Copyright © Bejjan888™

Hotellpersonalen var inte medgörliga att öppna frukosten lite tidigare på morgonen, så vi var utcheckade och klara till 06.30 för att hinna med en rejserfrukost och vara klara att åka med busstransfern till flygplatsen kl. 07.00.
Nu var vi nog lite nervösa allihop för att flyga, eftersom flygkraschen med Lion Air där en Boeing 737 Max hade störtat strax efter start hade inträffat bara dagar innan. Resultatet av denna krasch var att Indonesien låtit alla sina Boeing 737 få flygförbud till dess att kraschen utretts närmare. Så det gjorde ju inte saken bättre att vi alla nu skulle flyga en Boeing 737 till Alice Springs.

Men en liten parentes: Enligt preliminär rapport, drygt en månad senare, ska just det planet som störtade haft tekniska problem tidigare, som man inte lyckats komma till rätta med. Problemet till kraschen ska vara en sensor som felaktigt skickade signaler till autopiloten att planet höll på att stalla (förlora lyftkraft) och därför sa åt autopiloten att vinkla ner nosen på planet för att motverka just detta. Boeing som tillverkar modellen menar att piloterna faktiskt kan koppla bort sensorn om den krånglar eller ger felaktig information och menar att piloterna ombord Lion Air borde ha gjort så i detta fall för att förhindra kraschen.

Men nu hade vi inte denna information dagen till ära, så vi var nog lite nervösa allihop. De framtida väderrapporterna visade på att temperaturen skulle ligga på runt +38°C till +40°C i Alice Springs, så jag passade på att köpa en rejäl solhatt för att skydda mig från den stekheta solen.

Vi ankom Melbourne Airport, eller Tullamarine Airport kallad, kring 07.30. Flyget med Qantas skulle ha avgått 09.30, men eftersom Melbourne Airport endast har en runway, blir det ofta förseningar. Vårat flyg avgick 09.50. Det var en drygt 3 timmar lång flygning ombord på en Boeing 737-800, ett av världens mest sålda flygplan. Redan från luften kunde man se det ökenlika landskapet breda ut sig nedanför. Vid landning skymtade jag en av få flygplanskyrkogårdar, utanför USA. Alice Springs torra och varma klimat är perfekt att förvara flygplan i, men också flygplan som tagits ur trafik som man kan demontera och återvinna och plocka reservdelar från. Vi landade i Alice Springs strax före kl. 11.00 lokal tid. Northern Territory, som Alice Springs ligger i, har en tidszon som är 1 timme och 30 minuter efter Melbourne-tid. Jag kan inte förstå varför man måste hålla på med en halvtimme hit eller dit… kan man inte ha hela timmar?

När vi landat på Alice Springs Airport var vi omgivna av torrt ökenklimat. För att förhindra att jorden blåser upp runt flygplatsen och förhindra plan från att lyfta eller landa, introducerades Buffel Grass (Cenchrus ciliaris) från Sydafrika. Det nya gräset trivdes ganska bra och höll jorden på plats som man hade tänkt. Men Buffel Grass trivdes alltför bra i Australien och har nu tagit över mer och mer och konkurrerar ut den inhemska floran. I försök att bli av med gräset har man provat att bränna bort det, men gräset kommer bara tillbaka dubbelt så mycket. Det fanns inga bryggor in till terminalen, utan vi fick gå i den extrema värmesmockan, som mötte oss när vi klev ut ur planet, och in till ankomsthallen. Det var en rejäl värmechock man fick, men det var absolut inte så jobbig som den extrema värmen vi hade i Sverige under sommaren samma år. Värmen i Alice Springs var betydligt torrare och det gick att röra sig utan att man höll på att avlida.
Så fort var och en hämtat sin incheckade väska fick vi gå ombord på bussen som skulle ta oss på en guidning av Alice Springs och sedan till hotellet. Jag blev mäkta imponerad av att bussen var så pass sval och skön, trots värmen utanför. Men jag antar att de har rejäla air-conditions på bussarna.

Första stoppet var Anzac Hill. Anzac står för Australia and New Zealand Army Corps, och Anzac Hills är ett litet berg i Alice Springs där man får en bra utsikt över den lilla staden. Sedan 1934 är Anzac Hills är ett minne över de australiensiska och nyzeeländska soldater som dödades i första världskriget. Anzac Hills står i fokus under Anzac Day och är dessutom en helig plats för aboriginerna. På toppen av Anzac Hills finns utöver den australiensiska flaggan, även aboriginernas flagga. Deras flagga har en övre svart halva och en undre röd halva och mitt i flaggan finns en gul cirkel. Det svarta representerar natten, det röda står för öknen och den gula cirkel motsvarar solen.

Alice Springs har idag runt 20 000 invånare, varav en stor del, ca 10 000, utgörs av aboriginer. Alice Springs, även kallad ”Alice”, ligger nära Australiens geografiska mittpunkt och grundades på 1870-talet som en telegrafstation och viktig knutpunkt, ungefär mitt emellan Adelaide och Darwin. Staden fick sitt namn efter Alice Todd, fru till Sir Charles Todd, mannen som utvecklade telegraflinjen på linjen Adelaide – Darwin. Alice Springs ligger i Australiens Red Centre, mitt bland röda stenformationer, röd sand och är omgärdat av flera olika öknar vilket ger upphov till stadens ökenklimat. På grund av sitt läge i det torra och avlägsna landskapet, mitt ute i ingenstans, är det 100 mil till närmsta grannstad. Detta gör att Alice Springs till den enda större staden och servicecentret i delstaten Northern Territory, ett område som är ungefär lika stort som Texas, USA. I tusentals år har ursprungsbefolkningen Arandafolket bott i området, som de på sitt språk arrernte kallar Mparntwe (Alice Springs). I grundskolan är det obligatoriskt att även lära sig arrernte och kurser på gymnasial nivå finns som tillval. Detta då majoriteten av arbetsgivarna i Alice Springs har som krav att arbetstagarna är tvåspråkiga. Brottsligheten har varit hög i Alice Springs och staden var under en period känt som Australiens farligaste stad och ”the Murder Capital of Australia”.

Här i Alice Springs stannar även en av världens största tågäventyr till, the Ghan. Ett oförglömligt äventyr som tar passagerarna på en tågresa från Adelaide till Darwin, eller vice versa, genom Australiens hjärta med ett ständigt föränderligt landskap utanför fönstret. Tågresan tar 4 dagar (3 nätter) enkel resa att genomföra med uppehåll i fem städer längs vägen.

Vårat andra stopp var Alice Springs School of the Air. I Northern Territory har man sedan 1950-talet haft en distansskola för barn från förskoleklass och upp till sjunde klass. För att få gå i distansskola måste barnet ha mer än 50 km till närmsta vanliga skola och undervisningen sker genom live-sända lektioner via dator. Skolan förser varje elev med all satellit och datorutrustning som behövs till ett värde av AUD$10 000 - $15 000, som efter avslutad skolgång återlämnas till skolan. Varje elev har en årskurslärare samt en handledare i hemmet. Handledaren i hemmet ska vara godkänd av skolan och ha minst 4 timmars tillsyn av sin elev varje dag. Handledaren är lärarens ögon, öron och händer på elevens studieplats och kontrollerar och betygssätter elevens arbete och ger feedback till läraren. Beroende på vilken årskurs de går i, har de upp till en timmes sändning per dag, vilket kan vara lektion i grupp eller personlig lektionstid med läraren, resten av dagen tillbringas med deras handledare på plats.

Sedan gjorde vi ett stopp vid Royal Flying Doctor Services, som en gång i tiden grundades av John Flynn. Det är tack vare detta som vård kan ges till de mest avlägsna och isolerade platserna i Australien. Royal Flying Doctor Services bildades 1928 i Queensland och kom till Alice Springs 1939. Sedan dess har behovet bara ökat och idag får en patient sin vård varannan minut, eller 800 patienter om dagen, av Royal Flying Doctor Services.

Besöket började med en kortare film i 3D om Royal Flying Doctor Services historia och utveckling.

När vi kom ut från biografen gick vi genom ett litet museum och en gift-shop. Vi samlades vid bussen igen.

Turen avslutades med ett besök vid telegrafstationen. Jag hade trott att det skulle vara lite mer gammalt och slitet och verkligen bara vara ett litet träskjul med en liten telegraf. Nej, det var flera byggnader som, givetvis, restaurerats och snyggats till och det var svårt att förstå vilken byggnad som var den riktiga telegrafstationen. De hade gratis kartor (översatt lite taffligt till svenska) men vi hade inte tid att gå runt och se allt i alla fall. Nu hade det börjat mulna på, även om det fortfarande var mycket varmt. Men det tyckte nog de allra flesta bara var skönt att solen inte lyste.

Äntligen fick vi checka in på vårat hotell, Aurora Alice Springs, som låg relativt centralt i Alice Springs. Nu hade vi ett par timmar med fri tid innan, de som ville, samlades för att gå iväg och äta gemensam middag. Jag och en till, valde att gå en vända i stadens centrum då vi sett en del målad konst på väggarna när vi åkte genom staden med buss. Med kameran i högsta hugg och paraply (som jag var smart att ta med mig) gick vi iväg.

Det började småregna lite smått och vi hörde åskan på håll och vi tänkte inte nåt mer på det.

Men plötsligt öppnade sig himmelen och regnet bara öste ner. Och det kom rejäla vindpustar så regnet föll snarare sidledes än neråt. Det lilla paraplyet jag hade med mig gjorde varken till eller från.

Några minuter senare började det hagla. Ovädret tog oss helt off-guard och vi fick ta skydd i en butik men då var vi redan dyblöta av regnet. Lika snabbt som ovädret kom, var det över. Där stod vi med blöta kläder och förstod ingenting. Lokalbefolkningen var lika chockade som oss och berättade att det var ovanligt med så mycket regn och att det haglade hade de inte varit med om på flera år. Tack vare att det var varmt, så frös man inte, trots blöta kläder. Men vi gick tillbaka till hotellet och bytte om till torra kläder ändå.
Med en kort promenad tog man sig till huvudgatan Todd Mall, där restauranger, butiker och konstgallerier samsades sida vid sida. Hotellet omgavs av caféer och restauranger och rekommenderade speciellt Red Ochre Grill Café and Restaurant, prisvinnare för sina spännande och lokala maträtter. Vi som samlades vid klockan 18.00 gick till den intilliggande restaurangen och åt middag. Några provade på att äta krokodil, några provade på känguru. Jag som är lite kräsen vad det gäller mat, vågade inte beställa en hel måltid med kött från krokodil eller känguru. Tänk om det inte var gott? Hade de haft en smakmeny med flera olika djur och en vanlig stek eller nåt, hade jag nog provat. Middagen avrundades med en pubrunda på en saloon som några hade hittat under eftermiddagen.