Jag läste någonstans igår kväll att det dog 150000 människor i trafiken varje år här i Indien. Det gör det till det land i världen där det dör mest människor i trafiken. Kanske inte så konstigt då man bara redovisade bruttotal och då kommer alltid folkrika länder i topp på sådana listor.

Det må vara hur det är med det, men jag har inte sett så många tecken på olyckor förrän igår. Då såg jag först en fullständigt mosad motorcykel som låg mitt i vägen. En stor folksamling stod i en ring vid sidan av vägen och det är väl bara att hoppas att det hade gått bra för den som låg i mitten på den samlingen. Av bågen att döma så var det nog inte så stora chanser till det dock. Bara någon kilometer längre bort så låg det en lastbil på sidan i diket. Jag tyckte först inte att det såg färskt ut, men det samlades mer och mer folk så förmodligen hade det nyss skett.

Idag så åkte jag iväg med "Bullen" för att ge den en tredje service. Byte av olja och filter och en välbehövlig tvättning. Nu är den som ny igen. Medan hojen fick sin behandling så passade jag på att klippa och raka mig. Kostade inte ens en svensk tia! Passade också på att knalla in på ett försäljningställe för Royal Enfield för att höra om möjligheterna att sälja min cykel. De handlar inte alls med begagnade maskiner och dessutom så talade försäljaren om för mig att eftersom den är registrerad i Kerala får jag bara sälja den där nere i södern. Det finns dock en liten öppning. Om registreringskontoret därnere skriver ut en NOC (No Objections Certificate) och sänder till mig så kan det gå att få den såld här uppe. Annars måste jag åka hela vägen ned till Kerala igen och det har jag ingen lust till. Så nu försöker jag få tag i Binu igen. Stackarn.......han tröttnar väl snart på mig.

/Conny