Våra barn började stabilisera sig på att lägga sig kl 2330. Därefter kunde Camila och jag försöka planera nästa dag. Planerna gick för det mesta om intet då barnen hårdnackat försökte sova sina 12 timmar medans vi försökte styra dem till att vakna tidigare för att sedan lägga sig tidigare. Vi misslyckades då Philip framförallt protesterade högljutt.

Jag har aldrig upplevt Philip som högljudd men pga värmen och den dumma tanden som kom tillsammans med feber har gnället ökat något enormt. Antagligen är det en brist på rutiner, ny miljö och värmen som påverkar honom. Det blir bättre och bättre men de här första dagarna gick med eller mindre ut på att försöka få honom att vara glad/inte ledsen. Camila fick vara mycket på rummet med honom pga det.

Jag och Emilia stack ut för att göra lite äventyr. Vi åkte Skytrain vilket är ett spårbundet komplement de har till sin tunnelbana. Skytrain är likt namnet antyder en spårbana i luften. Det ser underifrån ut som en motorväg eller lång bro men är iaf egentligen en vanlig spårbana uppe i luften byggd på brofundament så att de slapp gräva upp vägarna när de byggde åbäket, antar jag. Vagnarna är hypermoderna och väldigt svala och sköna.

Jag och Emilia åkte iaf iväg och rekognoserade MBK som är ett omtalat shoppingcenter. Plottrigt och jobbigt var mitt omdöme. En annan dag åkte jag och E iväg och utforskade Siam Paragon och Asiens största saltvattenakvarium. Emilia tycktes tycka det var helt ok men var nog liten för att kunna uppskatta allt. Hela äventyret började med att hon blev rädd för jättekrabbor som var det första man såg när man kom in. Jag fick prata snällt med inpasseringspersonalen som gav oss 30 min att lugna ner henne på.

Vi hittade ett ställe "Swensen'" som uteslutande serverar glass till hela familjen, och då menar jag i samma skål. Enorma portioner som asiaterna sväljer familjevis eller som kompisgäng. Jag fegade så klart lite och beställde två mindre saker ifrån menyn, trodde jag. Tills oss kom två stora skålar vilket vi fick kämpa med för att hinna tillbaka till Ocean World på de utsatta 30 minuterna. Jättegott! Emilia var i himmelriket.......

Ocean world var inte så mycket att orda om. Stort, fiskar och barn som gick omkring med stora ögon. Emilia var helt slut när vi gått klart därinne så åkte tillbaka till hotellet via Skytrain. På vägen hem snubblar hon och slår sig lite på knäet. Självklart är det knäet som mamma Camila får höra om när vi kommer hem och inte fiskarna eller den enorma glassen........

Nu till rubkriken. När barnen gått och lagt sig blir Camila sugen på Fanta. Som god man går jag ut och ska göra en räd på det närmsta 7Eleven. Innan jag kommer dit börjar jag prata med en kille som visar sig vara serb och heta Alec/Alex. Jag förstår att han mer eller mindre bor i BKK så jag försöker pumpa honom på information om möjliga bättre hotel etc. Jag har lite svårt att hitta bättre hotell dagtid då jag självklart försöker vara med min familj, och via internet så verkar alla omdömen vara sådär att lita på så att få prata med någon som varit i BKK länge var guld. Tydligen är stationerna Nana (där vi bodde) och den efter det (ifrån National Stadium) räknat väldigt turistiga och priserna justerade efter det, dvs uppåt.

Jag bjuder Alec på en obskyr Thailändsk öl och vi fortsätter prata. Det omedelbara man kan prata om är alla lättklädda tjänstvilliga tjejer som balanserar runt på högklackat. Något för varje smak fanns ute på gatorna. En lätt filosofisk diskussion började om hur thailändarnas annars rätt pragmatiska syn på livet gör att prostitution inte ses som lika föraktfullt eller syndigt som vi mer moraliska och duktiga västeränningar tenderar att se det. Hans huvudtes, efter att ha umgåts med ett par vanliga thailändska tjejer stadigt, är att då även kvinnor också är sexuella varelser och de inte är dummare än att förstå att västerlänningarna/utbölingarna både är roliga att vara med och är beredda att betala så kan de få både äta kakan och få betalt medans man äter....jag har självklart ingen möjlighet att faktagranska det han sa så det var mer en intressant diskussion än något annat.

Efter ölen ville han ta mig lite längre nedför huvudgatan. Väl där var det bara att tappa hakan och så snyggt som möjligt stoppa tillbaka den. Soi 4 var, i brist på bättre beskrivingar, en riktig horgata. Inget Malmskillnadsgatan med något utkastad luder i något hörn, nej, nej, nej, här var det parad! Katei/Ladyboys med de kanske största tuttarna och välsvarvade figurerna och bäst sminkade. Skitsnygga! Sedan alla evigt leende och insinuerande betydligt kortare kvinnor som ville välkomna. Ej att förglömma alla herrar om sprang omkring med menyer på vad man kunde beställa..... en upplevelse!

Vi slog oss ner längs Soi 4 för att betrakta alla över en Coca-Cola (jag vill i främmande land i sällskap med främlingar inte döva mig med mer än en öl) och kom i samtal med en australiensare. Intressant och roligt men lite overkligt. Sippa på en cola, samtala och ha en trubadur som sjunger någon thailändsk typ schlager samtidigt som den eviga paraden med kvinnor och västerläningar/araber/indier springar runt med kvinnor hängandes på sig.

Jag tackade för mig, gick till 7 Eleven tre timmar försent och gick hem till Camila som inte helt oväntat var lite ljum i välkomnandet med en Fanta.