Copyright © Bejjan888™

Så till dagen med stort D! Nu var det äntligen dags att åka till White Stallion Ranch! Det var faktiskt ranchveckan som var startskottet för planeringen av vår semester, även om den nu hamnade sist i turordningen.

Den vita transfern dök upp vid vårat hotell och det tog ungefär 40 min till ranchen. White Stallion Ranch låg mitt ute i ingenstans, mitt bland alla Saguarokaktusar. När vi kom dit var det strålande solsken och inte ett moln på himlen. Termometern på ranchen visade både Fahrenheit och Celsius, och idag var det +37°C ute! Då började vi fundera vad vi hade gett oss in på... skulle vi orka rida i den här värmen? Vi fick sedan berättat för oss att hela våren här i Tucson hade varit ovanligt varm och att det normalt sett inte var så här varmt i maj. Vi träffade vår wrangler, Michael (bror till Russell som äger ranchen), som visade in oss till receptionen för registrering. Vi fick rummet uppgraderat (utan extra kostnad) till ett Deluxe Double eftersom ranchen hade så få gäster denna vecka. Tummen upp! Men det rummet var inte städat ännu så vi satt i skuggan under ett träd och inväntade lunchen. Lunchen bestod av en stor buffé och det var bara att äta så mycket man orkade.

Efter lunch fick vi nyckeln till vårat rum och våra väskor var redan på rummet. Vi tog fram kamerorna och gick runt på ranchen och fotade lite. Men när det började bli allt för varmt, så gick vi tillbaka till rummet och tog en siesta.
På White Stallion Ranch är det vilodag på söndagar för alla hästar. Så då får man som gäst hitta på något annat. Vi fördrev tiden i aktivitetsrummet. Där hade de pingisbord, biljardbord, pokerbord, air-hockey och fussball. Vi försökte även få igång tv:n inne i biosalongen, men kontrollen verkade inte fungera. Utanför aktivitetsrummet hade de en basketplan och en tennisplan. De hade också ett badmintonnät som de kunde sätta upp om man ville. Nog för att jag är en badmintonfantast, men till och med jag kände att det var för varmt för badminton! Det fanns även en giftshop. Men eftersom man firade Mother's Day i hela USA idag, så var den stängd. Jag hade tänkt köpa min egen cowboyhatt idag, men fick vackert vänta till dagen efter. Det fanns i och för sig cowboyhattar till låns (gratis) men jag kände att jag ville ha min egen!

Kl. 18.00 var det Happy Hour i baren fram till kl. 19.00 då det var middag. Trots att vi hade ett All Inclusive-paket så ingick inte drycker i baren. Dessa debiterades rummet och betalades sedan när man checkade ut. Under middagen gick Russell runt till alla gäster och frågade vad man ville delta på för ridturer nästa dag. Det var roligt att Russell, ranchens ägare, gick runt och var lite social med oss gäster! Trevligt! Kl. 20.00 var det dags för Line Dance. Jag var lite skeptiskt till det hela, men var med bara för att... Men jisses vad det var roligt! Åh, jag ångrar inte en sekund att jag var med. Jag kommer inte ihåg hur många olika danser vi fick prova på, men antalet deltagare minskade ju längre vi höll på. Tillslut var vi nog bara 4-5 stycken som var kvar, från att ha varit kanske 15 stycken från början. Sedan en välbehövlig dusch och stup i säng. Kvällstemperaturen var +26°C.

Yes, första dagen med ridning på White Stallion Ranch. Som ny på ranchen måste alla börja med en Slow ride, vilket innebar ca 75 min skritt på ranchens marker. Detta för att man ska känna efter om man passar ihop med den utvalda hästen men också för att personalen ska se att man är så pass duktig som man sagt att man är. Min häst under hela vistelsen var T-Bone, en Painted Quarter Horse, valack, 12 år gammal. Jag trivdes jättebra ihop med min häst T-Bone. En lydigare häst får man leta efter. Jag hade god lust att packa ner honom i resväskan och ta med honom hem ;)

Varje dag (utom söndagar) fanns det flera ritter att välja bland. Slow Ride och Fast Ride var återkommande varje dag. Vissa dagar började med en Breakfast Ride, där man red iväg och åt sin frukost ute i naturen bland kaktusarna. En del dagar var det Slow eller Fast Mountain Ride. Andra dagar var det hel- eller halvdagsturer. Med på varje ridtur fick vi en varsin flaska vatten att ha i sadelväskan... och det behövdes i den värmen kan jag säga. Team Penning var en återkommande aktivitet där ett lag på 4 ryttare, där en ska skilja ut 3 kalvar från resten av flocken och de andra ryttarna hjälper till att driva dem in i en fålla på kortast möjliga tid.

Jag och T-Bone deltog på det mesta, dock inte någon heldagstur. Det var det alldeles för varmt för! Och Team Penningen var lite extra rolig eftersom det involverade lite tänk och andra djur med egen vilja. Det märktes att T-Bone gillade Team Penning, för när det var min tur att skilja ut de tre kalvarna blev han supertaggad. Roligt!

Varje kväll efter middagen var det någon form av gemensam aktivitet på ranchen. På söndagen när vi kom var det Line Dance. På måndagen var det målning, vad det var på tisdagen har jag tyvärr glömt. På onsdagen kom Phil och visade stolt upp sina spindlar, skorpioner, ormar och ödlor. Den kvällen höll jag mig på bekvämt avstånd :) På torsdagen kom en Cowboy Singer och sjöng vid lägerelden... enda kruxet var att lägerelden slocknade och gick inte att tända igen. Så han sjöng för oss i mörkret, under den klara stjärnhimlen... det var faktiskt lite mysigt det också. På fredagen kom en man med sin stjärnkikare för att kika på stjärnorna. Till sist på lördagen kom ytterligare en Cowboy Singer och sjöng, men han var inte alls lika bra i rösten som han som sjöng vid lägerelden.

På ranchen hade de en liten stuga som kallades för Telegraph Station... men som hottats upp med dagens internet. Så dit fick man gå och använda internet helt gratis för att kommunicera med omvärlden. På lördagen hade man Roping Lessons, eller "Kasta-lasso-lektioner" på svenska. Vi bestämde tidigt under veckan att vi skulle prova på det. Sagt och gjort, där stod vi och övade och övade. Jag fick grepp om det ganska snabbt, tack vare att jag spelar mycket badminton och på så sätt har starka handleder. Lördagen avslutades med en Rodeo, där ranchens wranglers deltog och visade upp sina kunskaper. En del hästar och ryttare kom från andra rancher för att visa hur vissa grenar gick till. Alla vi gäster satte oss på läktaren med våra kameror i högsta hugg. En bit från läktaren kom det fram små gulliga ekorrar (Round Tailed Ground Squirrels) som påminde lite grann om små surikater när de stor på sina bakben - bara sååå söta!

Rent allmänt om ranchveckan då...
Fina och välmående hästar för alla kategorier ryttare med olika kunskapsnivåer. Tyvärr var det i det varmaste laget när vi var där, men som tidigare nämnt så var det en ovanligt varm månad i Tucson. Det som förvånade mig under ridturerna var att det kunde springa en ödla alldeles bredvid hästarna utan att de reagerade. Vi såg även en hare och fyra rådjur, utan en enda reaktion. Men jag antar att hästarna är vana.