Det blev en lång dags färd från Puno till La Paz. Uppe redan före fem för att göra mig klar och strax efter fem så stannade det till en av dessa moderna tuktuks som jag sett här och plockade upp mig för avfärd till busstationen. Väl där så ska man som oftast vid de här bussfärderna betala en liten skatt i en undanskymd liten kiosk som man får leta sig fram till. En frukost räckte mina sista pengar till och en stund senare så kunde man borda bussen som skulle avgå klockan 6.

La Paz och systerstaden El Alto (som fram till 1985 tillhörde La Paz) hade tillsammans 1,7 miljoner innevånare och är mestadels bebyggt på bergssluttningar vilket gör den jobbig att vandra runt i på cirka 3600 meters höjd. Lyckligtvis så hade jag den här gången valt ett boende precis mitt inne i smeten så det blir inga långa vandringar. La Paz räknas också i praktiken som huvudstad då regering, riksdag och all väsentlig makt men formellt så är det Sucre som är huvudstad sedan 1839.

Hit kom jag i torsdags eftermiddag och de första två dagarna bekantade jag mig som vanligt just mest med mitt närmaste grannskap. I och med att här är så brant så har man valt att använda sig av linbanor som transportmedel. Här finns tio olika linjer, alla med sin egen färg, och de är ihopknutna så att man lätt kan ta sig runt de två städerna och återvända till startpunkten utan problem. Linbanan testade jag igår och det var en upplevelse att sitta där högt uppe och se ned på storstaden. Jag klev av en knapp kilometer från mitt boende , men då det var nedför hela vägen så blev det en tämligen nätt vandring. Passade på att köpa mig ett trepack strumpor från en gumma som satt vid trottoaren och sålde. Från en annan gatuförsäljare fick jag ett skrovmål med choricho som var delad på tvären och instoppad i ett bröd som påminde om pitabröd, men grövre och matigare. Chorichon hade sällskap av lite goda grönsaker. 12 spänn.

I.o.m att min trimmer ligger i det försvunna bagaget så har mitt skägg växt en del. Över Jul gjorde det inget tyckte jag, men nu till nyår vill jag vara fin så jag gick till barberare igår och tog både hår och skägg. Skönt att vara av med beklädnad. Idag är det nyårsafton så jag ska väl ut och göra byn lite och försöka hålla mig vaken över tolvslaget och se hur man firar nyår här. Ni därhemma är fem timmar före oss här i Bolivia, men jag passar redan nu på att önska mina läsare ett Gott Nytt År! 🍾🥂

/Conny