Copyright © Bejjan888™

Så var det dags att lämna ranchen. Efter en stillsam frukost och den slutliga packningen av väskor och bagage blev det kramkalas och alla sa adjö. Det nygifta paret från England åkte vidare mot Yellowstone, tyskarna åkte iväg utan något större väsen och jag och min reskompis satte oss i transferbilen för skjuts in till Rapid City. Vi skulle ha startat vår resa vid 9-tiden men kom iväg lite sent.
Vi hade nämligen förbokat en rundtur till Mount Rushmore och skulle bli hämtade på Rapid City Regional Airport klockan 12.00. Men som tur var så kom vi fram till flygplatsen endast fem minuter för sent. Vi sa adjö till Doerte och Sonja som skjutsat oss hela vägen från ranchen och gick till bilen med vår guide Russ. Russ hade med sig en fransman som också skulle med på turen. Turen började med en liten tur genom själva Rapid City centrum. Rapid City är den näst största staden i delstaten South Dakota, men ska jag vara ärlig så tycker jag inte att staden var så särskilt stor. Längs huvudgatan står statyer av alla amerikanska presidenter och i en av Rapid City’s parker finns en bit av Berlinmuren, som vi åkte förbi och tittade på. Russ berättade att de flesta amerikanska städerna är byggda i rutmönster utefter den järnväg som går (eller har gått) igenom staden, och så även Rapid City. Gatorna i Rapid City var förvånansvärt strikt ordnade i ett tydligt rutmönster att det inte gick att undvika. Från Rapid City kan man se Black Hills långt borta i horisonten. Black Hills ser verkligen svart ut på håll på grund av tallarna (Ponderosa Pine Trees) som växer på bergsmassivet. Tallarnas barr är långa och platta vilket gör att de absorberar solljuset och ger intrycket av att bergen är svarta.

Efter en hel del snurrande längs smala skogsvägar kom vi fram till Mount Rushmore. Det var en hel del folk där även fast det snart var oktober. Jag kan bara tänka mig hur det ser ut under de värsta turistmånaderna med tusentals turister. Vi stannade dock för att äta lunch först i restaurangen vid Borglum Court. Sedan började vi gå längs Presidential Trail som är en liten gångväg som leder fram till det berömda Mount Rushmore.

Fakta om Mount Rushmore...
Mount Rushmore National Memorial skapades till minnet av de första 150 åren i USA:s historia genom ett 5 km2 stort område i Keystone, South Dakota. Mt Rushmore är mest känt för de 18 meter höga granitmonumenten av de amerikanska presidenterna George Washington, Thomas Jefferson, Theodore Roosevelt och Abraham Lincoln. Monumenten skapades av den dansk-amerikanska skulptören Gutzon Borglum och hans son Lincoln Borglum tillsammans med 400 medarbetare. Arbetet påbörjades 1927 på initiativ av president Calvin Coolidge och avslutades tidigare än planerat år 1941 på grund av dålig finansiering då landets finanser gick åt för upprustningen inför intåget i andra världskriget. Graniten som monumenten skulpterades ur är mycket hård och erosionen uppskattas vara 2,5 cm på 10 000 år. Med andra ord kommer det att ta 7,2 miljoner år innan skulpturerna helt har förlorat formen av människoansikten. När man ”skulpterade” ansiktena så sprängde man bort 90% av graniten och endast 10% borrades eller hamrades bort för hand! Det kan man kalla precisionsarbete med dynamit!
Den första idén var att skapa skulpturerna i Black Hills, men idén ratades av Gutzon Borglum på grund av den dåliga kvalitén av graniten och starka protester från miljöaktivister och Native Americans. Man nöjde sig sedan med Mount Rushmore vilket även hade fördelen av att det pekade mot sydöst för maximal solexponering. Doane Robinson, som kom på själva idén med monumenten, ville avbilda westernhjältar såsom Lewis and Clark, Red Cloud och Buffalo Bill Cody, men blev nedröstad av Borglum som bestämde att det skulle ha mer nationellt fokus. Arbetet påbörjades i oktober 1927 och det var då tänkte att skulpturerna skulle avbildas från huvudet och ner till midjan. Gutzon Borglum avled dock i mars 1941 av embolier och när hans son Lincoln tog över arbetet fick projektet avslutas redan i oktober samma år, på grund av nerskärningar i budgeten. I en kanjon bakom de skulpterade ansiktena finns en kammare 21 meter in i berget med ett källarvalv som innehåller 16 porslinpaneler. Panelerna innehåller texten av Declaration of Independence and Constitution, de 4 presidenternas biografier och Borglums egna biografi samt USA:s historia.
Under en 10-årsperiod byggdes besökscentrum med förnödenheter för besökare, gångvägar och museum. För att underhålla minnesplatsen krävs att bergsklättrare övervakar och täcker sprickor årligen. På grund av den begränsade budgeten kan inte skulpturerna tvättas regelbundet för att ta bort lav.
Bland Native Americans är Mt Rushmore ett kontroversiellt ämne då USA tog området från Lakota-stammen efter Great Sioux-kriget 1876. Åtta år tidigare hade området skänkts till Lakota-stammen för all framtid. År 1971 ockuperades monumenten av medlemmar ur American Indian Movement som döpte det till Mount Crazy Horse. Man planterade en bönepelare som en symbolisk slöja över monumentets ansikten och skulle vara kvar till dess att området återbördats till dess rättmätige ägare. Men monumenten provocerar kontroverser. Vissa påstår att monumenten handlar om rasistisk överlägsenhet eftersom de fyra presidenterna som Borglum valde, var aktiva under perioden då USA intog indianernas marker. Gutzon Borglum själv bidrar till kontroverser då han var medlem i Ku Klux Klan.

Så när vi var nästa klara får min reskompis plötsligt syn på en Mountain Goat en bit från vägen vi gick på. Tyvärr var den ganska långt bort, så det var svårt att få bra foton på geten. Men nu har jag sett en Mountain Goat IRL! Så efter någon timme, ett besök i gift shopen samt att ha fotograferat ansiktena från alla håll och kanter, kände vi oss ganska klara. Vi samlades vid bilen och Russ körde runt oss på flera olika ställen i området, bl.a. Needle Eye, som man troligen inte skulle hittat till som turist.

På ett ställe där vi stannade till fanns det hur många jordekorrar som helst. Ni vet, sådana där söta små ekorrar som Piff och Puff. De var sååå söööta ;) Det var riktigt svårt att få bra foton på de små rackarna. De var så snabba, att om man lyckades få kameran att fokusera på en jordekorre så hann den flytta på sig innan man hunnit fotografera den. Efter ett tag stannade vi till vid en sjö, där man hade spelat in en känd film (minns inte titeln på filmen). Och just den här dagen som vi stannade till så var det ett bröllop vid stranden. Vi skojade och sa att vi skulle ”crash the wedding”.

Innan vi återvände till Rapid City stannade Russ till utanför Crazy Horse Memorial. Vi hade inte bokat någon tur till Crazy Horse men Russ valde ändå att köra förbi så vi fick fotografera. Crazy Horse Memorial är ett projekt som startade i juni 1948 och pågår än idag. Man tillverkar en stor staty av Crazy Horse (en indianledare för Lakota-stammen "Oglala") som huggs ut i granit i berget Black Hills. Monumentet ska bli större än Mount Rushmore och om det blir färdigt ska det bli det största i världen med sin 195 meters bredd och en höjd på 172 meter. Vi kom aldrig så pass nära att vi fick någon bra uppfattning om hur stort monumentet egentligen var.

Under färden tillbaka till Rapid City var vi så trötta. Turen vi bokat var egentligen på 5 timmar, men med lite extra turer hit och dit så var vi uppe i 6 1/2 timme. Vi checkade in på Ramada Inn i Rapid City vid 18.30. Det första som slog emot en när man klev innanför dörrarna till hotellet var klor! Det luktade simhall. Och mycket riktigt, när vi kom fram till receptionen låg det en inomhuspool alldeles bredvid. Barnen simmade och lekte i poolen och föräldrarna satt uppe bredvid. Det kändes väldigt konstigt att man stod där med bagageväskorna och skulle checka in, fullt påklädd medan barn och vuxna satt i badkläder bara några meter ifrån. I receptionen fick vi tips om att gå till restaurangen Alfredo’s för att äta mat eftersom hotellet hade 10% rabatt där. Så bra! Tänkte vi och letade oss fram till restaurangen. Men stället var inte sådär jättebra. Maten var halvdan, personalen service var usel och tjejen i kassan hade problem med att dra av 10% rabatt för oss. Hon hade ett kort som hon skulle dra i kassaapparaten men det verkade inte fungera. Efter några minuter så gav vi upp och sa till att vi struntade i rabatten – bara vi fick betala och gå därifrån! Men då krånglade mitt kreditkort istället. Så jag kunde inte betala för min mat. Så typiskt! Och inga kontanter hade jag just då heller. Så min reskompis lånade ut pengar till mig så vi kunde gå därifrån. Herregud vilket krångel! Och det var ju inte bara en grej som inte fungerade…
Väl tillbaka till hotellet kontrollerade vi att vår flygtaxi skulle komma vid 06.45 i morgon och skjutsa oss till Rapid City Regional Airport för resan mot New York!