Som rubriken antyder så är det nu slut på den här motorcykelturen genom Indien och Nepal. När jag tittade till på mätarställningen i morse så insåg jag att jag körde närmare 60 mil igår. De här avståndsupplysningarna man får på google maps stämmer inte alltid så bra. Dagens förväntade 17 mil blev istället 25. Bra väg, men jag tog det lugnt då jag inte hade någon brådska. Det blev tidig eftermiddag då jag rullade in i Gurgaon och letade mig fram till samma hotell jag bodde på förra gången.

Med dagens sträcka så har jag nu kommit upp i dryga 700 mil körda i stundtals kaotiska trafiksituationer för en som är van vid västerländsk välordnad trafik. Men man får helt enkelt ta seden dit man kommer och anpassa sig till det rådande läget. Eftersom alla häromkring verkar tycka att det är ok att köra mot trafikriktningen så gör väl jag likadant då jag behöver för att smidigast ta mig dit jag behöver.

Trots att det krånglat en del, med mage och framför allt med att jag ej kunde ta mig vidare upp igenom Kina, så har jag ändå fått vara med om 700 spännande mil. Allt från tjusiga palmbeströdda flodstränder i söder, till storslagna vyer från bergen i centrala Indien, vidare upp till Himalyas utlöpare vid Darjeling och i Nepal. De här två länderna bjuder på mångfacetterade landskap. Så trots att jag har fått ge upp min drömresa, så är jag ändå nöjd med de här månaderna.

Under den här tiden sedan jag bestämde mig för att lämna Katmandu, så har jag naturligtvis funderat kring hur jag ska göra med motorcykeln. De två sentimentala gossarna i mig, nostalgikern och romantikern, tycker att jag ska behålla den och skicka den till Europa, medan den kanske något mer analytiska schackspelaren säger åt mig att sälja den.

Det är så här att jag ej kan vara helt säker på att någonsin få motorcykeln inregistrerad i Sverige. Kraven skärps varje år på import av fordon och det är snårigt att läsa informationen på transportstyrelsens sidor. Men desto mer jag läser på, så blir jag mer och mer tveksam till att jag skulle få den igenom en typbesiktning. Det ska finnas en särskild kod, som min maskin inte har. Hade jag lyckats med min resa och tagit mig hela vägen till Sverige hade jag gladeligen tagit en sådan käftsmäll och ändå varit nöjd med ett sådant äventyr, men att nu dra på mig ytterligare kostnader för att skeppa bågen vidare under de premisserna väljer jag till slut bort. I morgon ska jag köra den till service nr tre och sedan ska jag försöka sälja den. Det känns vemodigt, men det är det smartaste att göra ändå. Sedan får man hoppas att den går att sälja och att jag kan få ett vettigt pris. Hojen har ändå bara rullat i 700 mil.

/Conny