uppleva Zell am See, Innsbruck, Bern, Basel och München på ett bra och nära sätt. Och jag kan inte upphöra att fascineras hur nära alla städer ligger nere på kontinenten. Någon vecka till och vi hade sett allt. Vi hade också mycket mer planerat men å andra sidan ska jag vara glad att jag fått uppleva så mycket som nu. Det enda jag missade ordentligt var Liechtenstein som bara var en felkörning bort.

I alla fall så är jag livrädd för att komma hem. Livrädd för vardagen. Jag kan ta att det är regnigt och kallt i Sverige men det är när jag reser som jag känner mig levande. Det är när jag reser som jag blomstrar ut och blir den man jag egentligen vill vara. Upplevelsen får mig växa och känna mig oövervinnelig. Det är så jag vill vara. Men det är också en omöjlighet att leva så. För även där kommer en vardag till slut är jag rädd.

Nu är det i alla fall ekonomin som tar mig hemåt plus det faktum att vårt jobb här är gjort. Nu är det bara att återgå till det gamla livet och försöka ta med sig sitt nya jag in i det. Det fungerar väl en dag eller två innan jag är tillbaka i rutinerna vilket känns sådär. Men hur det än går så har jag mina nya erfarenheter med mig i bagaget och de kan ingen ta ifrån mig.

Nu ska här levas livet!