http://bangkok.kidzania.com/en/

Vi kom, vi stod i kö.. och lät Emilia göra allt arbete!

Konceptet för lekparken vi åkte till var är att de byggt upp en liten stad och i den så ska barnen få prova på att hantera pengar, köpa saker men framförallt att arbeta och lyckas med uppgifter!

Tydligen har de thailändska barnen sommarlov nu och flödet in till lekparken var därefter. De hade 10 CHECK-IN kassor och kön för att komma och bli procceserad var rätt imponerande, vi stod i kö i ca 15-20 minuter så det var ändå görbart. Asiaterna är sjukt duktiga och disciplinerade på att stå i kö och väldigt effektiva att arbeta bort dem, hatten av för dem! Lite positiv rasism är väl aldrig fel...

Vi checkade in, kassorna är i flygtema och passar väldigt bra till flygplankroppen till ett riktigt flygplan som sticker fram ovanför dem, ett rätt stort plan som man sitter 6 man i bredd. Stort helt enkelt. Åter till kassorna, vi kommer fram och guidas av en kvinna som snällt förklarar priserna och att slutsumman hamnade på 1450bht (2 vuxna 400 bht var och 650 för Emilia) och blev sedan märkta med varsin klocka. Klockan gick inte att få av sig utan var till för att märka upp föräldrar och barn för att förhindra att man fick med sig fel barn hem eller få sitt barn nappat. Just det, minimi-åldern var egentligen 4 år men det var inget problem, det större hindret var språket.

Vi kliver in och det är såklart via en säkerhetskontroll a lá flygplats med röntgenapparat och allt. Inte helt fel på ett ställe mer packat än en dagis/skola med barn. Alla varuhus har för övrigt också röntgenmaskiner in till alla varuhus.

En korridor precis likadan som "röret" man kliver in för att ta sig till/från flygplanet transporterar oss in till det första torget. Vi möts av två gator som i vinkel möts på andra sidan kvarteret. En byggarbetsplats, fotbollsplan, och ett utbränt hotell går vi förbi. Restauranger och några igenbommade butiksytor finns lite överallt för att kunna erbjuda mat till gäster och viloplatser till personalen. Några butiksytor ska däremot öppnas då det stod ursäktande skyltar att någon stor sponsor inte hade lyckats få upp sin monter än. Det förekom en hel del produktplacering. T ex tror jag det var Honda som ställt dit en familjebuss i butiken där barnen skulle arbeta som bilförsäljare, man kunde även gå en kurs i att köra säkert med 5-6 körsimulatorer av model "über" ("skitbra" menar jag, inget specifikt märke...). Bredvid bilsalongen fanns en verkstad där man fick lära sig att skifta hjul, granne till en bensinstation där man fyllde på med bensin och torkade rutan som i sin tur var granne med en biltvätt.

Kom ihåg att det är sommarlov för dem, så det var kopiöst mycket folk och hela skolklasser som gick runt skoltröjor i skiftande färger.

Emilia hade vid incheckningen fått en check som skulle lösas in på banken. Som goda bananer gick vi raka vägen dit och växlade in checken till den lokala valutan "kidzos" med positiva budskap tryckta på dem. Bredvid banken låg ett växlingskontor med tillhörande värdebil och ett stängt 7/Eleven. När låg polisstationen som hade väldigt lite kö. Emilia ställde sig i kö, barnen är tvungna att stå i kö själva och man måste ha stått i kö för att få göra en aktivitet, dvs räkna med åthutning om man försöker smita in. Hon blev utrustad med en blå polisväst och en röd 40 cm ljusstav (som de här använder för att synas och dirigera trafik). Uppställning! Led linje! Marsch! Den sex man starka patrullen marscherade iväg med ljusstaven i handen och högerhanden fri, fri att göra en honnör innan de gav sig av..... Emilia tyckte dock att det där med att stampa lite medans man gick och att göra honnör passade som handen i handsken och som enda unge marscherade hon runt preussiskt och med handen i stram honnör. Mitt MÖP-hjärta bultade extra hårt för ungdjäveln och en (och en annan) tår kunde skymtas i den stolta faderns ögonvrår.

De fick fast en bandit i randig vit-svart tröja och kom precis i tid att göra en avspärrning kring de modiga brandmännen som arbetade med att spruta vatten på det utbrända hotellet som oväntat flammat upp igen. Poliserna arbetade upp en säkerhetszon kring brandmännen genom att ställa sig i en ring runt dem och utöka sin räckvidd genom att hålla i varandras ljusstavar. O ja, här lugnade sig den omåttligt stolta och blödiga raskt ner sig och ville inte alls springa och kyssa sin stora vackra dotter!

Det lite tråkiga var att besöket nästan fick sin höjdpunkt när polisäventyret tog slut. Köerna in till varje aktivitet var alltid närvarande pga alla lediga barn. In till varje aktivitet stod det också pedagogiska skyltar där barnen skulle kunna se om de skulle gå plus eller back på aktiviteten, hur gammal man borde vara för att vara med , hur många som kunde vara med och hur lång tid aktiviteten tog. Om man kom dit och åtta barn stod i kö och endast åtta barn fick vara med nästa runda och rundan skulle ta 25 minuter så var det hugget i sten att din kötid var nuvarande aktivitets kvarvarande tid + nästkommande 25 min dvs man sökte efter köer där man kunde haka på nästa runda. Tiden då gick rätt snabbt då de kunde på barnen som fick arbeta och kunde förstå vad som väntades av dem.

Pedagogiska skyltar i all ära men Emilia kan varken thailändska eller engelska. Tjejerna, det var överhängande tjejer som arbetade med barnkontakt, försökte så gott de kunde att hjälpa Emilia på engelska men det vara bara en gradskillnad mer förståeligt än thailändska. Via kroppsspråk och fast handledning kunde Emilia hänga med och var väldigt nöjd efter alla aktiviteter.

Emilia fick arbeta som bud och gick i sällskap med två större thailändska tjejer runt och levererade alternativt hämtade bud som andra bud lämnat eller hämtat tillbaka. Pga språkförbistring följde Emilia mest med som en glad maskot men de andra tjejerna var så glada att hon var det också. Därefter blev det en tripp till veterinären och därefter till McDonalds för att göra sin egen hamburgare!

Vi letade som sagt efter korta köer alternativt aktiviteter som gick snabbt. Kidzania är väldigt genomarbetad och genomtänkt så aktiviteterna är inte speciellt snabba. De ska lära barnen och ge en erfarenhet så det tar lite tid. Den trogna donken hade bara ett barn i kö till nästa runda och Emilia satte sig och väntade. Efter en stund var det deras tur och hon blev utrustad med ett förkläde. De fick gå in bakom vad som såg ut att vara bakom vanliga kassor på Mcds till ett uppställt bord med brickor. Föräldrarna fick stå bakom kassorna och titta. Barnen ställde upp sig på sin plats vid bordet och fick kolla på en film om Mcdonalds och hur man gör en hamburgare. Alla barnen blev instruerade i hur man noggrant ska tvätta händerna när man hanterar livsmedel och fick under inspekterande ögon noggrant tvätta händerna. Räkna till tjugo när man tvålar in var huvudläxan, och spola noggrant!
Fram åkte ett papper på brickan, några bröd och allt som skulle på burgaren minus själva köttet. Barnen pusslade ihop allt till burgare, först var Emilia som inte hade en aning om vad instruktionerna var, så klart :) Ett biträde fick gå och tvätta om Emilias händer som nu var fulla med ketchup och sedan göra en ny hamburgare som paketerades och fick behållas. Lunch! Glad i hågen svaldes den, med hår och allt! ;)

Nu hade ett par timmar gått och Emilia var duktigt trött. Philip hade på ett föredömligt sätt hållit humöret uppe och gett syrran en chans att leka/arbeta av sig men började krokna han också. Vi kände att det var dags att blåsa till reträtt. På vägen ut passerade vi Immigration Office som frågade om vi fått några lappar av fotograferna? De vuxna tittade frågande på varandra och gubben som frågade varpå vi försökte komma runt lapptvånget och pga den thailändska hjälpsamma och ödmjuka inställningen började han manuellt leta lite. Inget hittades. Hade Emilia inte fått några lappar? Vi hade sett att hon blivit fotad! Lapparna trollades fram senare på hotellet när vi skulle avrusta för dagen och vila, då tyckte Emilia att det var dags för pappa att vakta hennes lappar. Jag har hand om pengarna.... och se där, där var det fyra lappar märkta med "Digiphoto". Ungen hade på ett självklart plockat på sig lapparna själv och haft.

Stället vi lämnade var enormt. Några aktiviteter var inte färdiga och det var enormt mycket barn. 99 % var välartade och väldigt snälla så det var inte alls lika påträngande och skrikigt som jag skulle anta att det hade blivit i Sverige. Inne ska det finnas 80 yrken representerade när allt är färdigt, fyra aktiviteter känns rätt futtigt men vi ska komma tillbaka sista veckan på semestern som vi bestämt ska vara i Bangkok och på samma hotell som vi är på nu. Tydligen tar det thailändska sommarlovet slut 20 maj så vi kommer att få gott om armbågsrum om vi skulle komma då lovade personalen.

Pedagogi och att lära barnen samband med ansvar, arbete och pengar. Jag tyckte Kidzania var helt otroligt och bra. Välgjort då det inte bara var kulisser utan riktiga hus med fönster, väggar och tak, Det fanns trappor upp till andra delar av staden.... etc etc, det är jättestort! Tänk tre eller fyra fullstora gymnastikhallar. Vi ska som sagt hit igen i juni!

Vi tog en sväng förbi en glassbarn, Swensens och beställde upp de sista pengarna vi hade med oss i fickan på glass. Det blev en stor, stor skål med åtta kulor glass, chokladsås och grädde. Slukad rekordsnabbt av pappa-David och "jag vill ha glass nu"-Emilia.

Hem och sova i några timmar. Upp till loungen och avnjuta en fika/middag med sushi och lufttorkad skinka på bröd. Lite lax och något bakverk kanske slank ner också. Pappa drack en Tom Collins-cocktail men blev bara sur i magen så jag tror inte det blir någon uppföljning på det.

Lte modiga konstaterar vi att vi visst borde hinna förbi Asiatique ( http://www.thaiasiatique.com/index.php/th ) om vi snabbade oss på. Jag hade kvällen innan smitit förbi där och då tagit båten. Det hade gått skitsmidigt och var mysigt. Jag åkte då tåg en station och tog en gratis-båt. Fyra pers på båten. När vi alla ska ta båten höll jag på att smälla av. Kön ringlade runt hela kajen. Det skulle behövas minst två båtar för att ta med alla. Båten gick ju inte ens från samma kaj?.... Aja, vi ställde oss i alla fall i kön. Halvvägs ser jag samma snubbe som var frontfigur för båten igår komma gåendes mot oss nu med en kö bakom sig, efter en stund börjar folk vika av..... vi följer efter och inser att båten efter kl 2000 byter kaj och vi är nu på väg mot den kaj som jag åkte ifrån igår. Vi kom på båten som en av de sista. Vi blev manade att gå längre fram i båten då alla tryckte utmed båtens kanter för att få lite utsikt. Vi går längst fram och flera människor studsar upp när de ser att vi har barn (och är genomblöta turister, som antagligen kommer att svimma närsomhelst...) vi försöker få dem att sitta igen med de proppsar på att vi ska sitta. Vi sätter oss och ser att de hittar sittplatser invid kaptenen på båten. Vi gick på sist men fick de bästa platserna, ibland är det bra med barn!

Asiatique blev bara större nu på mitt andra besök. Hur många gångar som helst att besöka, ändlöst. Vi gick till deras pariserhjul, nytt fräscht och väldigt väldigt högt (om man frågar Camila iaf). Emilia tyckte det var kul och det var skönt att sätta sig i en luftkonditionerad hytt, Philip blir varm snabbt!
Den förbannade AC'n störde måste ha stört knapparna. Knapparna var tryckkänsliga och bytte färg från grönt till gult när man tryckte på dem. Man kunde stänga av eller öka volym och AC. Om de funkade. Musiken var som hämtad ur en skräckfilm och satte igång sig själv och alltid på högsta volym, det var ingen skräck inblandad men skiten styrde sig själv. Det var kanske lite skräck inblandat, Camila såg påtagligt spänd ut medans vi åkte för att bli kvittrande glad när vi fick kliva ur.

Ut i butikerna. Kvalitéen och utbudet var riktigt bra och jag såg ett par riktigt fräcka ihopfällbara cyklar. Såg ut som en triangel med små kick-bikehjul utfäld och som en portfölj när den var ihop. Riktigt, riktigt sugen......

Vi skrapade ihop några klänningar till Camila för att ge upp när Philip agerade mistlur.

Taxi hem och zzzzz