Copyright © Bejjan888™

Te Anau ligger på sydvästra delen av Sydön, i hjärtat av Fjordlandet. Fjordlandet är, som namnet antyder, ett fjordlandskap, dominerat av de fjorton fjordarna med höga snötäckta alptoppar som når så högt som över 2700 meter över havet. Den enda av fjordarna som är tillgänglig via bilväg är Milford Sound, som ligger i Fiordland National Park och är 12 mil från Te Anau.

Upp i tid och iväg för att hinna ta oss till Milford Sound och hinna med färjan kl. 10.00. Vi började köra längs Milford Road och kom ganska snart in i Fiordland National Park.

Det var fortfarande molnigt och vår guide var lite orolig att vädret skulle kunna blir regn. Längs vägen såg vi en hel del alpackor. Det finns, tro det eller ej, mellan 20 000 – 25 000 alpackor i Nya Zeeland. De föds upp främst för deras ull.
I Fiordland finns typiska Silver Beach Bushes som är specifik för just Fiordland och dominerar i nationalparken. Silver Beach Bushes blommar var 7:e år och får små röda blommor. Dessa år är inte bra för fåglarna eftersom råttorna ökar lavinartat och äter fåglarnas ägg. I år verkar vara ett blomningsår och vi kunde se röda blommor bland buskar och träd.
Med häpnadsväckande utsikter och vyer av de vackra fjordarna och bergsmassiven åkte vi allt längre in i Fiordland National Park. Nationalparken är den största på Nya Zeeland och näst största i hela världen. Här finns även flera Fiordland National Treks, som tar 3-4 dagar att vandra vardera. Det är väldigt populärt att vandra här och plats på campingarna längs vägen måste bokas upp till ett år i förväg, då campingarna endast tar 40 tält per natt.

Ju längre in i nationalparken vi kom, desto äldre och mossigare blev träden, desto brantare klippväggar omslöt oss i den lilla bussen på den smala slingrande vägen. Vår guide, Angelika, berättade att det finns en lag i Nya Zeeland som förbjuder att träd tas bort ur skogarna. Detta innebär alltså att om det ramlat ett träd över en bilväg, får man såga itu trädet, men sedan måste alla bitarna läggas in i skogen igen för att ge näring åt nya växter och träd. Likaså om en storm härjat i skogen får inga nedfallna träd tas ut ur skogen. Om man bryter mot lagen väntar höga böter.

Plötsligt hade vi tagit upp till 950 meter över havet och stod och väntade på grön signal vid Homer Tunnel. Homer Tunnel är en smal enfilig tunnel som tog över 1 år att bygga och är 1,1 km lång. Utsikten härifrån var fantastisk. Vädret slog om till strålande solsken och det såg verkligen ut att kunna bli en lyckad båttur i Milford Sound. När vi tagit oss igenom Homer Tunnel öppnades sig en sagovärld. Var vi i Schweiz? Norge? Det var så otroligt vackert att det inte går att finna ord som rättvist kan beskriva naturen här.

När vi klev av bussen upptäckte jag att jag hade packat ner mina solglasögon i bagageväskan. Vi hade inte tid att ta fram och packa upp min väska. Så det blev till att köpa ett par nya solglasögon inne i Visitor Center-byggnaden. De var inte jättedyra och bågarna bestod delvis av bambuträ, riktigt snygga faktiskt! Så jag blev riktigt nöjd med mitt köp.

Vi klev ombord på båten och ombord fanns förbokade bord, med lättare lunchpaket, som väntade på oss. Men det var knappt man hann äta något eftersom man hellre ville vara ute på däck och fota, än att sitta inne och äta. Men hur hänger det ihop, det här med fjordar och sund? Enkelt förklarat kan man säga att fjordar skapas när en glaciär tryckt/slipat ner marken till en dal. Sund skapas när dalgångar fylls med vatten.

Längs Milford Sound går branta klippväggar och ståtliga fjordar ses runtomkring. Det unika med just Milford Sound är att det är regnskogsträd som flätar samman sina rötter för att kunna hålla fast och växa på de branta klippbranterna. Tack vare detta kan stora mängder regn falla utan att träden ramlar ner. Men tillslut faller träden ner i sundet i alla fall, vilket är naturens gång. Men det tar drygt 200 år för ny jord, ny mossa och nya träd att växa tillbaka på samma plats igen.

I Milford Sound finns två vattenfall, Lady Bowen Falls och Stirling Falls.

På grund av de stora regnmängderna under regnperioderna bildas fler tillfälliga vattenfall som rinner nerför de branta bergsväggarna. Milford Sound är känt för att vara den blötaste bebodda platsen på Nya Zeeland och det har uppmätts regnmängder på upp till 250 mm under 24 timmar. När stora mängder regnvatten ansamlas kan det orsaka jordskred av regnskogen och stora träd kan falla ner i fjorden.

Utöver fantastiska omgivningar såg vi sälar och pingviner i Milford Sound.

Vi samlades vid minibussen igen. På tillbakavägen stannade vi vid The Chasm. En gångväg tog oss till vattenfallet med sina potthål. Vattnet har sitt ursprung högt upp i Darran Mountains och det tar ca 8 timmar innan det når The Chasm.

När höga vattenflöden råder följer hårda stenar med som blir kvar vid potthålen och virvlar runt av de starka strömmarna. Stenarna virvlar runt och runt och skapar till slut fler potthål.

På parkeringen vid bussen hade vi turen att se en Keafågel, en papegoja som är nära utrotning och den lever endast på 1000-2200 meters höjd över havet. I träden kunde vi också höra Bellbird-fågeln sjunga sin vackra sång.

Vi lämnade de vackra sjöarna och pittoreska byarna bakom oss och åkte över högt belägna hedar täckta med den kopparröda grässorten New Zealand Red Tussock Grass. Med panoramavyer över dalgångarna med omgivande bergstoppar närmade vi oss Queenstown.

Strax innan Queenstown stannade vi till vid Lake Wakatipu för fotostopp, den näst största sjön på Sydön. En demon sägs ha drunknat här och att det är demonens andetag som får sjöns vattennivå att sjunka och stiga varje dag. Med fantastiska vyer gjorde vi sedan intåg i Queenstown.

Vi checkade in på Heartland Hotel Queenstown, ett av de bästa boendena i Queenstown med sina fäbodliknande hotellbyggnader. Om man inte visste bättre skulle man kunna tro att man kommit till Schweiz. Queenstown omges av vackert snöklädda bergstoppar och med fantastiska vyer av Lake Wakatipu och det är nästan svårt att tro att staden har en hög puls och brett utbud av aktiviteter. Men staden kallas väl inte för ”The Place for Adrenaline Junkies” för intet?