Copyright © Bejjan888™

Efter en ovanligt varm natt och några få timmars sömn (har aldrig varit med om prassligare täcken på ett hotell förut) var det bara att gå upp tidigt i ottan för att hinna göra sig i ordning, käka frukost och transfer tillbaka till Arlanda. För ovanlighetens skull avgick flyget från terminal 2. Ganska förvånande då Delta Air Lines hör till de största flygbolagen i USA, så jag hade nästan räknat med terminal 5 – men icke. Att hitta Delta Air Lines incheckningsdiskar var relativt enkelt. Eftersom jag redan var incheckad online gick jag till en automat för att få ut boardingkort och bagagetagg. Jag fick ut boardingkort men inte någon bagagetagg.
Min bror Danny försökte checka in via automat men det gick inte utan han blev uppmanad att checka in via disk. Eftersom vi var tidigt på plats hade det ännu inte bildats någon lång kö som tur var. Medan vi stod där i kön kom personal från Delta Air Lines och börja fråga ut person efter person om vart de skulle resa, varför, vad de skulle göra där, hur länge de tänkt stanna o.s.v. Med andra ord, rena rama korsförhöret. När utfrågningen var klar fick personen ett klistermärke på baksidan av passet som ett bevis på att man var godkänd – typ. Och detta gällde varenda passagerare i kön! Detta var tredje gången jag flög till USA och har aldrig varit med om liknande. Jag har flugit med Delta Air Lines nationellt inom USA innan, men det var nu första gången internationellt. Så det kanske är Delta Air Lines normala rutiner vid flygningar till USA?

Till slut blev min bror och jag kallade fram till disken och det verkade inte vara några som helst problem för mannen att checka in varken mig eller brorsan. Nåväl, inga problem med att ta sig genom säkerhetskontrollen. Nu skulle vi bara döda av tiden fram till boarding kl. 07.30. Arlanda Airports terminal 2 är inte stor i jämförelse med terminal 5. Efter säkerhetskontrollen finns det typ en tax-free shop och två ställen att köpa lättare måltider och någon souvenirshop. Alltså inte mycket man kan roa sig med. Men skam den som ger sig. Efter ytterligare passkontroll och väntan vid gaten började boardingen. Då vi hade platser långt bak i planet tillhörde vi gruppen som fick borda sist… vore det inte smartare att börja borda passagerarna längst bak först? Det har jag funderat på länge, att det måste väl ändå vara mest tidseffektivt att börja bakifrån?
Hursomhelst, jag scannade mitt boardingkort och var på väg mot planet när jag vände mig om för att se var Danny tog vägen. Såg att han blivit tagen åt sidan och fick gå iväg och prata med några vakter. Nu var min bror inte den enda som blev tagen åt sidan för extra utfrågning, det var faktiskt ganska många. Men återigen… hade de verkligen tid för utfrågning när de höll på att borda planet? Så lite nervöst satte jag mig på min plats i planet och kunde inget annat göra än att vänta. Det kändes som om två timmar gick innan Danny dök upp i planet. Men nu var vi båda på plats och nu kunde vi luta oss tillbaka och ”se fram emot” 7 timmar och 45 minuters flygning till John F Kennedy International Airport, USA.
Efter en natt med dålig sömn hade jag fullt sjå med att hålla mig vaken mellan måltiderna.

Planet landade strax före 11 på förmiddagen och ärligt talat hade jag förväntat mig en enorm kö till Immigration och tullen. Men det var riktigt lugnt, nästan inga passagerare alls. Tog sedan Air Train till Jamaica station och bytte sedan till tunnelbanan (E-tåget) till Manhattan. Eller ja, så var tanken i alla fall. När vi väl klivit på E-tåget och var på väg mot Manhattan ropades det ut att tåget inte skulle stanna på vissa platser (det var svårt att höra vilka det gällde) så kände jag att det var bäst att hoppa av någon station tidigare. Men det blev nog lite väl många stationer för tidigt! Efter att vi irrat runt en stund och till slut fått tag i en taxi visade det sig att vi var i Queens… Haha, man måste ju få vara turist ibland ;)

När vi väl korsat Hudson River och gett oss in i New Yorks lunchtrafik såg vi välkända landmärken som Chrysler Building och Empire State Building. Nu visade det sig att en betydande del av Manhattans gator var avstängda för biltrafik på grund av NYC Pridevecka och dess parad, så det var värre trafikkaos än vanligt. Men efter mycket om och men kom vi fram till NYMA (New York Manhattan Hotel) på 6 West 32nd Street. Vi fick ett dubbelrum på 13:e våningen och utanför fönstret hade vi Empire State Building som stoltserade. Helt okej utsikt ;) Trötta och hungriga gick vi ut och valde första bästa restaurang för att äta. Det blev en koreansk restaurang och vi beställde varsin rätt.

Problemet var bara att personalen kom in med typ 30 olika små tallrikar med diverse kött, kyckling, grönsaker, ris, potatis mm. och det var omöjligt att avgöra vilka som hörde till mig och vilka som tillhörde min bror. Dessutom tände de en grill på bordet så vi fick grilla köttet och kycklingen. Sen var det ju det där med att äta med pinnar. Det är definitivt inte min grej.

Med mättade magar gick vi via Broadway upp till Times Square och kollade stämningen. Fullt med folk, som vanligt. Det var väldigt varmt och kvavt ute och man blev svettig så fort man rörde på sig. Kändes verkligen som om det skulle behövas regna och åska lite.

Vi gick till Bryant Park och slog oss ner ett tag och bara insöp omgivningen, trafiken, byggnaderna. Vi gick en liten omväg tillbaka till hotellet och lyckades då komma på ”fel” sida av den avstängda 5th Avenue (p.g.a. gayparaden) för att kunna ta oss till hotellet. Det var kravallstaket och därför helt omöjligt att korsa avenyn. Vi gick och gick och hittade till slut en passage vid 34th Street där man kunde få korsa 5th Avenue. Väl uppe på vårat hotellrum och något (mycket) jetlaggade var det inget problem att gå och lägga sig tidigt denna kväll.