Copyright © Bejjan888™

Och så var dagen här, dagen med stort D. Blev inte många timmars sömn under natten, men gick upp och kände mig ändå pigg och fräsch med adrenalinet påslaget. En liten frukost intogs (var inte värt att äta för mycket ifall man blev flygsjuk) och sen var det dags att möta upp min guide och tolk Irina i hotellreceptionen kl. 08.00 för transfer till Sokol Airbase. Det var enkelt att hitta Irina i hotellets reception (då hon höll i en skylt med en MiG-29) och hon gav ett lugnt, varmt och professionellt intryck. Med en mycket bra engelska och kort presentation av sig själv, anslöt vi oss till föraren Sergei som började köra oss till flygbasen. Den dryga 30 minuter långa transfern kändes ändå som en evighet innan vi kom fram till själva basen. Längs vägen berättade Irina om vad som kommer hända och hur saker och ting kommer gå till under dagen. För att ens få sätta sin fot inne på flygbasen krävs minst 2 månader av pappersarbete och ansökan måste därför göras i god tid.

Sokol – Nizhny Novgorod construction plant – byggdes år 1932 och är idag ett av de ledande företagen inom flygindustrin i Ryssland. Redan från start har flygplan massproducerats här och över 40 000 plan har lämnat fabriken. Men det var först 1949 som samarbetet mellan Sokolfabriken och Mikojan tog fart och det första jetplanet MiG-15 började massproduceras och exporteras. Fortsatt samarbete ledde till produktion av jetplanet MiG-17 innan det första överljudsplanet – MiG-21 – producerades vilket banade ny väg för stridsflygplan världen över. Vid tillverkningen av MiG-25 genomgick Sokolfabriken en teknisk revolution och blev snabbt en av de mest högteknologiska tillverkarna inom flygindustrin.
MiG-29, även känd som Russian Beauty, är ett av ryska flygvapnets mest framstående stridsflygplan som klassas som ett 4:e generationens stridsflygplan. Det var under tidigt 1980-tal som MiG-29 designades som ett kraftfullt och imponerande stridsflygplan med överlägsenhet vad gällde jakt och attack med missiler. MiG-29 är ett av det mest kända och avancerade stridsflygplanen i världen och dess feminina form har gjort den omtyckt inte bara hos män utan också kvinnor. MiG-29, även kallat Fulcrum, tillverkas i olika modeller och flygs i över 25 olika länder där planet ofta tjänstgör som ett lätt frontlinjeplan inom de olika ländernas flygvapen.

Vid grinden till flygbasen möttes vi upp av en representant från flygbasen. Säkerheten var hög och flera säkerhetskontroller av både bilar, passagerare och pass skedde innan vi ens kommit fram till sista byggnaden där medicinsk kontroll, klädombyte och möte med piloten skulle ske. Innan jag ens hunnit ut ur bilen fanns stillbildsfotograf samt ytterligare en fotograf som filmade allting på plats för att börja fota och filma. Sedan togs jag emot av personal som dels hjälpt till att boka min flygning men också den läkare som kontrollerade blodtryck och puls innan flygningen, samt kanske den viktigaste av alla – piloten. Dagen till ära var Andrew Pechenkin utsedd min pilot, en av tre testpiloter på Sokol Airbase som är godkända att flyga civilpersoner i MiG-29UB. Nog för att man lägger sitt liv i piloters händer varje gång man flyger kommersiellt, men det blir lite mer personligt och intimt när man får skaka hand och prata med piloten som ska utföra diverse konster i luften. Andrew gav ett lugnt och stabilt intryck och det kändes rätt från första stund.

Efter en kort genomgång av diverse avancerade flygkonster fick jag berätta vad jag ville ha ut av själva flygningen. ”Jag vill prova på mycket som möjligt” svarade jag. Jag menar, har man betalat för sig så varför inte? ;) Sedan kom första överraskningen för dagen. Andrew räckte över en blå flygdress som jag dels skulle ha på mig under flygningen men också att det var en gåva till mig på min födelsedag som jag sedan skulle få ta med mig hem. Och detta var bara den första av en rad födelsedagspresenter som jag fick under dagen. Kort därpå var det dags att svida om till mer passande kläder. Brandsäkra underkläder och därefter G-dräkten som kunde liknas vid en kroppskorsett med slangar i. Inte nog med att den var smal i passformen, den skulle snöras ihop tight om både ben och armar och överkropp för bästa passform och funktion. När G-dräkten satt som ett korvskinn på kroppen var det bara att hoppa i nästa dress, den blåa flygdressen. Sen var det kängor på och dags för transfer till uppställningsplatsen för MiG-planet.

Tillsammans med fotografen, videomannen, Irina, Andrew och några till begav vi oss ut till plattan där MiG-planet väntade. På plats genomförde Andrew en visuell inspektion av planet där grundläggande saker som att kontrollera att planet inte lutar (pga dåligt tryck alternativt punktering i något av däcken), att bultarna är i låsta positioner, luftintag, turbojetmotorer, landningsställ, vingar mm. mm. är okej. Därefter var det dags att klättra upp för stegen och inta sätet i cockpit. En serviceman följde med upp för stegen och hjälpte till att spänna fast mig med alla remmar och spännen till fallskärm och katapultstol. Instrumentpanelen i bakre sätet, där jag satt, var utrustad med mätare för det mesta; hastighet, höjd, G-kraft, gyroskop, syrgas mm. mm. Andrew klättrade upp för stegen och gick igenom de flesta mätarna, hur jag använde kommunikationsknappen för att kommunicera med honom under själva flygningen och vilka knappar som inte fick röras. Och kanske viktigast av allt: handtaget för katapultstolen fanns in case of.

På med hjälmen och efter att G-dräkten kopplats in och syrgasen till syrgasmasken slagits på, var det bara att ge tummen upp och vänta på att Andrew intagit positionen i pilotsätet. Ljudet av de två RD-33 turbojetmotorerna som startades upp ljöd som musik i mina öron och Andrew började kontrollen av viktiga system såsom stabilisator, höjdroder och vingarnas klaffar mm. För andrepiloten finns dubbelkommando med control column och pedaler (lika som förste piloten) eftersom MiG-29 UB är ett tvåsitsigt stridsflygplan för att förbereda och träna MiG-29-piloter.
Efter att huven sänkts ner och var i låst läge började Andrew taxa ut till runway för start. När planet stod i startposition och vi fått klartecken från kontrolltornet för takeoff var det liksom bara att hänga med ;)

Här slutar jag skriva för en stund och låter alla bilder beskriva istället.

När planet landade på runway igen efter alla flygkonster (diverse olika rollar, looping, inverterad flygning, hammer mm.) så mådde man ju inte så där tipp topp direkt men det var först på slutet av flygningen som jag kände att hjärnan tappade orienteringen och därefter kom illamåendet som ett brev på posten. Men jag tog mig ur planet på egna ben och kände mig otroligt glad och stolt när Andrew kom och berättade att jag just varit med om ända upp till 7.0 G-krafter. Lilla jag, liksom?
Väl tillbaka i kontrollbyggnaden så kändes det bra att få lägga sig ner på en brits och bara låta hjärnan varva ner och inse att jag var tillbaka på jorden. Därefter var det en avslutande ceremoni med utdelning av diplom och tack från pilot och teamet bakom hela upplevelsen. Eftersom det var min födelsedag fick jag även en stor bukett rosor samt ta emot gratulationer och fler presenter än de jag redan fått. Men det slutade inte där, nej, nej. Väl tillbaka på hotellrummet hade hotellchefen sänt upp både fruktkorg och vin på rummet samt ett litet brev. Det här är helt klart den bästa upplevelsen och födelsedagen i mitt liv och att i efterhand få se alla foton och videofilmer från denna dag gör att man återupplever flygturen gång, på gång.

Det är svårt att få någon uppfattning om hur många personer som faktiskt är involverade i en sådan här upplevelse. Självklart har ju piloten en nyckelroll, men det är många personer som man aldrig får se, men som är jätteviktiga; brandmän, teknisk personal och personer som jobbar med säkerhet, radiokommunikation i flygkontrolltornet mm, mm. Utan de skulle det aldrig gå att genomföra.

Och många som frågat mig om priset för en sådan här upplevelse har blivit chockade över att höra vad det kostar. Men vad tror ni det kostar att tanka upp en sådan maskin? Det är inte gratis. MiG-29 är i och för sig designad för unik manövrerbarhet och höga hastigheter och speciellt överlägsen på kortdistansstrider, men det krävdes ändå över 3000 liter jetbränsle för min lilla flygning.