Copyright © Bejjan888™

Sista dagen och helt fri att göra vad jag ville. Jag var fortfarande lite irriterad över att jag inte hann se alla djur på Featherdale Wildlife Park igår. Idag hade jag chansen att åka till Taronga Zoo, ett betydligt större zoo och med fler djur än Featherdale.

När jag började gå ner mot hamnen märktes det att det idag var minneshögtid för något militärt. Som jag nämnde tidigare så var det idag, den 11/11 klockan 11.00 en ceremoni för att fira att det var 100 år sedan Första Världskriget slutade. Både män och kvinnor hade klätt upp sig i fina uniformer och i Hyde Park där ANZAC Memorial finns (Australian New Zealand Army Corps), nära hotellet, skulle det hållas en ceremoni. Jag blev till och med tillfrågad på gatan om jag visste var George Street fanns någon stans. Hihi, han måste ha tyckt jag så ut som en ur lokalbefolkningen. Tack vare bra lokalsinne så kunde jag förklara var den fanns.

Fast klockan inte hunnit bli tio på förmiddagen, så var det varmt, varmt och varmt ute. Det var någorlunda behagligt i skuggan, men i solen var det varmt. Jag lyckades ta mig ner till Circular Quay, varifrån färjan till Taronga Zoo avgick från. Det tog ungefär 10 minuter med färjan. I min biljett ingick en tur med linbanan upp till entrén där uppe. Sen var det nerförsbacke ner till färjan igen. Hur smidigt som helst. Med karta och kamera i högsta hugg var det bara att sätta igång. Nu fick jag se fluffiga koalor, trädkängurur som envisades med att vara på marken, wallabies och kängurur så det räckte och blev över. Och jag behövde inte stressa eller tänka på att passa någon tid. De urgulliga surikaterna, de stora vackra Cassowaries och fåglar av alla dess slag, giraffer och elefanter.

Trädkänguru.

Wallabies.

Känguru.

Cassowaries.

Rock Wallaby.

Det var inte bara varmt, det var söndag och så mycket folk. Mycket barnfamiljer. Så efter två timmar kände jag att det fick vara nog. Jag hade fått se det jag ville och den värmesmocka som slagit till över Sydney började bli outhärdlig. Jag hoppade på färjan och åkte till Darling Harbour. I sakta mak, gick jag tillbaka till hotellet. Jag köpte med mig vatten, yoghurt och Tim Tam. Det var något som Angela hade tjatat om de senaste två dagarna, att Tim Tam skulle var världskänt och supergod choklad. Så upp till bevis. Jag köpte ett paket och provade. Men så speciellt var det ju inte. Jämfört med Marabou Chokladkaka var Tim Tam ingenting…

Med trötta ben vilade jag på hotellet hela eftermiddagen. Nu började känslan av hemlängtan att komma över en. Imorgon var det bara en lååång dag med väntan på att få ta transfern till flygplatsen och påbörja resan hem. Hem till sin egen säng, högertrafik och toalettpapper med dubbla lager! Och inte minst att ha solen i söder. Borta bra, hemma bäst. Home Sweet Home…

På kvällen samlades några stycken nere i reception på hotellet, för att gemensamt gå ut och äta middag. Vi orkade inte gå så långt och hittade en annan italiensk restaurang på George Street som var jättetrevlig. Men här var de stenhårda och delade inte på notan. Så vi delade upp oss i mindre grupper vid olika bord, så vi inte fick en enda stor nota för alla. Man borde kanske beställa något typiskt italienskt när man är på italiensk restaurang, såsom pasta, lasagne eller pizza. Men just där och då, kände jag för Caesar Sallad. När vi sedan fick in notan och rett ut vem som skulle betala vad, gick vi tillbaka till hotellet.