Ja, vi hängde runt i Bangkok där ett tag efter att sista inlägget publicerades men fokus hade då skiftat lite till att ta oss till Koh Samui vilket är en större ö i Thailandsbukten, rakt nedanför BKK skulle man kunna säga.

Vi checkade ut ifrån Eastin Sathorn med en liten tår i ögonvrån då det var det första stället vi verkligen trivts på, varför dra?.... Tanken på att inte ha något annat ifrån semestern att berätta än att man förälskat sig i ett hotell och stannat där kändes väldigt lamt. Semester-CV't vad tvungen att fyllas på!

Vi tog en taxi ifrån hotellet ut till flygplatsen. Ständigt och alltid när man checkar ut är alla så förbannat trevliga och måna om att man ska ha en trevlig resa... hem. Nu var det inte så ifrån Eastin men min upplevelse ifrån de andra hotellen är att man förväntas åka hem. Även taxichaffisen vi åkte med förväntade sig att vi skulle lämna hans älskade modersland så han körde upp till terminalen för utlandsavgångar. Det kostade inte oss mycket mer än att vi förlorade några kalorier så allt var förlåtet.

Appropå kosta så åkte vi av misstag hela vägen upp till flygplatsen på taxameter, dvs så man ska göra. Det kostade strax under 300 bath. En viss skilnad från det fasta pris om 1200 bath de tar för att skjutsa en från flygplatsen till staden.... det var iof en skillnad på van och vanlig sedan (vanligast utforming på bil, till skillnad ifrån kombi) men inte en så stor skillnad känner jag. De skjortar turister.

Vi var ute i väldigt god tid och kom först till gaten. Väl där finner jag mig i samtal med en irländsk hönsfarmare som blivit kontrakterad för att driva upp enorma produktionsanläggningar ute i den Saudi-Arabiska öknen. Icke-hållbart så det visslar om det men det betalade väldigt bra vad jag förstod det som.

Camila var mindre förtjust i att jag hittade en kompis då hon inte fick möjlighet att besöka Dunkin Donuts.

På flygplanet somnar jag och Emilia nästan omgående. Jag hade tidigare skockat åt en thailändare som kinesat direkt när flygplanet slagit på motorerna när vi skulle åka ifrån Finland till Thailand. Jag gjorde exakt samma sak till Camilas stora förtjusning med skillnaden att jag inte ens behövde motorernas sövande brummande. Emilia gjorde mig sällskap strax efter så vår sömn finns väldokumenterad som familjeaktivitet.

Mellan BKK och Samui är det bara en timmes flygtur så det gick snabbt. Vi sparkades av planet, som i princip bara bestod av australiensare och oss, och fick åka motsvarigheten till buss i tuk-tukens förlovande land. Mycket spännande att åka transfer ute på landningsbanan med en sovande Emilia över axeln och hållandes i taket på denna "buss". Svårt att förklara.

Inflygningen var också mycket spännande då den i princip går över den mest bebyggda delen av ön och flygplatsen ligger i absolut närhet av samhället Chaeweng.

Det var absolut olidligt varmt. Hela flygplatsen såg ut som en samling större hyddor. Möjligheten att kyla ned alla passagerare var i paritet med vad man kunde förvänta sig med en hydda så vi stod desperata och försökte önska fram vårt bagage så att vi skulle kunna gömma oss i något luftkonditionerat fordon snarast. Våra små*ironi* och behändiga väskor kom äntligen och vi åkte iväg till Peace Resort i Bo Phut.

http://www.tripadvisor.co.uk/ShowUserReviews-g293918-d315643-r161082027-Peace_Re... review skriven i affekt.

Peace Resort var skit. Små dumma bungalows ute i en välskött djungel. Kass restaurang och sjukt tråkigt läge. Skittrist strand och idioter till personal. Själva rummet var rätt roligt med fönster mellan sovrum och duschrum, intressant!' Inte en chans att jag skulle lägga en spänn på att bo där igen.

Vi hyrde bil och åkte iväg till en liten park/akvarium och traskade runt för att kolla på lite fiskar innan de visade upp sjölejon och sedan tigrar. Showerna var roliga och väldigt uppskattade av barnen. Emilia iaf. Philip tyckte mest om att alla klappade händerna.

Parken låg på södra sidan av ön och vi bodde på den norra sidan. När vi ändå hyrt en bil vill jag utforska lite. Vi såg en skylt som utlovade elefant-trekking. Dvs en tur på en elefant och åkte dit. Sista biten var minst sagt intressant med backar på 35-40 graders lutning. Tur att vi hyrt en diesel pick-up. Vi insåg att både barnen och vi var lite för slutkörda för att hoppa upp på en elefant och knalla runt i en timme så vi lovade oss själva att göra det dagen efter.

Dagen efter blev istället inriktad på att ta sig över till Koh Phangan. Vi tänkte först besöka en ap-show och därefter besöka en elefant-trekking som låg i närheten av aporna. Bakgrunden till aporna och att de dreserar de är pga av historiken av odling av kokos-nötter. Aporna är brutalt mycket bättre än människor på att klättra och skörda nötter så det finns flera skolor för dressyr av apor. Vi åkte till Samui....nånting nånting monkey center och skulle köpa biljetter. Vi frågade en kille om biljetter och han gick iväg. Till oss kom en märkbart nyvaken och oengagerad yngre kille som hade problem att lägga ihop 300+300. Det blev till slut 600 och vi fick knalla in..... i något som såg ut som en trädgård. Lite förvirrade hoppades på att en turistbuss snart skulle komma och rädda oss från förödmjukelsen av att ha köpt biljetter till en apshow inne på någons trädgård.

Ingen turistbuss kom.

Vi blev guidade till en scen under tak. Tänk stor lada utan väggar och en sida med läktare. Det enda som saknads var publiken och aporna. Vi fick snart se en apa men någon mer publik kom inte. Väldigt udda.

Camila fick en ny kompis som direkt såg att det fanns moderskänslor i den arma kvinnan. Det var en lite maka-ungen. Gråsvart lite apa, ung liten sak. Philip gav ifrån sig en skrik och apan klamrade sig fast i Camila för glatta livet . Det var den stora behållningen tills aptränaren äntligen fått den stora tränade apan att sluta kasta baskedbollar och försöka få honom att hämta rätt siffror etc. Det blev sedan en uppvisning i hur de hämtar ner kokosnötter vilket var riktigt intressant.

Mitt i en fråga ifrån oss sade aptränaren "Monkey-show finished" och gick sedan helt sonika därifrån.

Däreften åkte vi till båten som skulle ta oss till den andra ön. Det var varmt och jag brände mig på axlarna när jag bar våra grejer till båten, Alla led och thailändaren får en västerlänning som finner trygghet i organisation och ordning att grina. Dock kom vi alla till ön tillsammans med vårt bagage konstigt nog,

Taxi till resorten som vi blev övertygade om var bra, Det var inte så. Det enda som var njutningsbart ifrån vår bungalow var utsikten. Resten var skit. Personalen var ett par lata stollar som störde Emilia hela tiden.

Två dagar gick och vi fann det inte njutningsbart. Jag gick iväg till grannstranden tills vi insåg att vi inte ville stanna. Vi ville till BKK snarast!

För att inte försöka svälja för mycket i ett stycke planerade vi in en vilodag på Koh samui och sedan flyg till BKK.

Vi hamnade på en väldigt trevlig resort kallad Burirasa/ Buri Rasa och förlängde vår bokning med en vecka efter att vi sett rummet och hela anläggningen. Liten, trevlig och personal som verkade vara riktigt bra. Tipp topp service och god mat. Dvs det vi ville ha, samt en riktigt sjyst strand. En rolig grej är att inflygningen till den lilla flygplatsen går längs med stranden så det kan bli lite spännande att se flygplanen riktigt, riktigt RIKTIGT nära!

Planen är att dra vidare den 28e och checka in på Eastin. Vi ska ta oss i kragen och turista i Bangkoks omnejd emellan dagar vi bara ska ha det bra. Först en förkortad vecka på en vacker strand i Samui!

Godnatt!