Copyright © Bejjan888™

Denna dag var tänkt som reservdag utifall flygningen dagen innan inte skulle gå att genomföra pga. tekniska problem med själva planet eller väderförhållandena etc. Så istället var det bokat en stadstur i staden Nizhny Novgorod tillsammans med min guide och tolk Irina. Tillsammans med chauffören dök Irina upp i hotellets lobby och hämtade mig, strax efter utcheckning från hotellet. Det var lite kyligare vindar idag, men vi trotsade kylan och började gå genom staden.

Mellan 1932 och fram till 1990 hette staden Gorkij, efter författaren Maxim Gorkij som föddes där. Därefter fick staden åter sitt namn Nizhny Novgorod (betyder ungefär ”nedre nya staden”) eftersom staden ligger nedströms om staden Novgorod (”nya staden”). Nizhny Novgorod har sedan länge varit platsen för en militärbas, varför staden länge hållits isolerad från utländska turister och först i maj 1991 öppnades Nizhny Novgorod upp och turister fick besöka staden. Människorna och staden har sedan dess sakta börjat anpassa sig till turismen.

Nizhny Novgorod ligger geografiskt på den plats där bifloden Oka mynnar ut i floden Volga. Denna plats har historiskt bidragit till en stark ekonomi för staden eftersom handelsfartygen ofta lade till här för att sälja varor på Novgorodmässan som var Rysslands främsta handelscentrum under 1800-talet. Det var under den här tiden som Nizhny Novgorod utvecklades till en industristad med inriktning mot båttrafiken som passerade på Volga och Oka. Den industriella delen av staden är plan och det är först när man kommer in mot stadens centrum som man kan se Kreml, den äldre stadskärnan som ligger på en kulle med vacker vy ut mot platsen där Volga och Oka går samman. Kreml omsluts av ett fort med en hög och bred mur, som skyddade staden från anfall. Vakterna lät huvudporten stå öppen och om hjortdjuren, i skogen utanför, sprang vettskrämda in genom porten så fanns troligtvis fienden inte långt borta och man hann förbereda sig för strid. Därför har hjorten blivit Nizhny Novgorods stadssymbol. Kreml anses vara det bäst bevarade medeltida fortet i centrala Ryssland, och enligt experter kan det bero på att fortet och dess mur byggdes uppe på en kulle och därför svårt att osedd anfalla eller skada fortet. Irina och jag gjorde en vandring innanför fortets murar och Irina berättade om stadens historia. Många minnesplatser finns runtom i staden för att hylla de om komna i Andra Världskriget, vilket Ryssland var involverat i mellan 1941 – 1945.

Även en stridsvagn (Tank T-34) och diverse andra stridsfordon fanns uppställda för visning.

Den äldsta kvarstående kyrkan i Nizhny Novgorod är Ärkeängel Mikaels Katedral som byggdes helt i trä under 1500-talet. Kyrkan har därefter renoverats i omgångar och har idag en nedre del som består av tegel och tak av trä. De rysk-ortodoxa kyrkorna är – jämfört med svenska kyrkor – färgglada och vackert byggda med sina lökformade kupoler. Kyrkans takfärg väljs efter vem kyrkan är tillägnad; Jesus, Jungfru Maria etc. Även takkorsets design och utformning har betydelse. T.ex. en halvmåne under korset symboliserar en skål där Jesus blod samlas upp i vid korsfästningen. En kort bit från Ärkeängel Mikaels Katedral, ligger Den Eviga Elden, som brinner till minne för alla hjältar under Andra Världskriget.

På andra sidan av katedralen ligger ett torg med en staty av Nizhny Novgorods grundare. Staden grundades enligt böckerna år 1221 av hertig Yuri Vsevolodovich som på senare år ärats med ett monument tillsammans med biskop Simon, Yuris andlige ledare. Det finns en intressant historia som Irina, min guide, berättade för mig om varför biskop Simons högra hand är höjd. Enligt historien så halshöggs Simon på torget där statyn står idag, och hans avhuggna huvud knöts fast i en svans på en häst. Därefter red man runt på hästen med huvudet hängandes och slängandes efter. När detta till slut stoppades av en man som sedan återbördade huvudet till biskopens kropp, sägs det att biskop Simons högra hand åkte upp – i form av ett tack. Huruvida detta är sant eller inte, låter jag vara osagt. Men det är en intressant historia.

Nizhny Novgorods äldsta hus finns kvar och har renoverats upp. Huset bestod av tre våningar, de två första våningarna bestod av tegel samt en tredje våning som var byggt i trä. Då den 3:e våningen byggdes av trä, vet man inte exakt hur den våningen såg ut, då träet förstörts. Men man har byggt upp det så som man tror det kan ha sett ut. Första våningen, entréplanet, användes enbart av tjänstefolket medan herren och hans familj alltid tog en trapp upp till andra våningen där de spenderade sin vakna tid. När familjen skulle sova gjorde man det på den tredje våningen som bestod av trä.

Mitt emot detta hus finns en vacker kyrka, som kommunisterna byggde upp ett stort tegelhus framför. Detta för att turister och handlare inte skulle se denna vackra kyrka från floden Volga och därmed inte stanna till för ett besök.

Min stadstur avslutades med ett besök i Stroganovkyrkan, eller Rozhdestvenskaya-kyrkan, med unik arkitektonisk stil jämfört med övriga kyrkor i Nizhny Novgorod. Mitt estetiska sinne tilltalades direkt av den Stroganov-barock (eller pseudo-rysk stil) som kyrkan tillhör. Kyrkan har flera vackra färger (guld, rött, grönt, blått) på sina lökformade kupoler och de handgjorda guldfärgade korsen som pryder taken är mycket skickligt gjorda.

Och för att inte tala om de vackra ornament som omgav fönstren vilka minutiöst skapats för hand. Inne i kyrkan fanns vackra handgjorda dekorationer målade i guld och ytterligare bevis på omsorgsfullt handarbete. Och ja, enligt historien ska det vara familjen Stroganov (franska Stroganoff) som gett namnet åt Biffstroganoffen, men jag törs inte säga hur pass sant det är.

Stadsturen avslutades med en lunch på en lokal medeltida restaurang. Mysig inredning och atmosfär och god mat. På vägen till Nizhny Novgorod International Airport bad jag att få stanna till och köpa en till väska som jag kunde checka in. Eftersom jag endast rest hit med handbagage så fanns det inget utrymme what so ever att få med alla mina födelsedagspresenter hem i den lilla väskan. Väl på flygplatsen i kön till incheckningen såg jag att tiden för mitt flyg inte stämde överens med mina papper. Irina, som fortfarande var med mig, frågade personalen bakom disken om det. Jovisst, det var försenat med 2 timmar. Hmm… med tanke på att flygtiden mellan Moskva och Nizhny Novgorod endast är cirka 45 minuter och de vet redan att det tar minst 2 timmar... med andra ord, något är fel med själva planet och att det måste fixas innan det lyfter alternativt måste de byta till ett nytt plan (vilket kan ta upp till 2 timmar). Nåja. Nu hade jag inte något flyg att passa hem till Sverige förrän i morgon förmiddag, som tur var. Så det var bara att sitta ner och vänta.

Efter säkerhetskontrollen till terminal 1 fanns det inte mycket att göra eller spendera tiden med, så tur att det fanns gratis WiFi på flygplatsen. Men när klockan var 19.30 (nya tiden då planet skulle ha avgått) fanns det ännu inga uppgifter om ens vilken gate vi skulle gå till. Men strax efter kl. 20.00 fick vi veta numret på gaten. Alla rusade dit, men det fanns ingen personal där. Nähä? Och några minuter senare ropade de ut att det var en gate en trappa ner istället. Så alla skyndade sig ner för rulltrappan och ombord på den väntande bussen. Det fanns endast ett plan i sikte och det stod lite längre ut på plattan och väntade. Nåja, det var väl lite överdriven service, tänkte jag i mitt stilla sinne. När alla var klivit på började bussen köra förbi det plan jag var bergsäker på var vårat. Men istället gjorde bussen en gigantisk sväng runt planet och runt ytterligare ett plan längre bort för att sedan köra tillbaka till samma gate som vi just kom ifrån… ENDA skillnaden var att bussen stannade kanske 5 meter närmare planet än från den positionen som bussen startade från. Det var ändå 20 meter kvar till själva planet. Men just vid det tillfället orkade jag inte tänka något annat än att skynda mig på planet för att komma till Moskva. Men såhär efteråt hade det ju gått 10 gånger snabbare om vi sluppit gå på bussen (som ändå bara tog oss 5 meter närmare planet) och istället fått gå på egna ben direkt fram till flygplanet… *suck*

Väl ombord på planet så meddelade piloten att förseningen berodde på tekniska problem med planet (som jag trodde) och att de som pga detta nu missat sina anslutningsflyg skulle kontakta personal på Sheremetyevo International Airport. Och ska jag vara ärlig så kändes det fjuttigt att flyga kommersiellt efter upplevelsen igår. Trots den korta flygningen till Moskva fick vi både smörgås och dryck ombord, riktigt bra service av Aeroflot. Något som andra flygbolag skulle kunna ta efter, tycker jag. Väl på hotellet i Moskva var det inga problem att sova.