Copyright © Bejjan888™

Idag var väckarklockan ställd på tidigt, för vi hade hela dagen full av aktiviteter och saker att se. Och visst märktes det vid hotellfrukosten att de flesta inte var uppe så tidigt. Men vi var tvungna att gå upp tidigt för att hinna i tid till färjan ut till Frihetsgudinnan. Jag hade medvetet förbokat biljetter tidigt på morgonen, dels för att det inte skulle vara så mycket folk men också för att det inte skulle hinna bli så himla varmt ute. Det är enkelt att ta sig med tunnelbanan söderut till Battery Park, varifrån färjan går. Man tar helt enkelt tunnelbana nummer 1 till dess slutstation South Ferry. Det man ska tänka på är att sitta långt fram i tåget, eftersom perrongen vid South Ferry inte räcker ända bak till de bakersta vagnarna.

Även om klockan inte hunnit bli 09.00 än, så var det ruskigt varmt ute. Varmt och kvavt! När det verkligen skulle behöva åska ur lite, var får man tag i ett åskoväder då? Jag och min bror Danny hade tur och kom precis lagom när en färja lade till och skulle strax åka tillbaka till Frihetsgudinnan. Det tog ungefär 15 minuter för färjan att ta sig över Hudsonflodens utlopp till Liberty Island. Man kunde tro att det skulle fläkta lite mer ute på ön, men vinden var i princip obefintligt. Det var om inte ännu varmare där ute. Så i sakta mak tog vi oss till sockeln av statyn och köade till säkerhetskontrollen. Metalldetektorer och röntgen av väskor. Som tur var fick man ha med sig sitt vatten.
Biljetter med tillträde till själva kronan säljs slut i princip samma dag som de släpps och är svåra att få tag i. Biljetter till piedestalen är det lättare att få tag i (även om man behöver köpa dessa i förväg) och biljetter med tillträde till bara själva ön går att köpa samma dag. Vi hade biljetter till piedestalen och för att komma upp dit kan man välja att gå i trapporna eller ta hiss. Måste erkänna att vi var lite lata och tog hissen, men det var för att det var så himla varmt där inne.

Kärt barn har många namn, heter det ju. Och visst har Statue of Liberty många namn; Miss Liberty, Lady Liberty, Frihetsgudinnan och Frihetsstatyn är bara några. Formellt heter statyn Liberty Enlightening the World (Friheten upplyser världen). Statyn var den första skymten av Amerika som många immigranter såg när man korsade Atlanten för att börja ett nytt liv. Frihetsgudinnan har kommit att representera frihet, klassisk liberalism och republikanism och statyns utseende består till stor del av symbolik. Ta till exempel Frihetsgudinnans fötter som noggrant positionerats för att representera frihet från förtryck och tyranni. Man tror kanske att statyn ska vara rätt hög, men börjar man titta på fakta så lurar man sig lite där. Totala höjden på monumentet från marken och upp till facklans topp är 93 meter. Av dessa 93 meter utgör själva piedestalen 47 meter, vilket gör att själva statyns faktiska höjd bara är 46 meter – d.v.s. Frihetsgudinnan är mindre än piedestalen! Mäter man från hälen till huvudet så är det knappt 34 meter. Man uppskattar att Statue of Liberty träffas av cirka 600 blixtnedslag varje år. Så man kanske ska tänka efter både en eller två gånger om man kanske ska låta bli att besöka statyn om man ser att ett oväder drar ihop sig.

När jag var i New York 2013 var det under government shutdown, vilket innebar att en mängd statliga turistattraktioner var stängda – och Frihetsgudinnan var inget undantag. Då hade jag till och med fått tag i biljetter upp till kronan. Men, men… nu tre år senare kom jag i alla fall i land på ön och upp på piedestalen. Och som så många andra så hade jag ju inbillat mig att statyn skulle vara så mycket större än den egentligen var. Men ser man till fakta så är ju faktiskt piedestalen högre än själva statyn.

Även om det ingick ett besök på Ellis Island och dess museum i våra biljetter så avstod vi från att gå iland där, utan fortsatte direkt tillbaka till Battery Park. Vi började gå till fots norrut mot Ground Zero. När jag var vid Ground Zero förra gången, var hela området inhägnat och man fick lov att köpa biljetter för att komma in och besöka platsen där tvillingtornen en gång stod (numera är det gratis att besöka poolerna). Då hade byggplanerna på ett museum precis tagit form. Men nu, tre år senare, så hade National September 11 Memorial & Museum öppnat och självklart hade jag fixat biljetter till museet. Hela museet ligger under marken och inkluderar vad som är kvar av fundamenten där både det södra och norra tornen en gång stått.

Enorma järnbalkar som förvridits och slitits av likt godispapper efter att byggnaderna kollapsat var nu en del av museet. Det var en surrealistisk känsla att gå där nere.

Att få se alla foton, bilder och videos av attackerna igen gjorde att man kände en enorm ödmjukhet över att stå där. I ett av alla rum finns foton på alla som omkom i 9/11 attackerna. Självklart rådde det fotoförbud inne där och det fanns vakter som höll koll på det. Även en illa tilltygad brandbil har ställts upp för beskådan, liksom den betongtrappa som ska ha räddat tusentals liv från en säker död inne i det norra tornet.

Betongtrappan, ”the Vesey Street stair”, även kallad ”Survivors Stairs”, var den enda säkra vägen ut för människor när rulltrapporna bredvid förstörts av nedfallande material från tornet. Trappan har en stor betydelse och finns kvar som ett tyst vittne, en symbol, för de som överlevde. Precis som när jag och Danny passerade betongtrappan stannade en guide till och började berätta historier om trappan och andra saker kring den 11:e september. Dagen för attentaten var ändå en av de bättre (om man nu hade fått välja), eftersom en stor fotbollsmatch mellan New York Giants och Denver Broncos hade spelats kvällen innan. Detta gjorde att många New York-bor hade tagit ledigt, sovmorgon eller var sena till sina jobb på tisdagen den 11:e september. Så vid tiden för den första attacken var byggnaderna långt ifrån fulla med folk. Tvillingtornen rymde tillsammans under en normal arbetsdag upp emot 50 000 anställda och det hade alltså kunnat vara betydligt fler offer om attentatsmännen valt en annan dag.

Efter många tankar och känslor om terrorattentaten så begav vi oss vidare norrut till Brooklyn Bridge. Trots den intensiva värmen som omgav New York beslutade vi oss för att gå hela bron och över till Brooklyn. Som den äldsta hängbron i New York och ett världskänt landmärke är den gotiska bron ett mycket populärt turistmål. Bron är 1,8 km lång och var världens största hängbro när den stod klar år 1883. Bron byggdes med ett antal passager och utrymmen vid dess brofästen och en del källarvalv hyrdes ut som vinkällare, eftersom temperaturen där inne alltid var +16°C.

Väl över på andra sidan bron, i Brooklyn, tog vi oss ner i tunnelbanan och åkte tillbaka till hotellet. Vi tog igen lite krafter efter dagens hetta innan vi gick iväg till Benjamins Restaurant & Bar, där vi bokat bord. Det var en trevlig liten restaurang och personalen var väldigt bra. Enorma portioner mat som serverades på enorma tallrikar och alldeles för mycket för en person. Men det var inga problem att ta med maten i en doggybag till hotellet. Så vad blev det att dricka då? Ett glas vitt vin till maten. Sen beslöt vi oss för en varsin Pineapple shot efter maten.

Efter en vända på den irländska puben och skybaren på hotellet så blev det både en Tequila Mockingbird och en Asian Cosmo vardera innan vi var klara för kvällen.