Copyright © Bejjan888™

Denna dag torde enbart ses som en transportdag. Önskvärt om planet kunde gått lite tidigare så det inte landade så himla sent nere i Kroatien, med incheckning på hotell och middag. Nåväl.

Tar smidigt bussen ner på stan, för byte till Arlandabussen. Lugnt, utan stress. Inget krångel och jag kliver av bussen vid terminal 4, i god tid. För det står ju i informationsbrevet att man ska vara i god tid, minst 3 timmar innan avgång. Det känns lite överdrivet lång tid före för en resa till annat EU-land samt Schengenområde. 3 timmar brukar snarare vara standard på flyg till t.ex. USA, där man måste passera typ 5 olika pass- och säkerhetskontroller innan men ens kommer till gaten.

Står nästan längst fram i kön till incheckningen, bara enstaka personer före. När klockan passerar 3 timmarsgränsen ringlar sig kön lång bakom och jag uppskattar att drygt 90% av alla passagerare är här redan. Men inte öppnar incheckningen för det. Det dröjer ytterligare en halvtimme innan diskarna öppnar och kön börjar röra på sig. Checkar in väskan, som väger in på 19,6 kg av maximalt 20 kg. Men en del av det ska tillskrivas en uppsättning med ridkläder såsom skor, hjälm, ridbyxor och shortchaps. För kommer det ges tillfälle och möjlighet till ridning under den andra veckan, så kommer jag att boka in ridning!

Efter att ha blivit av med väskan passerar jag Sky City och passar på att köpa en Caesarsallad innan jag orkar ta mig igenom någon säkerhetskontroll. Saker och ting har förändrats sedan jag reste sist från Arlanda. Butiker har stängt och/eller flyttat vilket uppenbarligen kan ha flera skäl, som pandemin och senaste tidens inflation.

Tiden rullar på och det dröjer inte lång tid innan det är dags för boarding. Jag har ju en gångplats vid nödutgången över höger vinge, vilket är bättre än ett säte i mitten. Om jag bokar flygbiljetter själv så bokar jag alltid en fönsterplats, för det är det som känns bäst av någon anledning. När jag kommer fram till min rad sitter det redan ett par på platserna innanför. Bra, då kan jag sätta mig och spänna fast säkerhetsbältet. Men innan jag hunnit göra det frågar paret mig om jag vill byta plats med dom, d.v.s. så att jag får fönsterplatsen. Yay! Kan inte bli bättre. Det tar en stund innan alla hinner gå på planet, en A320, och hittar sina säten och placerar väskor och jackor på bagagehyllorna. Planet får push-back, taxar till runway och lyfter ändå i tid. Flygningen fortlöper utan större bekymmer eller turbulens.

Tre timmar senare, vid 21.00-tiden landar planet på Zraćna Luka Airport i Dubrovnik. Det är mörkt och svårt att få någon uppfattning om det är en stor flygplats eller inte, och trött som man är vill man bara hämta sin väska och skynda sig till bussen. De första väskorna kommer väldigt snabbt på bagagebandet och av de 172 incheckade väskorna kommer min ungefär i mitten. I ankomsthallen blir jag avprickad på en lista och får reda på vilken buss jag ska kliva på. Det står fyra bussar ute på parkeringen och min buss står naturligtvis längst bort. Med trötta ben går jag bort och får mina väskor inlastade i bussen. Slår mig ner på ett säte och väntar in resten av resenärerna som ska med. När bussen är nästan full, kliver vår guide (som jag kallar för E) på och presenterar sig. Han berättar kort om sig själv, var han kommer ifrån och att han pratar sex olika språk, svenskan är tyvärr begränsad. E berättar att alla vi resenärer från Arlanda, 172 st, är uppdelade i 4 olika bussar och under hela resan åker man med samma buss och samma guide. Det är viktigt att man går på rätt buss, för det är inte säkert att alla 4 bussar med svenska resenärer övernattar på samma hotell varje natt.

Första hotellnatten är i staden Cavtat, 15 kilometer söder om Dubrovnik. Det tar ungefär 15 minuter att nå Remisens Hotel Albatros från flygplatsen. Men eftersom alla fyra bussarna kommer i en klunga, rekommenderar E oss att gå ner till middagen först och vänta med incheckningen eftersom det kommer vara så himla lång kö. Inte mig emot. Går direkt ner till middagsbuffén som väntar där nere i restaurangen. Det är ingen buffé som man jublar över, men den mättar en hungrig mage i alla fall. Vi är många som inser att om man vill ha vatten eller annan dryck så får man vackert betala för det. Som tur är har jag kvar vatten från Arlanda, så mig går det ingen nöd på. Får sällskap av ett trevligt par från Tyresö och vi samtalar om olika resor vi gjort.

Så incheckningen blir kring 22.30-tiden. Men det är ingen kö nu vid hotellreceptionen, så det går snabbt. Det känns alltid olustigt att behöva lämna ifrån sig passet till en ”främmande” person. Men det är tydligen standard att behöva göra det, då de behöver registrera uppgifter om alla hotellgäster. Passet är klart att hämtas i morgon. Hittar mitt rum och det är skönt att få ta av sig skorna, duscha och krypa ner i en sval säng.