Färden igår gick över skiftande terräng. Ibland jordbruksmark och ibland lite bergigare. Vägen var dock alldeles utmärkt ända fram till att vi svängde av motorvägen och klättrade högst upp på en bergskedja innan vi började vår nedfärd mot sjön Atitlan. Det blev så brant att vi fick ta oss fram på serpentinvägar som var värre än de som vi avverkade vid Trollstigen i somras. Nere vid sjön finns det tre byar som ligger ganska nära varandra, San Pablo, San Juan och San Pedro.

Vid första byn så trasslade sig chauffören in till byns centrum för att släppa av folk, det var dock inte lätt på de smala gatorna och han fick be polisen om hjälp för att stoppa trafiken. Jag hade sökt boende i San Pedro, men mitt hotell som jag bokat låg faktiskt i mellanbyn San Juan. Där försökte han inte ens navigera de smala gatorna utan släppte av oss ganska centralt på huvudvägen. Då hade solen redan gått ned, men jag och två andra turister hade inga problem att hitta ned till våra hotell som låg alldeles bredvid varandra. I.o.m. mörkret så blev det ingen större upptäcktsfärd första kvällen, knallade bara ned till sjön för en pilsner för att skölja ned resdammet med.

Uppe tidigt i morse för att leta reda på ett frukostställe. Det finns hur många som helst att välja på även i den här lilla byn. Enligt vikipedia bor här 4608 människor, men det märks att hela byn vilar väldigt mycket på turismen. Både internationella och inrikes flockas här. Efter frukost så har jag tillbringat resten av dagen att kolla in byn. Tog mig ned till sjön där det finns en liten hamn för färder ut till andra byar runt om, eller om man bara vill ta en tur ut på sjön. Gatorna ned mot sjön är stundtals riktigt branta och därför väntar en armada av tuktuks längst ned för att erbjuda skjuts upp.

Ramlade in hos en travelagent för att kolla om det går att ta sig härifrån direkt till El Salvador, men den tjänsten har de ej så när jag lämnar här får jag ta mig tillbaka till Antigua och boka därifrån.

På min vandring runt på samhället så träffade jag på en vänskaplig tik som efter att ha hälsat ordentligt blev så uppspelt att hon hoppade och studsade ett bra tag. Hon råkade naturligtvis riva mig lite grann på handen under studsande, men det blev inget större blodvite. Sedan följde hon mig ett bra tag, tills jag klev in på ett café och blev sittande där. Jag gillar ju djur men vill inte att de blir för fästa i mig eftersom jag snart reser igen, så jag ger dem aldrig någon mat.

Nu har mörkret sänkt sig för den andra kvällen. Jag är sällan ute och festar så det blir oftast att jag gör en tidig kväll. Inte ännu dock, då klockan bara är sju på kvällen.

/Conny