Copyright © Bejjan888™

Upp i tid för att hinna med frukost innan vi samlades i hotellreceptionen strax före klockan 08.00. Idag var en lång dag, vi skulle inte komma tillbaka till hotellet förrän åtta på kvällen. Dagens guide, tillika bussförare, var Graham. Han anlände till hotellet vid åttatiden och det kändes otroligt lyxigt med en fullstor buss (ca 60 personer) för en grupp på ”endast” 20 personer. Men det var bekvämt, då kunde man ha båda sätena för sig själv.

Graham styrde vanan troget ut bussen från Melbournes centrum och västerut mot Great Ocean Road. Det kändes som en evighet innan vi kom utanför Melbourne och dess förorter. Melbourne är en av Australiens städer som växer mycket nu, tack vare att det rent geografiskt inte finns några berg eller andra förhinder som försvårar expanderingen som det gör för t.ex. Sydney. En av Melbournes förorter är Geelong, där det en gång fanns en bilfabrik. Fabriken är nedlagd sedan många år men arbetarna bor kvar och måste nu pendla med bil in till Melbourne för att arbeta, vilket tar en timme enkel resa. Politikerna funderar på att bygga ett snabbtåg mellan Geelong och Melbourne för att minska på biltrafiken och på så sätt minska utsläppen av avgaser. Efter att bilfabriken lades ner i Geelong, importeras alla bilar till Australien, precis som i Nya Zeeland.

När vi kom utanför förorterna såg vi odlingar av Quinoa som hade blommat bara några veckor innan vi var där, men nu hade man precis skördat Quinoan. Vägen började också kantas av eukalyptusträd och Graham berättade gärna om dessa träd. Jag hade ingen aning om att det fanns så många olika sorters eukalyptusträd. En del eukalyptusträd utsöndrar en olja som underlättar och lättare sprider skogsbränder, vilket kan låta lite otäckt. Men det är även via skogsbränderna som de sprider sina frön och frökapslarna öppnar upp sig tack vare bränderna. Så för vissa eukalyptusträd är bränderna ett nödvändigt ont för att överleva.

Vi hade knappt påbörjat vår resa längs Great Ocean Road förrän vi behövde stanna för en s.k. Safety Check. Det är polisen som utför koll av bussförarnas körloggar och körkort och att de har tillstånd att köra turister. Dessa kontroller välkomnas av alla genuina bussförare, då detta är till för att få bort de olagliga förarna som ”kör svart” och konkurrerar ut de ärliga, hårt arbetande chaufförerna. Vi klarade oss galant och Graham kunde köra vidare med bussen.

Great Ocean Road började byggas 19 september 1919 med hjälp av återvändande män från Första Världskriget. Det mesta arbetet gjordes då för hand och bekostades genom allmänna donationer från Great Ocean Road Trust. Det tog totalt 13 år att länka samman alla kuststäderna längs den 241 km långa sträckan. Den 2 oktober 1936 lämnades vägen över till regeringen och Country Roads Board. Vägen följer den södra kusten längs Stora Söderhavet och går ibland ner till havsnivå och ger tillgång till vackra stränder för att sedan gå mer inåt landet och högre höjder och ger fantastiska vyer över Söderhavet och Bass-sundet. Det är definitivt ingen snabb motorväg utan vägen snirklar sig runt och hastigheten är begränsad. Great Ocean Road sträcker sig mellan Torquay till Warrnambool och man hinner definitivt inte stanna på alla ställen under en och samma dag. Vill man besöka många ställen bör man boka hotell längs vägen och beräkna några dagar för att ta sig hela sträckan.

Great Ocean Road är en av Australiens populäraste turistmål och besöks årligen av 7 miljoner människor. Vägen kan bitvis vara avstängd då stora stenar kan falla ner på vägen ibland. Förebyggande åtgärder i form av vajrar och nät har monterats upp på de mest drabbade vägsträckorna.

Vi stannade till vid Memorial Arch, ett minnesmärke för alla de arbetare som jobbade med vägen under tidiga 1900-talet. Bara en kort promenad därifrån kunde man nå havet och vi hade några minuter på oss att gå runt. När vi kom tillbaka hade Graham tagit fram en matta och en borste och ville att vi skulle skrapa av så mycket sand som möjligt innan vi klev på bussen igen. Kändes stabilt och bra med Graham, han har varit med förr. Sedan var vi tvungna att fortsätta längs Great Ocean Road för att hinna de planerade stoppen längs vägen.

Uppenbarligen har de problem med att turister inte kör på rätt sida av vägen i Australien. Speciellt efter populära turiststopp satt det skyltar om att ”Drive on left in Australia”, för att påminna om just detta. Ja, det är väl en av de första sakerna man tar reda på, om det är vänster eller högertrafik? Sedan, om man hyr en bil i Australien så sitter ratten på höger sida… liksom ”Get the Hint”, eller??

Sedan gjorde vi ett stopp vid Kennett River Holiday Park, som var som en kamping ungefär. Men här fanns det även vilda koalor, Kungspapegojor och Större gultofskakaduor.

Koalorna satt högt upp i träden och sov, och det var lite knepigt att få bra foton. En koala kan sova upp till 21 timmar per dygn, vilket inte är konstigt eftersom deras huvudföda består av eukalyptus vilket är väldigt energifattigt.

Kakaduorna däremot var vana med turisterna och satte sig gärna på en om man sträckte ut en arm. De var högljudda och flög omkring och flaxade och ville ha uppmärksamhet.

Vi samlades vid bussen igen och åkte en kort bit till och stannade vid Apollo Bay för lunch. Det var en tvårätters lunch som ingick i resans pris. Vi fick en soppa som förrätt och sedan välja mellan två huvudrätter. Men precis som i Nya Zeeland, så var portionerna gigantiska. Jag tror inte att det var många som orkade äta upp allt på sina tallrikar.

Det var inte långt ner till havet från restaurangen och på vägen fanns en större flock med Rosenkakaduor, eller Galahkakaduor.
Vi samlades sedan vid bussen igen. Nu hade vi åkt bra många timmar i bussen och man började känna sig mör i kroppen, fast vi egentligen inte ansträngt oss något. Men som tur var så var det inte långt till de 12 Apostlarna nu.

De 12 Apostlarna finns i Port Campell Nationalpark och är en av de mest kända höjdpunkterna längs Great Ocean Road. Vid dess upptäckt fanns 12 formationer men fyra av dessa har eroderat och rasat under årens lopp, den senaste 2005, då formationerna består av kalksten. De åtta återstående Apostlarna reser sig majestätiskt upp ur havet med en genomsnittlig höjd på 45 meter. Vill man se historiska bilder på hur de 12 Apostlarna en gång såg ut, föreslås ett stopp vid Twelve Apostles Centre.

Vi hade en begränsad tid på oss här, för att hinna tillbaka till Melbourne inom 12 timmar, då Graham inte får köra mer inom 12 timmar. Vi gick längs Twelve Apostles coastline, en 500 meter lång gångväg genom en tunnel under Great Ocean Road till utkiksplatser med fascinerande vyer över formationerna, i såväl gryning som skymning.

Längs vägen fanns skyltar med varning för giftiga ormar, så man höll sig garanterat på gångvägen kan jag säga.
En spektakulär plats för att beskåda och fotografera stenformationerna är att ta sig via Gibson Steps ner till havsbrynet. Men observera tidvattnet och att havsnivån kan ändras mycket snabbt och vi hade dessutom inte tid att gå ner dit heller.

Efter detta stopp trodde vi nog att det vara raka vägen tillbaka till Melbourne då klockan började bli fyra på eftermiddagen. Men efter bara några minuters bussfärd gjorde vi ytterligare ett stopp vid Lock Ard Gorge. Ska jag vara ärlig så var det vackrare här och mer natur att se på här, än vid de 12 Apostlarna. En gångväg gick ner till en bukt med en grotta längst in. Det var mycket vackert och det var varmt där nere, nästan som en kokande gryta. Efter en längre paus var det dags att gå ombord på bussen och nu var det drygt 2,5 timmars bussresa kvar tillbaka till Melbourne. Men som tur var tog vi motorvägen tillbaka.

Solen hade börjat gå ner när vi nådde Melbourne och många av oss valde att gå ut och äta middag efter denna långa dag. Vi hittade en trevlig italiensk restaurang längs Yarra-floden och satt där till mörkret infann sig och stadens lampor lyste upp natthimlen.