Hemresa
Copyright © Bejjan888™
Det blev lite tokigt, när man hade flyget så himla sent. Mitt flyg avgick kl. 21.45 på kvällen, så hela dagen skulle man gå och vänta. Alla i gruppen skulle ju resa från Sydney idag, med tre olika flyg. Första gruppen, som skulle vidare och fortsätta sin resa i Söderhavet, hade transfer kl. 09.00. Så min rumskamrat under Australienresan åkte iväg då. Det var skönt att få rummet för sig själv, man kunde duscha och packa i lugn och ro. Den andra gruppen hade transfer klockan 13.00 och de skulle hem till Sverige, men flög via Doha. Vad jag förstod så hade de bokat denna resa mycket senare än oss andra som skulle hem till Sverige. Vi andra hade transfer klockan 18.30 och flög via Dubai och hem till Sverige. Så lite rörigt var det, men jag tror att alla kom med de plan de skulle till slut. Jag har inte hört något annat. Men vi samlades nere vid hotellreceptionen, allihopa vid 09.00, för att säga hejdå till alla.
Efter att jag checkat ut från hotellet och lämnat in mina väskor i hotellets bagagerum, gick jag iväg ner mot hamnen. På vägen stannade jag till i gallerian som jag passerat så många gånger och kände att nu var det dags att shoppa loss lite. Jag hade spanat in en Calvin Klein-butik där och självklart blev det köpt där. En snygg kungsblå mössa och två tröjor. Nöjd med mitt inköp gick jag ner till Darling Harbour och gick in på ett lunchställe där de hade Tacos. Jag kom i samspråk med tjejen i kassan och när hon frågade hur gammal jag var, trodde hon inte på mig. Nähä!? Sa hon. Joho! Sa jag. Hon trodde jag var yngre än jag sa och trodde mig inte… hmm, man får väl ta åt sig lite grann att man ser ung ut ;)
Efter tre kryddiga tacos gick jag ut och satt en stund vid hamnen och chillade lite. En manet simmade fridfullt förbi i vattnet nedanför och matkoman började slå till. För att inte somna kände jag att jag var tvungen att röra på mig. Jag började gå sakta tillbaka mot hotellet och slog mig till slut ner på en parkbänk i Hyde Park. Men till slut höll jag på att somna där med. Det var nog bäst att gå tillbaka till hotellet och se om de andra väntade där, för att få lite sällskap.
En till satt och väntade nere vid hotellet. Efter ett tag anslöt sig de andra två. Så nu var vi samlade alla fyra, som skulle med planet. Och det var två och en halv timme kvar till transfern skulle gå. Suck! När vi sitter där och väntar dyker att gäng asiater upp. De såg ut att samlas för att åka iväg på någon guidad tur. Tror det var koreaner. Helt plötsligt blev det ett himla liv och någon av kvinnorna skrek ”It’s gone! Call police!” När kaoset lagt sig, var det en asiatisk kvinna från gruppen som förklarade för oss (som troligtvis såg alldeles chockade ut) att en i deras grupp tappat bort sin mobiltelefon när hon varit på damrummet. Hon trodde att telefonen blev stulen, men det visade sig tillslut att mobilen åkt ner i papperskorgen. Men innan man fick reda på det, hann man tänka en hel del. Blev hon rånad? Vad hade stulits? En väska? Eller vad?
När klockan äntligen blev 18.30 hade transfern inte dykt upp. Varje minut den var sen kändes om en evighet. Tillslut, runt 18.45 dök chauffören upp.
Vi ankom Sydney Kingsford Smith Airport vid sjutiden. Flygplatsen ligger 8 km söder om Sydney och är Australiens största flygplats. År 1995 infördes Sydney Airport Curfew Act 1995, vilket innebär att flygtrafiken regleras hårt och generellt förbud mot start och landning gäller mellan 23.00 och 06.00. Detta för att minska störande ljud från flygtrafiken för kringboende i området. Men vissa undantag finns, t.ex. vid dåligt väder så att många flighter försenas, så kan ett antal flighter tillåtas mellan 23.00–00.00 och 05.00–06.00. I övrigt råder generellt förbud och överträdelser kan resultera i dryga böter för flygbolagen. Sedan lagen trädde i kraft har fyra flygbolag fått böter med upp till $ 550 000. Utöver detta förbud har flygplatsen en maximal kapacitet av 80 flygrörelser (start eller landning) i timmen. Så flygbolagen är hårt styrda att hålla turn-around tider för att inte bli allt för försenade eller drabbas av böter. Så det kändes skönt att veta att flygbolaget kommer göra allt för att komma iväg inom denna tidsram. Nu ville man bara hem!
Australiens regering har antaget utmaningen att bygga en andra internationell flygplats nära Sydney för att möta det ökande antalet passagerare och statistiken spår att 2035 kan siffran vara uppe på nära 90 miljoner passagerare och år.
Jag hade förbokat plats på flyget. En gångplats mellan Sydney-Dubai var det bästa alternativet. Nu var det bara att härda ut i cirka 14 timmar ombord på en Airbus A380 till Dubai. Jag satt på gångplats i en rad av fyra säten. Bredvid mig satt ett ungt par. Så en plats var ledig på denna rad av fyra säten. Så vi behövde inte sitta och trängas. Men av någon anledning la sig den ana på golvet och sov, medan den andra la sig på sätena. Men på golvet, liksom?! Jag trodde inte att man fick det på grund av säkerhet? Men i och för sig så var det svårt att se om någon låg på golvet när de släckt ner i kabinen. Hade det blivit turbulens i luften tror jag att den personen på golvet hade slagit sig rejält. Och om jag inte märkt att det låg någon på golvet, hade jag kunnat sparka till den personen i huvudet, för så nära mina fötter låg den personen. Om de ändå hade frågat eller sagt till, ”Går det bra om jag ligger här på golvet?” Men nej då. Helt plötsligt bara låg det någon vid mina fötter.
Det blev lite tokigt, när man hade flyget så himla sent. Mitt flyg avgick kl. 21.45 på kvällen, så hela dagen skulle man gå och vänta. Alla i gruppen skulle ju resa från Sydney idag, med tre olika flyg. Första gruppen, som skulle vidare och fortsätta sin resa i Söderhavet, hade transfer kl. 09.00. Så min rumskamrat under Australienresan åkte iväg då. Det var skönt att få rummet för sig själv, man kunde duscha och packa i lugn och ro. Den andra gruppen hade transfer klockan 13.00 och de skulle hem till Sverige, men flög via Doha. Vad jag förstod så hade de bokat denna resa mycket senare än oss andra som skulle hem till Sverige. Vi andra hade transfer klockan 18.30 och flög via Dubai och hem till Sverige. Så lite rörigt var det, men jag tror att alla kom med de plan de skulle till slut. Jag har inte hört något annat. Men vi samlades nere vid hotellreceptionen, allihopa vid 09.00, för att säga hejdå till alla.
Efter att jag checkat ut från hotellet och lämnat in mina väskor i hotellets bagagerum, gick jag iväg ner mot hamnen. På vägen stannade jag till i gallerian som jag passerat så många gånger och kände att nu var det dags att shoppa loss lite. Jag hade spanat in en Calvin Klein-butik där och självklart blev det köpt där. En snygg kungsblå mössa och två tröjor. Nöjd med mitt inköp gick jag ner till Darling Harbour och gick in på ett lunchställe där de hade Tacos. Jag kom i samspråk med tjejen i kassan och när hon frågade hur gammal jag var, trodde hon inte på mig. Nähä!? Sa hon. Joho! Sa jag. Hon trodde jag var yngre än jag sa och trodde mig inte… hmm, man får väl ta åt sig lite grann att man ser ung ut ;)
Efter tre kryddiga tacos gick jag ut och satt en stund vid hamnen och chillade lite. En manet simmade fridfullt förbi i vattnet nedanför och matkoman började slå till. För att inte somna kände jag att jag var tvungen att röra på mig. Jag började gå sakta tillbaka mot hotellet och slog mig till slut ner på en parkbänk i Hyde Park. Men till slut höll jag på att somna där med. Det var nog bäst att gå tillbaka till hotellet och se om de andra väntade där, för att få lite sällskap.
En till satt och väntade nere vid hotellet. Efter ett tag anslöt sig de andra två. Så nu var vi samlade alla fyra, som skulle med planet. Och det var två och en halv timme kvar till transfern skulle gå. Suck! När vi sitter där och väntar dyker att gäng asiater upp. De såg ut att samlas för att åka iväg på någon guidad tur. Tror det var koreaner. Helt plötsligt blev det ett himla liv och någon av kvinnorna skrek ”It’s gone! Call police!” När kaoset lagt sig, var det en asiatisk kvinna från gruppen som förklarade för oss (som troligtvis såg alldeles chockade ut) att en i deras grupp tappat bort sin mobiltelefon när hon varit på damrummet. Hon trodde att telefonen blev stulen, men det visade sig tillslut att mobilen åkt ner i papperskorgen. Men innan man fick reda på det, hann man tänka en hel del. Blev hon rånad? Vad hade stulits? En väska? Eller vad?
När klockan äntligen blev 18.30 hade transfern inte dykt upp. Varje minut den var sen kändes om en evighet. Tillslut, runt 18.45 dök chauffören upp.
Vi ankom Sydney Kingsford Smith Airport vid sjutiden. Flygplatsen ligger 8 km söder om Sydney och är Australiens största flygplats. År 1995 infördes Sydney Airport Curfew Act 1995, vilket innebär att flygtrafiken regleras hårt och generellt förbud mot start och landning gäller mellan 23.00 och 06.00. Detta för att minska störande ljud från flygtrafiken för kringboende i området. Men vissa undantag finns, t.ex. vid dåligt väder så att många flighter försenas, så kan ett antal flighter tillåtas mellan 23.00–00.00 och 05.00–06.00. I övrigt råder generellt förbud och överträdelser kan resultera i dryga böter för flygbolagen. Sedan lagen trädde i kraft har fyra flygbolag fått böter med upp till $ 550 000. Utöver detta förbud har flygplatsen en maximal kapacitet av 80 flygrörelser (start eller landning) i timmen. Så flygbolagen är hårt styrda att hålla turn-around tider för att inte bli allt för försenade eller drabbas av böter. Så det kändes skönt att veta att flygbolaget kommer göra allt för att komma iväg inom denna tidsram. Nu ville man bara hem!
Australiens regering har antaget utmaningen att bygga en andra internationell flygplats nära Sydney för att möta det ökande antalet passagerare och statistiken spår att 2035 kan siffran vara uppe på nära 90 miljoner passagerare och år.
Jag hade förbokat plats på flyget. En gångplats mellan Sydney-Dubai var det bästa alternativet. Nu var det bara att härda ut i cirka 14 timmar ombord på en Airbus A380 till Dubai. Jag satt på gångplats i en rad av fyra säten. Bredvid mig satt ett ungt par. Så en plats var ledig på denna rad av fyra säten. Så vi behövde inte sitta och trängas. Men av någon anledning la sig den ana på golvet och sov, medan den andra la sig på sätena. Men på golvet, liksom?! Jag trodde inte att man fick det på grund av säkerhet? Men i och för sig så var det svårt att se om någon låg på golvet när de släckt ner i kabinen. Hade det blivit turbulens i luften tror jag att den personen på golvet hade slagit sig rejält. Och om jag inte märkt att det låg någon på golvet, hade jag kunnat sparka till den personen i huvudet, för så nära mina fötter låg den personen. Om de ändå hade frågat eller sagt till, ”Går det bra om jag ligger här på golvet?” Men nej då. Helt plötsligt bara låg det någon vid mina fötter.
Skriv kommentar
Visa alla
Senaste inläggen
Sista biten hem! 18 veckor sedan |
Indalsleden söderut 18 veckor sedan |
På strövtåg i Vilhelmina 18 veckor sedan |
Fatmomakke, Trappstegsforsen och Stalon 18 veckor sedan |
Äventyret fortsätter! 18 veckor sedan |