Copyright © Bejjan888™

Så fort vi kom utanför hotellet var det som att gå rakt in i en vägg av kvav luft. Nu var det extremt! Men väderrapporten skvallrade om en rejäl urladdning senare idag, tack och lov!

Dagen började med ett besök på Intrepid Sea, Air & Space Museum. Det är ett stort hangarfartyg som deltog i flera krig, bland annat Andra Världskriget, Kalla Kriget och Vietnamkriget.

Fartyget hyser inte bara stridsflygplan av tillverkare såsom Grumman, Mikoyan Gurevich och McDonnell, även ett fullstort Concordplan och en ubåt (som man får gå ner i) och rymdfärjan Enterprise finns till beskådan. För den lite mer äventyrlige finns flygsimulatorer och en massa annat att upptäcka. Väl värt ett besök även om man inte är superintresserad av flygplan.

Efter lunch gick vi söderut längs Hudsonfloden för att så småningom kunna gå upp på the High Line. Det fläktade friskt längs vattnet men det var fortfarande kvavt och fuktigt. Till skillnad från förra gången jag var i New York, så hade man nu byggt ut The High Line med ytterligare ett segment.

The High Line har sitt ursprung i den järnväg som fraktade gods längs 10:e och 11:e Avenyn mellan åren 1846 och 1941. Tågen fraktade årligen 3 miljoner ton gods (mat) mellan godsterminalen på Beach och Hudson Street till Chambers Street. Tågen var ibland flera kvarter långa och störde den korsande trafiken längs avenyerna. Dödsolyckor mellan tågen och gångtrafikanter var vanligt trots en ringa hastighet på 10 km/h. Även fast man snabbt införde ridande cowboys (s.k. ”West Side Cowboys”) som viftade med röda flaggor framför tågen fortsatte olyckorna och järnvägen fick smeknamnet Dödens Aveny. 1908 kom en rapport som visade att 436 människor omkommit längs Dödens Aveny under en period på 56 år, bland de omkomna var barn överrepresenterade. Så 1929 var man till slut överens om att börja bygga ett upphöjt spårsystem för att ersätta tågspåren på marken. Tågen fortsatte att rulla fram på marken längs avenyerna fram till och med den 29 mars 1941 då George Hayden tillsammans med sin häst Cyclone var den absolut sista West Side Cowboyen att någonsin rida framför ett tåg längs Dödens Aveny.
Den upphöjda banan byggdes inte direkt ovanför avenyerna utan ringlade sig fram bland byggnaderna och sammanlänkades direkt med fabriker och lager i staden. Men efter lastbilarnas framfart under 1950-talet minskades behovet utav järnvägen och på 1960-talet började delar av spåren att rivas. Godstågen fortsatte rulla ända fram till 1980 innan tågtrafiken stoppades helt. Idag är The High Line en 2,5 km lång grönskande park och en välbehövlig paus från den intensiva trafiken på New Yorks gator, som en grön oas mitt i betongdjungeln.

När vi gått så långt vi kunde på the High Line var vi inte långt från Christopher Street och den godisbutik som heter Sockerbit. Och just det, de har svenskt godis där. Till hutlösa priser, men ändå ;) Och Romerska Bågar, i lösvikt… vilket inte är så lätt att få tag i hemma i Sverige numera. Så självklart blev det lite godisköp där. När vi var på väg ner till tunnelbanan för att åka tillbaka till hotellet så mullrade det till rejält och började regna… YES! Äntligen! Det behövdes.

Vårat hotell låg inte långt från Macy’s största butik på 34:e gatan, så vi passade på att göra ett besök senare på kvällen. Ett enormt varuhus med våning efter våning fullt med kläder, skor, smycken, accessoarer mm. Jag kan nästan garantera att alla hittar någonting här. Och är man inte intresserad shopping så kanske deras trärulltrappor värda ett besök.

Jag drogs som en magnet till deras avdelning med Calvin Klein och hittade en fin tröja med broderad rygg. Det höll på att bli ett par skor också, men de hade inte min storlek. Till och med min bror hittade kläder som han köpte och det slutade med att han kom ut med en större shoppingkasse än mig, ha ha ;)

Kvällen avrundades med varsin drink uppe i hotellets skybar och Empire State Building var dagen till ära upplyst i röd-vit-röda färger för att hylla Kanadas Nationaldag. Jag och Danny ville prova så många olika drinkar vi kunde under veckan och denna kväll var inget undantag. Jag drog till med en Chocolate Martini som var helt okej i början, men smakade mest choklad på slutet. Det efterlängtade åskovädret drog in senare under kvällen. Från skybaren såg det ut som om någon form av stroboskop var riktat upp mot de låga molnen, men vi insåg ganska snabbt att det var blixtarna. Och mullret från åskan hördes knappt för musiken som spelades från baren. Så vi beslutade oss ganska snabbt för att gå tillbaka till hotellrummet igen, innan ösregnet kom.