Copyright © Bejjan888™

Vid hotellfrukosten fanns en tv påslagen med morgonnyheterna, inget speciellt med det. Men det flera av oss hade uppmärksammat (intresserade av väderprognoser som vi svenska är) var att när väderkartan visades, så var alla städer på kartan utmärkt med +X°C. Inget konstigt med det heller… men just för Wellington, där stod ingen temperatur, utan 23 m/s. Haha, jag kan tänka mig att det är svårt med temperaturen om man bor i världen blåsigaste stad och att man istället tänker vindhastighet istället för temperatur… men lite roligt är det ju ;)

Efter frukost var det dags att samlas i bussen för färd norrut. Jag beslutade mig för att sitta på co-pilot seat idag. Det fanns ett säte längst fram, bredvid guiden/chauffören, som vi kallade för co-pilot seat och vi turades om att sitta där. Det var dock med lite avsiktligt att jag valde just den här dagen då vi hade cirka 55 mil att köra idag och då kan det vara bra att sitta längst fram så man får bra utsikt.

Vi började köra ut ur Wellington och med tanke på att nästan inga bussar gick (pga strejk) så var rusningstrafiken in mot staden kaosartad. En tredjedel av alla som jobbar i Wellington bor utanför i förorterna och måste pendla. Tack vare den platta topografin här på den sydliga delen av Nordön, så är vägarna, till skillnad från Sydön, betydligt större och bredare och flerfiliga. På Nordön bor det 3 miljoner människor, varav cirka 1 miljon bor i Auckland. Hela 80% av den nyzeeländska befolkningen bor i städer, vilket skapar problem då många stora städer på Nya Zeeland inte kan växa mer på grund av omgivande berg eller andra begränsningar. Detta gör att det inte finns tillräckligt med boende, varpå förorterna växer och pendlingen till och från jobben i storstäderna ökar och ger ökade utsläpp av koldioxid = sämre luft. I Auckland har det gått så långt att en lag kommer träda i kraft, som förbjuder immigranter att bo i Auckland de 5 första åren för att hindra att staden växer för mycket. Staten köper upp mark utanför städerna som de sedan bygger hus eller lägenheter på och som de senare säljer billigt till familjer med minst två barn. Andra mindre städer erbjuder billig eller gratis utbildning för att locka eller behålla invånare. Man försöker också bygga stora outlets/köpcentrum för att få folk att bo utanför storstäderna.

När man varit på Sydön och kommer till Nordön, slås man av det relativt platta landskapet. Det återspeglar det vulkaniska ursprunget som Nordön har och en av de största vulkanerna, Taranaki, är hundratusentals år gammal.

Det vulkaniska, steniga landskapet täcks av ett tunt lager jord och grönt gräs. Här får man lätt den klassiska och typiska bilden av de nyzeeländska gröna och böljande kullarna. Men det finns inte så många får här på Nordön som det gör på Sydön. Detta då en viss typ av gräs växer här som korna gillar bäst.

Vi passerade den lilla staden Bulls, som målat sin lilla polisstation i passande motiv efter stadens namn.

Inte långt därefter passerar vi Taihape vars stadssymbol är en gummistövel.

Eftersom vi var i god tid och vädret var helt fantastiskt, bestämde sig vår guide, Angelika, att ta en annan lite längre väg runt Tongariro National Park än hon planerat. Detta gjorde att vi stannade och åt vid den gamla, men mycket fina, tågstationen National Park, inte att förväxla med själva nationalparken som ligger bredvid.

När vi åt passerade både ett godståg och ett persontåg förbi. Järnvägen på Nya Zeeland är definitivt inte välutvecklad, snarare tvärtom. Generellt sett går alla godståg på diesel medan persontågen går på el. Järnvägen blev privatiserad då nyzeeländska staten sålde ut järnvägen till privata aktörer som drev järnvägen endast som en vinstmaskin och underhåller eftersattes rejält. Nu har staten köpt tillbaka järnvägen för dyra pengar för att utveckla och rusta upp banorna igen. Det finns en mycket populär tågsträcka mellan Wellington – Auckland som tar 9 timmar. Det är en av få passagerarsträckor vad gäller järnväg på Nya Zeeland.

När alla ätit klart åkte vi in i själva nationalparken. Tongariro National Park ligger centralt på Nordön och grundades 1894 och är därmed den äldsta nationalparken på Nya Zeeland. Tongariro National Park är sedan 1990 upptagen på Unescos världsarvslista som naturvärldsarv och kulturvärldsarv.

Tre aktiva vulkaniska berg ligger mitt i parken; snötäckta Ruapehu, koniska Ngauruhoe och bredtoppade Tongariro. På Nordön är vulkanerna de första upphöjda landsskillnaderna som de fuktiga havsvindarna träffar på, varför det nästan dagligen regnar i Tongariro National Park. Trots detta ”hot” om regn, hade vi strålande solsken och klarblå himmel, vi hade sån tur med vädret under vår resa.

Det är också här på ett av de mindre bruna bergen i det vulkaniska landskapet som ringen försvann i Sagan om Ringen. Den mäktiga naturen som omgav oss var otroligt vacker och jag skulle kunna ha stått där hur länge som helst och se på landskapet. Inom nationalparken finns många, för maorierna, religiösa platser och flera av bergstopparna dyrkas som tapu, ”en mycket helig plats”. Maorierna har historier att berätta om de flesta platser på Nya Zeeland. Det finns en historia om vulkanerna här i Tongariro National Park som jag tyvärr inte minns fullt ut, men det handlar om hur den minsta vulkanen Tahinga, den enda kvinnliga vulkanen i området, ska ha fått de två närmsta manliga vulkanerna svartsjuka och slåss om Tahinga. Härifrån hade vi drygt ytterligare en timmes körning innan vi var framme i Rotorua.

Vi stannade till vid Huka Falls, ett mäktigt vattenfall som inte är att leka med. Vattnet kommer från Lake Taupo och det faller cirka 200 000 liter vatten ungefär nio meters, varje sekund. Detta fyller ungefär fem Olympiska simbassänger varje minut. Detta skapar starka underströmmar och hindrar all fisk och ål från att migrera uppströms.

Här lyckades jag även filma en Tui. Tuin är en mycket vacker svart fågel med två vita fjädrar under hakan. Den är en skyddad fågel och är endemisk för Nya Zeeland. De första européerna kallade tui-fågeln för mockingbird, men det uttrycket används inte längre. Tuin kan vara väldigt aggressiv och försvara sitt träd och revir mot andra fåglar. De har många olika läten som kan vara både högljudda och störande. Trots detta tyckte jag den var mycket vacker att titta på och jag hade under flera dagar försökt att fota den, men den är skygg och varje gång jag försökte ta fram stora kameran med objektiv så flög de iväg.

När vi närmade oss Rotorua började eftertänksamma skyltar längs vägen att dyka upp. Eftersom majoriteten av maorierna bor på Nordön och att många av dem tyvärr har alkoholproblem, så är det många som kör rattfulla. På skyltarna stod text som:

”Eyes on the road – focus on driving”
“Less speed, less harm”
“Drinking? Legends don’t drive”
“Dress for the slide, not the ride”

När vi ändå är inne på bilar och körning. Alla bilar importeras till Nya Zeeland. Mestadels japanska bilar, framför allt Toyota. Volvo är mycket sällsynt och dyra att reparera då alla reservdelar måste importeras. Men trots detta så man Volvobilar lite då och då.
Jag kan tänka mig att det är en fantastisk upplevelse att hyra bil och göra en egen roadtrip på Nya Zeeland. Men det finns några saker att tänka på då… för det första så är det vänstertrafik – eftersom landet koloniserades av engelsmän och är än idag under brittiskt styre, drottning Elizabeth av England finns avbildad på de nyzeeländska mynten. Och tänk på att respektera hastighetsbegränsningarna. Det tar tid att ta sig från A till B på Nya Zeeland, då det är kuperad terräng och framför allt på västkusten mycket berg. I bergsområden med mycket tvära kurvor finns det skyltar med hastighet för att ta sig igenom just denna kurva. Så kommer du till en kurva och det står en skylt om t.ex. 25 km/h, så sänk hastigheten! Då är det en mycket tvär kurva som kommer och du kommer troligtvis inte klara kurvan om du kör typ 45 km/h. Och som jag tidigare nämnt, kör inte för fort på raksträckorna och tro att du kan ”ta igen” tid. Det kryllar av trafikpoliser och här på Nya Zeeland kommer du få höga böter om du kör 3 km/h över tillåten hastighet! Och sist men inte minst, att hålla i mobiltelefonen medan du kör är enligt lag förbjudet. Du får dock prata i telefonen via blue tooth medan du kör.

När vi kom fram till Rotorua checkade vi in på Alpin Motel Rotorua, ett litet hotell med 40 rum. Alla rummen är på marknivå och utrustat med varsitt hot tubs utomhus som man kunde fylla upp med thermalvatten. Det fanns även allmän pool och grillplatser som man kunde nyttja.

Hotellet låg ett par kilometer från själva centrum, så några av oss beslutade att vi skulle gå in till centrum för att äta. Vi hittade en saloon-inriktad restaurang med mysig inredning. När vi gick tillbaka till hotellet var det redan mörkt och fullmånen lyste praktfullt på den mörka himlen.