Vi hade tur. Askmolnet som bredde ut sig över Europa och stoppade all flygtrafik hade tillfälligt minskat och vår resa till solen kunde bli av. Turen var på vår sida också när min väninna erbjöd oss en skjuts till flygplatsen. I avgångshallen hittade vi snabbt en incheckningsdisk som skyltade med vår destination. Kön var nästan obefintlig. Glada och belåtna sträckte vi fram våra resehandlingar men damen på andra sidan disken verkade bekymrad.
- Kan inte hitta er på passagerarlistan. Ni flyger kanske med en annan arrangör. Det avgår flera plan till samma resmål.
Hon hade rätt. I den tidiga morgonstunden gick min hjärna på låga varv. Så klart skulle vi flyga med ett annat plan. Snart hittade vi den rätta incheckningsdisken, som väntat med den längsta kön. Turligt nog hade vi gott om tid. Till slut blev det vår tur. Damen bakom disken verkade bekymrad också denna gång.
- Era namn på resebeviset stämmer inte med de som finns i passen.
Det visade sig att Makens förnamn hade uppgetts som vårt familjenamn. Och jag som hade kollat allt, avgångstider, hotellets namn och alla förmåner, men förbisett namnen. De måste ha verkat så bekanta.
- Betyder det att vi inte får följa med? - frågade jag oroligt.
- Ingen fara. Jag måste bara ringa till resebyrån och klara ut det här.- svarade damen.
- Men klockan är sju på morgonen och resebyrån öppnar först kl 10. – Oron ville inte ge sig.
- Inget problem. Resebyrån har ett journummer bemannat dygnet runt.
Jag slappnade av, det lät betryggande. Allting är så välordnat i det här landet.
-Under tiden får ni stiga åt sidan och vänta.- tillade damen bakom disken.
Vi fick vänta länge men turligt nog var det fortfarande gott om tid. Till slut blev våra boardingkort klara. Vi blev incheckade bland de sista passagerarna och som tur var fick vi platser i den främre delen av kabinen utan att behöva trängas genom den smala gången.
När avgångstiden närmade sig hördes pilotens röst i högtalaren.
- Tyvärr kan vi inte starta nu meddetsamma. Ett par passagerare har problem med sina pass och kan inte följa med.
Min första tanke var att han kanske menade oss. Men vi hade tur. Det gällde ett annat par.
- Eftersom vi inte får frakta bagage utan passagerare måste deras väskor lastas ut. – fortsatte piloten. – Det brukar inte ta mer än tio minuter om vi har tur och bagaget finns längst fram i lastutrymmet. Den här gången hade vi ingen tur. Väskorna var längst in och det tog exakt en timme att hitta dem.

Vi landade dock med bara en kvarts försening för, turligt nog, hade planet en gynnsam medvind. Efter ankomsten inkvarterades vi i en trivsam studio på bottenplanet. Det var bara otur att vår markterrass vätte mot öst. Vi kunde inte glädjas åt tanken att inta en drink före maten i den milda eftermiddagssolen. Fördelen var att morgonsolen effektivt torkade våra baddräkter och poolhanddukar som brukar suga åt sig nattens fukt. Den första morgonen fann jag en spindel i badrummet. Det sägs att spindlar bringar otur om morgnarna och tur på kvällen. Jag avskyr så väl morgon- som kvällsvarianter. Maken har blivit duktig på att fånga spindlar. Han brukar kasta blött toapapper på dem. Den här gången fick han sikta tre gånger innan spindeln blev fast. Men var gör man med en spindel inlindad i toapappret i ett land där man på grund av underdimensionerade avloppsrör inte få slänga pappret i toaletten? Vi tog risken och hade tur. Det blev inte stopp i avloppet.

Hotellet hade ordnat det så att gästerna kunde inta middagar även på vissa andra hotell oftast utan att betala extra. Ibland, beroende på kategorin, krävdes ett mindre tillägg. Redan den andra kvällen bestämde vi oss att pröva lyckan på ett inte alltför närbeläget hotell. Flickan i receptionen försäkrade oss om att vi inte skulle behöva betala någon mellanskillnad. Väl på plats visade vi för hovmästaren det speciella Dine Around kortet som skulle ge oss tillträde. Han rynkade pannan, tittade misstroget på kortet sedan på oss och sade:
- Ni får ursäkta oss men det är lite rörigt. Vi har öppnat för två dagar sedan och ni är våra första Dine Around gäster för säsongen. Varje år ändras reglerna. Jag får fråga chefen där uppe på kontoret.
Han sprang upp och under tiden granskade vi buffén i matsalen. Den såg läcker ut. Hovmästaren återvände efter en längre stund fortfarande bekymrad.
- Ingen vet säkert hur det fungerar. Jag tror att ni måste betala ett mindre tillägg. Jag får fråga min kollega.
Den kvinnliga kollegan fick fram några färggranna tabeller och diagram på sin dator som verkade bekräfta prisskillnaden. För säkerhets skull ringde hon även till vårt hotell för konsultation. Gemensamt kom de fram till att vi har blivit felinformerade och tillägget skulle betalas. Trots det, vid det här laget, bestämde vi oss att äta på hotellet. Nygrillade lammkotletter avgjorde saken. Den kvinnliga servitrisen verkade ha dåligt samvete.
- Ni fick ju gå långa vägar och vänta. – sa hon. – Vi vill kompensera er för besväret. Får vi bjuda på vin till maten?
Det fick de. Nöjda och mätta återvände vi till vårt hotell. Flickan i receptionen vinkade energiskt till oss. Hon såg skuldmedvetet ut.
- Jag är så ledsen för den felaktiga informationen. Ber så mycket om ursäkt och här vill jag som kompensation överlämna en kupong för två fria drinkar i baren.
Den här kvällen hade vi verkligen tur.

Hela semestern blev till belåtenhet. Vi skulle inte ha något emot att få vistelsen förlängd. Det var otur att askmolnet inte lyckades stoppa flygtrafiken på vägen hem såsom det nyligen hände våra vänner som fick en extra semestervecka med alla omkostnader betalda. Lite otur hade jag också på planet då jag fick sitta inklämd bredvid en man vars omfångsrika kroppshydda svämmade över sätet. Man kan inte ha tur för jämnan.