Onsdag 27 Oktober 2010 - Polen
Bröllopsresor
Bröllopsresor (6)
Ungefär tre veckor före det femtie bröllopet kom ytterligare en inbjudan, från en son till vår gamla vän. Sonen flyttade som vuxen till Polen medan hans pappa bor kvar i Sverige. Med jämna mellanrum suckar pappan:
- Är det därför som jag offrade mig och emigrerade till Sverige för att den här drummel skulle återvända till hemlandet?
Vännen hade flyttat till Sverige ännu tidigare än vi. Han gifte sig med en holländska som redan hade en son från ett tidigare äktenskap. Något år senare fick de en son till som nu har uppnått en mogen ålder. Vännens äktenskap höll bara några år, paret skilde sig varvid vännen fick vårdnaden för deras gemensamme son. Sonen hade från början polskt medborgarskap men vid 18 årsålder visade sig detta vara ett förhinder för att göra värnplikt i Sverige. Han ville så gärna tjänstgöra vid ett jägarförband. Då bytte han frivilligt medborgarskapet till svenskt. Därefter bestämde sig sonen för studier vid ett konstfack i Warszawa. Han blev antagen men det visade sig att som utlänning måste han betala höga terminsavgifter. Då ville han återfå sitt gamla, polska medborgarskap men det blev blanka nej på konsulatet.
- Det här är inte någon klubb som man kan gå ut och in i som man behagar. - svarade konsuln.
Pappa fick punga ut flera tusen dollar under sonens hela studietid. Far-och-son relationerna var alltid ganska spända. Pappa var sträng och krävande och det kunde ha bidragit till att sonen hade valt att bosätta sig på avstånd, i Polen. Jag klandrar honom inte eftersom jag själv, kanske inte helt medvetet, flyttade till Sverige för att undgå mammas dominans. Det kändes betryggande att ha sina krävande föräldrar på andra sidan havet. Efter avslutade studier jobbade sonen upp sig inom reklambranschen och rönte stora framgångar. Och nu, vid fyllda 40, skulle han äntligen gifta sig. Vi ville hemskt gärna närvara vid bröllopet men inbjudan, som jag tog emot ensam, kom för sent. Maken var då i Warszawa på en skolträff, skulle återvända om någon vecka för att om 10 dagar, den här gången i mitt sällskap, flyga ditt igen till kusinbarnets bröllop. Det gick inte att klämma in ännu en bröllopsresa under denna korta tid. Hade vi vetat datumet tidigare kunde vi kanske planerat våra resor därefter. Med tungt hjärta blev vi tvungna att tacka nej till inbjudan.
Vår gamle vän, brudgummens pappa, underrättade oss detaljerat om förloppet så väl före som efter bröllopet. Flickan, som sonen hade fallit för redan efter en fyra månaders lång bekantskap, var mycket yngre än han, jurist till yrket, intellektuell och seriöst lagt. Pappa var, i motsats till sonen, inte lika förtjust.
- Ska de bilda en diskussionsklubb eller tänker de bli man och hustru?
Han träffade sin blivande sonhustru i sommarstugan där sonen och hans fästmö bodde under hennes första besök i Sverige. Pappa var fortfarande mycket kritisk, flickan hade gjort två grava fel. För det första anlände hon till stugan i eleganta högklackade stövlar. Till saken hör att stugans stora sjötomt är belamrad med enorma högar av byggmaterial och diverse annat bråte. Vännen brukade försäkra alla med jämna mellanrum att han ämnar bygga ett nytt hus på tomten. För 20 år sedan trodde vi honom men inte nu längre, när han nyligen passerat de 70. Alltså grova kängor eller gummistövlar skulle passa bättre i stugan än högklackade skor. Det andra felet flickan hade begått var att steka ägg på ett sätt som den blivande svärfadern hade anmärkningar på. Vari felet bestod av är inte riktigt klart men det måste ha varit mycket gravt.
Vidare hade det uppstått ett nytt problem som paret gemensamt var medskyldigt till. Efter en borgerlig vigsel ville de ha en motsvarande kyrklig ceremoni ute i det gröna, närmare bestämt i parken som omgav den restaurang där bröllopsfesten skulle äga rum. Det visade sig vara ogörligt. Ingen katolsk präst ville ställa upp på en sådan cirkus.
- Vigslar ska ske i Guds hus, inte på gräset, punkt och slut. – kyrkofäder hade bestämda åsikter i denna fråga.
- Varför kan han inte gifta sig normalt som alla andra? Måste han alltid vara originell? Han hittar ju jämt på konstigheter, den där konstnären på låtsas. - utropade pappa med blandning av förtvivlan och förakt.
Efter många försök hittade paret en protestantisk pastor som var villig att tillmötesgå deras önskan. Då protesterade familjer till brudparet, alla troende katoliker. Brudens mormor blev förtvivlad och brudgummens kusin hotade med att vägra närvara. Alkoholhaltiga drycker till festen, som den blivande svärfadern lovade att stå för, visade sig skapa nästa problem. Notan skulle vara skyhög. För att komma billigare undan är det brukligt att alkoholen anskaffas privat medan restaurangen tar bara en mindre korkavgift för varje öppnad flaska. Men detta visade sig vara omöjligt på den utvalda restaurangen. Eftersom den stora gästskaran skulle bjudas på champagne och tårta och bara ett mindre antal nära anhöriga skulle inta middagen tyckte restaurangchefen att de skulle gå med förlust om alkoholen uteblev. Det var för sent att byta restaurang och vännen fick acceptera de hårda villkoren. Trots alla stundande bekymmer blev bröllopet ovanligt lyckat. Bruden var visserligen inte klädd i vitt men hade en vacker skir klänning i grönt och gult, kort framtill och längre där bak. Den protestantiske pastorn välsignade bara de nygifta och familjemedlemmarna tyckte inte att det var så farligt. Välsignelsen kom ju från samma Gud. Alla njöt av tillställningen, inte minst vår vän som skröt med att han nästan lyckades förföra pastorns fru under själva ceremonin. Vännen har i alla år varit en riktig kvinnotjusare. Bara en miss hade inträffat och det under själva middagen. När det var dags att skåla för de nygifta visade det sig att det saknas vinglas vid gästernas kuvert. Hovmästaren beklagade djupt detta, skylde på stress och beordrade att genast duka fram glasen. Men man kan ju undra om det inte var restaurangens hämnd för strulet med alkoholbeställningen.
Nu lever vi i ovisshet. När som helst kan en ny bröllopsinbjudan dimpa ner i brevlådan. För att vara beredda har vi inhandlat fyra askar The Wedding chocolate till extra pris.
Slut
Ungefär tre veckor före det femtie bröllopet kom ytterligare en inbjudan, från en son till vår gamla vän. Sonen flyttade som vuxen till Polen medan hans pappa bor kvar i Sverige. Med jämna mellanrum suckar pappan:
- Är det därför som jag offrade mig och emigrerade till Sverige för att den här drummel skulle återvända till hemlandet?
Vännen hade flyttat till Sverige ännu tidigare än vi. Han gifte sig med en holländska som redan hade en son från ett tidigare äktenskap. Något år senare fick de en son till som nu har uppnått en mogen ålder. Vännens äktenskap höll bara några år, paret skilde sig varvid vännen fick vårdnaden för deras gemensamme son. Sonen hade från början polskt medborgarskap men vid 18 årsålder visade sig detta vara ett förhinder för att göra värnplikt i Sverige. Han ville så gärna tjänstgöra vid ett jägarförband. Då bytte han frivilligt medborgarskapet till svenskt. Därefter bestämde sig sonen för studier vid ett konstfack i Warszawa. Han blev antagen men det visade sig att som utlänning måste han betala höga terminsavgifter. Då ville han återfå sitt gamla, polska medborgarskap men det blev blanka nej på konsulatet.
- Det här är inte någon klubb som man kan gå ut och in i som man behagar. - svarade konsuln.
Pappa fick punga ut flera tusen dollar under sonens hela studietid. Far-och-son relationerna var alltid ganska spända. Pappa var sträng och krävande och det kunde ha bidragit till att sonen hade valt att bosätta sig på avstånd, i Polen. Jag klandrar honom inte eftersom jag själv, kanske inte helt medvetet, flyttade till Sverige för att undgå mammas dominans. Det kändes betryggande att ha sina krävande föräldrar på andra sidan havet. Efter avslutade studier jobbade sonen upp sig inom reklambranschen och rönte stora framgångar. Och nu, vid fyllda 40, skulle han äntligen gifta sig. Vi ville hemskt gärna närvara vid bröllopet men inbjudan, som jag tog emot ensam, kom för sent. Maken var då i Warszawa på en skolträff, skulle återvända om någon vecka för att om 10 dagar, den här gången i mitt sällskap, flyga ditt igen till kusinbarnets bröllop. Det gick inte att klämma in ännu en bröllopsresa under denna korta tid. Hade vi vetat datumet tidigare kunde vi kanske planerat våra resor därefter. Med tungt hjärta blev vi tvungna att tacka nej till inbjudan.
Vår gamle vän, brudgummens pappa, underrättade oss detaljerat om förloppet så väl före som efter bröllopet. Flickan, som sonen hade fallit för redan efter en fyra månaders lång bekantskap, var mycket yngre än han, jurist till yrket, intellektuell och seriöst lagt. Pappa var, i motsats till sonen, inte lika förtjust.
- Ska de bilda en diskussionsklubb eller tänker de bli man och hustru?
Han träffade sin blivande sonhustru i sommarstugan där sonen och hans fästmö bodde under hennes första besök i Sverige. Pappa var fortfarande mycket kritisk, flickan hade gjort två grava fel. För det första anlände hon till stugan i eleganta högklackade stövlar. Till saken hör att stugans stora sjötomt är belamrad med enorma högar av byggmaterial och diverse annat bråte. Vännen brukade försäkra alla med jämna mellanrum att han ämnar bygga ett nytt hus på tomten. För 20 år sedan trodde vi honom men inte nu längre, när han nyligen passerat de 70. Alltså grova kängor eller gummistövlar skulle passa bättre i stugan än högklackade skor. Det andra felet flickan hade begått var att steka ägg på ett sätt som den blivande svärfadern hade anmärkningar på. Vari felet bestod av är inte riktigt klart men det måste ha varit mycket gravt.
Vidare hade det uppstått ett nytt problem som paret gemensamt var medskyldigt till. Efter en borgerlig vigsel ville de ha en motsvarande kyrklig ceremoni ute i det gröna, närmare bestämt i parken som omgav den restaurang där bröllopsfesten skulle äga rum. Det visade sig vara ogörligt. Ingen katolsk präst ville ställa upp på en sådan cirkus.
- Vigslar ska ske i Guds hus, inte på gräset, punkt och slut. – kyrkofäder hade bestämda åsikter i denna fråga.
- Varför kan han inte gifta sig normalt som alla andra? Måste han alltid vara originell? Han hittar ju jämt på konstigheter, den där konstnären på låtsas. - utropade pappa med blandning av förtvivlan och förakt.
Efter många försök hittade paret en protestantisk pastor som var villig att tillmötesgå deras önskan. Då protesterade familjer till brudparet, alla troende katoliker. Brudens mormor blev förtvivlad och brudgummens kusin hotade med att vägra närvara. Alkoholhaltiga drycker till festen, som den blivande svärfadern lovade att stå för, visade sig skapa nästa problem. Notan skulle vara skyhög. För att komma billigare undan är det brukligt att alkoholen anskaffas privat medan restaurangen tar bara en mindre korkavgift för varje öppnad flaska. Men detta visade sig vara omöjligt på den utvalda restaurangen. Eftersom den stora gästskaran skulle bjudas på champagne och tårta och bara ett mindre antal nära anhöriga skulle inta middagen tyckte restaurangchefen att de skulle gå med förlust om alkoholen uteblev. Det var för sent att byta restaurang och vännen fick acceptera de hårda villkoren. Trots alla stundande bekymmer blev bröllopet ovanligt lyckat. Bruden var visserligen inte klädd i vitt men hade en vacker skir klänning i grönt och gult, kort framtill och längre där bak. Den protestantiske pastorn välsignade bara de nygifta och familjemedlemmarna tyckte inte att det var så farligt. Välsignelsen kom ju från samma Gud. Alla njöt av tillställningen, inte minst vår vän som skröt med att han nästan lyckades förföra pastorns fru under själva ceremonin. Vännen har i alla år varit en riktig kvinnotjusare. Bara en miss hade inträffat och det under själva middagen. När det var dags att skåla för de nygifta visade det sig att det saknas vinglas vid gästernas kuvert. Hovmästaren beklagade djupt detta, skylde på stress och beordrade att genast duka fram glasen. Men man kan ju undra om det inte var restaurangens hämnd för strulet med alkoholbeställningen.
Nu lever vi i ovisshet. När som helst kan en ny bröllopsinbjudan dimpa ner i brevlådan. För att vara beredda har vi inhandlat fyra askar The Wedding chocolate till extra pris.
Slut
Kommentarer
Bibchen säger: Ja, man vet aldrig när /om man får en brölopsinbjudan! :-)
|
Skriv kommentar
Visa alla
Senaste inläggen
Pingviner vid Tafelberget 12 år sedan |
Hur man undviker köer i S:t Petersburg 13 år sedan |
Den svarta onsdagen in memoriam 13 år sedan |
Kalabrien 14 år sedan |
Bröllopsresor 14 år sedan |