Copyright © Bejjan888™

Vi gick upp lite tidigare för att vara nere till frukosten redan vid 07.00. På nyheterna var Government Shutdown i fokus hela tiden och ett evinnerligt prat om Obama Care och huruvida presidenten skulle ge vika för Republikanerna eller inte. Timmen senare gick vi iväg till ”tuben” (tunnelbanan) och tog oss ner till South Ferry för att se om vi kunde ta oss ut till Frihetsgudinnan eller inte. Vi kom till Battery Park vid 08.30 och vi gick ner till färjan som var förtöjd inne i hamnen. Det var faktiskt några passagerare som stod och köade så vi ställde oss där vi också. Ganska snart kom det en personal och berättade att båten inte var statlig utan drevs av ett privat företag och att vi i alla fall skulle få en åktur på färjan även fast Liberty Island var stängd. ”We’ll take it!” sa vi till varandra eftersom vi hade betalat för biljetterna i förväg.

Så vi klev ombord på båten och ganska snart fylldes den med turister som hoppades få se Frihetsgudinnan på nära avstånd, även om vi nu inte skulle få gå av på själva Liberty Island. Båten la ut från hamnen började båten gå norrut längs Hudson River och vi fick se Manhattans skyline. Solen sken och i princip helt molnfritt gjorde att byggnaderna kändes oändligt höga. Mäktigt att se. Sedan vände båten tillbaka mot Liberty Island och Frihetsgudinnan. Båten åkte sakta förbi så vi skulle hinna ta kort, så närmare än så kom vi inte. Man kunde se kravallstaket och avspärrningar i hamnen på Liberty Island. Sen gjorde de en liten extra tur in på East River och båten åkte in under Brooklyn Bridge innan den vände tillbaka till hamnen. Så vi fick lite valuta för pengarna, även om vi inte kunde gå iland och gå upp i kronan på Frihetsgudinnan (som vi betalat för).

Fakta om Frihetsgudinnan...
Statyn var en gåva från den franska regeringen till Amerikas 100-årsfirande av självständigheten. Statyn designades av Frédéric-Auguste Bartholdi, en ung fransk skulptör, som strävade efter att bygga en lika stor staty som kolossen Helios som en gång stod på grekiska ön Rhodos. Statyn är hämtad från gudinnan Libertas i den romerska mytologin, med en strålande krona, iklädd fotsid dräkt och slaveriets kedjor vid fötterna. Frihetsgudinnans ansikte sägs vara format efter hans egen mamma Charlotte och kroppen sägs vara designad efter prostituerad. Kronan har sju pikar vilket symboliserar de Sju haven och de Sju världsdelarna över vilket friheten skulle spridas. I vänster hand håller hon tavla med inskriften ”July IV MDCCLXXVI” (4:e juli 1776), vilket är dagen då USA grundlades och de engelska kolonierna i Nordamerika förklarade sig oavhängiga från. I hennes högra hand håller hon i facklan som symboliserar upplysning (Enlightenment).
Statyn väger 225 ton, är 46,5 meter hög och tillsammans med sockeln (27 m.) når den en höjd på 93 meter. Inuti finns en trappa som man kan gå upp alla de 354 trappstegen till kronan. Statyn tillverkades i Frankrike och skickades över till USA i 214 delar. Det tog nio år att färdigställa statyn och under sex av dessa år ställde man ut facklan till beskådan i Madison Square Park för att få upp intresset samt finansiera konstruktionen av piedestalen, som amerikanarna fick betala själva. 1884 var Statue of Liberty klar och rest på Liberty Island. 1986, 100 år efter statyn var klar, byttes facklan ut mot en ny, men originalet finns till beskådan i monumentets museum.

Nöjda klev vi av båten och började gå norrut för att ta oss till Charging Bull. Charging Bull är en 3,2 ton tung bronsskulptur som står i Bowling Green Park nära Wall Street, Manhattan, New York. Med sin höjd på 3,4 m och nära 5 m lång symboliserar skulpturen en aggressiv finansiell optimism och framgång då den lutar sig bakåt på sina höfter och med sitt huvud sänkt redo att anfalla. Skulpturen är populär turistattraktion, vilket vi fick erfara. När vi kom dit var det flera busslaster med asiater som i tur och ordning skulle fotografera sig med skulpturen. Efter några minuter gav vi upp och insåg att vi skulle bli stående här hela dagen om vi ville få ett foto ensamma med Charging Bull. Så vi fortsatte längs Wall Street ner mot East River och satte kurs mot Brooklyn Bridge istället. När vi kom upp på bron var temperaturen nära +27 °C och solen gassade högt uppe på himlen. Vinden var i princip obefintlig så vi stannade var och varannan meter för att dricka vatten och vila i skuggan (där det fanns).

Fakta om Brooklyn Bridge...
Brooklyn Bridge byggdes mellan 1869-1883 och sammanlänkade New York och den då självständiga staden Brooklyn. Brooklyn grundades av holländska bosättare under 1600-talet och var i slutet av 1880-talet en av landets största städer. 15 år efter att bron invigdes röstade Brooklyns invånare igenom ett förslag som innebar att Brooklyn blev en stadsdel i New York. Bron är idag ett av New Yorks mest kända och storslagna landmärken. Det var när den tyska immigranten John Roebling tog färjan över East River och båten fastnade i isen, som idén föddes till Brooklyn Bridge. John Roebling dog efter att ha krossat sin fot och fick stelkramp och fick aldrig se sitt livsverk stå klart. Hans son Washington Roebling tog då över projektet. Men när bron invigdes den 24:e maj 1883 låg sonen Washington på sin dödsbädd, svårt sjuk i dykarsjuka efter pelararbetet han gjorde på bron. Far och son Roebling hade inte bara skapat en bro som såg otroligt stark ut, dess konstruktion visade sig vara precis lika stark. Ett nätverk av kablar varav de allra starkaste har en diameter på 28 cm är ankrade i marken för att förhindra att bron kollapsar. Även om de fyra starkaste kablarna skulle gå sönder kommer de andra kablarna räcka till för att stödja bron. Roebling hävdade till och med att bron skulle klara sig hur bra som helst, utan några kablar. För att motbevisa folkets skepticism lät man en karavan med cirkusdjur – inklusive en elefanthjord på 21 djur – passera bron år 1884.
Med sin längd på 1,8 km och ett spann på 486 m mellan tornen var Brooklyn Bridge världens största hängbro när den stod klar. Det mest märkvärdiga med bron är ändå de två stenmurstornen som majoriteten av kablarna är fästa vid. De två stora gotiska valven når en höjd på 84 meter. Roebling hävdade också att de minnesvärda tornen skulle göra bron till ett historiskt monument. Och så blev det. Brooklyn Bridge blev officiellt ett historiskt monument år 1964. Under åren har bron trafikerats av både hästar, spårvagnar och tunnelbanetåg, men idag finns endast sex filer för biltrafik och ett övre plan för gångtrafikanter och cyklister. Den upphöjda gångvägen ger besökarna inte bara ett tillfälle att ta sig över East River utan att störas av trafiken på våningen under, utan ger en mycket fin vy av de gotiska tornen och Manhattans skyline.

Så vi gick lite drygt halva bron innan vi kände att det var dags att vända tillbaka. Inte för att vi inte ville, utan att vi hade tid inbokad för Ground Zero eller 9/11 Memorial och inte skulle hinna annars. Efter lite virr varr runt på gatorna i Lower Manhattan (bra skyltat dock!) kom vi så äntligen fram till entrén. Kön ringlade sig lång och ni som planerar att besöka Ground Zero måste räkna med 45-60 minuter i kö, speciellt under turistmånaderna. Det var ett himla säkerhetspådrag för att få komma in, likt säkerhetskontrollen på en flygplats. Vakter kontrollerade väskorna (vatten var självklart tillåtet att ta med in) och sedan gick man igenom metalldetektorer innan man äntligen kom in i själva 9/11 Memorial.

Fakta om 9/11 Memorial eller Ground Zero i folkmun kallat...
9/11 Memorial är minnesplatsen för terroristattackerna mot World Trade Center den 11:e september 2001. Monumentet, som döptes till ”Reflecting Absence”, symboliserar platsen för de två tvillingtornen genom två kvadratiska nedsänkta bassänger med ständigt forsande vattenfall. Ground Zero invigdes lagom till 10 årsdagen av attacken. Namnen på alla offer från 9/11 2001 samt terrorbombningen 1993 finns inskrivna på bronspanelen runt bassängerna. På platsen finns även 400 planterade träd och ett underjordiskt museum (ännu ej klart vid vårat besök) som visar kvarstoder från tvillingtornen efter terroristattacken. Ett av alla träd som planterades vid Monumentet är känt som ”Survival Tree”. Trädet, som planterades under 1970-talet, blev svårt skadat och bränt men räddades från bråten av World Trade Center i oktober 2001. N.Y.C. Parks Department tog hand om trädet och planterades åter ut på Memorial Plaza i december 2010. Monumentet Reflecting Absence byggdes på exakt samma ställe som de två tvillingtornen stod. Storleken på bassängerna och hur de är placerade till varandra är identisk med hur tornen en gång var. Längs kanterna rinner vattenfall som kan symboliseras med hur tornen imploderade efter attackerna.
Återuppbyggnaden av World Trade Center planeras vara klart 2020 och ska bestå av 5 skyskrapor. Ingen av dessa kommer bli högre än de två tvillingtornen. Den största av byggnaderna, ”One World Trade Center” eller ”Freedom Tower”, kommer med sina 102 våningar och 541 meter bli New Yorks högsta byggnad. Höjden är symbolisk då 541 m (1776 ft) ska stå för det år då USA grundades, d.v.s. år 1776. Freedom Tower ska bli den stabilaste skyskrapan i världen och kostnaden beräknas bli 20 miljarder SEK. Jag minns exakt vad jag gjorde den där tisdagen, den 11 september 2001. Klockan var strax efter 17.00 svensk tid som nyheterna nådde Sverige och hela världen höll andan. Det var ingen actionfilm, det var ju på riktigt. Det är svårt att förstå vad New York-borna gick igenom den dagen.

Vi kom till den södra bassängen först och det som slog mig var det öronbedövande bruset från vattenfallen. Bruset utestängde Lower Manhattans hektiska stadsliv och gav besökarna fokus på monumentet. Bassängernas djup var till synes bottenlösa och hur länge man än stod där och såg ner i djupet kunde man inte se botten. Mystiken kring bassängerna skulle kunna liknas med konsekvenserna av terroristernas handlingar – lika djupt och bottenlöst. Jag kände mig väldigt liten när jag stod där och blickade ner i bassängerna och insåg hur skört livet ändå är. Jag är ingen religiös person men kände ändå hur min syn på livet ändrades av mitt besök här. Drygt en månad innan hade filmen World Trade Center från 2006 med Nicholas Cage i huvudrollen visats på TV. Så med filmen färsk i minnet (med autentiska bilder och sekvenser från attackerna) kunde jag inget annat än att hedra offren med en tyst minut under mitt besök.

Efter besöket kände jag mig ganska tom i skallen och värmen gjorde det inte bättre. Så en välbehövlig lunch på en närliggande restaurang innan vi tog tuben tillbaka till hotellet för lite siesta. När vi vaknade till liv igen kände vi att det var dags för en Frozen Yoghurt. Brain freeze! Men det gjorde ingenting eftersom det var så himla varmt idag. Jag hade googlat fram en godisbutik i närheten av Central Park som hette Dylan’s Candy Bar. Det är Dylan Lauren (Ralph Laurens dotter) som äger affären! Så det kändes som ett obligatoriskt besök när jag ändå var i New York. Vi knallade iväg till 60th Street och 3rd Avenue och gick in. Rena himmelriket för godisälskare. Det var två våningar med enbart godis och ett tredje översta plan med ett café. Det var i och för sig inte billigt godis, men lite lösgodis köpte jag. På vägen hem till Hostelet gick vi förbi New York & Company på 5th Avenue och hittade ett par byxor med 50% rea. Jag slog till direkt. Sedan var vi tvungna att köpa frukost att äta i morgon bitti, eftersom vi har en transfer från Hostelet kl. 05.10 för vår resa till Niagarafallen i morgon.