Copyright © Bejjan888™

Idag var det dagen med stort D. Ännu en sak på min Australienlista skulle bockas av – nämligen snorkling vid Stora Barriärrevet. Vi var tvungna att hänga på låset till frukosten vid 06.30 för att hinna med busstransfern kl. 07.25 till hamnen. Michael hade sagt till oss att vi absolut inte fick vara sena, för busstransfern skulle inte vänta utan åka ifrån den som inte var på plats. Men, vid ett annat hotell stannade transfern i säkert 10 minuter och inväntade fyra passagerare som var sena, så… ja ja.

När vi kom fram till hamnen gick vi ner till vår båt Ocean Spirit, som skulle ta oss ut till Michaelmas Cay. Detta rev ligger 43 km nordöst om Cairns och är cirka 350 meter långt och 50 meter brett. Ocean Spirit var en stor katamaran och det tog ungefär 1 timme och 30 minuter att ta oss ut till Michaelmas Cay.

Under tiden var det full aktivitet på båten, det var fika, säkerhetsinstruktioner, utprovning av snorkelutrustning och föreläsningar. Även fast jag tagit åksjuketabletter så blev jag väldigt illamående. Och det var jag inte ensam om.

Stora Barriärrevet är världens största korallrevssystem och består av mer än 2900 olika rev och 900 öar. Revet sträcker sig cirka 2600 kilometer längs delstaten Queenslands nordöstra kust och kan till och med ses från rymden. Stora Barriärrevet består av miljarder små organismer, så kallade korallpolyper, och är den största strukturen som någonsin byggts av levande organismer. 1981 utsågs området till ett världsarv och stora delar av revet är skyddat för att förhindra skador från turism och överfiske. I området bidrar enbart turismen med 3 miljarder AUD om året i ekonomiska intäkter.
Man uppskattar att revet började byggas upp för cirka 18 miljoner år sedan och att de levande korallerna som utgör det översta lagret är runt 8000 år gamla. Havsnivån har varierat genom åren vilket har hjälp till att skapa atoller. Den första europeiska upptäcktsresanden som såg Stora Barriärrevet var James Cook när han gick på grund här med HMB Endeavour i juni 1770.

När vi kom fram till Michaelmas Cay började vi med en kort tur i en semi-ubåt… eller vad man nu ska kalla det… glasbottenbåt, kanske? Men det såg verkligen ut som en ubåt och när vi klev ner i den var sidorna i glas, så vi kunde se ut på korallreven och eventuella fiskar utanför båten. Båten åkte dock aldrig helt under vattnet som en ubåt gör.

Turen tog ungefär 20 minuter, men det var ganska grumligt och man såg inte så jättetydligt. Och det hjälpte ju inte att jag fortfarande mådde illa heller.

Efter den lilla turen med ”ubåten”, serverades det lunchbuffé. Illamåendet hade börjat avta nu och jag tror det blev ännu bättre efter lite mat i magen.
Sedan var det äntligen dags för snorkling. Det fanns små utrymmen ombord på katamaranen som man kunde byta om i. Så på med kroppsstrumpan (lycradräkten) som var ett utomordentligt skydd mot eventuella maneter men också mot den starka solen. Packade ner snorkel och simfötter och hoppade på den lilla båten som gick skytteltrafik fram och tillbaka från själva ön.

Med simfötterna och snorkeln på och med mobilen i högsta hugg gick jag ner till det varma, nästan glasklara vattnet. Till mobilen hade jag köpt en vattentät plastficka så jag kunde använda mobilen och filma och ta kort med under själva snorklingen. Jag är så glad att jag tänkte på och köpte en sådan i förväg, för man vet aldrig om man kommer tillbaka hit igen.

Så här kommer lite bilder från snorklingen…

Det var fridfullt att snorkla runt i vattnet. Men man fick vara observant så man inte simmade utanför bojarna, eller in i den ”kanal” som båten som gick skytteltrafik använde sig av. Det fanns även livvakter som satt på vattenskotrar ute på vattnet som höll koll på oss. Fiskar med vackra färger och koraller och andra exotiska djur såsom rockor och sköldpaddor kunde man se här. En proffsfotograf var med på båtturen och hon hade dykarutrustning och en ”värstingkamera” som hon fotade med under vattnet. Naturligtvis kunde man låta henne ta foton, som man sedan fick köpa. Jag hade inte tänkt göra detta över huvud taget, men helt plötsligt såg jag henne framför mig och tänkte att det kanske är lika bra att få några bra bilder under vattnet i alla fall. Men de bilderna kommer inte publiceras här.

Jag fortsatte sedan snorkla och tiden måste ha gått fort, för helt plötsligt kände jag hur det blev folktomt kring mig. Var det redan dags att åka tillbaka? Jag kikade upp och såg att det inte var många kvar som simmade runt. Så det var nog dags att börja dra sig mot stranden och tiden för snorkling började gå mot sitt slut. Jag hade nog legat i vattnet och snorklat ett par timmar i alla fall och minneskortet i mobilen började bli fullt av bilder och filmer också.

Så fort jag kom tillbaka till katamaranen ville jag bara av med kroppsstrumpan (lycradräkten) så fort som möjligt. Den var blöt och sand hade tagit sig in under dräkten. När de räknat in att alla var ombord på båten igen, kunde vi börja åka tillbaka mot Cairns. Det serverades en kakbuffé med andra sötsaker och ett glas bubbel. Nu kunde de som ville köpa de där bilderna som proffsfotografen tagit av oss under snorklingen. Jag köpte tre bilder som jag fick med mig på en USB-sticka.
På väg tillbaka in till Cairns blev jag inte åksjuk över huvud taget. Lite konstigt, men jag kanske var så trött efter snorklingen att hjärnan inte orkade registrera att jag åkte båt.

Senare på kvällen var vi ett litet gäng som var ute och åt på den trevliga restaurangen Cock & Bull igen. Denna gången beställde jag en Caesar Sallad och beställde kyckling till… men det blev snarare kyckling med sallad till ;) Men jag kämpade på med min sallad och lyckades äta upp allt på tallriken, trots den gigantiska portionen. Efter en lång dag ute till havs med en hel del snorkling, och så mat på det, gjorde att man somnade ganska ovaggade när man gick och la sig.