Copyright © Bejjan888™

Inför den här resan planerade jag att ta bilen tur och retur till Stockholm Arlanda Airport för att undvika någon form av försening eller att missa första flyget. SJ har ju fått allt annat än bra kritik i media här i Sverige den senaste tiden och statistik visar att 1 av 4 tåg är försenade eller går inte alls. Så jag tog det säkra före det osäkra den här gången. Men trots att jag gick upp extra tidigt för att hinna packa klart allt innan avresa så kom jag i tidsnöd. Typiskt! Jag som hade en transfer att passa från långtidsparkeringen och till terminal 5 på Arlanda. På nåt vänster så lyckades jag köra in lite tid, checka in och parkera bilen samt gå på transferbussen till precis kl. 11.00. Puh!

Väl på Arlanda satt jag mig och chillade lite. Åt upp min medhavda smörgås, drack upp yoghurten och bara tog in atmosfären. Äntligen semester! Spännande och förväntansfullt samtidigt som det skulle bli roligt att åter få träffa min italienska vän i Santiago. Checkade in via SAS-automaterna, printade ut ett boardingkort och en tagg till bagageväskan. Vid Bagage self-drop var det en kort kö, som tur var. Men uppenbarligen förstår inte folk att det finns en max-vikt på bagaget som är 23 kilo vid internationella flyg (annars får man betala för övervikt). Personerna före mig försökte checka in väskor på över 27 kg! Och det är ju klart att det inte går. Då måste de gå via disk och betala extra… När jag checkat in väskan och passerat säkerhetskontrollen var det bara en halvtimme kvar innan boardingen började kl. 13.00.

Planet var fullsatt när de ropade ut "Boarding completed" i högtalarna. Besättningen var svensk förutom en man som uppenbarligen var dansk (mer om detta strax). Klockan var 13.35 när planet började taxa ut (enligt tidtabell) och flygvärdinnan ropade ut i högtalarna att säkerhetsgenomgången skulle ske på engelska, spanska och ett skandinaviskt språk… ja, precis. Jag reagerade lika mycket som troligtvis du gör… vad då skandinaviskt språk?!? Det torde väl ändå vara svenska då planet går mellan Stockholm och Madrid? Men icke. Den engelska versionen genomfördes av en av flygvärdinnorna. Sedan var det dags för den spanska… åh herre gud! Någon som hört en dansk försöka prata spanska?!? Haha, jag höll på att skratta ihjäl mig! Det lät skitroligt! Första tanken var… WTF!? Vad är det där för språk? Jag fick verkligen anstränga mig för att höra vad han sa. Och det skandinaviska språket var danska – inte svenska! Jag kan slå vad om att det inte fanns en enda dansk ombord! Så himla opraktiskt – SAS!

Tack vare gynnsamma vindar landade planet vid 17-tiden, en halvtimme före utsatt tid (17:35) på Adolfo Suárez Madrid-Barajas Airport. Planet snurrade runt i 10 minuter på flygplatsen innan det slutligen stannade vid gaten. Jag gick av planet och tog mig till bagagebandet där min väska skulle komma och min väska var en av de första ut. Tack för det ;) Sen var det liksom dags att försöka ta sig från Terminal 2 och till Terminal 4-S varifrån mitt nästa flyg direkt till Santiago de Chile skulle avgå. Madrid-Barajas flygplats räknas som världens största flygplats (i terminalyta räknat) och jag som aldrig varit på Madrid-Barajas Airport förut hade givetvis sett till att jag hade gott om tid att orientera och transportera mig mellan terminalerna. Madrid-Barajas flygplats är Spaniens viktigaste och har av alla de europeiska flygplatserna det största antalet direktflygningar till Latinamerika. Ett tips till er som någon gång planerar att resa till Sydamerika. Madrid-Barajas består av fyra terminaler; T1, T2, T3 samt T4. Den senast byggda Terminalen T4 ligger mer än 2 kilometer från terminalerna 1, 2, och 3 och passagerarna transporteras med gratisbussar däremellan. Till Terminal 4 finns dessutom en satellitbyggnad känd som T4-S. För att ta sig mellan T4 och T4-S måste passagerarna ta ett underjordiskt elektroniskt tåg (utan förare).

Och det var alltså till T4-S jag skulle… så efter att ha frågat vid informationsdisken om hur jag tar mig till T4 (först och främst) snurrade jag ut från flygplatsen och hittade på busshållplatsen efter några minuter. Värmen slog emot mig och det var nästan olidligt varmt och fuktigt utanför terminalen. Men redan efter några minuter kom bussen och jag släpade ombord bagageväskan. Det tog cirka 10 minuter innan bussen stannade vid Terminal 4. Jag gick in och letade på en check-in disk vid LAN Airlines. Checkade in väskan och fick mitt boardingkort. Japp, och så var det bara att ta sig till det underjordiska tåget då. Jag hade fått tydliga instruktioner av mannen vid incheckningen, så det kändes tryggt. Men det tog en bra stund att ta sig dit. De underjordiska tågen avgår med bara några minuters mellanrum så man behöver inte vara orolig om man precis missat ett. Några minuter senare var jag så äntligen framme vid Terminal 4-S. Nu var jag så himla trött och hungrig att jag stannade vid första bästa ställe, vilket råkade vara Burger King (inte världens bästa men en hamburgare mättar ju i alla fall). Efter att ha stillat hungern kopplade jag upp mobilen på flygplatsens WiFi och hade nu några timmar att fördriva innan flyget till Santiago de Chile skulle avgå. Gick till gaten några minuter innan boarding som började kl. 22.55. Såg till min förtjusning att det var ett DreamLiner-plan som LAN använder till denna flygning. Den modellen gillar jag skarpt då det är både rymligt och luftigt även i ekonomiklass! Så fort jag bordat planet och satt mig ner på min plats kände jag tröttheten slog till. Nu hade man ju BARA varit uppe i 18 timmar… Planet taxade ut och lyfte planenligt vid kl. 23.55. Restiden var beräknad till 13 timmar och 45 minuter.