Gubbar_pa_drifts blogg

Efter frukosten igår så kände jag mig lite hängig och frusen. Så den allra mesta tiden igår gick åt att vila i sängen med sängkläderna tätt intill mig. Så när det idag var dags för frukost igen hade jag spenderat 19 av de senast timmarna i sängläge. Det hjälpte dock och idag har jag mått som vanligt. Dock kommer kvällskylan sakta insmygande nu när jag sitter och skriver det här, så min tröja åkte nyss på.

Träffade min hundkompis idag medan jag väntade på att mitt frukosthak skulle öppna. Hon var lika glad att se mig idag och visste knappt hur hon skulle bära sig åt för att vara så nära som möjligt. Försökte följa mig in på restaurangen, men det satte jag stopp för. Lite senare tog jag mig en promenad över till grannbyn San Pedro för att se hur där ser ut. Naturligtvis väldigt liknande. En by nere vid sjön som liksom San Juan är överhopad av turister från när och fjärran. Men här hade man en riktigt resebyrå som kunde ordna en transport åt mig till El Salvador i övermorgon. Har varit lite dåligt med sol och bad den senaste tiden, så jag bokade ett boende vid kusten ända fram till annandag jul. Vill inte resa över de stora juldagarna.

Vi höres från La Libertad nästa gång./ Conny

Färden igår gick över skiftande terräng. Ibland jordbruksmark och ibland lite bergigare. Vägen var dock alldeles utmärkt ända fram till att vi svängde av motorvägen och klättrade högst upp på en bergskedja innan vi började vår nedfärd mot sjön Atitlan. Det blev så brant att vi fick ta oss fram på serpentinvägar som var värre än de som vi avverkade vid Trollstigen i somras. Nere vid sjön finns det tre byar som ligger ganska nära varandra, San Pablo, San Juan och San Pedro.

Vid första byn så trasslade sig chauffören in till byns centrum för att släppa av folk, det var dock inte lätt på de smala gatorna och han fick be polisen om hjälp för att stoppa trafiken. Jag hade sökt boende i San Pedro, men mitt hotell som jag bokat låg faktiskt i mellanbyn San Juan. Där försökte han inte ens navigera de smala gatorna utan släppte av oss ganska centralt på huvudvägen. Då hade solen redan gått ned, men jag och två andra turister hade inga problem att hitta ned till våra hotell som låg alldeles bredvid varandra. I.o.m. mörkret så blev det ingen större upptäcktsfärd första kvällen, knallade bara ned till sjön för en pilsner för att skölja ned resdammet med.

Uppe tidigt i morse för att leta reda på ett frukostställe. Det finns hur många som helst att välja på även i den här lilla byn. Enligt vikipedia bor här 4608 människor, men det märks att hela byn vilar väldigt mycket på turismen. Både internationella och inrikes flockas här. Efter frukost så har jag tillbringat resten av dagen att kolla in byn. Tog mig ned till sjön där det finns en liten hamn för färder ut till andra byar runt om, eller om man bara vill ta en tur ut på sjön. Gatorna ned mot sjön är stundtals riktigt branta och därför väntar en armada av tuktuks längst ned för att erbjuda skjuts upp.

Ramlade in hos en travelagent för att kolla om det går att ta sig härifrån direkt till El Salvador, men den tjänsten har de ej så när jag lämnar här får jag ta mig tillbaka till Antigua och boka därifrån.

På min vandring runt på samhället så träffade jag på en vänskaplig tik som efter att ha hälsat ordentligt blev så uppspelt att hon hoppade och studsade ett bra tag. Hon råkade naturligtvis riva mig lite grann på handen under studsande, men det blev inget större blodvite. Sedan följde hon mig ett bra tag, tills jag klev in på ett café och blev sittande där. Jag gillar ju djur men vill inte att de blir för fästa i mig eftersom jag snart reser igen, så jag ger dem aldrig någon mat.

Nu har mörkret sänkt sig för den andra kvällen. Jag är sällan ute och festar så det blir oftast att jag gör en tidig kväll. Inte ännu dock, då klockan bara är sju på kvällen.

/Conny

I morgon eftermiddag vinkar jag adjö till Antigua och drar tre timmars bussresa västerut till San Pedro vid sjön Atitlan. Där ska vara väldigt vackert och fridfullt. Här har jag när jag åker varit fyra nätter, men jag känner att det hade räckt så bra med bara tre. Antigua är inte särskilt stort, cirka 60.00 bor här, och även om här är fint så finns det inte så mycket mer att upptäcka av gamla spanska barockhus och övrigt.

Med Antiguas popularitet bland turister så har naturligtvis kommit att prisbilden på restauranger och kafeer är lite högre än normala priser för landet. Vilket i.o.f.s gäller för de flesta av orterna jag besöker. Men det finns botemedel för det! Inte långt från mitt hospedaje har jag hittat en stor marknadsplats där man säljer allt möjligt krimskrams, men där det också finns ett stort antal matserveringar att välja bland som ger dig möjlighet att äta till ett betydligt bättre pris än vad restaurangerna nere på byn erbjuder. Det är inte alltid som det finns en meny, så då får du peka och hoppas på det bästa, men det brukar i regel bli alldeles utmärkt. Idag åt jag en köttgryta med saffransris och gräddstuvade grönsaker med en öl till för dryga 50-lappen. Min frukost som jag numera håller som det viktigaste målet under dagen, kostar jag dock på mig lite mer så det intas nere på byn.

Igår tog jag mig en promenad upp till en populär utsiktsplats som heter Cerro de la Crus och där du har en bra vy över hela staden med den slocknade vulkanen Agua i bakgrunden. Det är en bra uppförsbacke upp till platsen, men naturligtvis inget mot den tio dagars trek som Stefan och jag gjorde upp till Anapurnas basecamp i Nepal för massvis med år sedan. Men eftersom tiden gått och jag blivit äldre så tog jag det lugnt och stilla och tog ett par vilopauser. Det fanns två olika vägar att ta sig upp till utsikten, men jag är glad att jag valde den som google förordade, för när jag återvände ned så tog jag den andra och upptäckte att det valet hade inneburit en betydligt brantare vandring.

Vi höres från San Pedro/Conny

I måndags så följde jag med på en tur till Tikal, som var Mayakulturens viktigaste plats här i Guatemala. Vi var väl dryga 20 pers ungefär som trängde ihop oss i en av dessa shuttlebussar och avverkade de två timmars färd som resan tog. En engelsktalande guide hade vi med oss, som gjorde sitt bästa för att förklara för oss vad de olika templen hade för funktion och innebörd. Dock pratade han så fort och tyst så jag missade nog det mesta av vad han förklarade. Men imponerande gamla lämningar var det definitivt.

När jag bokade turen så sas det att vi skulle vara på plats i 2 timmar ungefär, men vi stannade kvar och såg solnedgången från ett av templen. Tillbaka i Flores en stund efter 8 på kvällen, så jag tillbringade resten av den kvällen med att chilla på min lilla balkong.

Tidigt igår morse så var det dags att äntra en buss söderut till Antigua. Staden grundades 1543 av den Spanska kolonialmakten och var deras huvudstad i Centralamerika. 1773 så förstördes staden till stora delar i två jordbävningar så den byggdes upp igen på ny plats och blev då Guatemala City som är den nuvarande huvudstaden.

Men Antigua lever kvar och är numera, precis som Tikal ett av Unescos världsarv. Här är fullt av gamla spanska byggnader i barockstil och gator klädda i en speciell typ av kullersten.

Färden hit gick via ganska bra vägar. Först sydsydost ned till Castillo de San Felipe de Lara, där vi fick lite tid för frukost i samband med att vi plockade upp lite fler passagerare. Sedan fortsatte färden mot sydväst i riktning mot Guatemala City. Under den sektionen av färden började det bli riktigt bergigt och i uppförsbackarna fick bussen kämpa på lågväxlar innan det blev betydligt lättare på platt mark och i nedförsluten. En liten matpaus innan vi tog oss itu med Guatemala City hanns också med. Bra det för den staden var inte att leka med trafikmässigt. Ideliga köer och det tog oss ett par timmar att passera huvudstaden. Den ligger på en höjd av 1500 meter och där är väldigt bergigt så jag inser att även i centrum så är det nog mycket backe upp och backe ned. I kombination med trafiken så skippar jag den staden helt.

Strax före 8 på kvällen så var vi framme i Antigua och blev avsläppt i de centrala delarna, vilket var bra då jag bara hade 10 minuters promenad till mitt hospedaje. Även den här staden ligger skapligt högt vilket innebar att man inte behöver aircondition eller någon fläkt på natten. Tvärtom, det fanns en värmande filt att dra över sig som skydd mot nattkylan. Även i morse när jag gick för frukost vid 7-tiden så svalkade det.

Har passat på att boka min nästa resa, så är det gjort och tiden kan användas för avkoppling och upptäckt av Antigua.

/Conny

Har haft en mycket produktiv förmiddag. Efter en god frukost nere vid sjön så har jag hunnit med en del.

Hittat bankomat för mer cash Check!
Fixat SIM-kort check!
Bokat upp mig på tripp till Tikal i morgon Check!
Dryga 6 kilometers promenad Check!

Så nu sitter jag här glad och nöjd och försöker peta ned några rader på paddan om vad som hände igår.

Efter sedvanliga frukostbestyr,så var det dags att ta sig bort för avfärd mot Guatemala och Flores som blev mitt första stopp där. Färden mot målet gick i början mest över ganska platt mark som då och då mest påminde om sumpmark. Vi passerade huvudstaden Belmopan , men några kilometer utanför, och där någonstans började landskapet bli lite mer kuperat. Likaså började man se lite mera boskap och hästar utefter ängarna. Gränsstationen mot Guatemala bjöd inte på några större överraskningar, mer än att Belize krävde oss på 200 spänn i någon slags miljögifter. Hade kanske varit bättre att kräva den vid ankomst?

Nåväl, vid gränsen fick vi fortsätta med samma buss, men vi bytte chaufför. Tvivlar på att vår nya chaufför hade någon som helst vana av att köra. Han slirade enormt länge på kopplingen varje gång han växlade och ibland fick han inte i växlarna alls. En gång så missade han helt ett av dessa fartgupp med följden att bussen tog ett häftigt skutt och vi passagerare flög omkring hejvilt i bussen. Lyckligtvis var det ingen av oss som skadade oss även om jag kände att huvudet slog emot taket lite grann. Följde färden via google maps då och då och blev lite fundersam när han svängde av huvudvägen och satte kurs upp mot Tikal. Blev orolig att han skulle lämna och hämta passagerare även där, då vi i sådana fall skulle komma fram väldigt sent. Men han for bara några kilometer norrut till ett litet samhälle och släppte av några fransmän som skulle dit. Så tidsförlusten blev försumbar.

Någon halvtimme senare så var vi framme och blev avsläppta där den lilla staden Flores huserar ute på en pytteö i en insjö. Hade mitt boende inlagt på Google maps, så det var inga problem att hitta trots ingen internet. Hyr enkelt och jämfört med Mexiko och Belize, billigt här. Ett litet rum, med två enkelsängar att välja på. Men eget badrum och ett kylskåp på rummet. Värdinnan pratar ingen engelska och min spanska är lika dålig, men det löser sig nu när jag har internet och kan översätta.

/Conny

Eftersom jag aldrig badade så hade det räckt bra med två nätter ute på Caye Caulker. Den tredje dagen gick mest åt till att trampa samma små sandvägar som jag tidigare bekantat mig med.

Den första morgonen på ön så unnade jag mig en riktig frukost på ett café. Kaffe, juice och toast med äggröra. Men det var dyrt. Över 150 spänn gick det på och sådana extravaganser kan jag inte kosta på mig varje dag. Så de följande morgnarna så uppsökte jag ett litet bageri och inhandlade några brödstycken och intog frukosten på rummet. Kaffe stod hotellet för ute i korridoren, vilket är vanligt på kinesiska hotell. Ekonomiskt så var det som natt och dag.

Köpte mig också en biljett med färjan till fastlandet och den gamla koloniadstaden Belize City. Den avgick igår och med mig tryggt ombord. Överfarten tog inte ens en timme och när jag väl var framme så var det bara fyra minuters promenad till mitt boende. Ett litet sovrum, delat badrum och ett gemensamt kök med ytterligare ett rum. Men där har det inte funnits någon gäst på de här dagarna så jag har kunnat stöka som jag har velat. Men det är samma pris här som på mitt fantastiska rum hos kinesen på ön.

Idag har jag spenderat till att utforska den före detta huvudstaden. På förmiddagen höll jag mig på norra sidan av den flod som rinner igenom och delar staden i två halvor. Den norra sidan kallas den nya staden, men består mest av olika bostadsområden och en del lite flottare hotell uppe norra delen av kustområden. Där hittade jag också ett grönområde där tydligen flygpionjären Charles Lindberg ska ha landat 30/12 1927. Han landade på en liten plätt som uppifrån, enligt honom, ska ha sett ut som en poloplan.

På eftermiddagen så tog en av tjejerna som driver stället med mig på en biltur så jag fick se den södra sidan också. Staden är inte särskilt stor, cirka 70.000, men helt klart störst i landet. Det bor bara ungefär en halv miljon i pyttelandet, som ändå till ytan bara är näst minst i Centralamerika. Minst är El Salvadore.

Jag nämnde förut att staden är före detta huvudstad. Det beror på att vid en av orkanerna (1961) så förstördes Belize City så svårt att man beslöt att bygga en ny huvudstad ( Belmopan). Men Belize City är fortfarande det kommersiella och industriella navet i landet. Som jämförelse kan nämnas att i Belmopan bor det numera mindre än 30000.

Bara någon minuts promenad från mig så finns ett kontor varifrån det avgår en buss till Flores i morgon klockan 12.30. Till den bussen köpte jag mig en biljett redan igår och jag tycker det ska bli trevligt att se vad det landet har att erbjuda. Betydligt billigare än både Mexiko och framför all Belize räknar jag med. Men först ska jag precis som idag unna mig en god frukost till ett skapligt pris i Belizemått. Hittade ett café där jag får en god dubbeltoast med bacon och ägg samt kaffe för en femtiolapp ungefär. Taget alla dar i veckan.

/Conny

Jodå, jag kom allt med färjan. Såg senare på kvällen att inga pengar dragits från mitt konto, så jag knallade bara ned på morgonen och köpte mig en biljett på plats i luckan. De tog inte kort så jag fick först uppsöka en ATM och plocka en sista sudd pesos att betala med.

Färjan var en snabbgående täckt motorbåt som tog 67 passagerare. Skulle avgått klockan 10, men vi kom iväg strax före 11. Ganska krabb sjö, så det studsade och for en del. Men vi var snabbt framme i San Pedro där vi alla fick gå av och passera immigration innan vi som skulle till Caye Caulker kunde fortsätta vår färd.

Sedan började cirkusen! Hade läst att jag skulle hämta nyckel till mitt boende på ett cafe, men där var det stängt. Ramlade in till grannen som slog ett samtal och efter en stund så kom det en ung tjej och visade mig fram till en liten lägenhet jag bokat. När jag bokade så var jag i tidsnöd då båten skulle avgå så jag kollade inte så noga utan tog bara för givet att jag betalat hela hyran. Men den unga damen kom snart med telefonen i högsta hugg och i andra änden av ledningen hade jag en manager som krävde att jag skulle betala hela summan. Då jag trodde att jag gjort det så protesterade jag givetvis, vilket gjorde henne rosenrasande och hon krävde att jag skulle försvinna på direkten från boendet. Var inte lönt att argumentera med henne utan det var bara att knalla därifrån. Hittade dock ganska snart ett annat hotell. Kinesägt och jäkligt fint, men aningen dyrare.

Senare på eftermiddagen så fick jag ett mail från det första ställets ägare, en amerikan som inte var glad då jag bokat lägenheten tre dagar och han nu inte kunde hyra ut den igen. Jag förklarade läget att jag blev utkastad trots att jag betalat och lovade att återkomma så fort jag hunnit kolla med min bank hur mycket som dragits. När jag sedan kollat såg jag att den ursinniga managern hade rätt. Det hade bara dragits en deposition, så jag mailade tillbaka och bad ödmjukt om ursäkt. Sedan dess har både ägaren och jag haft fullt sjå att få booking att häva min bokning så att han kunde få nya gäster. Slutligen lyckades det idag så nu är allt frid och fröjd. Den första natten fick jag dock betala, men det får jag ta som lärpengar.

Caye Caulker är igentligen två öar, bägge lika små men alla bor på den södra. Finns dock ett fåtal hotell och resorter även på den norra. Här på ön finns tydligen bara två bilar, varav en tydligen ska ägas av en av bankerna. Däremot finns det säkert ett hundratal golfbilar som alla använder sig av för att transportera sig själva och gods med. Även en del turister hyr dessa och åker runt i 10 kilometer i timmen som är den hastighetsbegränsning som gäller. Men de flesta av oss inser att ön är liten och använder våra apostlahästar.

Caye Caulker är väldigt populärt märker jag och här är gott om hotell och hostels. Närheten till USA gör att det kommer mycket folk därnere, men här också många Europeer som har hört talas om ön. Belize har norra halvklotets längsta barriärrev som slingrar sig förbi bara en kort bit ut. Så de som dyker och snorklar har ett riktigt paradis att utforska. Mina sår börjar läka fint och varar ingenting, vilket är skönt. Men det är för tidigt för mig att gå i vattnet så jag får nöja mig med att gå runt och insupa atmosfär.

Här finns också "The Great Blue Hole" som är ett enorm slukhål en bit ut i havet. 124 meter djupt och omkring 300 meter i diameter så lockar det dykare från jordens alla hörn. Man kan hitta ett plan som tar en ut för att se det från ovan, men det kostar 240 USdollar, så jag hoppar det och googlar fram lite foton istället.

Nu är det en bra bit in på min andra kväll och jag är färdigäten och nöjd. Ska väl bara avrunda med att ta mig en liten kvällspromenad innan det blir en stor härlig säng som väntar på mig.

/Conny

Lite vemodigt var det att lämna Pronoia efter en härlig vistelse. Har lärt känna flera trevliga människor från en rad länder. Men vid elvatiden så kom min taxi, så det var bara att kliva in och sätta sig tillrätta. Någon halvtimme senare så var jag tillbaka i Mahahual för att kolla in den stan lite grann. Det som förut var en liten fiskeby fick för något årtionde tillbaka en riktig hamn så att kryssningsfartygen kunde lägga till. Sedan växte byn ordentligt och har nu en uppsjö av restauranger och krimskramsaffärer längst med två hela gator som ligger parallellt med stranden. Kryssningsturister har oftast inget begrepp om vad saker egentligen kostar, så de är ganska lätta att köra upp. Taxichaufförerna försökte med mig också, när jag kom och skulle ta taxi ut till Pronoia häromdagen, men jag visste redan om vad det skulle kosta så det gick inte. Är inte så förtjust i sådana här ställen där det mycket går ut på att försöka köra upp folk. Men å andra sidan är det inte särskilt vanligt här i Mexiko. Det här är första stället där jag märkt av det.

Nåja, när jag sett mig mätt på byn så var det dags att borda samma skyttelbuss som tog mig hit från Chetumal, men nu I omvänd riktning. Valde bort det hotellet jag använde mig av förra gången och tog ett aningen dyrare, men även nyare. Snabbt framme igen med en bulle och lika snabbt installerad på bygget. Frågade killen i receptionen, som kunde engelska hjälpligt, hur jag köper biljett till färjan och fick till svar online. Mycket riktigt, det gick bra att köpa den online och betala också. Men när köpet var gjort så kom ingen biljett fram till min e-mail. Det här har hänt även när jag köpt bussbiljetter online, men då har jag kunnat få mina biljetter utskrivna vid stationen. Knallade bort till piren för att se om kontoret hade öppet, men där var förbommat. Fanns en bemannad informationsdisk, men killen där förstod inte ett ord engelska och inte ens när jag använde min översättningstjänst i telefonen kunde han hjälpa mig med några vettiga svar. Men.......det får väl lösa sig imorgon.

Efter lite kvällsmat så ramlade jag tillbaka till boendet för att skriva lite, men här fungerar inte WIFI på rummet. Hur bra som helst i korridoren, men inte inne på rummet. Så jag fick vackert knalla ned i receptionen för att få ihop de här raderna.

Hoppas nu att det löser sig så jag kommer med båten till Belize i morgon. Kollade upp priserna på boende i San Pedro, men där var väldigt dyrt så det hoppar jag. Caye Caulker kostar också, men var lite billigare, så där ska jag boka in mig tre dagar. Även om jag nu inte kommer att kunna bada något så kan det vara trevligt att se hur det ser ut.

/Conny

Fyra dagar i lugn och ro går riktigt fort. I morgon är det dags för mig att checka ut för att dra tillbaka till en avslutande natt i Chetumal innan jag tar båten över till Belice.

Vid mitt allra första dopp här så snubblade jag över några stenar i vattnet och skar upp ett par sår på högerfoten. Inte särskilt mycket, nästan bara som skrubbsår. Men så fort jag går i vattnet så försvinner sårskorporna och när jag sedan går upp så får jag sand i såren. Så idag badar jag inget i ett försök att få det att läka. Kanske fruktlöst då jag inte heller kan duscha utan att skorporna försvinner. Så i slutändan kanske jag måste uppsöka en vårdinrättning och få dem rengjorda och omlagda efter konstens alla regler. Men det blir inte förrän i Belize.

Igår när Mexikogänget drog så kom det in nya gäng. Två tyska par i olika åldrar, ett mexikanskt par och ett skotskt. Å andra sidan har jag inte sett Chilenarna på hela dagen?

/Conny

Lever just nu barfotaliv på ett litet ställe ett par mil norr om Mahahual. Bor i en liten billig bungalov knappa hundra meter från strand och bad. Stället är som sagt litet så vi är inte så många gäster. Tre mexikanare kom i förrgår strax efter mig, men de har lämnat idag. Så nu är det bara jag och ett par från Santiago i Chile.

Det finns en tjej från Colombia som jobbar på stället samt en ung tysk grabb som är volontär, så jag har hela tiden folk att prata med. Restaurang har de också, så jag behöver aldrig gå hungrig eller törstig. Stället ger mig faktiskt lite vibbar från sydostasien på 80-talet.

Lugnt och skönt är det. Fördriver tiden med att bada, ta en promenad på stranden eller byvägen, eller att bara umgås.

Billigt som sagt. Dryga hundralappen per natt.